100 procent kommersiellt gångbart

Ny blogg!

2009-04-27T19:23:00.001+03:00

Ami bloggar nu mer för pengar!! Här finns den nya ELLE-bloggen. Viel spass och mycket nöje!

See ya around!

2007-11-17T09:02:00.000+02:00

Ursakta bloggtorkan men jag kom pa att det var roligare att skriva en roman (for hand) an har. Var tid har sitt skrivmedium. Upplevelseknarkande i den utstrackningen jag haller pa med har var inte riktigt kompatibelt med bloggformen.

Kanske syns om nagra veckor nar jag ar tillbaks i verkligheten.

Aventyr i Mekongdeltat genom fotolinsen

2007-10-22T15:27:00.000+03:00

You will miss me when I'm gone

2007-10-18T07:52:00.000+03:00

SAKER JAG INTE SAKNAR MED SVERIGE

Waynes Coffee

Folk som bara alskar shopping

Utgang som gar ut pa att ha pa sig fina klader

Tjocka sjok klader

Kyla

Samma manniskor hela tiden jamt

Alex Schulman

Elin Alvemark

Tidningen Bang (som jag i min svenska verklighet daremot luslaser fran parm till parm)

Bloggar

Diskussioner om modebloggares eventuella intelligens

Ol for 50 spann

Dagens outfitbilder

Raddhagsna manniskor som hymlar med sina asikter for att passa in

Alla som skall till Thailand

Dragarbrunnsgallerian

SAKER JAG DAREMOT SAKNAR MED SVERIGE

killar som inte koper horor eller tycker det ar ok om deras kompisar gor det

barer som inte spelar red hot chili peppers

manniskor med andra favoritband an red hot chili peppers

folk med analysformaga

Bildkavalkad : Nagra veckor Vietnamaventyr

2007-10-10T15:05:00.000+03:00

Nara doden i Kambodja

2007-10-04T14:20:00.000+03:00

Det ar nu officellt: jag har genomlevt min forsta turistmagsjuka/matforgiftning nagonsin. Lat mig saga att det var sa dar... Vaknade mitt i natten och kunde inte ligga pa mage da den helt plotsligt antagit Baloogooes-Biafra-proportioner. Vred och vande mig, madde illa av att ligga pa kudden pga "konstig lutning" och lite sana saker. Sen brot helvetet lost, ni vet sa dar att man spyr tills varenda liten tarmficka ar tomd pa minsta bestondsdel av fast och flytande foda (inklusive gallan). Drack tva klunkar vatten: kaskadspydde. Tog det lite lugnt och drack bara en klunk vatten: kaskadspydde. Sa horribelt! Efter jag insett att jag varken kunde ata eller dricka nat det kommande dygnet agnade jag mig istallet at att duscha varmt och kallt omvartannat da min kropp upplevde saval koldfrossa som svetthetta trots det jamt tempererade rummet.

Trots detta var jag uppe mindre an ett dygn senare for att besoka The Killing Fields dar Pol Pot regimen avrattade tusentals och ater tusentals, samt folkmordsmuseet. Skulle matt illa som det var men mina spykaskader dagen innan gjorde det inte battre. Det var dock sista dag i Phnom Penh idag och jag ville verkligen aka dit sa det var bara att trotsa min uppfuckade magregion. Pa bussen dit forsokte en fransman overtala mig att min matforgiftning berodde pa att jag at pa street-restaurants. Han vagrade dock inse att jag det senaste matdygnet enbart atit pa ett western Happy Pizza Place (mer om marijuianapizzor nan annan gang) samt en asfin och i kambodjanska priset matt matt dyr restuarang. Nej nej det var for att jag att pa streer-places, vilket han inte kunde acceptera. Man kunde namligen do av det. Hans kompis hade nastan gjort det i Indien. "Forstod vi hur hemskt det var?" Eeh ja. Efter tio minuter nar vi intygat hur hemskt det var kom det dock fram att det inte alls varit av street food eller liknande han legat nara doden infor, utan Gula Febern. Skit samma tyckte han, det var ju nastan samma sak.

Shoppingheaven

2007-09-24T12:42:00.000+03:00

Kara blogg!

Befinner mig nu i Saigon efter ett par brudiga dagar i Hoi An. Hujedamig vilket budgetsprackare till stad det var! Forutom att det var en mysig stad med en mix av vietnameiska, kinesiska, franska och japanska influenser, sa fanns dar battre shopping an New York. Staden ar numer kand som "skraddarstaden" och overallt finns affarer med drosar av modetidningar dar man pekar pa vad man vill ha, eventuella detaljer laggs till och dras ifran, tyger valjs, kroppsmatt tas och det hela sys upp efter en for en spottstyvel. Forsta dagen gick jag runt med hjartat konstant bultande i halsgropen av upphetsad shoppinglycka. Mockastovlar i vilken farg, langd och hur hog klack jag vill for bara for 15 dollar? Ni syr upp Dries Van Noten klanningen jag aldrig hade rad med for 10? Ni kan fixa remsandalerna i lack som jag alltid dromt om? Sa ni att jag lamnar in mina Adidas-skor som gatt ur sortimentet for lange sedan och gor ett par exakt likadana for 12 dollar? 30 dollar for en skraddarsydd trench?

En australiensare vi hangde med i Hanoi skulle borja jobba pa advokatbyra och hade sytt upp tre hela kostymer inklusive skjortor for under 600 dollar. Ni fattar grejen... Det var shoppingheaven! Blev kompis med tva tjejer i en affar dar vi sydde upp lite grejer (vet iof inte om jag skulle klassa Ginas tre shorts, tre klanningar och en topp for lite) och da fick man sa klart bakgrunden. De tjanade under 1000 svenska kronor i manaden, jobbade 14 h om dagen 7 dagar i veckan, lamnade ivag sina barn till sina foraldrar och pojkvannerna befann sig langt borta dar jobben fanns och de hann knappt traffas mer an till stora hogtider. Anda insisterade de pa att bjuda pa middagen vi at. Vi vagrade sa klart.

Anteckningar fran en liten bergsby

2007-09-14T13:21:00.000+03:00

Befinner mig i den vietnamesiska lilla bergsbyn Sapa 1600 meter over havet. Jag och Fia har klamt i oss ett litet eftermiddagssnack i form av nagra varrullar efter nagra timmars vandring bland risfalt, dimmholjda berg, klattrande byar befolkade av minoritesfolk kladda i traditionella klader, bufflar, 5-ariga herde-trainees, skitiga men ack sa bedarande ungar, minigrisar, feta ankor och gass, skrikiga ranniga minigrisar, hundar, gatter, myggor och gud vet vad. Var en smatt surrealistisk upplevelse att erfara att folk fortfarande lever pa detta satt, sa extremt langt fran vastkapitalismens ebay-fynd fran andra sidan jordklotet, neon och overdadiga livsideal... Sa extremt annorlunda pa alla satt och vis.

Med tanke pa hur mycket potentiella souvernirkopare det finns i Sapa "stad" sa var det forvanandsvart tomt pa dem ute pa vandringslederna. Det var vi och typ ett kinesiskt par. Eller nej foresten. Ett extremt overviktigt gang amerikaner, som vid close encounter dock visade sig vara spanjorer akte stadsjeep (!?) nagra kilometer till den byn vi gatt till. Dar gick de av med svettindrankta trojor, trots att det ar svalt, traskade respektlost in i folks hus och tog sedan jeepen hem. Vad sager man? Mer an att vidrigt beteende tycks bli sa mycket vidrigare om nagon ar valdigt tjock dvs?

Turismen i det har regionen skall i och for sig bidra med massa gott ocksa, minoritetsfolkens exotism i vastmanniskornas ogon drar folk och skapar arbetstillfallen och blir till viss del ett uppvarderande av deras livsstilar. Samtidigt tas de sota flickorna ur skolan for att kunna salja hantverk till turisterna som tror att de stodjer dem genom att kopa det. Komplext ar bara forordet. Forstar dock omradets turistboom i miniformat, har ar verkligen overjordiskt vackert! Sen att vart hotelldubbelrum kostar 2 dollar natten gor ju att jag kan kopa a n n u mer broderade etno-semester-klanningar av de tandlosa gummorna pa markaden...

Ett litet vykort

2007-09-10T18:35:00.000+03:00

Ar precis hemkommer fran en batovernattning i Halong Bay vilket var fantastiskt pa manga olika satt. Breathtaking natur, att ligga och lyssna pa musik under tropisk natthimmel som lyses upp av blixtar i fjarran, nattbada i 30-gradigt vatten och bli dyngfull med galna britter. En skon israelisk miltar rakade gravt i luven pa en vacker halvegyptier om Israel-Palestina fragan men natten slutade lyckligt (hrm) med att de eventuellt sprackte respektive forhallande pa hemmaplan med att ligga med varann i Ginas (!) sang. Mer bilder kommer snart. Dock inte pa knullande israeliska fiender. Det vore nat det...

ps. vi ater sjukt mycket sant har ds:

Beijing, matporr och nya kinesiska vanner

2007-09-04T14:26:00.000+03:00

Har finns bilder!

Nu ar jag i Vietnam och det verkar fungera att blogga och lasa bloggar iaf. Bor pa varldens kanske mest backpackiga hostel. Vi far val kanske skylla oss sjalva som bokar ett hostel som drivs av ett par "social-cat-aussies". Var tid i Beijing har inte riktigt befolkats av nagra white-male-backpackers sa det kanns helt ok, att atminstone ett tag lyssna pa folks rovarhistorier om "and then we got stuck on the border of Uzbekistan when our car broke down and we didn't have a visa to Mongolia cause we had been caught by the police when we soo drunk had pissed on a Djingis Khan statue". I Bejing hangde vi bara med vara kinesiska kompisar. Nagon gang skall jag beratta om varfor Kina vill byta namn, enorma fargglada menyer, kolonialbarer och om kineser besatta av omvarldens syn pa dem. Mest av allt kanske jag vill beratta om hur fint och roligt vi hade det och vilka bra vanner vi fick. Inte nagra avklarade "locals", utan vanner. Ni vet riktiga.

Hanoi nu iaf. Sa javla exotiskt. Pa riktigt sadana dar rishattar all vietnamesisk lokalbefolkning har i alla Vietnam-krigsskilldringar, korianderdoftande nudelsoppor i gatustand, gronsaker och frukter jag aldrig sett forut, tranga gator, en miljard trafikganla vespor, supersott vietnamesiskt kaffe, vackra manniskor och minidit under 140-stracket.

Cheers mate!

Lite Helsingfors, lite Moskva, lite Transbiriska

2007-08-29T20:01:00.000+03:00

Halsningar fran internet-censurens Kina

2007-08-22T21:00:00.000+03:00

Sorry for late repley men min blogg ar blockad i Kina. Kanner mig valdigt illa till mods om jag skall vara helt arlig. Har provat fran flera internetcafeer, folks privata datorer (kinesiska och utlanningars), provat att klicka fran statcouter, lankar, googla pa mitt eget namn, ALLT ! Kanske kan overleva utan bloggen men grejen ar att inga blogspotadresser fungerar. Allt blir "problem loading page" vilket ar samma resultat som nar man soker pa kansliga saker om landet som Brad Pitt gillar men Kina tycker tillhor dem eller forsoker klicka pa bilder som lurat Himmelska Fridens Torg-filret.

Fragade mina kinesiska kompisar om detta (ja bloggrejen alltsa inte resten - det ar javligt kansligt) men de bara skakade pa huvudet och sa att "det visst blir sa ibland" foljt av en konstig spand tystnad.

Om nan av er vet nat hur det ligger till med internet- och bloggcensuren i nasta kommunistland pa tur; Vietnam, vore det toppen om ni kunde skicka ett mail eller nat (kan ju inte lasa kommentarerna eller ens veta om detta publiceras nu - kan logga in pa blogger, inget gar dock att lasa).

Annars ar allt bra. Kanner mig dock lite utmattad och oinspirerad att skriva pa internet av hela den har historien. Skriver desto mer i min Moleskin. Det ar fina grejer att skriva for hand! Det var inte igar...

Ami has now left the Stureplan or - Ami doesn't live at Palermo any longer

2007-08-11T02:23:00.000+03:00

Hej då och så. Tills vi syns på närmsta sunkölshak, Stureplaniz eller här igen kan ni ju läsa lite reseskilldringar från tidigare upptåg och utflykter. Ami's exclusively offering you:

Amsterdam med Moldau-Malin

Peace and Love

Crazy upptåg på Bread & Butter

Jag mötte Berghain

ÄNNU mer Berlin

Med Vougestylister, Stella McCartney-designers och Martin Margiela modeller i Paris

Paris by night, clubbing

Första gången i Kina - fett med matporr!

Inre resa till Afghanistan via Khalid och lite afghansk mat

Bildkavalkad Bashälååna

Älskade Sveg

Sonár by night and day

Människor från det stora landet i väst på ett europeiskt tåg I FEM TIMMAR

En tågluff i Västeuropa

Travelling for peace eller - vad är det där Hospitalityclub egentligen?

Kommer sakna er, vänner och bloggläsare. See ya around.

World Wide Web

2007-08-10T00:48:00.000+03:00

Eftersom jag är fullt upptagen med att ha sönder 3000-kronors kameror som varit i min ägo i 45 minuter och fundera över saker som vilka örhängen jag skall ha med mig på resan så vore jag hemskt tacksam om jag slapp leta upp och adda er alla på Facebook. Har inte lärt mig skiten än heller så chansen är stor att jag skulle misslyckas. Om ni istället ville göra mig den tjänsten så kommer jag i gengäld förse er med lite Asien-porr allt eftersom resan går. Om ni missat mitt namn så ska det vara Annamaria Olsson. Feel free att adda mig! Vill man istället tex. skicka beundrarmail via myspace så heter jag je_suis_ami där. Kommer självklart fortsätta skriva här, men facebooken kommer att fungera som avlastningsplats för bilder och pga den praktiska nödvändigheten uppdateras lite oftare. Men mina litterära pretentioner bli ni inte av med. Har ni riktigt jävla otur kanske jag krupit upp i tågkupén på Transibiriska, känt mig som ett med världslitteraturen efter ett par lunchglas vodka och skrivit en roman som jag bara MÅSTE publicera här sen. Kanske kommer att handla om den inre resan. Eller kanske om att vara UNG. Eller kvinna? Ung kvinna på inre resa? *måste genast ladda ner alla mp3-böcker med Paulo Coelho, hört att han skall vara f a n t a s t i s k*. Håll utkik bredvid självhjälpsböckerna på Pocket Shop vänner!

Nu: packa skönhetsprodukter och tanka återstående 13 gig musik. Bokpackingen är redan avklarad. Det blir 2 x Kapuscinski: På resa med Herodotos och Imperiet, Jenny Diski - Främling på tåg, Ola Wongs nya: När tusen eldar slickar himlen, De små tingens Gud av Arundhati Roy och självklart Touristy Planets Vietnam-upplaga...

Ser SÅ mycket fram emot att sitta på Transibiriska och läsa tills jag får ligg- och sittsår... I guideböckerna står det att ett tips är att ha med sig en kortlek, jag säger: ge mig en rast! Känns väldigt avlägset att avbryta läsandet av en bra bok för typ ett parti finns i sjön. Kanske anländer till Peking överbevisad men har lite svårt att tro det. Några sådana här och några bullriga ryssar däremot:

Ingenting och allt finns att säga

2007-08-09T19:27:00.000+03:00

Hittade bilden på Anjas blogg. Hon som hette Malin hade samma Whyred-klänning som jag. Kunde varit jag. Han bredvid som heter Jesper kunde varit en vän. Jesper som kunde varit min vän var bokad att spela spela på Erik, Fabian och Anders klubbpremiär i september. Matte hade försökt messa Malin kunde varit jag för att förhöra sig om att det inte var hon. Hon som dött. Han hade inte fått nåt svar.

De klättrade upp på taket på natten, ville beundra utsikten och dog.

Ofattbar sorg, och just därför, tycker jag att Discobelle i det här inlägget kunde kostat på sig att hälsa ett sista R.I.P till mer än bara honom som i det jordeliv de båda lämnat råkade vara producent. De dog, båda två. Tillsammans.

R.I.P ni båda.

Jag tänker på alla er som måste försöka greppa det ofattbara.

Hej då mest älskade hej då sommardag och sommarnatt

2007-08-09T02:22:00.000+03:00

Idag har varit en sådan där filmdag, då ett helt (känslo)liv behändigt och intensivt komprimerats till blott en dag.

Eller föresten.

Innan jag börjar skriva för att minnas måste jag ge ett försvarstal till mitt ständiga dagboksutkletande på denna allmänna plats. Jag älskar övergångar i livet. Ni vet, känslan när något är på väg att hända, att man är något på spåret, med sig själv eller livet eller bara att något stort, eller annat står för dörren. Veckorna innan studenten. Inte själva studenten eller dess efterspel. Jag finner tiden mellan alla fartblinda perioder att sus och rus långt mycket mer spännande och intressanta. De pirriga, inte lika perspektivlösa timmarna/dagarna/veckorna som förbereder för, eller lappar ihop ett gäng fragmetariska upplevelser till drömskisser eller önskepussel. De vars skärvor sedan handlöst slängs ut för att sedan hamna i någon helt oväntad formation. Lekandet och prövandet med drömbilderna är halva grejen och det är just där jag är nu. Därför denna dagbok! Därför behovet av att senare komma ihåg. Därför känsloknarket. Tröttnat på bloggar, bekännelselitteratur, kvinnotrams eller bara mig? Sluta då läs här!

Eller så kan ni läsa dessa inlägg från den förra, helt annorlunda funtade bloggsommaren:

Om det "jämställda" sexlivet

Politikerbarnen gör mig ledsna ibland

Bruce Springsteen-högern och Jack Keruack-vänstern - lika jävla mossiga båda två

Varför jag röstade rött

Det är dyrt att ha hög lön - det är ännu dyrare att ha låg

Rosa Bandet-hetsen

Det var den "riktiga" världen. Den utanför det bloggande självälskande kvinno-egot. Men allt jag gör är inte för världen eller för er. Det här är för mig mig mig och jag jag jag:

---

Hade ställt klockan på sju för att krampaktigt hålla om Anders innan vi klockan tio skulle skiljas åt för fem månader. Allt var vanligt och ovanligt om vartannat. Försöker desperat inhalera och spara den underbara doften av precis mellan hans bröst, där det är så hårigt och snårig och mycket Anders det bara kan bli. Vill aldrig släppa taget. Kollar SMHI och dushar. Gråter första gången någonsin under sex. STACKARS, tänk om han trodde det var våldtäkt? Killar verkar ju ha svårt för att veta det där... STACKARS alla killar som liksom måste leva i ovissheten jämt och ständigt.

Gick hand i hand genom ett morgonuppvaknande Uppsala. Full sol. Inte en stillstymmelse till morgonkyla. Rösten sprack när vi kysstes jag-älskar-dig-hej-då. Bölade bakom solglasögonen när jag gick hem. Kiosk-föreståndaren frågade hur jag mådde, när jag av pliktfylld artighet tog av mig solglasögonen i affären. "Så där" sa jag och brast ut i gråt bara för att det inte passade sig. Hasplade ur mig att jag skulle vara ifrån min kille jättelänge när jag ändå osvenskt blottat mig för tobakshandlaren. "Du älskar honom mycket" sa han sakligt. "Tack" var det ända jag kom på att säga, hasade ner solglasögonen och gick ut i det bleka morgonljuset. Satte mig på en bänk och kedjerökte, tittade på änderna och spädde på kärleksfilm-misären genom att hulkande lyssna på Sally Shapiro - I know (SLL dub mix) på repeat.

Gick hem, där korridorens "städtjej" uppenbarligen kommit hem från "semstern" och nu hetsdammsög, gnidde och fejade upp bland muterade mögelsporer och bananflugor. Fick ett glädjande mail om att min beställda kamera (som borde kommit förra veckan) hoppsan-hejsan utgått ur sortimentet. "Ville jag ha en annan, dyrare så här tre arbetsdagar innan min avresa?". SKÄLL! Försökte laga Anders ungerska potatisgryta. Hedrade hans minne genom att bränna vid den. Hetsade för att hinna hämta Mia och Malin från sthlm-tåget. Bad och picknick stod på post-hej-då-schemat. Åker ut till Morga Hage. Lite mulet. Lite regn. Oj då jättemycket regn. Oj då jättemycket åska och blixtar. Oj då det kommer närmre. Oj då vi har tagit skydd under ett träd. Oj då dödsångest. Halva himlens vattenreserver töms på oss. Dyngsur inpå bröstvårtan. Åker hem och torktumlar oss själva och fikar med kaffetermos och transfettiga citronmuffins på sängen.

Nu gassar solen igen. Tar en sväng på stan. Har fått en parkeringsbot. Eftermiddagsöl på Palermo. Några gamla kursare till Malin slår sig ner. En översätter Strindberg, den andra tillhör världens räddare: de gröna entreprenörerna. Han skulle utvinna palmolja i Senegal och betala sina arbetare 1000 kronor i månaden. Malin tröttnade på samtalsämnet miljöpolitik efter typ tre timmar och Mia fick liberal-overdose medan jag tyckte det var roligt att diskutera. "Du är smart" sa han och lät lite förvånad. En stund tidigare hade han kommenterat att vi alla var blonda och hade maskarade ögonfransar. Ehe jaha själv är du lite nougatfärgad och din killkompis har Lenin-mustacher? Leninmustacherna tyckte för övrigt att inga kvinnliga författare klarat av att kittla och utmana hans intellekt. Han kunde inte nämna någon kvinnlig författare han läst.

Mia var rosenrasade när vi gick hem. "Nougatkillen" hade efter att Mia berättat att hon några år jobbat med bistånd, börjat upplysa henne om olika svenska biståndsorganisationer och hur de fungerade. Mia var väldigt tacksam och glad över att få utbilding i något hon, till skillnad från honom jobbade med. Det fick mig att tänka på det här härliga Palermo-hänget.

Lagade middag småfulla och gapigt diskuterandes. Kollade på en tv4 dokumentär om intelligent design och freestylade fram Agneta Sjödins kommande P1-sommarprogram. Pussades hejdå på stationen. Småmulliga reggaetjejer och knarkliberaler strömmade från tågen. Någon har tappat ett paket ekologisk bönmix från ryggsäcken. Inser att det för en gångs skull är en fantastisk natt i Uppsala, med alla människor (och poliser) florerande om och kring reggae-festivalen. Vill skriva hundra sidor på ett nattupplyst parkbänk som en annan Birgitta Stenberg. Möter istället upp Elin för en promenad. Pratar om att prioritera i karriär och intressen och om killar som helt plötsligt inte tittar en i ögonen när andra "viktigare" killar är med.

Sitter på korridorsbalkongen med påtår efter påtår te. Njuter av de bara benen i natten. Förstår att mer sådant komma skall. Röker hundra cigg. Hinner inte sakna Anders än. Än så länge magisk ensamnatt.

Alla dessa fantastiska italienska män

2007-08-05T23:35:00.000+03:00

Mest för Gabban men för era andra också: Vilken spagge är du? från Alessis blogg.

Naturen är bäst ingen protest 2.0 eller jag och min kille del 197

2007-08-04T20:13:00.001+03:00

Fantastiskt väder idag. Jag och Anty packade filten, bekvämlighetskudden, pocketboken, fyllde termosen, köpte matsäck och puttrade iväg i vår lilla sommar-SAAB för att bada. Vi begav oss till Morga Hage som så ofta när det för vår del vankas bad (pocketläsning med närheten av vatten).

Det står lite bilar parkerade på naturreservatets parkering när vi kommer dit. När vi traskar ner till badet blir vi dock varse att det som vanligt inte är något folk där. Vi är helt ensamma på den enorma gräsmattan framför det ljumma, långgrunda vattenbrynet och den fantastiska omgivningen med ekar döda av åsknedslag, honungs- och mandelfärgade, sommarsävliga kor och lummig grön stillhet. Blir alltid lika chockad över att det inte är något folk där. Det är verkligen Uppsalas finaste bad! Inga skrikande och lekande barn som skall spela fotboll tre meter från ens huvud, inte tusen grillkorviga engångsgrillar, badvatten lerigt av tjo, tjim och lek eller raggande tonårsgäng vars tjejer inte vågar äta en isglass från glasskiosken i rädsla för att bli "tjocka". Vid Morga Hage kan man istället göra vuxensaker så som att sola topless, tafsa på varandra, lyssna på naturens alla ljud och ha det allmänt lugnt och skönt. Lovlee day!

Anledningen till varför jag nu röjer detta fantastiska Uppsala-smultron och riskerar att bryta vår underbara tvåsamhet är för att jag drar härifrån om en vecka, jag förutsätter att ni inte har bil och således inte kan ta er dit, eller helt enkelt skulle tycka det var trevligt att stöta på er där någon gång i framtiden.

Amen jävla übermensh

2007-08-03T17:28:00.001+03:00

Men nähä Scarlett jävla Johansson skall bli ÄNNU mer übermensh-gudinnelik än vad hon redan är och ge sig in i musikens värld! Frågan är om någon är förvånad? Att Yeah yeah yeahs är inblandade? Tv on the Radio? Att hon uppenbarligen låter som en "väldigt sexig Marilyn Monroe"? Tycker hur som helst att hon kan köra på sin tidigare så amerikanskt djupa indierock-lolita-look inför releasen:

*lite sur och avis*

Sjung om studentens lyckliga daaaar

2007-08-02T08:23:00.000+03:00

Det är tidigt i ottan för någon som sommarsoftande, var kväll socialiserar till sena timmar. Har börjat vakna någon gång runt sju, åtta varje morgon då jag avnjuter några hjärnproduktiva timmar i sängen för att sedan somna om och vakna igen i mer rimlig semestertid. Vet inte riktigt varför. Min hjärna kanske vill påminna mig om att allt inte är som vanligt. För det är det verkligen inte. Flyttade i måndags från det som i ett års tid var min och Anders, alla våra böcker, skivor, efterfester och en massa minnens fysiska hemvist. Jag och Anders minus allt annat bor nu i ett studentrum på Kalmar Nation. Här skall jag bo i tio dagar tills jag den 11:e augusti påbörjar resan mot Moskva och Transibiriskas tisdagsavgång. Bostadssituationen känns lite som att uppehålla sig (ej att förväxla med att bo) på hotell. Eller som att vara hemlös fast med tak över huvudet. Hela mitt liv i pryttlar ligger nedpackat i lådor. Merparten kommer antagligen inte packas upp igen på över ett år. Man är självklart inte sina saker, men situationen får mig onekligen att känna mig lite rotlös och rastlös. Det här uppehället känns mest som en konstig parantes mellan mitt gamla och kommande, nya liv.

Det kan även bidra att det är första gången för mig i korridor (undantaget umgänget med några studentikosa älskare då man eventuellt fick ställa sig duschkö efter avslutad kärleksakt). Kan inte säga att jag gillar det (no offense Erik). För alltså fan - jag och Anders har en veckan innan vi skiljs åt i fem månader, och jag kan onekligen tänka mig trevligare ställen att spendera denna sista vecka än i detta oupppackade transit-studentrum! Det är liksom inte bara rummet med vårt gemensamma liv staplade i Bauhaus-lådor... Det är KÖKET. All eventuell aktivitet av mig i det där köket skulle kännas som ett hån mot hela korridorslivsstilen! Ställa sig att laga Toscansk citronkyckling en tisdag när alla andra käkar makaroner och ketchupsås? Tina fem kilo blodigt kött til en polsk bondgryta? Tänk om någon är vegetarian? Softa i morgonrock med DNs samtliga delar en timme på morgonkvisten? Att ta på mig kläder innan frukost är otänkbart och är emot ALLA mina principer!

Det är inte heller som att man orkar bemöda sig att lära känna folk (hrm knappt hälsa) när man skall bo på stället en vecka. Känns helt fel att jag skall behöva göra en social ansträgning när jag bara vill ha en kopp te! Således känns nu varje besök i köket som att inkräkta på någon annans revir och är förknippad med grav ångest. Man vänjer sig säkert och ser (kanske, kanske) tjusningen med det med, men jag har verkligen inget som helst intresse av att lära mig charmas av korridorslivet just nu. Följdaktligen har jag och Anders inte satt vår fot i köket. Hela denna veckas matintag har redan intagits eller planerats in utanför Kalmars Nations väggar. Feel så att säga free att bjuda på lunch/middag när som helst nästa vecka!

Pus!

Om ni inte redan läst Johans blogginlägg om korridorlivet - gör det nu.

----

Uppdatering: Var ute i köket. En kille var också där. Försökte på Ami-manér skämta lite med honom som "avslappnad" inledning på vår korta korridorsrelation. Det stod en kastrull makaroner håriga av mögel på spisen. "Aha ett subject tänkte jag" och dängde till med "Är det här dina eller" höhöhöh liksom. "Nej" sa han torrt och lämnade köket. Minuten efter gick det upp för mig att det kanske inte var det bästa ämnet att skämta om. Fatta hur många konflikträdda tjejer som måste dragit den efter att för hundrade gången de diskat någon annans disk. Bra start Annamaria, bra start. Korridorspolis innan jag än presenterat mig.

Bästa skönhetstipsen - hela listan!

2007-07-29T18:16:00.000+03:00

Det finns otaliga tips och knep på hur man vaknar upp toppenfräsch och supersnygg. Alla kvinnor med patriarkal självaktning har sina egna. Här kommer mina bästa, sammanställda i en överskådlig liten lista:

Ha samma smink i över 24:a timmar. Bättra dock gärna på det med ostadig hand, förslagsvis i taxibilar eller på mörka toaletter.

Drick sprit tio timmar i sträck.

Rök cirkum 30 cigaretter på en kväll. Att råka aska och fimpa på sig själv hör till.

Dansa i sex timmar. Ha vid kvällens början inte helt på sekunden nytvättat hår, så att det det vid morgonkvisten hänger i svettiga, feta tester i ansiktet.

Dansa i högklackat. Kom på att det gör ont på väg mot efterfesten, byt till en kompis platta ombytesskor, som på efter de högklackade känns som att "gå motherfucking obehagligt barfota". Skit i dom, byt en gång till, nu till ett par platåskor i lack som gjort samma vänninas fötter blodiga.

Skit till slut i konceptet skor och gå barfota genom Stockholms metrosystem.
- Spendera morgonen på konstigt svartrave, där nivån på folk inte är så där överdrivet hög.

Ät en supergod hälso take-away på Mac Donalds vid åtta-snåret.
- Träffa några utsövda och piffiga bekanta, på väg på miniweekend i Paris på centralstationen. Verkar moralstärkande.

Tvätta bort 24-timmars-smink-massakern i ansiktet, få det uppdagat att din hy ser rätt risig ut och börja med smutsiga och alkoholsstinna fingrar göra portömning.

Lägg dig 10.00.

För en riktigt skön morgonsömn - se till att din partner inte kan sova utan måste läsa tidningen, kolla på tv i sängen och annat störande i några timmar.

Vakna och somna om några gånger så att du känner dig riktigt skönt utsövd och pigg.

Tvätta håret. Lägg dig sedan igen och somna med blött hår. Vakna med fantastisk volym och lockar - dock bara på en sidan av huvudet, den andra i helt sovplatt.

---

Ja det där var ganska många tips, förslagsvis behöver du inte testa alla på en och samma gång - men har tid, lust och ork, kan jag lova din en sund kropp i en sund själ och fett snygg nuna när du vaknar en si så där klockan 18.00 dagen efter.

Bilden är från den här hårda Stockholmsnatten för några veckor sedan. Hon längst till vänster, utan skor, skrevandes med benen är så klart jag.

Mårgåndagen

2007-07-26T23:10:00.000+03:00

Knarkhundar, topplesskramar, Peter Wolodarski och en fryspåse lila och rosa vegetariska köttbullar

2007-07-26T13:26:00.000+03:00

Måste delge er mina två senaste ihågkomna drömmar. They are so sick! Den populärkulturella drömtydningsfaktorn torde dock vara hög. SÅ mycket övertydliga symboler. Inte en aning om vad de betyder dock men jag menar hey - krama Carola topless liksom?

Gårdagens rafflande dröm börjande på Vaksala Torg. Där bland jeansjacke-alkisarna och grönsaksförsäljarna blev jag uppsniffad av en knarkhund. Denne var extremt intresserad av de bruna skönt loosa manchesterbyxorna jag bar. Polisen som höll i kopplet fattade misstankar och hunden sniffade och sniffade. Jag blev asnervös. "Måtte hon inte ta in mig och ta blodprov" tänkte jag. "Har jag tur kanske hon bara tror att jag enbart suttit i ett rum där folk knarkat och att lukten därför satt sig i kläderna". För att testa om jag var pårökt skulle jag köra bil. Jag hade dessvärre lånat någon kompis sportbil som jag inte riktigt lärt mig hantera. Jag körde ryckigt och konstigt. Hon satt tyst. "Måtte hon inte dra in mitt körkort". "Kör mig till Uppsala Slotts caféuteservering" sa hon. Sagt och gjort. Där satte hon sig och iakttog mig med myndig polisblick. "Jag vill ha kaffe och tårtbit, dubbla påtår" sa hon. Hämtade det till henne, fortfarande nervös över knark och körkort. Snart blev vädret så fint att jag tar av mig topless. "Måste passa på ju". Polisen hade snart förpassats till drömkyrkogården och var försvunnen ur bild. Min mamma kommer nu till cafét med sin bästis Carola Häggqvist. Jag slänger mig om halsen på Carola och kramar henne hjärtligt. Ser i ögonvrån hur några som jag identifierar som "Konservativa föreningen" bevittnar hur jag topless kramar "goa" Carola. Lite tankar på vad de tänker och anser om det flyger genom huvudet. Snart har Weekdays rea flyttat ut i trädgårdscafét. Olof Dohnhammar knatar in på drömscenen och kollar blasé på cowboyboots. Han är jävligt upprörd över att två sommarvikarierande chefredaktörer på Bon som han anser "är två jävla sossetanter, med precis samma etniska bakgrund, inget att varesig tillföra eller berika varandra med".

I natt drömde jag att jag höll på att få ihop det med Peter Wolodarski. Det var en MYCKET osubtil sexuell spänning mellan oss. Vi träffades genom nåt jobb. Jag låtsades att jag inte kände igen honom först. Sen råkade en DN vara uppslagen och jag bara "jamen det är därför jag känner igen dig jahajaha". Vi skulle äta lunch och jag frågade om han han hade några matlådor hemma så vi kunde äta hos honom. "Fan fan fan nu var det uppenbart att jag ville hem till honom bara för att vi skulle kunna ligga med varandra direkt" tänkte jag generat. Han tyckte hur som helst att det skulle vara bättre att äta på restaurang. Han ville ha fisk. Snart befann vi oss på en badbrygga i snorklingsutrustning, jag nöjd över att vara i relativt avklätt sällskap med herr Wolodarski. Där skulle vi dyka efter små matpåsar med konserverade mat. Bland det sista jag kommer ihåg är att jag funderade på att rikta in dykningen på en fryspåse lila och rosa vegetariska köttullar.

Perfect match, perfect kiss

2007-07-24T18:36:00.000+03:00

Vissa dagar känner man sig som en lite bättre flickvän än andra. Som när ens kille kommer hem från jobbet på lunchen och man har lagat Sukiyaki och bjuder på två glas vitt, så där en tisdag. Jag tycker ganska ofta att jag är världens bästa flickvän. Kan liksom inte tänka mig att någon annan vore bättre (snyggare så klart men det räknar jag bort i ren protest). Sen beror det nog mycket på att jag har världens bästa kille också. Man typ bäst-kompleterar varandra och korsbefruktar braheten med varandra. It's takes two to tango som det brukar heta. Är man inte världens bästa med sin partner tror jag hur som helst att man har valt fel. Fel val av pojkvänner/flickvänner hör väl livet till, men att vara ihop med folk som man behöver/vill förändra/etc brukar inte vara så lönsamt varken för en själv eller förhållandet i längden. Tänk på det Laerke-darling!

För det egna minnets skull

2007-07-23T18:15:00.001+03:00

Fredag

Öl med mamma och pappa på Palermos uteservering. Uppstyrd nu-skall-vi-dricka-öl-sejour för första gången i vår familjs historia. Johan och hans mamma gängade, så även Gina som kommer så fort Johan knäpper med fingrarna. Pappa bjuder laget runt. Han är klädd i jeansjacka. Innan han anlände skämtade vi om att bara alkisar och kommunister bär jeansjacka. Pappa levererar många sanningar om livet. Johans mamma komplimenterar mig en massa. Glad i hågen-stämning. Jag blir dubbelt glad över att se mamma glad. Pappa kallar på ölkanna efter ölkanna. Jag blir kalasfull. Päronen ser mig "feströka" (hrm) första gången någonsin. Turligt nog röker alla andra mycket mer. Åker hem. Hela havet stormar i sängen. Stoppar pliktenligt fingrarna i halsen.

Lördag

Spelar skivor bakfull på Weekdays för tredje helgen i rad. Gubbrock-killen jobbar. Han sträcker sig långt med att gilla Glass Candy - Miss Broadway. Kollar inte på rean. Spara spara spara. Åker till Anders föräldrar i Bäsinge. Kvällssol för första gången på månader känns det som. Grillar vid stilltje-badplatsen med släkt och badgäster. Bryter vatten-stilltjen med att fräsa 80 km i timmen i deras nya 100 hästkrafters motorbåt. Vinden i håret, munnen och ansiktet. Känner mig rätt cool ändå. Skjutsar lillebror Micke på stadsfest i Hedemora. Lyssnar på Omar S på motorvägen. Hämtar Georgious och åker till Fredrik i Krylbo som har sitt föräldarhem för sig själv. Käkar spansk ost och skinka på verandan. Dricker öl och pratar festivalminnen, dyra synthar och buzz-kampanjer. Trevlokväll.

Söndag

Proppar mig full på antihistamin och hoppar upp på höskullen. Rullar sex ton höbalar i sex timmar. Anders spettar dem med någon slags höbals-spettnings-maskin, lyfter upp dem till arbetsstyrkan på höskullen som rullar de flera hundra kilo tunga balar på plats. Många fikpauser blir det. Hemmabakta bullar och sockerkaka. Till sist är hela ladan full och hödammet dallrar likt ett gasmoln över hela byggnaden. Gör ansats till att bada efter avslutat dagsverke. För kallt. Jävla skitsommar. Åker hem framåt kvällskvisten. Stannar på gatukök och delar på en piffi-allkryddad pommes-tallrik. Fina grejer. Fin helg.

Snåldiet

2007-07-16T23:05:00.000+03:00

Ni som återkommande läser denna blogg kan omöjligen missat att jag håller hårt i plånboken pga en stundande 5-månaders resa. För er studenter eller andra allmänt snåla bjuder jag här på lite bra saker i pank-matväg:

1. Pajer. Kliade mig i huvudet lite efter billig mat som inte är vegansoppa och fick snilleblixten paj! Består ju bara av mjöl, smör och äggstanning, om man vill lite ost och sen vilka grönsaker som helst. Spenat kostar ju 2 spänn typ! C'est perfait!

2. Gör egen potatissallad. Koka en miljard färskpotatisar, gör myyyycket dressing på valfria favvo-örter etc, dränkt ner potatisen och adda valfria grönsaker och lämplig löksort. Du slipper laga mat hela tiden och den blir godare ju längre den står (även om man så klart vet att det finns gränser)...

4. Jamie Oliver-pasta. Gårdagens spagetti stekt med vitlök, färsk chili, olivolja toppad med riven ost (helst parmesan då, men vi snackar ju budgetcooking) blir skitgott trots snålhetsfaktor 110.

5. Indiska currys. Curryn är ju bara massa spices var man bör ha i sitt kök iaf och sen är det bara adda blomkål, potatis, linser, kyckling är vad helst önskat.

6. Varma mackor. En beig hushållsost från Lidl kan komma någorlunda till sin rätt med smakkompensation i form av dijon-senap, rödlök, några hackade oliver och liknande.

7. Skaffa svärföräldrar med bondgård. Om någon av kossorna springer iväg tillräckligt långt måste de skjutas i förväg och vips så har ni frysen full med kött!

Vilket är ert bästa snåltips?

Kvinnliga dj:s - det nya svartfest

2007-07-16T22:56:00.000+03:00

Jag misstänkte att något sånt här var på gång när någon från SVD besökt mitt inlägg om den manliga dj-bås kulturen ett par gånger för någon vecka sedan...

Kul att se att det händer saker iaf. Att t.ex. Riche, som till deras sommarsatsning inte lyckats boka en enda dj av kvinnligt kön, efter artikeln kontaktar Farnaz och Elin och gör ansats till att utnyttja deras kompetens och deras uppenbarligen större nätverk av skivspelande tjejer.

Jag tror mycket av problematiken ligger i att än idag umgås tjejer i större utsträckning med tjejer och killar med killar. Detta leder till att skivspelande tjejers möjligheter att nå ut ofta minskas dramatiskt, vilket beror på att dj-bokande både på lägre och en del högre nivåer, handlar mycket om kompisbokande. Många killkompisar = större chans att bli bokad utan att vara exceptionellt bra eller redan vara ett namn. Med några kompisspelningar i bagaget får man ännu fler chanser, knyter fler kontakter, man blir peppad och inspirerad och börjar oftast ta skivspelandet på större allvar.

"Men alltså det är ju taskigt mot dj:n om hon blir bokad bara för att hon är tjej" hör man ofta. "Ingen dj vill ju bli kovoterad, man vill ju bli tagen för att man är bäst". Nej, få kanske vill bli kvoterade men prova att byta ut det negativt (kvinnoladdade) ordet kvoterad till det mer positiva prioriterad... Det är precis vad kompisbokningar handlar om: prioriterande. De kompisbokade dj:sen är inte nödvändigtvis de bästa men blir trots det bokade. De flesta dj:s jag känner (så väl manliga som kvinnliga) vill spela. De skiter ofta i hur de får spelningen. Många har ofta inga problem att utan skam i kroppen tjata tills öronen blöder. Men om kvoteringen/prioriteringen vore könsblind skulle man av ren barmhärtighet inte boka sina tjatande/otjatande kompisar - "Pinigt för kompisen om han känner att han är kompiskvoterad...".

Sen finns det klubbkillar som tycker att den här debatten är aslöjlig och bara vrålar om att: "det finns ju inte lika många tjäjer juh!". I så fall, varför inte fråga sig varför? För att tjejer bara är intresserad av smink och kläder eller vadå? Vad är hönan och vad är ägget i det här? Får folk inte chans att spela, träffa folk med liknande intressen och välkomnas in i kulturen mer än som flickvänner och någon man kan diskutera senaste Innervisions-släppet med om killen i sällskapet råkar vara på toaletten så kommer det inte att ändras heller. Sen verkar ju iofs inte alla vara intresserade av att det skall ändras. Eller så tycker man bara att det borde fixa sig självt. Samma personer som förespråkar Guds osynliga hand rörande kvinnliga dj:s väljer däremot att aktivt lyfta fram andra saker som kan berika dansmusik- och klubbkulturen. Det kan vara svartfester, utdöende vinylspelande (som vissa ser det), den yngre generationen, smalare och kanske bortglömda genrer, ny teknik etc etc. Att lyfta fram dessa uppräknade saker anses creddigt och coolt. Att däremot lyfta fram tjejer av samma anledning verkar däremot sjukt jobbigt och "fel". Så mycket tycks inte en dynamisk klubbkultur värd, inte heller de påstådda fina idealen.

När jag hade Dynamic bråkade jag mycket med en av medarrangörerna om hans kvalitetesbegrepp. Han var kortfattat av åsikten att det blev sämre kvalité på klubbarrangemangen om man aktivt lyfte fram tjejer (näringslivet någon?). Jag kan fortfarande inte acceptera ett sådant kvalitetsbegrepp, om slutsatsen blir sådan. Särskilt då det inte är konsekvent. Varför har man isf t.ex. svartfester även fast det ofta blir "sämre kvalité" än en vanlig klubb? Jo, för att man vill ha något annat, något nytt, som berikar även fast både ljud och ljus oftast blir sämre, allt blir bökigare etc. Trots det vet jag inte en enda klubbarrangör som inte tycker att det är ett roligt tillskott med svartklubbar. De upplevs som coola och har en kvalité och ett mervärde i sig. Av precis samma anledningar borde det även vara det i fallet att boka tjejer. För att de likt svartklubben bidrar med något som det fattas utav, även fast det kan bli bökigare då man kanske måste leta lite mer än att göra en snabbscanning av närmsta umgängeskretsen. Det borde vara en kvalité i sig om man är seriöst intresserad av elektronisk dansmusik och klubbkultur.

ps. Bilderna ovan är från klubben jag och mina vänner drev och dj-poze-bilden är från första gången jag spelade skivor ute. Behöver jag säga att jag höll på att kissa på mig? ds

ps2. Som ni vet har jag alltid nåt trumfkort i bakfickan rörande helgaktiviteter. På lördag kan ni besöka Elin och Vickes klubb Do it! där bla. Erik och Fabian aka Cliques Numeriques gästar. Det lär bli fläskigt om jag känner dem alla rätt! ds2

Peace, love and politics

2007-07-15T20:50:00.000+03:00

Jag är väldigt politiskt intresserad. Gillar även skvaller. Funderar också mycket på varför alla nyliberaler envisas med att ha likadana fula stålbågade glasögon.

Min politiker-skvaller-lycka var därför gjord när DN:s ledarsida (?!) igår förmedlade nyheten att Kalmars Nations tidnings redaktör tillika min fd. galleria-kollega Niclas Holmberg Almedals-hånglat med salladsentreprenören och mediestrategen Fredrik Federley.

Det var roligt! Ännu roligare blev det när jag kom på att de ovetandes figurerat i samma bloggpost här på bloggen. Gölligt par juh! Måste dock säga att jag tycker att Niclas är lite hetare än Freddie. Men looks isn't everything som sagt... Träffade för övrigt Niclas på festen i lördags. Han var "väldigt sliten efter Almedalsveckan" som visst hade involverat mycket alkohol. Det fick mig att tänka på Isobels behind-the-scene-inlägg om Almedalsveckan förra året. Almedalsveckan verkar onekligen vara politikernas svar på backstage-området på Hultsfred dit alla tycks vara kommenderade vare sig de vill det eller ej...

Lite andra saker man kan fundera när man ändå är inne på politik och MUF är varför nivån är så fruktansvärt låg på nästan samtliga bloggar som MUF:s ordförande Niklas Wykman länkar till från sin blogg. Personligen skulle jag ställa väldigt höga krav på dem om jag vore han. Borde inte nån slipad kommunikatörsperson med jättehög lön tipsat om det? Är det inte det hela Nya Moderaterna går ut på? Jag och en kompis ägnade åtskilliga timmar en sen natt åt att läsa igenom samtliga och det var skrämmande många vice ordförande i MUF valfri storstadsregion med retorik och uttrycksförmåga på nivån:

"vaknade upp. mådde piss. kom på att vi bor i en enpartistat. JAG BLIR ROSENRASANDE NÄR JAG T'NKER PÅ DET! Jag blir bestulen varje dag! Alla accepterar det! I vilket annat land skulle folk acceptera att bli rånade? VARJE DAG? Nu: promera och filosofera i marinan, kanske den enda fristaden i här sjuka landet!!!".

Förutom sånt var det förhållandevis lite "politik". Mer:

"Idag tar min lillebror Kalle studenten från Enskilda Gymnasiet NV3c!!! wohohoooo han är den snyggaste studenten i hela världen! Hela världen framför sig har han! Pappas Rotary-kompisar var där och han fick livslångt medlemsskap i present!

Eller varför inte alla komunpolitiker som känner sig förpliktigade att vara "transparenta" och "nära sina väljare" och därför som pliktskyldigast bloggar om hyperviktig saker som:

"oj oj oj långt KF-möte idag efter sommaruppehållet. en interpellation om privata biblioteksentreprenörer. spännande! gott fika från cateringfirma, vi la det på entreprenad förra mandatperioden efter timmar av fajtande med kommun-kramarna. bokade möte med Malin. skall planera insändarkväll för MSU:arna. de é bäst! möte i täby tidigt imorgon. måste nog lägga mig nu. keep on rocking in the free world (I'm after you sosse-Fredde :)!"

Ja, nu är ju ovanstående mina egna påhittade exempel men ni fattar grejen. Bland de enda bloggarna som höll en någorlunda jämn nivå och inte random uppdaterar var tredje månad var bloggen antifeministen, vilket för egen del känns lite sjukt att säga. Nästa stopp på politikerblogg-kartan blir kanske det där nya vänsterpartistbloggarna. Får se om jag vågar. Deras nya kampanjaffisch "Vill du ha det som i Sovjet" bådar ju gott. "Vi försöker framstå som att vi gjort upp med vårt kommunist-romantiserande-förflutna" liksom...

MUF-bloggräden fick mig i alla fall att komma ihåg varför jag en gång bestämde mig för att aldrig pyssla med politik i traditionell, partipolitisk mening.

Anglosaxisk populärkulturell techno antropologi (med klassperspektiv)

2007-07-13T13:49:00.000+03:00

Häromdagen ringde en kille från England. Han berättade att han och lite "kollegor" var i Sverige för att mastra sin skiva, networka med sitt skivbolag och jag vet inte allt. Han hade fått höra att jag hade koll på vad som hände i stan och fått mitt telefonnummer av Kung Henry. Jag visste inte att Kung Henry hade mitt nummer och det mesta med telefonsamtalen var väldigt förvirrande. Hur som helst gav jag honom lite tips och bjöd honom på festen på lördag. Igår var jag tog jag en öl med dem.

Eftersom de hade fått mitt nummer från Uppsalas enda hiphop-profil trodde jag de skulle vara hiphop-människor. De visade sig dock vara fem stycken så-jävla-nere-i-skiten-ravekids från engelska landsbygden. Det var en techno-antropologisk dröm som hette duga! Fem killar, runt 20, i bylsiga Carhartt-kläder, skateskor, slouchiga ryggsäckar, rakade skallar, kepsar och ringar i näsan. Inramning av kvällen var perfekt; eftersom de såg ut som ungdomshuliganer efterfrågades leg (på Palermo!!) och när två av killarna inte hade det med sig blev vi blev informerade om att vi inte fick stanna längre än klockan tio.

De berättade sin kaosartade Sverigehistoria om hur deras manager och producent kvaddat bilen och låg på sjukhus, att de nu bodde i dennes hus 1,5 timme utanför Uppsala och att de knappt kunde ta sig därifrån då bilen var mos och det inte gick några bussar dit. För att ta sig hem sista biten var de istället tvugna att ta taxi från närmsta håla. Den var tvungen att beställas innan 19.00, som var sista beställningen för landsortstaxin. De visade upp en turistbroschyr om området kallad "In the heart of the swedish wilderness" med en glad gubbe med en stor fisk på framsidan. När de inte satt därute isolerade gick de mest runt i stan i Uppsala och Stockholm och letade efter bra folk att networka med. Det kryllade inte av technomänniskor på våra gator och torg hade de märkt. Kung Henry hade de sett, och börjat snacka med på ett café, annars hade de mest hängt med en metalkille som även han hade en studio i skogen. Metalkillen pratade mycket om att han gjorde "farliga saker" med får. Jag var den skönaste och mest "upplysande" personen de träffat i Sverige under två veckor sa de. Jag verkar onekligen haft en jävla konkurrens...

Vet inte riktigt varför de fått för sig att åka till Sverige och "nätverka" och fippla med sina produktioner, deras planer och hela vistelsen verkade onekligen väldigt ouppstyrd och diffus. De sysslade inte heller med den techno som vi trendkänsliga svenskar helst vill ha den. De anordnade illegala rejv på åkrar. Ingen glammig Stureplans-maskerad där inte. Mer ryggsäck och gråmulet väder. De var fett nere med break-beats, break-core, jungle "crazy shit like Aphex Twin" och frågade om jag gillade gabber även fast jag var tjej. Så jävla sköna! Kändes lite jobbigt att jag kanske krossade lite illusioner om Sverige som landet där de skulle få sitt stora break-trough och asmycket bra kontakter för deras framtida knas-break-core-karriärer. Nåväl de får komma på fest på imorgon iaf. Be nice to them friends and enemies! Looks and credd isn't everything vad än kommersiell Stockholmsmedia försöker intala oss!

England verkar för övrigt vara sånt jävla konstigt (och fascinerande) land. Jag menar maten! Drogkulturen! Fotbollskulturen! Att ciggen kostar 80 spänn! Att kvinnorna i snitt tjänar hälften så mycket som männen! Deras politiska aristokrati! Privatskolorna där 7-åringarna kläs i frack och cylinderhatt! Att typ alla utom Kate Moss är så ugly!

Ett mongoliskt tecken från ovan

2007-07-12T17:37:00.000+03:00

Jag ligger och läser Transibiriska-skildringar inför avresan och försöker att komma ihåg saker som att: "kopiera er inresedeklaration på hur mycket pengar ni har med dig in i landet, om summan inte överenstämmer med verkligheten har ryska tullen och polisen rätt att beslagta alla era lösa pengar". Eeh ok. Läser lite om mongolisk mat, blir lite sugen och försöker googla på hur man tillagar den där mongoliska barbequen som misshandlas på alla "asiatiska-restauranger". Bland de första träffarna på frasen "mongolian barbeque" är den här sköna bilden på min favvokille:

Det är helt klart ett tecken. Jag vet inte på vad men jag skall ägna resten av kvällen till att meditera på det. För övrigt kostar det 800 spänn enbart att passera genom Mongoliet. Visumen till Kina och Ryssland kostar runt 500... Mongolerna skall väl leva på nåt de också I guess.

Dyrt eller inte: JAG SKALL ÅKA TRANSIBIRISKA JÄRVÄGEN OM EN MÅNAD! Blir helt pirrig när jag tänker på det. Nu skall alla sparpengar jag inte lagt på Diana Orving draperingar och fräna modebloggsfynd konsumeras i upplevelseindustrin kallad resor. Några månaders total frihet med mina två bästa kompisar. På väg. Nya platser. SÅ värd prioritering! Allt annat kan vänta...

Jag minns alla mina efterfester och hur folk brukade ta på mig

2007-07-11T10:50:00.000+03:00

biodynamisk gulash i sundbyberg. förfest i föräldrarvåningen i vasastan. ministry of sound-videokanal projicerade på väggen. call on me videon i hundra versioner. billig tax free vodka och dyrare champagnedrinkar. cigg i sommaröppna fönstret. new friend in bangkok. ficks på f12. alla: "så här full har jag inte varit på ett år". dans & små glädjetjut. fake-i-til-you-make-it-diskussion med siri. kissa bakom parkbänk. "ingen ser mig". nattbada i riddarfjärden. barfota och utan underkläder genom stan. hundra fotosessions. exporterar lite swedish sin till thailand. nattkaffe och cigg på seven eleven. springa genom högtryckstvätten av drottniggatan. himlen öppnar sig. spöregn. blöta kläder klistrade mot kroppen. smink i rännilar. hälften kaffe, hälften vatten i kaffemuggen. så jävla glada ändå. killarna nakna igen. streakar drottninggatan och vasastan hem. ingen förstår varför. dränkta katter insvepta i handdukar. kommers-house-dans. whats-left-of-the-barskåp-fem-på-morgonen-drinkar. nån har tatuerat sig jättemycket i LA. nån har gift sig, nån har skilt sig. nån går direkt till morgonpasset på jobbet. killen med tjej tar på alla. solglasögon i morgonljuset makes sense. buss hem klockan sex. "jag vet vem du är, alltid åka gratis hem". eeh nej. jou le taxi i varsin hörlur. äta en frukostmacka. tycka att filip och fredrik är det bästa man sett. inte kunna somna. somna ändå.

vara supersnygg och superfräsch när man vaknar. inte. googla på brunch. bli besvärad. parmesanspenatomelett, stekt potatis, vitlökstekta champinjoner och zucchini, liten grönsallad, croissanter, vattenmelon och kaffe. typ det bästa som har hänt en. få aha-upplevelser av isbergsallad. låna oblöta kläder och skor. promenera utan bakfylle-ångest. "det här är min framtid". avhandla jättemånga ämnen. dricka kaffe på utservering. tåget hem. mp3-batterierna dör. "snart inget mer sånt här leverne". tågvaggas till sömns. hemma.

Här har ni er lördagsnatt

2007-07-10T22:46:00.000+03:00

Döden i trappuppgången

2007-07-08T22:23:00.000+03:00

Varför kan inte folk knulla lite mer i vårt hus? JAG VILL HÖRA FOLK KNULLA I VÅRT HUS! Väsnas lite mer över lag, det är helt dött nu! Folk smyger i trappen, lyssnar inte på musik och pratar eller bråkar aldrig högljutt. Aldrig ett litet glädjetjut, aldrig en uppspelt hund! Det enda man hör är när de spolar på toaletten och typ piffar lägenheten lite genom att borra upp nåt en gång i halvåret. När alla kommer hem från jobbet runt 18.00 så vet jag fortfarande alltid när det är Anders som kommer i trappen. Han är den enda vars intågande avger något slags mänskligt ljud. På ett år har jag hört en fest (snarare socialiserande liten folksamling) en gång och det var sista april - och kom igen, vem har INTE fest på sista april? Lever folk överhuvudtaget eller tystndskompenserar de bara för vårt ständiga technomatande?

Visst, man kanske skulle lacka lite om det var mustig Emir Kusturica-stämning i trapphuset varje dag men folks kompakt tysta leverne får mig att tänka på Anne Frank, vars gömda familj tyst tassade omkring för att inte skulle bli avslöjade av nazisterna.

Och nej jag har aldrig bott i studentkorridor. Borde kanske prova innan jag uttalar mig om såna här saker men jag föredrar umgänge som diskar sin disk utan "påminnelser".

Läsko-psykopater

2007-07-06T10:58:00.000+03:00

Plöjer Dexter om nätterna nu. Så bra! Otroligt skickligt avvägd blandning av utstuderat American Psycho-våld, fuktiga Miami-nätter med skaldjur och salsa-latinosväng, vanligt hårdnackat mordrotel-bjäbb och Dexters pendlande mellan vardagen som massmördare och den som ömsom dråpligt spelad, ömsom "lyckad" familjefar. Börjar dessvärre bli lite störd på alla barndomsåterblickar som skall få en att förstå hur sjuk han är och anledningarna till det. Kunde skippat hälften om det inte framöver visar sig att de fyller någon helt oväntad funktion mer än den tidigare nämnda.

Jag kan nog inte tänka mig en bättre mätsticka på skådespelarinsatserna än att Michael C. Hall kommer undan som Dexter utan att David Fisher blixtrar förbi framför mina ögon en enda gång. En presatation som heter duga om man, som jag, har sett varenda avsnitt av Six Feet Under . Det är mycket skickligt uppbyggda karaktärer, skådespel och stämningar överlag. Jag menar - mördaren som Dexter leker katt och råtta med! Så jävla läskig! Efter första avsnittet mådde både jag och Anders skitkonstigt och var tvungna att kolla på typ David Letterman flera timmar efteråt för att känna oss mänskliga igen. Jag är fortfarande på nivån kolla-efter-mördare-under-sängen efter varje avsnitt. Det går bra så länge jag tittar, men sen, när tv:n är avstängd, Dexters ändå trygga psykopati försvunnit ur bild och det är dags att sova, då är den otrygga psykopatmördaren kvar i min lägenhet! Han sitter bakom duschdraperiet, smyger utanför det öppna (snart stängda fönstret) och stirrar på mig när jag krampaktigt skedar Anders! Ursäkta men när hände det senast att en film/tv-serie lämnade en med sådana obehagskänslor inför specifika rollkaraktärer? Typ Arkiv X på mellanstadiet då jag, innan sänggång, var tvungen att titta efter i fönstret så att ingen Kryceck-människa vars ögon blev svarta som ubåtsvatten hängde i fönsterkarmen... Nä alltså, fy fan för läsko-mördaren i Dexter. He scares the shit out of me (men jag gillart ändå)...

Det obehagligaste jag sett i år förutom Dexter och Upppdrag Gransknings vidrigt dramatiserade inslag om Bobby-mordet är helt klart dokumentären om vänskapsresan till Nordkorea: Friends of Kim. Det är en studie i SANN psykopati, perverterad syn på politik, lojalitet och människor. "Huvudpersonen" Alejandro är bland de sjukaste vanliga människorna jag sett en glimt av genom tv-rutan. Är man minsta intresserad av samtidshistoria och politik men kanske framförallt psykologi så måste man se Friends of Kim.

Två andra fett påfrestande och läskiga filmer (tack och lov fiktion) är holländska Spoorloos och thailändska Shutter. Den sista på det lite uttjatade asien-skräck-temat: osaliga andar i långt hår...

Varning: JÄTTEMYCKET Europaporr!

2007-07-04T19:50:00.000+03:00

Klubbande och lite skit

2007-07-02T12:55:00.000+03:00

First Up! och Digfi:s Felicia Alexandersson tycker att jag har skrivit "totalt blaj om ingenting väsentligt" under min tid som klubbkrönikör.

...fippla även ned .pdfen av senaste unt fredag där anna-maria olsson säger hejdå. skönt, pallar tji den bruden. förlåt men hon är säkert hyvens men skriver totalt blaj om ingenting väsentligt. typ bara massa snack om braca och tysklands berghain och samma saker har redan stahre munsvadat fram. hon intervjuar iofs 6 klubbprofiler och har ett snack om uppsalas klubbliv. det som typ inte finns. uppsala är fattigt, jag trodde musikenhus skulle ändra på det. ha en fet nattklubb, bra bokningar poch inte rikard wolff, jöback och sahara hotnights.

Tog i ärlighetens namn mer åt mig när Gustaf tyckte jag skröt om att jag var slampig och förtjänade att våldtas. Tycka vad man vill om mitt språk men att på 11-12 krönikor täckt in ämnen som att Uppsala borde höja ribban på klubbarna och inte var så självgoda, att ett gäng dödsömda icke-nationer kanske kunde fundera på att nisha sig lite för sitt eget och Uppsalabornas bästa, filosoferat kring (homofoba) dansgolv och oavslappnad klä-upp-sig-hets, peppats av den ökande andelen kvinns i klubblivet, velat se fler engångsfester för större kreativitet och utbud, raljerat lite över uppdelningen nation-civila ställen, grämt mig över det ständigt återkommande sommarklubbsvakuumet, diskuterat krogvåldtäkter, blajat lite om det finfina med att leva klubbliv och skrivit en Barcelona-guide så tar INTE åt mig.

Berlin och Barcelona tjatet då? Absolut. Utöver en Barca-krönika nämner jag "utlandet" två gånger på 12 krönikor, som utblick från "lilla Uppsala", ett inte jätteovanligt journalistiskt grepp... Men eftersom Felicia själv tjatar om Hultsfred (hon har varit på 21 stycken), Fabric i London och att Uppsala är fattigt och patetiskt (vilket inte jag tycker) så har jag påtalat henne som ett förslagen på efterföljare på klubbkrönikörsposten. Jag tror hon skulle hålla min tjatiga och blajiga fana högt! Wait for their call Felicia!

Felicia visste inte hur rätt hon hade i utsagon om att jag är en hyvens tjej...

Apropå klubbande och så: Hanna och Alejandra har sina andra Botten up! fest nu på fredag. Till min nostalgiska lycka är det på Sernanders Krog - där jag spenderade mången högstadie och gymnasienatt lyssnandes på medhavda skivor, kedjerökandes, drickandes kanna på kanna med chai och mat som fick gommen att brinna av chili. Hanna och Alle utlovar hur som helst "grymt bra musik, billig bärs, 40 pix inträde och fest så länge folket vill!"

Spelar gör bland annat Mat åt Fars Mateo

Maila in namn till bottenupp@gmail.com för att få komma.

Inför nästnästa helg kan jag redan nu skvallra om en annan "hemlig" fest. Boka in lördagen den 14:e. Då blir det techno för alla oss som är sommarutsvultna på det. Mer info kommer senare eller på myspace...

Jag klär av mig naken, här är jag!

2007-07-02T11:39:00.000+03:00

Lite fint väder idag och det slår mig som vanligt att jag hatar att inte ha balkong! Eller snarare vår balkong på Ymergatan. Den var så perfekt! Full sol hela dagen på högsta våningen, ingen insyn från några grannar = jag låg naken och stekte hela tiden! Inte pga något desperation att bli brun, nej nej, bara för att det är så jävla SKÖNT. Man låg där naken i solen, lyssnade på musik och var lite småkåt av ens egna varma kropp hela dagarna. Alltså, är jag nudist eller? Man bangar ju gärna att vara naken bland tyska skrevande män vilka tycks utgöra de huvudsakliga medlemarna i nudistcommunityt. Bangar nog att vara naken bland folk över huvudtaget. Alltså fy FAN när man gick på högstadiet och det var sommar och man får på nån jävla bekants sommarställe/läger/whatever och så kom (killarna i) gänget på att man skulle nakenbada. Eeeeh nej tack jag är inte intresserad (även fast man rent hypotetiskt ville, man ville bara inte unna de vidriga killarna man hängde med i den ålderna det nöjet).

Varför vill nudister vara nakna egentligen, jag menar i grupp? Är det någe sexuellt eller är det typ nu-jävlar-skalar-vi-av-den-den-tunna-kulturella-förnissa-som-
skiljer-oss-från-djuren-och-blir-mer-"riktiga"-människor?

*måste googla direkt*

ok typ första träffen...

Skål på den:

Gymnasiesommarlov på bibbliz!

2007-06-28T22:54:00.000+03:00

Idag. Ojojoj. Tvära kast mellan barnslig lycka och tjurläpp.

Anledningar till tjurläppen:

- behöva ta ut pengar till hyran från mitt själv ihopsparade bo-i-asien-inte-för-att-finna-mig-själv-men-softa-så-jävla-hårt-konto

- starta bilen för att åka och ta ut pengarna på jävla COOP Boländerna, vilket är det enda stället jag kan ta ut pengar från (tack för Sovjet-kontot mamma!)

- inse att det inte finns tillräckligt med bensin för att få igång bilen. Behöva gå till macken be om dunk och tanka 5 liter för hand.

- åka tillbaks till stan för att sätta in pengarna för att kunna betala hyran. besöka två bankkontor för att sätta in pengarna och få svaret "vi har ingen kontanthantering här". Tack för Sovjetbankerna, kapitalismen och "rationaliseringarna".

- Inte ha fungerande dator på HELA dagen och leva med ovissheten om den någonsin kommer fungera igen.

- planera gratisdag på biblioteket men inse att nya regler gäller och tvingas betala av en skuld på 30 spänn för att få låna.

Anledningar till barnslig lycka:

- ÄLSKA BIBLIOTEKET ÄNDÅ! Får skylla mig själv med skulderna - det är gratis annars och ALLDELES, ALLDELES underbart! Har softat med serieböckerna idag. Har läst: Två Åsa Grennvall: ååååå vad bra hon är, Den kvinnliga mystiken av Inger Edelfeldt: lite daterad men väldigt rolig på sina håll och tre delar av Marjane Satrapis Persepolis - fantastiska! Det bästa i serieväg jag läst sedan Art Spigelmans Maus!
Imorgon blire Paul Austers City of glass, även den i serieform.

- Nya hörlurar (välkommen tillbaks igen basen!), nya Cocoon-samlingen, hundra Radio Slave-mixar och fina Dole and kom.

- Massa gratistidningar jag tack och lov inte läst nu när DN bestämt sig för att ta paus fram tills på fredag. Rodeo, Vice, Unt-fredag, QX, People räddar min frukost.

- kaffe med bästa Sofiorna.

Den barnsliga glädjen uppväger självklart allt vad tjurläppen heter. Kan inte släppa hur bra biblioteket är! Pocket Shop makes me forget sometimes - men alltså nu! Skall banne mig hänga på bibblan VARJE dag hela juli! All musik låter även helt fantastisk och jag läser böcker om trasigt starka kvinnor. Känns som jag går på gymnasiet igen...

Att göra det bästa av en tisdag

2007-06-27T12:31:00.000+03:00

Igår fick jag lite panik. Kom på mig själv med att bara ha rört mig en radie av typ tre meter sen jag kom hem i söndags. Har bara skött lite hemmafrubestyr då jag har "sommarlov" och Anders jobbar, legat och läst, solat och lyssnat på musik. Har på riktigt varit hemmafru alltså. Bestämde mig för att gå på promenad för att dämpa min självpåtagna instängdhet. I högklackat. I stadsparken. 50-tals-kvinno-blodet måste snabbt att spridits i kropp för jag har annars på min höjd högklackat på nyårsafton (under middagen då man inte måste stå upp, efter den byter jag typ om till platta). Promenerade runt i grönskan, lyssnade på musik och blev hälsad på av japanska gästforskare. Kände mig som en dam. Har definitivt aldrig hänt förut.

Mötte upp den alltid festpeppade Sofia på Snerikes för lite uteserveringsöl. Hon fick betala då de visat sig att jag inte ens hade pengar till hyran den här månaden. Var förjävla trevligt alltså! Precis så där som det skall vara, massa spridda skurar folk man känner, inte visste man kände och är glad man inte känner egentligen. På Snerikes blev jag dock inte behandlad som en dam. Sofia hade för korta små jeansshorts och rosa topp för att någon skulle ta mig för det (eller vara intresserad överhuvudtaget för den delen). Holy macaroni vad hon fick ragg! Hon berättade att så fort hon hade på sig minishortsen ute så blev killarna som galna. Massa smarta tankar passerade genom min hjärna: aha-Natacha-Peyre-klä-sig-för-killar-klä-sig-för-tjejer
Kesos-porrdans-arty-farty-förlägning-av-sin-personlighet- vem-är-du-vem-är-jag-levande-charader?

Annars förlöpte kvällen utan någon större dos omvälvande upplevelser. En högkvalitativ Snerikeskväll dock. Folk som vet att jag är nyss hemkommen från Sonár undrade hur jag kunde ha så kul på Snerkan efter alla maffiga klubbuppleverlser i bcn och jag undrade också ett tag när de spelat Party all the time två gånger, I will survive och "sköna" Jackson Five klassiker ett bra tag. Men man får inte roligare än man gör sig så vi fixade minidansgolv på en trappavsats, hängde lite med min brorsa som informerade Sofia om att "han älskade tjejer, snackade lite journalistik med Martin som är ansvarig för Metros internetsatsning, hängde med Khalid som funderade över hur han skulle kunna åka på semester som flykting (han är absolut inte flykting, han är bara inte fransk medborgare som ett politiskt statement då han inte tror på nationalstatstanken) och untz-untz dansade (Sofia trancedansade) på slutet till så jävla inte lagom svensk-ibiza-dansmusik. Khalid skjutsade hem mig på styret vilket dessvärre var mindre ovingligt än att sedan gå sista biten i de höga klackarna mina fötter nu fått stå ut att både promenera och dansa i.

Nu väntar jag på att Keso skall komma hem (eller ta en paus från WoW:andet) så vi kan hänga med hennes sköna folkpartistkompisar på Snerikes. Jag väntar mig lika spännande politiska samtal som detta förra året:

"... Jag fattar inte hur folk kan vara så konsekventa de faktiskt är i sitt politiska tyckande. Ett roligt exempel på det var den politiska sekreteraren för Folkpartiet som på Snerkies jävligt full försökte övertala mig om att jag var folkpartist. När jag (absolut inte lika full) intresserat frågade varför han trodde att jag var folkpartist så sa han: "för att de tycker bäst saker, de är det absolut bästa partiet, de tycker bäst i precis allt! Inget parti är som folkpartiet! De tycker inte dåligt i nåt!" Jag bara: "ok, så därför är jag folkpartist?" varpå han famlade efter min höfter och försökte titta mig djupt i ögonen."

Till er alla, från mig: En technoarm från Barcelona

2007-06-25T13:39:00.000+03:00

Först ut i reseredogörande-maratonet är en Barcelona-text. Den plitades ned på ett tåg mot Montpellier med Sonár-nattens basgångar fortfarande dånande i öronen.

Femte besöket i Barcelona (dags att sluta räkna sånt i nu uppkommen ålder kanske?) blev precis så bra som jag hoppades på när jag på Olle och Hannas terass skrev mitt Barca-inlägg. Precis som planerat gjorde vi inte mycket annat än att klubba, äta och sova. B-pitch strandfesten var jävla bra! Satt i solen och drack öl några timmar innan den riktiga tillströmningen med folk. Träffade upp alla svenskvänner (inga jobbiga technokillar thank god, bara fina människor), blev sträv i håret av salt, gled framåt kvällen i slip-in-klänningen och äntrade "dansgolvet". Vrålade i den otroligt påpassade Ellen Alliens öra om vilken fantastiskt förebild hon var (ALLA skulle verkligen säga hej, fotas med henne, ge hennes skivor, dansa med hennes etc - I kind of noticed då jag stod en person ifrån henne och dansade), lekte professionell fotograf och dansade, dansade, dansade med nya och gamla Myspace-vänner, slutligen euforiskt på bord, stolar och palmer i kruka. Här blev jag förevigad dansandes till tonerna av Simon Bakers - Plastik som Ellen körde.

Hade svårt att tro att något kunde bräcka timmarna där när vi skulle vidare till Nitsa och Kompakt label-kvällen. Det började finfint med att vi splittade på oss och inte kunde få tag på någon taxi. Angelica, Cornelia och gänget drog till metron medan jag, Anders B och några tyskar fortsatte taxisökandet. Det såg mörkt ut men Anders var glad i hågen och försökte hoppa in i fräsiga spanjorskors sportbilar och be dem agera privattaxi. Det gick sådär. Jag diskuterar Münchens techno-scen med tyskarna när jag helt plötsligt ser en mongoglad Anders vinka från i världens minsta Golf. Bilen fräser iväg. Utan mig. Tyskarna som var ladies-men även under extremt kokain-rus tyckte det var lite konstigt beteende, då de trodde att han var min pojkvän. Ja bara: "Nej Nej. I have a better Anders.". Fortsätter resan mot Nitsa med mina nyfunna germanska vänner istället. Irrade runt på Las Ramblas för att försöka hitta tyskarnas hotell ("It's supposed to be somewhere at Las Ramblas) där de skulle hämta pengar och knark. Borstade på hotellrummet tänderna med eltandborste för första gången någonsin innan vi till slut drog vidare till Nitsa. Drämde där till den fortfarande mongo-flinande Anders så jävla hårt, drack lite svindyr öl och tanzade till morgontimmen. Nitsa var bra men kändes tyvär för instängt och syrefattigt efter open air-festen innan. På vägen in i taxin hem stoppar några uppenbart svenska killar oss och frågar oss på engelska om vi vill med på "the greatest after-party!". Jag upptäcker att en av dem är den kille jag tvingade att torkade upp sitt kiss efter sig på Teatron härom sisten (skrev om det här). Vi svarar på svenska att det är bra ändå och jag gömmer mig lite. Taxiresan i hem i morgonljuset ackompanjerades av radions Nelly Furtado - All good things. Älskar taxi-resorna hem på morgonen - så himla fina!

Lördagen började med att dusha ur 300 gram rök- och strandpartiklar som adderats min kropp kvällen innan. Efter det hann vi bara på fastande mage stå i spansk biljettkö i 45 minuter innan kvällens aktiviteter drog igång med Olle och Hannas avskedsfest på terassen. Hanna hade lagt mat i dagarna tre och dukade upp himla goda snittar, pajer och sallader. Vi blev dock ganska kortvariga då vi löst vår enda "riktiga" Sonárbiljett till kvällen. 50 euro kändes lite magstarkt för min lätt överansträngda resebudget (äta på Guide Michelin restaurang utan att först kolla studentekonomisaldot = big no no). Men redan utanför ingången släppte jag all min pengaångest och insåg att pengarna antagligen skulle vara väl investerade. Möte upp Anders B, Martin Cöster och nån SVD-snubbe och knatade in i det enorma festivalområdet. Sippade på lättdrucken, smaklös, ännu en gång svindyr öl till tonerna av Matthew Dears nästan post-punks-synthiga livegrej Big Hands. Det lät fantastiskt, under den bara himlen men med betong istället för lera under fötterna. Det mesta lät överhuvudtaget otroligt bra, men då hade vi också gjort ett litet festivalschema som vi ganska slaviskt följde för att inte upptäcka att man missat nåt viktigt till förmån för typ två trötta ravebritter med lika trötta fans, uppenbarligen non-stop knarkade sedan 1991. Vi hann med Black devil disco club, Dixon, Amê, lite Jeff Mills och Radio Slave och dansade tills fötterna var lätta istället för tunga och allt var fucking fantastiskt! När solen gick upp bakom scenen till tonerna av 2000 and Ones mix på Aardvarcks Cult copy, Canvas - The Cat, Radio Slave mixen på Matt O'Briens Serotone och Amês - Enoi liksom... Varför vill någon besudla de ögonblicken med att lägga ut massa skabbiga YouTube filmer tagen från längst bak, där knarktrasiga människor irrar runt för att ibland utbryta i något spastiskt danssteg?

Sista låten vi hörde när vi hand i hand vandrade ur dans- och substanshavet av människor var Felix Da Housecat - What Does It feel Like? (Röyksopp mix) som passade gråtmilt bra in som soundtrack till filmen om den Barcelona-natten. Klockan sju var taxikön utanför inte av denna världen men vi inte ville förstöra den stämningen genom att sätta oss i en buss. Istället bestämde vi oss för att spä på Human Traffic-stämningen (det är sånt här du syftar på va Mia?) genom att med sävliga steg gå klibbiga och lyckliga hem genom staden. Jättefint verkligen. Tills verkligenheten kom påträngande när de 6 timmarnas dansande gjorde sig påmint i fötterna, de hurtiga morgonjoggarna blev fler och fler och "hem" kändes så jävla långt bort. Morgonen kom trots allt ändå att avslutas på en buss med pendlare och småhundar hårt hållna i sina koppel. Men det gjorde inget för jag jag hörde fortfarande basen dunka i både mitt och Anders bröst där jag låg halvslumurande.

Hem ljuva hem som det brukar heta

2007-06-24T23:30:00.000+03:00

Hemma från utlandet, tåglandet och norrlandet. Känns som alltid fint att vara hemma, slänga sig över posten i tron om att man fått något spännande (Bang och Neo var det enda förutom räkningar och hundra La Redoute-erbjudanden), ha quality-time med datorn, lyssna på musik och inspektera solbrännan som uppenbarligen försvinner den blotta dagen jag inte befinner mig i gassande sol - tack för den.

Är så jävla skrivpepp nu så det finns inte. Bara kliar i fingrarna, men icke ikväll! Skall bara lyssna på när Anders tjus-mixar sina nya München inköp, försöka få rätsida på vilka alla de där bästa låtarna som Amê och Radioslave körde på lördags-Sonár var och kanske ta första ciggen på fem dagar i fönstret, bara för att jag kan, då jag varken är slutfestad eller sjuklig som konsekvens av samma leverne.

Tills jag sorterat bilder och plitat ner lite rader kan ni läsa min sista krönika och min (första) artikel.

Godnatt vänner!

I'm on a train

2007-06-21T12:45:00.000+03:00

Vänner!

Sitter i Maria och Tomas lägenhet i Köpenhamn. Min tågluff tar verkligen aldrig slut! I kväll tar vi nattåget upp till Åre för midsommarfirande. Efter det skall ni få den fetaste rapporten ever från Kontra-Malmö, Chassid-Antwerpen, Frankofil-Avignon, Roman-Nimes, Sonár-Barca, natt-Montpellier, sportbils-Zürich, Even-more-beer-München, skön-halstörkläde-Köpenhamn samt sist men inte minst: släktfest och midsommarfirande i Åre.

Tills dess - ha det bra!

Europaporr coming up

2007-06-15T15:14:00.000+03:00

Hajj vänner!

Sitter på en terass hemma hos Olle i Barcelona. Anders dricker hundrade semesterölen (jag är väl på modesta 60 eller nåt). Geo fick googla lite på hur mycket kalorier öl innehåller efter att Anders fick tjockisångest. Tack och lov hittade Geo information om att öl bara innehöll lika mycket kalorier som standardmjölk, så nu är det fritt fram att vara ölsnäll precis hela tiden.

(Nu säger Olle här bakom att man får jättebra kolesterolvärde av öl och att det finns öl-SPA i Tjeckien).

Skall käka lite lunch snart (sparris 1.2 euro knippet yeah!) innan vi drar på B-pitch strandfest. Livet är så att säga fab. Känns bra att vara lite ungdom igen efter några mysigt sävliga pensionärsdagar i Provence. Jag, Anders och typ hundra par- och vuxensällskap på kulturresor knatade runt i nästan pervert frankolfila små gränder, påvepalats och romerska lämningar. Kände mig nästan taskig mot Anders som gjorde Avignon till hans första möte med Frankrike. Inget kommer kännas lika "Frankrike" efter det. Innan dess hann vi bo på ett supermysigt Art Noveau hotell i Antwerpen där vi spanade på chassider i diamanthandeln och dansa till sex på morgonen på svartklubb i Malmö. Europaporren är TOTAL! Det är så mycket härliga klichébilder som blivit bekräftade även fast man så klart vet att det är ett selektivt urval man gör. Ja alltså igår tex; 40 stycken 20-någonting amerikaner på skolresa i samma tågkupé som oss. Killarna var deffade, hade sköna shorts och flipflops, keps på sned och skitfula strömlinjeformade glasögon. Tjejerna "skönt avslappnade" tighta mjukiskläder och höga knutar på huvudet. Innan vi hann gå på tåget hade de hunnit röka braj och enligt egen utsago drucka skitmycket öl. Jag hade haft ett jävla schå om jag hade räknat hur många gånger de sa (förlåt skrek) "MAN!" och "I was like...". De pratade om att de reste på mamma och pappas kreditkort, hade köpt solglasögon för 350 euro i present till sig själva på samma kort, att deras mammor fått skönhetsoperationer i födelsedagspresent, att "the partying in Prague was FUCKING assum", drog lite Mardi Gras-minnen och var så JÄVLA högljudda i största allmänhet.

Man blir ju ändå lite glad. Man vet som sagt att bredden av människor i det stora landet i väst är stor och att alla judar inte springer runt i kippur och kontrollerar 80% av världens diamanthandel, men just därför är det så spännande när man väl får lite fördomar en gnutta bekräftade. Det var så klart inte lika roligt för de amerikanska tjejerna i vagnen som inte tillhörde Dude-wheres-my-eurotrip-sällskapet, som skämdes och höll på att avlida i sviterna av amerikaner-på-semester-överdosen.

Semester är semster. Alltså även från PK-analys-hjärnan.

Puss på er! Hoppas ni har det bra i fina sommar-Sverige eller var ni nu befinner er!

So long suckers

2007-06-09T09:23:00.000+03:00

Efter ett gäng dagar med hetspluggande/hetsjobbande varvat med saker så som musik i solen, årets första dopp, grillningar, Snerkieshäng och studentfirande så stundar nu avfärden mot kontinenten. Har egentligen hundra inlägg jag skulle vilja skriva om studenttider (ja faktiskt), arbetsmoral, blasé DN-topp-personligheter jag uppenbarligen har i "min nya släkt" och att för mig okända kompisar till min bror kommer fram på krogen och berättar att Ossian är stolt över mig när han själv aldrig skulle våga säga det. Men det hinns dessvärre inte.

Jag kommer dock säkerligen inte att kunna hålla mig från att blogga några gånger från resan men fram tills dess så får jag bjuda på lite andra inlägg. Ami ger er en lite lagom lättsmält dos sommarunderhållning med:

Katrine Kielos med: vilken folkpartist är du?

Moldau-Malins fina Transistirien-bilder

I'm ugly but I've got a blogs fantastiska Slagsmålsklubben-inlägg

Korridorsliv med Kuryakin-Johan

Schampoo Risings underbara livsstils pastisch

Karolina Ramqvist som inte heller fattar varför alla måste gifta sig

Fredrik Strage, Star Wars, Morrissey och jag.

Om ni intredan gjort det kan ni också läsa Åsa Linderborgs som alltid skarpa klassanalys om två blondiner som blir behandlade fundamentalt olika.

Uppdatering: ni kan aven lasa Cosmicrocks inlagg om klubbterritoriet apropa klubbkulturartiklarna i Arena.

Vissa vill man ju bara säga åt på skarpen

2007-06-06T22:04:00.000+03:00

Marcus 90-talet ringde och ville ha tillbaka sin stil:

Bilden är tagen på någon Mikas-fest i veckan, alltså inte under det för Marcus glada 90-talet när tjejer satte magrutor framför stil och finess.

Smygläste en intervju med Natacha Peyre i Aftonbladet Klick för några veckor sedan. Hon "pratade ut" om hennes och Marcus "förhållande". Det hade tagit slut mellan dem då "det bara hade varit fysisk attraktion mellan dem". Natacha ville gärna ha något annat också, "att kunna skratta ihop och så", "men Marcus var fullkomligt galen i min storbystade Barbie-look". Det säger alltså Natacha Peyre fnissandes, hon som typ framställs som typ dummast i Sverige. Jag måste säga att hon verkar vara hundra gånger smartare och coolare än Sveriges mest pinsamma "mega-modell" iaf. På honom kvällstidningarna! PÅ HONOM!

Tack för bilden (och skrattet) Fatale.

My girl wants to party all the time

2007-06-05T01:01:00.001+03:00

Idag har jag och Anty varit och köpt Inter-rail kort till våran två veckors Europa-semester med start på lördag. Från början var det tänkt att vi skulle bila men jag fick miljö- och pengaångest, så vi är lite fram- och baktiden på samma gång och tar tåget istället. Jag skulle säkerligen kunna hållas personligt ansvarig för upptinandet av typ samtiliga Islands glaciärer så mycket jag rest och flugit de senaste åren, både i jobbet och privat. Det är inte det enda resultatet av mitt ständiga flygande utan jag kom även på mig själv med att ha varit i Barcelona fyra gånger utan att ha sett något utanför typ stadsmuren. Detsamma gällande Berlin. Har inte sett ett skit av omnejden och visst, anledningarna varför jag har åkt dit har varit andra men ändå! Lite trist... Men I'm a grown up now! Jag vill både ta mitt miljöansvar, ha party all the time och pussas lite med min kille när Provence svischar förbi förbi utanför tågfönstret.

Första anhalt på resan är Malmö. Där vankas Kontra-Musik-festivalen, häng med Murre (Johan? Maria?), lite Sveriges bästa falafel på Falafel Nr.1, kanske kaffe på Sim3 och lite kängru-penis-stirr i parken. Hallå nån från Malmö - är kängrusarna kvar eller? Fan vad fula de är! Jag tog dit Fia för att kolla lite på dem för några år sedan. Hon tyckte de var supersöta tills en kåt liten kängru ställde sig stilla i profil förutom att sakta röra sin lilla spetsiga, fula kängrupenis upp och ner samtidigt som den tittade på oss. Jag litar INTE på kängrus eller gulliga djur över huvudtaget sedan dess.

Efter Malmö bär det vidare till Belgien och Antwerpen för första gången. Dom har visst ett av världens äldsta zoo:n så det är bara att ta första, bästa och snabbaste taxi dit och leta upp kängrusarna där också. Eller jag vet inte. Har inte någon större koll på Belgien och Antwerpen mer än att Anders kan handla lite diamanter till mig, man kan spana på bortsprungna EU-kändisar och belgisk advantgarde fashion, käka musslor och pommes och dricka lite dyr finöl. Tycker det låter ganska idealiskt iof.

Efter Belgien blir det något kort pensionärs-semester-stopp i något mysigt, franskt och söderliggande. Kom gärna med tips! Spelar ingen roll var eller vad så länge det inkluderar saker som baugetter, medeltidsslott och en touch av Europa som amerikanen vill ha det. Tänk matlagningstant och Before Sunrise! Det är i hemlighet Anders bästa film. Den handlar inte om den franska landsbygden men ni fattar grejen. Ömt viskande på franska, prata om djuuupa saker med djuuupa tjejer från Europa (MAN alla amerikanska tjejer är så ytliga!) promenera i gränder och över små välvda broar. Så vill han nog ha det. Eftersom Anders aldrig varit i Frankrike då han tycker det verkar självgott och kefft och jag är världens bästa flickvän (och perfekt i rollen som djupa fransyskan när jag är på det humöret) så skall jag ändå försöka fixa lite Before Sunrise-känsla åt honom så han kanske kan omvärdera böglandet lite.

Efter det blir det Sonár i Stockholm, förlåt Barcelona. Angelica berättade att hon visste typ 25 personer som skulle ner, på Malmö och Göteborgs-bloggar pratas det om att "alla skall dit", så svenskt lär det det bli. Vi bor hos TIAC-Olle och kommer väl utöver honom hänga med arton miljarder techno-svenskar med typ skön stil. Hade grav ångest över det tidigare idag. En massa techno-killar som inte hälsar för de tror att man är någon slags medsläpad flickvän man inte behöver networka med för skivbolaget, den jävla mp3:bloggen skull. Som enbart vänd till Anders drar massa "crazy knarkanekdoter" eller varför inte "Så jävla grym låt" och bara förutsätter att man som kvinnfolket i sällskapet inte skulle tycka att den var lika bra/veta vilken den var/vara intresserad. Överdriver lite, men hyser just nu en oerhört oskön känsla gentemot "sköna" technokillar (inte de jag känner och vet fattar de här grejer så klart).

Jäjä. Technokillar kan hur som helst inte förstöra min Sónarvistelse. Försöker de lämnar jag sällskapet och träffar upp den på riktigt sköna biokemi-studenten vi hade kontakt med förra Barcelona-tripen som tjoade om att han var sjukt ocool men festade som att det inte fanns någon morgondag på alla technoklubbar. Och alltså strandfesterna, typ dör när jag tänker på dem. Mumma! Fantastisk musik + varm sommarhud = jag gråter av lycka!

Resten av tripen är inte planerad i någon större utsträckning mer än att den skall avslutas med en släktträff i Åre på midsommar. Känns himla kul att "göra Västeuropa" lite. Västeuropa känns som poppistjejen man tror sig känna trots att man enbart träffar henne på fest. Nu får jag iaf sitta bredvid henne några dygn på väg ner på skolresan och bekanta mig lite mer.

MUMMA!

Gustaf tycker att det var rätt åt mig att få droger i drinken och att mina kompisar blev våldtagna

2007-06-03T20:36:00.000+03:00

Den här sköna kommentaren hade jag fått på min krönika på untfredag.se:

Sjuk kultur
Jag tillbringar mycket tid i Tyskland på somrarna och kan säga att detta med att vara sjaskig på fyllan är ett mer eller mindre svenskt problem, eller hur många invandrarungdomar ser man som beter sig lika illa som svenskar på fyllan? Hur många invandrartjejer hamnar i samma situation som beskrivs ovan? Få... Alkohol borde förbjudas, på riktigt. Sedan är det intressant att skribenten annamaria olsson tidigare har skrytit om att hon varit "slampig på kos" eller något liknande, om man visar män att man saknar heder så blir det jobbigt och då ska man inte grina över det utan får ta konsekvenserna av sitt handlande.
Av: Gustaf

Vad säger man? Jag är väl medveten om att det finns ett gäng människor där ute som tycker som Gustaf men är ändå imponerad över mängden vidrigheter och ointelligentheter han lyckades klämma in i den korta texten.

Yesterday when I was drunk.

2007-06-02T21:35:00.000+03:00

Stockholm igår. MYCKET trevligt! Jag, Anders, Olof, och Sofia var hembjudna till Mia och Waldemar som första gäster i deras för dagen nyinflyttade lägenhet i Sundbyberg. Sumpan var trevligt och deras lägenhet fin. Lite lustigt inrättad bara då en 2 m lång basketspelare bott där innan dem. Mia nådde typ inte upp till badrumsspegeln och handdukshållarna. Drack lite findrinkar och knarkade Saltå Kvarn- russin innan vi drog till Teatron och Bricolage. Det var bra trots att Len Faki oturligt nog ställt in förutom Rice Twins! Anders B. var lite nervös över att de skulle framstå som klåpare som typ bokat akter över msn och bara "men jag trodde att det var färdigt när han gick off-line". Istället för dem körde bla. en kille improviserad live-acid och vem tackar en till det liksom? Efter att han dansat asset av oss drog vi vidare till Neu. Det var första gången där för min del och motherfucker vad kul det var! Hade inte föreställt mig att det faktiskt skulle vara så avslappnad stämning och mycket dans där. Posh uteställen som utlovar "spontandans" brukar ofta vara de stelaste ever. Typ sittdans för at man har för höga klackar liksom. Var fruktansvärt pepp på den glättiga åttidiscon efter all mörk och snabb techno på Bricolage. Dansade (och spenderade MYCKET pengar) tills dagsljuset trängde in och det var stägningsdags. Sista halvtimmen var för övrigt helt galen. Det var så skamlöst mycket hits på varandra. Eller vad sägs om Blue monday, A question of lust, Promised land, I wear my sunglasses at night, It's my life, Love will tear us apart et ect. Men det funkade verkligen 4.30!

Vid hemgång var Olof var helt groteskt pepp efter att vad han tyckte ha träffat den snyggaste tjejen i hela sitt liv. Den snyggaste tjejen i hela hans liv visade sig snabbt vara Anders B:s extjej där hela "ex"-grejen inte verkade helt utredd. Han blåste hur som helst vidare på efterfest medan vi hoppade in i Kungsholmentaxin för att sova. Det behövde onekligen. Jag hade fått träningverk av allt dansade redan på kvällen!

Dagen har ägnats mest att planera hur Anders skall träffa en bra tjej. Det är svårt det där. Känns väldigt skönt att inte "vara ute på marknaden" måste jag säga. Det skulle nog inte gå så bra för mig. Varför? Det kan illustreras med att jag bad några killar som på Teatron varit på tjejtoan innan mig, inte fällt ner ringen och kissat ner den totalt att gå tillbaks in och torka upp efter sig. De blev sura men gjorde det. Skulle nog inte ha så bra rykte i singelssvängen efter lite sånt där jag får för mig att göra när jag är full. Det går nog bättre för Anders skall ni se...

Nu: Autobahn hemmafest hos Johanna och Robert men först en portion hemmagjord gaspacho till. Jävlar i fan vad gott det är!

P&K

Dagens krönika

2007-06-01T10:29:00.000+03:00

Dagens krönika. Är inte helt nöjd (även fast bland det enda UNT gjorde i redigeringsväg var att byta ut ordet "ägare" till "någon med anknytning till krogen"). Det var en svår krönika att skriva på 2000 tecken, i en helgbilaga där kontroversiella ämnen alltid ligger på betryggande långt avstånd och med den personliga ambitionen att nå ut till en så stor del som möjligt av alla 90 000 läsare och inte bara nån liten hipsterklick som tror att sådant aldrig händer hos dem.

Har ni inte något bättre för er kan ni läsa kommentarerna till detta inlägg om "Stureplans våldtäkten". Här skriver offret för våldtäkten ifråga själv.

Ok VAD SOM HELST för att figurera i media!!!!!!!!!

2007-05-30T17:07:00.001+03:00

Idag höll jag i min första jounalistiska intervju. Det var roligt och gick bra (= de pratade mycket, jag litet). Sitter och lyssnar på diktafoninspelningen på repeat och försöker bena ut som är väsentligt att ta med och vad fan som ni kan tänkas vilja läsa om. Jag känner mig lite som en riktig journalist faktiskt! Typ "Kofi vad säger du om mutanklagelserna mot FN"? Lite ångest att höra sin röst inspelad bara, jag säger alltså och liksom hela tiden! Varför har ingen sagt till mig - det låter så sjukt fult! Känns dock bra att min svindyra mp3-spelare som har så många fiffiga användningsområden (jag såklart inte använt sen jag köpte den) kom till nytta till slut.

Apropå journalistik och så... Igår hade jag möte med min chefredaktör. Utanför Dragarbrunnsgallerian där UNT har sitt kontor blev jag haffad av en kvinna med en enorm kamera. "Stanna cykeln och vänd dig hitåt!" skrek hon som att jag höll på att bli nermejad av en lastbil men utan att fråga om jag var intresserad av att vara med på bilden i fråga. Jag gjorde som hon sa med intentionen att när hon var klar förklara att jag inte var så sugen och att det inte var sån bra idé att använda någon som figurerar med bylinebild i UNT som modell för en av tidningen bilagor. "Jag håller på att göra en bilaga om det nya Uppsala med Musikens Hus, nya åkanten och Dragarbrunnsgallerian. Tänkte att du är ju ung och trendig och passar bra framför Uppsalas nya trendgalleria". Eeeh Uppsalas nya trendgalleria? Hon ville ta mitt namn och jag förklarade som det var och att jag inte var så intresserad av att symbolisera det unga trendiga Uppsala som shoppar i Dragarbrunnsgallerian. "Amen ok då tar vi inte ditt namn bara så kanske inte folk känner igen dig". Vet inte om hon använder sig av bilden nu men om hon gör det så vet ni att det INTE var frivilligt. Dör av pinsamhet om någon tror att jag blev tillfrågad av någon på UNT bara "Amen absolut guuud vad spännande jag har aldrig modellat förut men man skall ju prova allt här i livet åtminstone en gång och jag brinner verkligen för Dragarbrunnsgallerian SÅ spännande nu kör vi strike a pose VOUGE!". Inform everyone you know that's not the case liksom.

Ta i tre + 1

2007-05-29T10:22:00.000+03:00

Hej, hej tre grejer innan jag tar tag i dagens göromål.

NAGELLACK
Måste hypa alla modebloggares favoritnagellacke OPI lite! Det sitter i typ två veckor. For real! Alltså älskar tidsbesparande saker. Typ som att inte raka benen och sånt. Vem orkar hålla efter en rakning när det finns så mycket roligare grejer att lägga sin tid och uppmärksamhet på? Och orka hålla efter naglarna när man väl lagt på nagellacket! Det skall ju bara vara där helst tills det tar bort sig själv efter typ två veckor, och det gör det uppnebarligen! Hur som helst: OPI muy beuno mucho bättre än typ Mavala som man köper bara för att de är så praktiska (och lite söta). OPI kostar lite mer men tid är pengar sa redan Benjamin Franklin.

ATMOSFÄRISK TECHNO
Har kommit på att jag den senaste tiden nästan enbart lyssnat på atmosfärisk techno, mycket med lätta trancevibbar. Typ A thousand nights som du hittar här och Solar Kingdoms Sunrise. Så fint! För övrigt så är det mycket tråkigt att Rice Twins ställt in spelningen på fredagens Bricolage. Hade gärna sett dem igen. På Rice Twins myspace finns även en låt jag tidigare tipst om: Goatee. Lyssna!

BOK
Just nu läser förutom den ständigt växande magasinhögen i badrummet enbart kurslitteratur. Men det gör inte ett dugg för jag har misstänkligen den intressantaste kursboken någonsin! Sharon Beder - Selling the work ethic. Den kan helt klart klart nöjesläsas. Det är en är en superspännande idéhistorisk genomgång av varför kapitalismen, världen och vår regerings jobbpolitik ser ut om den gör. Intressant komplement till DN:s ledarsidor. Min fördjupningskurs är över huvudtaget sjukt intressant! Smaka bara på namnet: "Kapitalismen, arbetsmoralen och det lättjefulla livet". Ni vill inte veta vilken stjärtis jag är på lektionerna... Blir helt upphetsad när jag tänker på att jag 4,5 år s studiemedel kvar att slösa på universitetskurser. Mycket superlativ där men så jävla värt det!

UTVÄRDERA MIG
UNT-fredag håller just nu på att utvärderas sen den "gjordes om" och bla rekryterade mig. Eftersom jag skall bo i Vietnam i hösten (ja ändrade planer igen) så kommer jag inte fortsätta som klubbkrönikör, men om ni tyckt att jag skött mitt jobb så kan ni säga dte i utvärderingen. Ni får så klart säga motsatsen också om ni känner för det! Men om ni underhållits någon snutt varannan vecka och ev vill fortsätta med det och UNT ev får se att läsarna tycker att jag gjort ett bra jobb kanske jag kan få fortsätta skriva. Det även om jag inte bor i Uppsala för tillfället. Självklart dock inte som klubbkrönikör vilket både jag och UNT tycker kräver sin dansgolvsnärvaro... Men något annat. Vad vet jag... Skall för övrigt bli sjukt läskigt att bli utvärderad av läsarna. Ännu läskigare blir att se vad UNT gör med min krog-våldtäkts text tills på fredag.

Annamaria - en helg äldre

2007-05-26T21:12:00.000+03:00

Så har sista helgen i maj förlutit. Känns lite vedmodigt på något sätt. Vädret är icke-väder mest hela tiden och allting snurrar så fort. Anders ligger och läser ut skönlitterär bok på bok medan jag springer mellan hundratusen saker sedan länge inplanerade in i minsta detalj för att allt skall hinnas med. Ingen skönlitterär kontemplation för min del. Lite ironiskt att jag läser "Den protestantiska etiken och kapitalistismens anda" nu. Den behandlar bla hur ständig värdslig aktivitet och arbetet blev ett kall för människan... Känns hur som helst som att jag inte har en minut till övers tills dess att vi sätter oss i FOX:en och drar ut på roadtrip i Europa. Med det tempo jag håller nu kommer jag typ somna framför ratten det första som händer! Men jag har inget att klaga över för det är roliga saker jag springer mellan och det är en självpåtagen stress. Kommer väl precis som med de där extremt hektiska gymnasieåren (då man bröt ihop totalt en gång tredje månad) att se tillbaks på den här tiden och bara: "Ååååh tänk så mycket roligt jag fick göra ändå!"

Yeah yeah. I fredags spelades det skivor på Kalmars. Det var en major downer. Det blev två technogolv samtidigt vilket kände stressande pga alla indiekids som kommit dit för att höra Håkan-nostalgi och TTA:s senaste, tekniken var under all kritik och dj:sen från Stockholm knackade på axeln innan vi hade spelat vår avsedda tid och bara: "Alltså vi har åkt hit från Stockholm för att spela!". Eeh ursäkta det ligger 40 minuter härifrån, ni pluggar i Uppsala, vi är också bokade och vi gjorde upp om tider innan liksom! Vi ruckade inte på oss och Elin betalade tillbaks med att kräva tillbaks hörlurarna vi tagit med oss (de hade inga egna med sig) innan de hade spelat färdigt! "Jag måste gå hem nu så jag måste ta med mig dem". De fick spela sista halvtimmen utan hörlurar! Kontenta: Ta med egna hörlurar och don't mess with the wrong girls!

Förutom skivspelar-downern så var det himla trevligt. Trädgårdshäng (även fast jag dåligt timat kände mig folkskygg i två timmar och inte orkade mingla), grillmat, en back gratisöl, discodans och efterfest som resulterade i grav dagen-efter-ångest. Efter att ha drivit demonerna ur kroppen och tittat på "Sex, Lögner och Videoband" drog jag mig bort till Elins födelsedagsfest. Där hade någon som jag misstänker var Keso introducerat idén på att leka "Jag har aldrig". Jag kände mig inte jätte up for att slänga mig in i leken nykter när de aspackade var på nivån "Jag har aldrig haft sex i ett bönerum fastbunden i en Volvo 240 rökandes pipa nynandes på I will suvive". Drack lite vin och pratade jobbkreativtet med Elin istället. När Ola (Elins boyfriend) spytt, men inte låtsades om det och folk däckade traskade jag vidare till Palermo och mötte upp Anty, Fabian och Henrik, snyltade lite lagom med öl och avhandlade lite ditten och datten. Klockan tre knatade jag protestatiskt hem och drack tre stora glas vatten för att klara av dagens späckade schema.

Så här 23.13 måste jag säga att jag är ganska nöjd med dagens insats och att jag således känner mig lugn och harmonisk trots dagens svarta Six Feet Under. Vad hände liksom? När förbyttes den svarta humorn till enbart ren svärta? Och hur fan skall skiten sluta? Fattar ingenting... Hur som helst. Eftersom jag skall upp och arbetsmyra mig tidigt imorgon med så får er korta inblick i mina helgförströelser sluta här. Men först lite bilder! Eftersom vår kamera dog får ni lite pics från i fredags av den här mannen:

Häng på trappan...

Några whiggers spelar lite sköna låtar

Trädgårdshäng (dö inte av nostalgi nu Daniel)

Henriks keps skulle så klart hora runt och linslusa:

Ingrid spinner lite vax som alla coola säger

Någon gränslar en soffa, halsar mousserade och tror att hon är kändis

Alltså rymdtröjan!!! Elexyrpaketet någon? Internet: !?!

Olof och Anders fick spela på snyggaste dansgolvet

Fäzt!

Ami aka evil sexy spider

Glada i hågen och Ami aka IQ-fiskmås

Pose-Ami med lite emo sällskap (även de lite lezzna över ljudet, tekniken och lite sånt). Känns för övrigt bra att vara ihop med en engelsk fotbollshulligan tackar som frågar!

Apropå tidigare inlägg

2007-05-26T18:54:00.000+03:00

Fick ett mail från en av arrangörerna bakom vad som verkar vara Malmös bästa klubb som ikväll gästas av Oliver Huntemann. Så här skrev han:

läste precis ditt inlägg om den manliga djbåskulturen. intressant, lite träffande och sant. enda jag kan säga till försvar är att jag jobbar på det och att vara kille är en genetisk defekt, det sista kom jag fram till när jag jobbade på fängelse.

Trendy Bylund verkade också ha reagerat då han gjorde olika poänger av inlägget ungefär åtta gånger i timmen tills han blev för full.

För de som inte har DN kan jag rekommendera intressant läsning om mansrörelsen vara eller inte vara.

Mjukisar i velour fick svenska män att reagera

Kampen måste föras politiskt

"Man skall ju vara där för ungen"

Dagens utmärkta artikel verkar dock inte ligga uppe än. Där intervjuas bland annat ett gäng deltagare som i linje med dagens individfokuserade samhälle ansåg att man kunde börja med sig själv om man verkligen ville förändra något. Till skillnad från Jan Guillou då som tycker att sådana initiativ är trams och att "man skall jobba politisk med jämställdheten istället". Ännu en gång: VAR ÄR SIMULTANKAPACITETEN I DISKUSSIONEN? VARFÖR TYCKS DET ENA ALLTID UTESLUTA DET ANDRA!?!

Varför står inte din tjejkompis i dj-båset ?

2007-05-24T10:54:00.000+03:00

I senaste numret av Arena finns ett gäng artiklar på klubbkultur-temat. Till att börja med måste det sägas att Arena är väldigt progressiv tidning som faktiskt tar ett sådant ämne på allvar. Det trots att det säkerligen kan anklagas för att vara storstadscentrerat och navelskådande av diverse vänsterradikaler som gormar om att "Kvinnolönerna går först"! Jamen självklart, men sen när miste människan simultankapaciteten att föra flera parallella diskussioner samtidigt liksom? Hur som helst...

Artiklarna spänner över ämnen som varför Sverige är så jävla efter och inte tar techno och klubbkulturen på allvar, dj-makt, o-patriarkala klubbar och statusmarkören vinylskivor. Även mitt favorithatobjekt på klubbar avhandlas av doktoranden Ann Werner: Män vid dj bås. Kanske i sig inte den viktigaste diskussionen men fortfarande uttryck för något mycket större.

Jag blir bara mer och mer fascinerad för varje år jag klubbar att det undantagslöst skall stå typ fyra killar i eller runt dj-båset. Det senaste kanske mest skrattretande exemplet var på Grodan för några veckor sedan då det var SJU killar i dj-båset förutom dj själv! Vet ni hur litet det är där? Och vad gör de där? De har ingen uppgift, de kan omöjligtvis hålla koll på vad dj:n gör och "lära sig dj:a" (starta i så fall ett "DJ:s wannabe Stockholm" i så fall och lär er mixa hemma som alla andra!) de dansar inte och för er som inte känner de som har klubben eller de som dj:ar kan jag informera om att det inte alltid är bästa kompisarna som står och supportar heller vilket kan vara lätt att tro. Nej nej. Det kan dyka upp helt random killar som skall in i dj-båset, upp på scenen eller "hjälpa till med tekniken" utan att för den delen kunna något.

Men varför är det alltid just fyra killar som hänger i dj-båset? Då jag såväl har kört klubb, dj:at och klubbat a lot så vet jag att tjejerna ofta håller sig på dansgolvet även om det varit nere med musiken sen mammas bröstmjölk, själv är dj, är bästa kompis/flickvän/whatever till kvällens dj. Inte ens när det är en kvinnlig dj och man kan tänka sig att hon har sitt bästa tjejposse där står det sju tjejer i båset. Nej även då är det killar som vill stråla sig i dj-båsets glans. För det är väl det det handlar om, antyda att "Jag är inte som er. Jag är någon. Någon cool. Någonting mer än er som måste knuffas, svettas och har alldeles förfärligt roligt på dansgolvet. Dance for me bitches yeah!".

Tjejer får sin status genom att klä upp sig och vara snygga. Killar genom att prestera oavsett det handlar om att sporta eller dj:a. Kan man inte själv kan man ju alltid låtsas genom att hänga runt. Tjejer som "hänger runt" ser man dock inte nådigt på. Äh jag vet inte. Egentligen är det väl det som jag stör mig på. Att dj-bås-området är så inmutat av manlighet att tjejer inte ens överväger att hoppa upp där. Att ramarna för hur status (och kön) skapas fortfarande är så olika för män och kvinnor. Och kanske att statusen killarna får enbart genom prestationen i sig alltid måste addas med utseende för att det skall bli något värt för tjejerna...

Mer om det som egentligen spelar någon roll någon annan gång.

Egentligen var tanken att jag nu skulle ha skrivit en krönika, en artikel, läsa Max Weber eller svara på min hundra mail jag inte hunnit svara på de senaste dagarna men sen såg jag de här bilderna och bara kände att jag ville skriva nån liten upprörd truddelutt:

Nämen föresten! På fredag spelar jag och Elin på Kalmars. Det blir en jävla fest kan jag lova.

Av någon anledning är jag den enda vars namn inte refereras till den klubb jag höll i. Blev lite småsur i någon sekund innan Anders i sin tur blev sur över att jag blev sur och sa att det var för att alla ändå vet vem jag är. Då blev jag lite sur igen och ville inte bli sedd som krönikörs-dj och sen kom jag på att jag var typ t ö n t i g a s t i världen och släppte det skamset.

När jag startar min tjejgrupp så skall jag bara lära med en sak. Ta er själva på så jävla stort allvar. Tro att ni är mer än ni är och överskatta er förmåga. Förstå hur många medelmåttiga människor som gör det och kommer hur jävla långt som helst! Mest killar som uppfostrats till självförtroende oavsett prestation för att kunna hävda sig i konkurensen med alla andra killar som uppfostrats på samma sätt.

Tycker ni det låter osympatiskt och dumt? Starta en killgrupp då! Lär dem det motsatta och invänta Jan Guillos intåg. De killar som skulle behöva höra det skulle knappast ta det på allvar när en tjej kom intågande och försökte.

Mer om det någon annan gång. Det är ett extremt viktigt ämne.

Och för er som känner mig: nej jag hatar inte män. Tycker bara att ni kan hjälpa till lite.

P&K

Livets stora frågor 2

2007-05-21T23:54:00.000+03:00

Varför äter man alltid godis tills man mår illa?

Hur kan man benämna sig själv som "en skön södergrabb"?

Varför vill man klämma sin killes pormaskar?

Har nån någonsin träffat en rolig clown?

This is sick!

2007-05-21T13:59:00.000+03:00

Den här och nästan alla andra städer är bara såååå för små för mig! 13 miljoner verkar däremot lagom så här kanske jag bor om några månader:

Det här blir nog min nya stil där:

22 and still running

2007-05-20T00:11:00.001+03:00

Lyssnar på nya Tough Alliance skivan. Jag ljuger inte när jag säger att det är första gången jag lyssnar på en hel TTA-skiva. Jag har fram tills nu känt mig totalt ointresserad och blank inför såväl deras musik som deras populärkulturhype. Jag var för tok för nere med "riktig" techno och disco när alla electropopband blev allas darlings. Jag förstod inte den ungdomliga yra de framkallade på popklubbarna, bandkillarna som skulle kunna dö för att ha kommit på playback-baseboll-grejen och tjejerna som drömde om att springa genom ett nattgalet Göteborg med någon av TTA-killarna i handen eller bara att inte bli nedtrampade och nedslagna på deras konserterna av alla fans av manligt kön som helt plötsligt fick lov att vara "grabbar" igen.

Kom ett år för sent på att "25 years old and running" var bra och ja nu sitter jag här med "A new chance" som jag försökt lyssna på utan dansmusik-skygglapparna. Vet inte om skygglapparna är på eller av men det är skit samma. Jag gillar den! Hela skivan känns lite som en indieversion av Nelly Furtados - Say it right som var en av förra årets bästa låtar. Det är lite reklamfilm över dem båda. Ni vet magisk sommarnatt med lagom supersnygga American Apparel-ungdomar som är så jävla mycket ungdomar. Alla med känslan av att leva totalt i nuet med ändå har hela världen för sina fötter. Man önskar att man var där och att "A new chance" var soundtracket tills ens eget liv. Och faktiskt! Genom att lyssna på den där skivan dygnet runt en massa sommarmånader skulle allting nog få precis den där romantiska inramningen. Det skulle man dock först inse när hösten kommit och skivan var sönderspelad.

Just den ungdomliga härligheten hade jag dock kunnat gilla tidigare också. Uppenbart nostalgisk musik får väl vilket gammalt indiehjärta som helst att gå igång. Men denna skivan gillar jag mer än av bara indienostalgi skäl. Det är alla små influenser från musikkulturer jag själv håller högt som gör det. Housepianon, Ibiza-strand-influenser och allmänt bra tidigt 90-tal dansmusikvibbar gör sig bra ihop med den nasala pojksången. Klipp och klistrandet känns heller aldrig påklistrat (ursäkta ordvitsen) som det ibland gör när popband upptäcker samplers och får för sig att peka fuck you åt det poparv de tidigare förvaltat. På "A new chance" bildar de istället en jättefin organisk helhet och bidrar starkt till att jag numer kan titulera mig ett TTA fan.

Kanske borde jag iom det omvärdera mitt statement från i somras om att popkillar (i ordets pops vidaste mening) inte har så mycket mer att tillföra musik-Sverige. Men jag vet inte. En svala gör väl ingen sommar...

2000-tals kill-eufori

Tidigt 90-tals Ibiza eufori

Roligast i år?

2007-05-18T21:14:00.000+03:00

’Kär i en hipster’ - Hanna Fahl

Het
Hip, alltså
Jag svär på Diplos grav
Han ger folk
Han leker inte med folk
Fan, han är en hipster
Jag är kär i en hipster, jag är inte rädd för honom
För jag har fått ladd från honom, förstår du vad jag menar
Men du borde skaffa koll, hey

Jag såg honom med Kleerup
Rätt bakis, hade vart på Nöjesguidenfest och spelat (lite skivor)
Fickan full av ölbiljetter (i drivor)
Han kolla snett på mig (ojojoj)
Men sen log han åt mig (ojojoj)
Och Karin Wester som han hängde med såg ut att vilja slå mig (slå mig slå mig)

Men jag blev kär i en hipster
(Jacka från Vibskov och Plimsoles, Whyred-jeans, mediajobb)
Jag är kär i en hipster
(Har kritvita Ray-Bans och barklubb, han är svensk men han älskar New York)

Han tog med mig på svarttechnoklubb
Med gästlista, men jag var inte bjuden jag fick vara (plus en)
Och följde ljuset från alla (glowsticksen)
Han svepte en drink sen (ojojoj)
Och jag kände ingen (ojojoj)
Och Karin Winther som han hängde med såg ut som hon ska slå mig

Men jag är kär i en hipster...

Han gillar tjejerna som har eget Clitspit-inlogg
Oversizead jumper och som skrivit en Rodeo-gästblogg
Som står och hänger utanför Russian Spring Break
Med handen lite vilande på höften, röker B & H
Med Monkijackan knäppt, MacBook och lagom full
Hon är en hipster och hon kliver på vid Hornstull
Hon drar till SoFo för att ta en nostalgitripp
Hon har inget batteri till iPoden, nu dog Hot Chip

Jag är kär i en hipster...

Pop the glock, pop the glock...

Din MySpace din MySpace...

ok inte helt klockren bildillustration men karl fick duga ändå...

Lite krönikörsgnäll

2007-05-18T11:33:00.000+03:00

Jag får väl lära mig acceptera att så fort jag lämnat ifrån mig mina krönikor till UNT så har de rätt att klippa och klistra i dem, men alltså argh det är svårt! Det känns alltid som att de tar bort det roligaste och viktigaste...

Skriver alltid färre tecken än vad jag blivit tilldelad för att vara säker på att de inte skall klippa men så händer det ändå titt som tätt. Bu-hu-HU! Note to myself: A C C E P T E R A det. Men se tex. i dagens krönika:

UNT:s redigerade version
Flustret
Är du en student av det traditionsälskande slaget kan Flustret vara ditt alternativ. Innan nationerna hade vidgat sin verksamhet till mat, öl och dylika förlustelser var Flustret länge första alternativet för studenter. Känn historiens vingslag!

Min inskickade version
Flustret
Är du en student av det traditionsälskande slaget som hyllar högstämnda tal, punsch och tiden när man skämtade (och menade allvar) om att kvinnor på universitetet bara var ute efter att hitta en man? Då kan Flustret vara ditt alternativ. Innan nationerna hade vidgat sin verksamhet till mat, öl och dylika förlustelser var Flustret länge första alternativ för studenter. Känn här historiens vingslag eller finn dig en äldre försörjare så att du kan fortsätta läsa din humaniora hela livet.

Älskar osubtil konst!

2007-05-15T18:54:00.000+03:00

Ett kontraproduktivt varv i självupptagenhetens ekorrhjul

2007-05-14T23:51:00.000+03:00

Har hatat den här bloggen hela dagen och kvällen. Vill aldrig mer skriva något i den! Insåg att jag framstår som sjukt äcklig i den och började självkritiskt (självupptaget) ifrågasätta om jag faktiskt är äcklig på riktigt.

Kräk.

Vet inte vad alla mina läsare vill ha: mig eller min text? Vad vill jag ha? Mina läsare eller lite sporadiska minnesanteckningar förtecknade i någon slags offentlighet, på så sätt interagerande med samtiden och framtiden?

Ikväll känns det lite jobbigt att bloggen både är för er och mig samtidigt. Borde börja skriva "personlig" dagbok igen för att kunna analysera mig själv om massa år och låta den här bloggen användas till att publicera längre mer allmänna texter. Bloggen är ju jag för er men nåt annat för mig.

Jag skäms över att massa människor skärsådar min självupptagenhet utan egen sjukdomsinsikt när de inte bloggar själva!

Föresten.. Finns det något mer självupptaget än KULTUR?

Föresten nummer två: lyssna Goatee med Rice Twins och Gui Boratto: Hera (The field mix). Fin svenskättad nattmusik.

GONATT!!!!!!!!!!!!!!!!!

En respektlöst behandlad text, kropp och (plugg)helg

2007-05-13T23:59:00.000+03:00

Har tenta på onsdag så jag har pluggat HEEEEEEELA helgen. Så här gick det:

I fredags bestämde till slut jag och Anty oss för att åka till den kungliga hufvudstaden på Grodan-galejet. Det blev en intressant kväll. Jag shotade för första gången sedan jag var på språkresa på Malta när jag var 15. En päronshot blev det trots att vi beställde ren vodka. Mia var full och ville inte ha sin så hon bjöd bort halva sin till en supersnygg kille jag skrivit om i en krönika tidigare. Han kom från Barcelona, hade cool band t-shirt, skönt pipskägg, manchesterbyxor tighta över den lilla fasta stjärten och bred bootcut i benet och icke att förglömma, en stor praktiskt ryggsäck löst hängandes typ nere i knävecken. Själv blev jag klepto (VARFÖR BLIR JAG KLEPTO NÄR JAG SHOTAR, PÅ MALTA SNODDE JAG TYP MED MIG EN UPPSÄTTNING SHOTGLAS!?!) och norpade åt mig någon drinkmojäng jag inte hade någon aning om vad det var förens Mia berättade dagen efter. Varför liksom? Note to myself: aldrig shota mer.

Vi tog oss hem till Bromma efter att Mia dealat lite taxipriser, käkade rostat bröd, drack te och pratade om viktiga saker till klockan 05.30. Superbra eftersom jag ju skulle plugga dagen efter. Vaknade efter 4,5 h av att det ringde massa folk på Anders bostadsannons. Kunde inte somna om så vi kollade på lite Helt Hysteriskt. Sköt upp pluggandet bara en liten stund när Daniel Åberg föreslog fika. Drack lite te på Vetekatten och promenerade tills tröttheten och bakfyllan slog till med en sällan skådad kraft. Åkte svag i knän och sinne hem med totalt krossade pluggambitioner. Hemma klockan fem bredde Anders två mackor som fick agera lunch. Sov 1,5 timme innan det var dags att gå på Matte och Ingrids grillfest på Fjellstedska. Första drinken och det kändes som att dricka dagen efter Valborg typ. Kallade Henrik för ugglan, han mig för fittan, käkade grillat kött och spatserade sedan över gatan till Marias avskedsfest på Lion. Spelade lite skivor, drack några öl och hängde med gamla kollegor. Efter att tekniken krånglat lite ännu en gång när Anders och Olof skulle spela gick vi vidare till Orange. Efter att ha druckit lite betalvatten, pratat sommarklubbsplaner och kedjerökt lite på uteserveringen kändes sängen och intimt umgänge mer lockande än att ta "den sista ölen" och de sista fyra ciggen som slemmar igen halsen till dagen efter.

Väcktes 7.20 av att min bror ringer och skriker om att jag måste sätta in 500 spänn på hans konto då han är fast mellan Uppsala och Stockholm och inte kan komma hem. Jag vägrar med hänsvisning till tiden. Han ringer upp en kvart senare och säger att han kommer och hämtar upp pengarna i en taxi som han måste betala. Senare på dagen berättar han att han och hans kompisar bränt alla pengar på krogen i Stockholm i tron på att de skulle få in pengar på kontot vid midnatt. När pengarna inte kom in och ingen svarade när de ringt runt för att be folk sätta in pengar hade de fått för sig att de var tvugna att gå hem till Uppsala! De hade köpt en liten "matsäck" för de få kronor de hade kvar och börjat gå. Efter fyra timmar hade de gått vilse och lagt sig och sova under ett träd. De hade vaknat nedfrusna och insett att den lilla crazy fyllehistorien inte var så kul medan den varade och blivit desperata... Sådan syster sådan bror liksom.

Idag har jag fortsatt mitt intensiva pluggande genom att sova till halv ett, äta frukost till halv tre och skriva färdigt min krönika jag inte hann skriva tills i fredags pga total brist på inspiration. Vid fyra kom Gina och Fia och vi planerade vår totalt ouppstyrda Indien/Asien/Komvux-resa till hösten. Vår nuvarande plan är att vi skall planera lite mer snart. Sen var det dags för Six Feet Under och nu är det ju kväll så nu kan man ju inte plugga.

Jäjä. Skönt att vara lite pajas ibland. Imorgon skall jag plugga med min seminariegruppe hela dagen så helgens eskapader kanske är ursäktade.

ps. Jag uppmanar så klart ingen till att dricka alkohol, sno saker från bartendrar eller kalla folk för ugglan. Jag avsäger mig ansvar för konsekvenserna om det ändå görs. ds

Tonite is forever

2007-05-11T10:21:00.000+03:00

Trevliga Adde från Differnet och 24 hours som jag misstänker är en av mina trognaste läsare sen jag startade den här bloggen, bjöd mig på Grodan-festligheter ikväll. Hans nyuppstartade skivbolag har releasefest. Men Elin och Vicke spelar ju på Modem och det vill man ju inte missa (Elin har lånat hela mitt cd-case också så man lär ju få höra en del av sina favoritlåtar). Vad att välja?

Tåls att tänka på. Nu skall jag dock plugga i hundra timmar och inte tänka på vad att göra ikväll (eller imorgon kväll heller för den delen). Det är dock inte helt lätt. Känns som jag knappt gjort nåt annat än att läsa och fördricka mig på kaffe och te på sistone. Har tack och lov nästan bara det roliga kvar att läsa. Eller vad sägs om uppsatser som "Människans familj - enhet eller söndring?" och boken "Från Sapfo till cyborg - Idéer om kön och sexualitet i historien". Mumma!

"Blogging är framtiden!" sa Uppsala kommun

2007-05-08T22:16:00.000+03:00

Ursäkta men den här bloggen!?! Undrar hur mycket Uppsala kommun betalar för att personen ifråga skall skriva den?

Jag kontrar med lite Uppsala-bilder från måndagens utgång i den eviga ungdomens stad där det finns något för precis alla oavsett smak och tycke och i år är det ju Linnéåret om någon har missat det mer info om Linnéåret kommer jättesnart det berör mig jättemycket som medborgare i Uppsala den lagom stora staden som expanderar till en ännu lite större precis lagom stor stad i och med alla spännande framtidssatsningar mer info om det snart:

Recension och reflektion: Domtrappkällaren

2007-05-08T20:46:00.000+03:00

Vi hamnade på Domtrappkällaren till slut. De hade en till synes mer roligare meny och eftersom vi hört både ris och ros om båda fick det avgöra. De hade bland annat sparrisfestival vilket föll ett sparrisfreak som mig i smaken. Vi avstod dock både från hela sparrismenyn och en Linnédito men valde varsina sparrisförrätter. Anders var väl helt ok men alltså min sparrissoppa! OMG det var vispad mjölk med en jävligt rund (i bemärkelsen smaklös) och periferin grönsaksbuljongssmak! Det är sant! Man bara: var är sparrisen? Var är allt annat som skulle kunna ge någon som helst smak? Åt inte ens upp hela trots att jag var ashungrig.

Till varmrätt tog vi ren- respektive harfilé med några piffiga potatisar med franskt namn. Till filéerna serverades sås av samma slags vispade finfranska konsistens som på soppan. Så mört kött har jag aldrig känt på maken, men det var dessvärre också allt. Att en resturang som Domtrappkällaren lyckas med sin potatis tar jag för givet men såsen var precis som sparrisoppan provocerande blek och menlös.

Jag äter inte på lyxkrogar särskilt ofta men jag kan tänka mig att det är ett utbrett problem med smaklöshet på "fint-kött-resturanger". De som värdesätter en fin svensk köttbit kanske vill att den skall tala för sig själv, kockarna blir nervösa över alla konservativa affärsmän som inte känner sig hemma med annat än salt och grädde och vågar därför knappt peppra. Fint kött är väl toppen men jag tror inte det är mina 7 år som vegetarian som gör att jag inte vill betala 250 spänn för enbart fem munsbitar kvalitetskött utan värdiga tillbehör.

Ett annat "problem" är ju när man själv är duktig kock och kan laga ofta mycket godare mat (och så klart prisvärdare) än den som serveras på restaurangerna i fråga. Då blir det ofta så ovärt att äta ute av andra anledningar än quick-fix-bukfyllan. Man fixar ju lätt bättre hemmarestaurang! Kraven blir följdaktligen desto högre när man väl går ut och äter. Gnäll gnäll men Trattoria Commedia och Hambergs Fisk brukar ändå inte göra mig besviken om man skall gå ut och äta finfint. Nu undrar jag bara när någon skall fatta att vi inte behöver tre sushibarer till utan öppnar en koreansk eller vietnamesisk restaurang. Gärna i stil med min favvo Monsieur Wong i Berlin.

2007-05-08T02:46:00.000+03:00

Dålig grej,
Träffa seminasrieldaren man skall ha dagen efter i det svåraste semiraiet på hela terminen, FULL på Palermo och börja bjäbba om att texten är jävligt svår rent språkmässigt och när missuppfattar och tror att man inte kan läsa akademiska texter anklaga honom för att inte lyssna.

Gonatt liksdom.

3 years since 2003 today

2007-05-07T13:11:00.000+03:00

Fuck-you-tecknet i bakgrunden görs av Fredrik Åslund. Känns lite talande på nåt sätt. Om du hör mig Fredrik så kom och hälsa på snart!

En välmående kulturtants undran

2007-05-06T20:44:00.000+03:00

Med risk för att spä på bilden av mig som någon henna-borgerlig kulturtant i en 22-årings kropp (med tanke på mitt föregående inlägg) men alltså nu en seriös fråga. Jag och min killiz har varit ihop i tre år imorgon och vi tänkte gå ut och äta lite gott å dyrt som man aldrig har råd med eller prioriterar annars. Vi vill äta någonstans där vi inte varit förut och Wermlandskällaren och Domtrappkällaren är nu de alternativen vi överväger. Har någon av er ätit på någondera av restaurangerna och skulle kunna ge någon slags vägledning kring vilken vi borde välja? Kanske är för mycket begärt föresten. Vet inte om jag överhuvudtaget har några läsare som äter någon annanstans i den här stan än på studentnation eller Johannesgrillen 03.14. 500 spänn för en middag är väl kanske inte helt vanlig prioritering för de flesta, om inte någon släkting eller företaget bjuder dvs.

Alltså PS vi skall till Palermo och dricka öl med Laura och gänget efter middagen eftersom Laura flyttar tillbaks till Berlin på tisdag så det kanske kan kompensera kulturtantigheten jag uppenbarligen inte känner mig helt hemma med...

The things that dreams are made of

2007-05-05T23:40:00.000+03:00

Idag har jag tänkt mycket på mina två romaner jag skall skriva. På när jag borde skriva dem. Jag menar tänk om man skriver dem vid fel tidpunkt så att potentialiteten inte kommer till sin rätt? Den ena har hur som helst redan skrivit sig självt i mig så den borde "bara" vara att texta ner på en nyinköpt laptop på Fågelsången ungefär när som helst. Den andra däremot har jag efter mycket funderande kommit fram till ligger långt fram i tiden. Mycket långt. När jag är pensionär ungefär. Den kräver total frånvaro av ungdomlig egocentrism för att inte resultera i en betongelefant med ballerinadrömmar. Måste nog ha hunnit förlika mig med min egen dödlighet och lite sånt där viktigt. Roman nr. 2 är till skillnad från nr. 1 extremt fragmentarisk och rörig och kommer även när den fått en grundstruktur säkert ta flera år att redigera. Men hur gör man sånt liksom? Jag har inte en aning men man kanske skulle kunna få prao hos nån författare två veckor och lära sig?

*klipper till en duktigt prydlig praoskylt*

Dagens krönika

2007-05-04T09:36:00.001+03:00

Här!

Googlekul med Ami och statcounter

2007-05-03T01:17:00.000+03:00

I natt hamnade någon på min blogg efter att ha googlat på följande fras:

ladda ner låten Kyckling på fredag, det enda jag vill ha Kyckling på fredag

Älskar när folk googlar på roliga, gärna jättelångafraser. Kanske förutom "kuken i röven är jag gravid?" som jag börjar bli lite trött på och som får mig att om möjligt att bli ännu mer orolig över skolans sexualundervisning. Här ett gammalt inlägg om en rolig men väldigt tragisk googlefras. Min mamma kanske hade rätt i hennes oro om att man kan göra allt på internet. Fråga google om man skall följa sina drömmar eller inte liksom...

Nu: ut på min innergård med filt, termos och Max Weber. Älskar min innergård! Av någon anledning blir man osynlig där, trots att det är en öppen gräsmatta, nära till vägen och man sitter på en enormt stor och kulört filt! Folk går förbi några meter ifrån en och man kan sitta och titta på dem utan att de ser. Häromsisten hade jag sagt till Anders att han skulle hämta upp mig därifrån när han cyklade från från jobbet. Han precis som alla andra cyklade förbi, tittade på mig men såg mig inte, trots att han visste att jag satt där! Sen ringde han inifrån och frågade vart jag var! Secret garden liksom. En enda gång har jag fått ögonkontakt med en person som gått utanför. Det var en jättegammal gullig fabror som gick snigelsakta med sin rullator en varm vårdag. Vi log mot varandra. Kändes lite typiskt att han var den enda som uppmärksammade sig omgivning och den fina lilla trädgårdsplätten.

Case closed Valborg, Kvalborg och diverse andra spritindränkta aktiviteter

2007-05-01T17:23:00.000+03:00

Trots att det för egen del inte var en särskilt traditionsenligt Valborg del blev det trots allt nästan ett dygns fest. Fokus låg dock på kvällen, natten och morgonen istället för den exotiska dagsljusfyllan med allt vad den innebär med 200 000 personer i valfri park och studentnation.

Festen blev väldigt lyckad, trots att jag i min nervositet och före jag botat min hungerdepression med en smörig laxlasagne trodde att INGEN skulle komma. Det trots att vi sålt minst 200 förköpsbiljetter... Det var himla bra stämning och att döma utav dansgolvet och folks tack-sms i natt så verkade det inte bara vara vi arrangörer som haft kul. Jag och Elin hade så roligt när vi spelade att vi dansade bort basen och förflyttade både scen och teknik en halvmeter från utgångsläge! Kvällen var över huvudtaget en major ego-boost för egen del! Lauras och hennes schweiziska kompisar vrålade mig namn när jag spelade, folk kom fram och tackade för spelningen, festen, mina krönikor, min blogg och jag vet inte allt! Vem säger nej till sådant liksom? Fan vad det betyder mycket när folk faktiskt vågar berömma andra! Finns det något mer peppande än att få respons på något man gör? Alla verkar tro att alla andra ändå ger den där responsen och att "personen ändå för höra så mycket hur bra han/hon gjort nåt". Istället säger ingen någonting och man känner sig mer negligerad än på skoldiscona på mellanstadiet. Detta är kanske låter som ett ego lyxproblem men detta handlar inte bara om mig! Om det är något som får folk att vilja fortsätta hålla på med vad det nu är vad folk tycker att man gör bra så är det ju respons och pepp!

Hur som helst. På den totalt urspårande efterfesten fick till sist även vi vår beskärda del av dagsljusfylla. Vi rökte ner oss totalt på Prince Mentol som var de enda cigaretterna som fanns kvar på Rosa Pantern där det var Sovjetunionen i cigarettbehållarna, ALLT var slut! Som Anders konstaterade: känns ändå bra att cigaretterna kan ta slut i Sverige någon gång. Även vårt barskåp tömdes på sitt innehåll och någon tog en halvtimmeslång promenad för att köpa fyra korvar och två sourcream & union-påsar. Min "ständiga parhäst" Anders B lagade supersmaskig nattmat i form av ett stekt ägg i en dl olivolja samt hörde röster som sa att Mia ville ha mjölk. Den Stockholmsbaserade teatergruppen hade kul med sig själva efter att vi andra visat föga intresse för att leka någon lek. De började improvisera monologer, Scenskole-mellansnacks-prat-musik och gå totalt upp i dramer så som "prasselanden" som gick ut på att fem personer rev sönder massa dagstidningar och sökte efter den inneboende prasselanden på vår becksvart nedsläckta toalett. Jag och Mia googlade frenetiskt saker som på aborginer, witchcraft och bible school med vad vi då tyckte var hysteriskt roliga resultat (obs obs den första bilden MÅSTE förstoras och studeras noggrannare)

Den näst sista bilden gjorde Mia till skrivbordsunderlägg. Alla höll så att säga väldigt hög nivå. Kvällen slutade fint med att Mia somnade på matbordet, för att sedan rulla ihop sig till en katt i en fåtölj, Anders och Anders likbleka och rosslande sträckte ut sig ut på soffor och sängar medan Olof kedjerökande spelade atmosfärisk sju-på-morgonen-techno och satt och fyllelog när jag försökte kräla mig upp på Anders bröst till tonerna av Rude 66 mixen av Sally Shapiro - I'll be by your side.

Dagen har nu i bästa bakfylleanda ägnats åt att beställa hämtpizza, dricka ljummen cola, gå igenom alla crazy fyllegrejer som hände för några timmar sedan och titta på toppenprogram som "Bonde söker Fru" och den brittiska dokumentären "Tjocka djur". Fick även ett najs kuvert med 3000 spänn i typ 20-lappar. Pressbyråkassörskan måste nog att jag måste ägnat Valborg åt suga kuk när jag öppnade den sprängfyllda plånboken för att betala sista numret av Sex som jag nu skall ägna resten av kvällen åt att läsa.

Kram!

It's my party and I play if I want to!

2007-04-29T23:25:00.000+03:00

Älskar att ha hemmafest med mig själv! Alla är på Svart och dräller. Själv dricker en medsnodd dj-öl från Kalmars i fredags (wasn't me!), dj:ar (eeh byter låt) med nya och gamla favvosar och funderar över morgondagens outfit. Skall ju bli sju grader så att den tåls att fundera på, särskilt då vi skall spela både ute och inne imorgon. Funderar även över huruvida Jeff Mills - Transport och Noirdegout - Consumed är för mörka och tranciga för alla fulla valborgsfirare imorgon. Antagligen, men de med högsta sannolikhet spelas iaf. Är egentligen för dålig dj för att kunna spela så avancerade låtar men what the fuck liksom. Vill inte spela ungdomselectro som alla är vana är höra skrävellmixar av! Syns imorgon (en stor del av er).

P & K

Det medeltida fanan hålls högt (och viftas frenetisk med) av min mor

2007-04-27T13:03:00.000+03:00

Ni vet de där filmerna om tidsmaskiner där någon renässansprins hamnar mitt i 2000-talets myllrande New York. Min mamma skulle kunna vara den där prinsen. Bara det att han då aldrig skulle inse charmen med allt det nya vilket alltid sker i de Hollywoodproduktionerna.

Igår var jag hemma hos mina föräldrar och skulle hämta mina fräsiga guldsandaletter med fuskdiamanter. Passade på att hänga lite med mami, papi och min lillebror över ett glas mjölk och en bit Coops frys-Capricciosa. Samtalet kring middagsbordet kretsade kring det farliga internet. Min mamma har aldrig använt och kommer nog aldrig göra det. Eller ok, vi skaffade en mail till henne så hon skulle kunna hålla kontakten med hennes rumänska poetkompis i USA, hade lösenordet Simone (som vår katt) för att göra det enkelt men hon lärde sig aldrig "komma in på den" så det rann ut i sanden. Mest pga hennes eget ointresse. Däremot oroar hon sig mycket över allt som försigår på internet. "Man kan göra allt där, tom gå i terapi!". "Människan tror att hon är Gud på internet!". "Internet skapar pedofiler och kommunen måste anställa en person som motverkar SPAM"! Mamma vet absolut inte vad SPAM är bara att det verkar vara en utgift för kommunen. "Folk har ingen handstil längre" säger hon och skiver vykort så fort hon åker till Enköping. Min ömma moder tycker sig helt enkelt stå "för andra värden" här i världen.

Jag, min på internet levande bror och pappa vars sysselsättning sedan 80-talet varit att utveckla nätets infrastruktur och den fria programvaran Linux försöker för hundrade gången nyansera hennes bild. Som alltid misslyckas vi. Hon står för andra värden - take it or leave it! Cyklar därifrån och funderar som alltid på hur fan det gick till när mina föräldrar fann varann. Guds vägar är väl outgrundliga skulle väl medeltiden svarat.

Jante doesn't live here anymore

2007-04-27T00:18:00.000+03:00

Sitter och skrattar åt min krönika som jag precis skickat in. Ingen jante här inte, men alltså ibland är jag så jävla rolig!

När jag har sex är det högkulturellt då? Eftersom jag skriver i tidningen och så?

2007-04-25T23:55:00.000+03:00

Ungefär två gånger om året köper jag Bon. Tidsrymden mellan brukar vara på en si så där fyra månader. Fyra månader av glömska. Varje gång jag läst de tre sidorna läsvärd text tidningen lyckats framvaska känner jag mig helt TOM. Utöver de sidorna är resten så jävla crap! Hela inramningen gör tyvär också ofta att de bra artiklarna känns besudlade och dåliga de med. Efter obligatorisk genombläddring står jag som ett frågetecken och undrar hur jag ännu en gång kunnat glömma att Bon verkligen inte är min tidning.

Kan tyvär inte sätta fingret på vad som är så totalfel på tidningen ifråga. Som sagt orkar jag aldrig mer än läsa ingressen på de flesta texterna innan jag tappar intresset eller bli irriterad. Något fel är det iaf, och den här sexsnackisen (i dubbel bemärkelse) har om möjligt övertygat mig ännu mer. Problemet i sig är inte så mycket samtalet i sig, det är väl som vilket drucket, tjuvlyssnat sexsamtal som helst, fast med lite mediepersoner vilket ökar skvallervärdet hos Bons tilltänkta läskrets. "Det görs ingen sexjournalistik som riktar sig till dem som är seriöst intresserade av mode, konst och populärkultur". "Varför är sex lågkultur?" frågar de sig i ledaren. Ge mig en rast med den jävla hög- och lågkultursanalysen av sex! Är det hög- eller lågkultur att vara människa?

Sen att de framställer reportaget som de extremt nydananade och intellektuellt! De fläker ut sig precis lika "lågkulturellt" som Eva Longorina gör i Cosmo när hon säger att "brasiliansk vaxning är skiten". Vart är det intellektuella i texten? Jag ser inte ett samtal som får leva sitt eget liv utan hela tiden hejdas när det börjar bli intressant för att återgå till något kvällstidningsaktigt "så-har-våra-kändisar-sex-reportage" (som iof är roliga att läsa). Jag förstår därför inte riktigt skillnaden skillnaden från "lågkulturella" TV3:s Lustgården och Cosmos "Lena, 24-årig Stockholmssingels hemliga sexdagbok"? Skillnaden stavas väl Riche och det känns lite obehagligt.

Om det "intelletuella" och nydanande handlar om att reta upp folk (är det hög eller lågkulturellt?) eller skapa lite för- och emot blogginlägg så lyckades de iaf. Grattis till snackisen Bon!

Hade fö tänkt att skriva ett inlägg om varför idén om den "naturliga sexualiteten" är varje kvinnas värsta sex- och orgasmfiende men efter att ha läst Bons sexsamtal tappade jag helt lusten. Återkommer när sex blivit "lågkultur" igen.

Föresten var det där liksom ett högkulturellt statement nu?

Sista april i allas hjärta?

2007-04-24T17:25:00.000+03:00

När jag läste den här kommentaren från Jonas på på Elins blogg:

Annamariafesten... På en valborg? Icke! att det går för sig. Valborg är en traditionsbunden högtid. Valborgsafton kräver hemmafest :) vart är ännu oklart, ingen verkar vara sugen på att axla detta ansvar som säkerligen (som vanligt) kommer att innebära 60-100 pers och lera på mattan. Men något kul blir det nog.

Kram

kom jag av någon anledning att tänka på det här:

Traditioner är till för att brytas om man kan skapa nya och kanske bättre och så länge man accepterar andras! You hear med Mr? (And screw you Edmund Burke!)

haha

Roligt att fler håller med iaf. I torsdags när vi skulle lämna de färdiga biljetterna på Stuk var det redan jättemånga som hade varit och velat köpa. En timme efter att vi lämnat resterande biljetter på Orange hade folk även varit där och köpt. Wehehey! We'll have big fun!

Om det för övrigt är någon som inte har förstått det så är inte vår fest på "vanliga" Orange. Vi håller till på deras eminenta innergård och i deras festvåningssal. Ingång från Skolgatan.

Poz poz!

Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större.

2007-04-24T10:26:00.000+03:00

Är hemma och pluggar idag men kom att tänka på mina universitetsföreläsningar. Vi är runt 80 personer på vår kurs. Föreläsningarna är inte obligatoriska utan är ganska övergripande och mer av en introduktion in i det kunskapsstoff vi skall tillgodogöra oss själva. I fredags hade vi tex. 1,5 h att gå igenom hela filosofins histora och frågeställningar under de omvälvande åren mellan 1850-1950. Rätt mycket som skall pressas in för att uttrycka sig milt.

När man man lyssnar på föreläsningarna ställs så klart en massa frågor i ens huvud och man får associationer och idéer kring saker man läst och hört tidigare. Hjärnan arbetar helt enkelt och man kan tänka sig att den gör det bland huvuddelen av närvarande studenter i salen. Ändå är det tre-fyra personer av alla i salen som ställer frågor HELA TIDEN, VARJE föreläsning (jag behöver inte nämna att de är killar va?). Eller det är inte alltid frågor ens, de räcker upp handen och börjar delge föreläsarens och alla resterande 77 sina egna associationer och idéer.

Jag blir så oerhört provocerad av deras beteende! Jag vet inte om det är jag som har missuppfattat vad föreläsningarna är till för men om de faktiskt är frågestunder, "diskussioner" och utvecklandet av de egna teorierna så är det 77 andra som även dem fått det om bakfoten. En av mina kursare sa till mig att "man måste ju få ställa frågor" och visst. Det jag vänder mig emot är dock inte att de ställer frågor, jag och en del andra har göra också det ibland. Skillnaden är mängden frågor och på hur kort tid de kan besvaras. Har föreläsaren 1.5 h på sig kanske man kan hejda sig med att få svar på varifrån Jean-Paul Sartres ångest kommer ifrån, vad Kirkegaard har för argument för en sak som föreläsaren sagt att han inte tänker gå igenom pga av tidsbrist eller bara försöka få sin teori om att Kant tänkande har platonska drag bekräftad. Det är det kurslitteraturen är till för! Flera gånger har föreläsaren inte hunnit med allt för att dessa personer tillkapat sig ca en halvtimme av föreläsarens tid.

Jag tycker det är så oerhört egoistiskt och respektlöst mot resterande 77 studenter att avbryta föreläsningen för att få sina egna behov tillgodosedda. Det dom också gör är att genom att ställa så mycket frågor får andra att inte vilja ställa sina (som kanske hade varit vid större vikt eller mer genomtänkta än "Varför går du inte inte igenom Kirkegaard"? när föreläsare har sagt att det är ont om tid). Deras beteende är en förutsättning av att andra håller igen helt. Hur skulle de reagera om någon började ställa lika mycker frågor som dem så att verkligen lektionen gick åt? Eller tror de sig vara så smarta att det faktiskt bara är de som har frågor de vill ha svar på eller idéer man skulle kunna tänka sig att delge?

JAG FÖRSTÅR INTE!

Bör tilläggas att jag är lite bekant med två av dessa killar och de är jättetrevliga annars. Men vad gör man?

Hej då helgen, hej då livet!

2007-04-21T17:17:00.000+03:00

Idag har söndagsångesten nått helt oanade höjder. Jag har fullkomlig panik över de kommande veckorna! Känns som att jag plötsligt ligger tre veckor efter med plugget, efter att ha varit borta och enbart nöjespluggat lite på Fågelsången. Har nu sjukt mycket att göra och kommer få smaka på juridik-studielivet med enbart ett kort avbrott för sista april festligheterna. Har bara mig själv att skylla men ändå... Tycker väldigt söndagssynd om mig själv och hinkar i skrivande stund i mig kvällskaffe för att hålla mig vaken för att nattplugga.

Borde väl glädjas över en trevlig helg iaf...

I fredags hade Pappas Duktiga Flicka och Dj Plattångs-lugg gemensam dj-debut på Kitt. Det var himla kul och fick mig återigen peppad på att ta upp mitt dj:ande for real! SÅ berusande att ha svettiga människor tjoandes till ens musik! Kvällen slutade med att tjecken blev inknuffad i en pikétbuss av tre polisen för förargelseväckande beteende pga av publik urinerande. Anders i sin tur blev anklagad för att vara påtänd och jag började asfull argumentera med polisen (och polis-hatande Anders) om ditten, datten, demokrati, rättsäkerhet, mongo-lagar och hur man inte kan se genom fingrarna med att en full turist inte vet vart man får kissa utomhus. Poliserna sa nämligen att om han hade stått några meter bort hade de inte brytt sig eller gett honom 800 spänn i böter hans sista kväll i Sverige!

Igår spelade Georgious med sitt grekband på Hijazz så vi, hela Uppsalas grekenklav och lite årliga Rhodos-turister (som bara ääälskar den grekiska kulturen) var där och supportade. Det blev en jävla fest och greksvennarna och turistsvennarna sammanstrålade i flertalet livsglada ringdanser. Efterfest och sleep-over party hos oss och sen den totala nedstörtningen i pluggdepressionen medan Anders diskuterade tysk-förnekelsehistoria med Laura. Tack för att jag inte kunde vara med då jag var tvungen att fördjupa mig i den svenska frihetstidens exprimentella fysik liksom.

God kväll mina vänner. Hoppas ni har haft en bra helg.

Random scrapbook Barcelona

2007-04-19T16:57:00.000+03:00

Fashion, clubs, det glada 90-talet, mat, Salvador Dalí, lite fina hus och fredagens krönika

2003 var inte mitt mest harmoniska år

2007-04-19T11:50:00.000+03:00

Tittade i min skunkgästbok och påmindes om att 2003 verkligen inte var mitt mest harmoniska år. Här mina gästboksinlägg till mig själv (!?). Läses nerifrån och upp.

Meddelandena sammafaller nästan exakt i period med när jag var ihop med (och slickade mina sår efter) en kille som ett halvår senare blev dömd för kvinnomisshandel (på en annan tjej). Mer om det om några år.

je.suis.ami [2004-03-15 10:09:03.1]
Förlåt om jag inte har hört av mig på länge men det är mycket nu alltså. Hoppas du inte tagit det som en diss för det är det abslout inte. Vi kanske ska åka nånstans bara du och jag snart? Prata igenom hur vi vill ha det och komma varandra nära på nytt?

Jag tycker det verkar idealiskt.

je.suis.ami [2004-01-20 13:04:09.17]
Ameh znuttiz!

je.suis.ami [2003-12-30 18:58:44.693]
Gott nytt år baby.. Vi vet båda det kommer bli det bästa i vårat gemensamma liv..

je.suis.ami [2003-12-02 09:40:00.18]
hej tofsen! Du är bäzzzzzzt!

je.suis.ami [2003-11-24 12:47:58.627]
Ami du är verkligen heltoppen! Om jag bara fick beskriva dig med ett ord skulle det nog bli toppenpingla.

je.suis.ami [2003-10-29 14:55:27.757]
Badabooom!

je.suis.ami [2003-10-20 17:24:05.0]
Du är himla jätteduktig gumman.

je.suis.ami [2003-10-08 13:51:46.0]
puss

je.suis.ami [2003-09-29 23:32:47.0]
Du var verkligen jätteduktig idag. Shit vad stolt jag över dig. Du ba säger särra smarta saker särra typ heeela tiden.

je.suis.ami [2003-09-14 18:33:16.0]
puzzzi puzzz på dig darling!

je.suis.ami [2003-08-31 20:13:54.0]
Jag är ledsem men du får inte bli ihop med Carl-johan.

je.suis.ami [2003-08-19 21:16:39.0]
Jag hörde någon banal kärlekslåt härom sisten som påminde mig om dig.

je.suis.ami [2003-08-05 14:39:09.0]
Det är du och jag mot världen baby.

je.suis.ami [2003-08-04 21:26:52.0]
Förlåt att jag stalkar dig igen men ska vi hänga ikväll? Vi kan göra det där vi alltid pratar om att göra men aldrig tar oss för att göra.. Du åker ju till töntiga emmaboda på onsdag och då får jag ju inte ha dig för mig själv på jättelänge!

je.suis.ami [2003-08-04 12:48:36.0]
Syns vi månne på emmaboda?

je.suis.ami [2003-08-01 21:31:16.0]
Utan dig hade jag inte överlevt. Hoppas du vet det.

je.suis.ami [2003-08-01 21:30:08.0]
Jag vill bara vara med dig jämt. Allvarligt. Fy fan vad jag älskar dig. Jag har fan aldrig tyckt om en människa på det här sättet och jag vet att du känner samma sak.

Om du slutade vara så jävla härlig så kanske jag kunde sluta längta efter dig vad jag än gör.

je.suis.ami [2003-07-22 12:00:42.0]
Gumman... vaaa?

je.suis.ami [2003-06-15 02:42:25.0]
Du ä'rså okontaktbar när du är full. man når liksom inte franm till dig. än värre när du är bakfull.

je.suis.ami [2003-06-11 15:26:28.0]
det känns onekligen som vi är på rätt väg och det är kanske inte så konstigt med tanke på att du för första gången på väldans länge tagit dig tiden till mig också.

je.suis.ami [2003-06-04 11:55:47.0]
Tycker att det är dags att försonas med varandra snart. Det känns fö jävligt löjligt att ta den här diskussionen här.

je.suis.ami [2003-05-25 01:05:30.0]
Jag tror att det är på tiden att vi pratar ut. På riktigt alltså. Du har alltid en massa dåliga undanflykter om allt lisviktigt du tycker dig ha för dig men fan fan ami vad kan vara viktigare än att det fnkar mellan oss liksom..? Näh just det. Jag kontaktar dig till helgen..

je.suis.ami [2003-05-18 13:38:40.0]
Jag har hört att det som inte dödar härdar.

je.suis.ami [2003-05-15 01:12:21.0]
Vi har fan kännt varandra sedan tidernas begynnelse känns det som.. Så länge att vi inte behöver prata, du förstår mig liksom ändå liksom.

je.suis.ami [2003-05-09 14:34:45.0]
Ingen förstår mig som du.

je.suis.ami [2003-05-05 22:42:26.0]
Ingen kan tillfredställa mig som du.

je.suis.ami [2003-05-04 20:29:41.0]
Hej ami.. det är jag igen. jag är ledsen om jag stalkar dig men du är inte lätt att glömma du.

kommer ihåg när vi var i paris och skakade rumpa till felix da housecat på queen.. kommer du ihåg det? fan vad jag älskade dig då.. vi var ett med naturen och världsalltet.

men det var längesen hörrudu. mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. shit det är ju exakt ett år sen nu i veckan.

jajaa.. jag bär med mig många fina minnen.

je.suis.ami [2003-04-19 17:36:22.0]
Jag är glad att inte alla fattar hur härlig du är.. då får jag ju ha dig för mig själv..

je.suis.ami [2003-03-13 12:00:37.217]
Hej ami! har du hört Christina Aguileras nya låt? Skitbra är den. Handlar om dig gör den också..

"Your beautiful no matter what they say.. words can't bring you down.."

Så himla fin. Det är nån slags bög i videon också.

je.suis.ami [2003-03-04 15:10:37.287]
Hej ami.. Ibland när jag tänker på dig blir jag alldeles varm inombords. Glöm aldrig allt vi gått igenom du och jag.. püss.

je.suis.ami [2003-02-23 21:27:32.343]
Hej ami hur är det med dig nu förtiden? Är Gabban arg på dig eller vad? Fan vad orättvist i så fall. Du har väl ändå aldrig gjort nåt fel.

je.suis.ami [2003-01-21 00:09:16.237]
Din jävel.. Nu är jag uppriktigt ledsen.. *Snyyyyyyyft*

je.suis.ami [2003-01-17 17:49:24.823]
Men Ami.. Varför ignorerar du mig för? Vad har jag gjort? Är jag ospännande helt plötsligt?

Jag ringer dig i helgen..

je.suis.ami [2002-12-16 16:16:38.947]
Hej ami.. Jag tänkte bara säga att jag tycker att du är en mycket fin och härlig tjej. Och varför svarar du aldrig på mina mess *lessen* :(

Välkommen alla vänner, bekanta och bloggläsare!

2007-04-17T11:31:00.000+03:00

En vuxenhetsparentes

2007-04-16T22:08:00.000+03:00

Efter att ha jobbat tre och ett halvt år efter studenten, haft (tre olika) visitkort, ansvarat för miljonbudgetar, enorma projekt och massa personal så var planen att softplugga och "vara lite ung och härlig" ett tag. Idag blev jag varse att jag lyckats helt över förväntan! Igår var sista anmälningsdag till universitetet, idag skulle jag söka, planera min Indien-vistelse nästa termin och styra upp lite komvux-kurser som jag eventuellt skulle behöva plugga upp för att komma in på statsvetenskapen efter avslutad ungdomsperiod. Det gick så där. Fixade 21.00 en användare på studera.nu och fick det här svarsmailet:

Vi skickar en PIN-kod till din folkbokföringsadress. Med den kan du bekräfta din
identitet (att du verkligen är du) när du loggar in. När du gjort det kan du
följa din anmälan, kontrollera dina meriter, svara på antagningsbesked och ändra
uppgifterna i din personliga profil.

VADÅ FOLKBOKFÖRINGSDRESS! VARFÖR FÅR MAN INTE ETT MAIL SOM ALLTID NU I FRAMTIDEN!!!! Summan av kardemumman: jag kunde inte söka till universitet då gårdagen var sista dag att lämna in skriftlig ansökan. Tur i ouppstyrnings-oturen var att jag kollade upp lite antagningsstatistik och insåg att jag inte alls måste läsa upp en miljard kurser eller skriva högskoleprovet sju gånger för att komma upp i rätt snitt som jag i min ungdomsyra trott! Jag har liksom de betyg som behövdes och mer därtill! Skönt att man har koll och kan prioritera liksom...

ps. Vad jag däremot har presterat idag är att försova mig till dagens Darwin-föreläsning, trassla in mig i mina hörlurar, skriva färdigt en krönika om Barcelona, shoppa, uteserveringshänga, röka jättemycket, planera lite skivspelande på fredag och vår sista april-festen. Känner mig på gott och ont som en blandning mellan mellan Patsy och Edina i Absolutely Fabulous. ds

Får jag lov kärleken?

2007-04-16T01:07:00.000+03:00

Igår dansade jag och Anders en seriös hångeltryckare till Sylvesters I need somebody to love tonight när vi fulla kom hem från Mash Up. Idag har vi rättstavat varandra och legat på varandras magar på en filt i solen. Kärleken är det största har jag hört.

Sweet friday night

2007-04-14T13:22:00.000+03:00

Så jävla fina kväll igår. Anders åkte på releasefestens för Fias bok "Sexfuckona anfaller", jag följde så otroligt jävla inte med. Efter att i en vecka spenderat all vaken tid med familj och människor i Barcelona så blev jag lyckligt gråtfärdig av tanken på att vara hemma SJÄLV, ensam, lonely, bara jag!

Käkade smågodis och läste grundligt igenom alla bloggar jag inte hunnit följa när jag var borta, lyssnade på musik och försökte lära mig I.D:s swirl, buff baff teknik eller vad den heter. Vid elva kunde jag tänka mig sällskap igen, Anders skulle sova i Sthlm så jag visste att jag skulle få ännu mer qualitytime med med själv på morgonen. Razmiq och Christine kom över på lite taxfree-drinks och Fortuna inomhus med planer om att gå på landa på Modem. Vi började kvällen vuxet och civiliserat genom att smida planer för Christines och mitt superroliga projekt vi har på G, diskutera lägenheter och jämställda preventivmedel. Röstlägena blev högre och högre och hade två timmar senare resulterat i en vild fotosession när Christine skullefota mig och Raz som dvärgar iklädda mina Kina-tofflor. Allt till tonerna av Men without hats - The saftey dance.

Vid två bullrade vi ut och lägenheten och ramlade bort till Orange och Modem. Vi gick så klart in gratis vilket jag uppskattar men inte är ensam om. Efter att ha trängts med litemans-armhålor på dansgolvet ville jag dock svalka strupen med lite vatten. Gick till baren och bad om ett glas (de brukar alltid ha stående eftersom det alltid blir så jävla varmt). I baren stod en bartender jag inte kände igen som proklamerade att vatten minsann kostade och att de inte fick servera kranvatten och jag var förpassad till toaletten om jag inte ville köpa! Vad är det för bullshit liksom! Vände på klacken för att slurpa lite vatten på den nerspydda toaletten när en okänd man gestikulerade vilt om att bartenders ville mig något. Uppenbarligen åthutad av den nervösa stammisbartendern sträckte han fram en flaska finvatten och sa förlåt!!! Haha min klubbkrönikörsmakt (som inte brukar kännas som makt i den typen av måttstock) har aldrig känts större!

Hur som helst var det jävligt kul att dansa och det var himla bra stämning (eller så var det bara mina fem G&T). Jag fick även chans att ägna mig åt min favoritsysselsättning: att komma på synonymer till den typ av ungdomselectro som spelas på Modem. Gårdagens bidrag: armhåle-electro.

Svensson Svensson. Inte

2007-04-13T21:29:00.000+03:00

I onsdags hade nya lovande modetidningen Modette lanseringfest. Jag fräste igenom bilderna på Stureplan.se och reagerade som alltid på folks efternamn. Är det något slags inträdesprov på att ha ovanligt efternamn för att få florera i Stockholms mode- och mediacrew eller? Speciellt vare sig det stavas svennespeciellt, rikemansspeciellt eller blattespeciellt? Här ser en sammanställning av efternamnen på samtliga (Stureplan tyckte det var värt att föreviga på) Modette-festen:

Hosk
Juntanen
Moberg
Blondell
Björk
Sernholt
Kling
Bindefeldt
Wester
Irenius
Winther
Carlsson
Blanco
Kretzschamar
Fridén
af Kleen
Remröd
Rodic
Jallow
Engsheden
Borodin
Ström
Cronberg
Eriksson
Weslowski
af Geijerstam
Svensson
Szenfeld
Berg
Schulman
Öhrn
Karlberg
Lopez
Nordberg
Fernaderz
Hedlund
Svedjevik
Sander
Mungai
Fjellberg
Lindström
Lamm
Gustafsson
Måhlen
Berg
Hallsenius
Lögdahl
Svensson
Smeds
Ljung
Zachrisson
Vural
Eidenberg
Gradin
Tallberg
Landin
Moreno
Dedanovski
Axelsson

Raghe

Alltså jag förstår inte riktigt... Det ser liksom ut så där överallt! Efternamnen på dem som bloggar för Rodeo:

af Geijerstam
Ringskog Ferrada-Noli
Sajadi
Wilson
Wirfält
Wiborgh

Daniel Björk är undantaget som bekräftar regeln. Odd at Larges redaktion heter så här i efternamn:

Höring
Martinsen
Ranai
Tollmar
Leopold
Westerstrand
Aastrup
Schüldt
Törnvall
Koljonen
Steinsland
Eriksson
Larsson Saez
Carlsson
Huurinainen
Blomberg
Furelid

Med risk för att låta som en klassresenärsförfattare eller någon skåning av tvivelaktig politisk tillhörighet men alltså kan man inte bli nåt i den där världen om man inte har konstigt efternamn eller? Hur ser egentligen formeln för naturlagen om att alla Stockholms mediamänniskor har speciella efternamn ut? Blir de nervösa och byter namn när de inser att de vill jobba med media och kanske kan bli tagna för någon som gillar banan-curry-pizza med bea om de heter Andersson i efternamn eller vadå?

Med vänlig hälsning och tacksam för svar Annamaria Olsson (som kanske borde byta till sitt mellannamn Ottilia och anta sin mors flicknamn Burgman i efternamn).

Mvh Ottilia Burgman

Spanien - the land of the oinspirerade mackor

2007-04-12T20:58:00.000+03:00

Tillbaks från landet av vitt bröd, skinka och lite vad som helst i friterad form. Jag kommer inte kunna skriva en vettig rad här förens allt vitt bröd, skinka, friterad potatis och kött lämnat min känsliga kropps system. Var och handlade och betedde mig JÄTTEunderligt i affären och mot kassörskan. Var tvungen att ljuga och säga att jag var groggy och jet-lagad från en långresa när jag för tredje gången inte förstod vad kassörskan sa. Egentligen var det säkert min kropps desperata rop på hjälp när den märkte att jag la upp potatis på kassabandet. Den kanske trodde att jag skulle fritera dem och lägga dem mellan en baugette eller något. Blir nog barkbröd och någon rå rova till frukost imorgon.

Tjuvlyssnat

2007-04-09T19:43:00.000+03:00

Internetcafé i Barcelona:

Ett svenskt par framfor Stureplan.se:

Tjejen (jatteblasé, tank huvudpersonen i Darling): - "Har det hant nagot kul?" (killen sitter och scrollar bilder)

Killen (minst lika blasé) - "Nej inte direkt. Men man vet ju aldrig."

Ikvall blir det turistpaella med familjen och kanske lite europeisk-ungdoms-hang med locals. Gardagkvall spenderades med en kille fran guatemala, en fran Mexico, tva fransyskor och en belg pa en "bar" med massa biljard och fotbollsspel. Ni skall bara veta hur mycket skona 90-tals hits det spelades. HUR kan aldrig 90-talet do ut pa kontinenten? De spelar fan Jamiroquai pa varenda "hipp" bar!?! Ratterna pa menyn pa biljardstallet igar hette for ovrigt saker som The Hives, U2, The Strokes, Rolling Stones, Nirvana etc. Sa talande! Jag behover inte namna frekvensen av enormt utsvangda bootcutjeans och svarthuvade, piercade killar pa stallet va?