Recension och reflektion: Domtrappkällaren
Vi hamnade på Domtrappkällaren till slut. De hade en till synes mer roligare meny och eftersom vi hört både ris och ros om båda fick det avgöra. De hade bland annat sparrisfestival vilket föll ett sparrisfreak som mig i smaken. Vi avstod dock både från hela sparrismenyn och en Linnédito men valde varsina sparrisförrätter. Anders var väl helt ok men alltså min sparrissoppa! OMG det var vispad mjölk med en jävligt rund (i bemärkelsen smaklös) och periferin grönsaksbuljongssmak! Det är sant! Man bara: var är sparrisen? Var är allt annat som skulle kunna ge någon som helst smak? Åt inte ens upp hela trots att jag var ashungrig.
Till varmrätt tog vi ren- respektive harfilé med några piffiga potatisar med franskt namn. Till filéerna serverades sås av samma slags vispade finfranska konsistens som på soppan. Så mört kött har jag aldrig känt på maken, men det var dessvärre också allt. Att en resturang som Domtrappkällaren lyckas med sin potatis tar jag för givet men såsen var precis som sparrisoppan provocerande blek och menlös.
Jag äter inte på lyxkrogar särskilt ofta men jag kan tänka mig att det är ett utbrett problem med smaklöshet på "fint-kött-resturanger". De som värdesätter en fin svensk köttbit kanske vill att den skall tala för sig själv, kockarna blir nervösa över alla konservativa affärsmän som inte känner sig hemma med annat än salt och grädde och vågar därför knappt peppra. Fint kött är väl toppen men jag tror inte det är mina 7 år som vegetarian som gör att jag inte vill betala 250 spänn för enbart fem munsbitar kvalitetskött utan värdiga tillbehör.
Ett annat "problem" är ju när man själv är duktig kock och kan laga ofta mycket godare mat (och så klart prisvärdare) än den som serveras på restaurangerna i fråga. Då blir det ofta så ovärt att äta ute av andra anledningar än quick-fix-bukfyllan. Man fixar ju lätt bättre hemmarestaurang! Kraven blir följdaktligen desto högre när man väl går ut och äter. Gnäll gnäll men Trattoria Commedia och Hambergs Fisk brukar ändå inte göra mig besviken om man skall gå ut och äta finfint. Nu undrar jag bara när någon skall fatta att vi inte behöver tre sushibarer till utan öppnar en koreansk eller vietnamesisk restaurang. Gärna i stil med min favvo Monsieur Wong i Berlin.
Till varmrätt tog vi ren- respektive harfilé med några piffiga potatisar med franskt namn. Till filéerna serverades sås av samma slags vispade finfranska konsistens som på soppan. Så mört kött har jag aldrig känt på maken, men det var dessvärre också allt. Att en resturang som Domtrappkällaren lyckas med sin potatis tar jag för givet men såsen var precis som sparrisoppan provocerande blek och menlös.
Jag äter inte på lyxkrogar särskilt ofta men jag kan tänka mig att det är ett utbrett problem med smaklöshet på "fint-kött-resturanger". De som värdesätter en fin svensk köttbit kanske vill att den skall tala för sig själv, kockarna blir nervösa över alla konservativa affärsmän som inte känner sig hemma med annat än salt och grädde och vågar därför knappt peppra. Fint kött är väl toppen men jag tror inte det är mina 7 år som vegetarian som gör att jag inte vill betala 250 spänn för enbart fem munsbitar kvalitetskött utan värdiga tillbehör.
Ett annat "problem" är ju när man själv är duktig kock och kan laga ofta mycket godare mat (och så klart prisvärdare) än den som serveras på restaurangerna i fråga. Då blir det ofta så ovärt att äta ute av andra anledningar än quick-fix-bukfyllan. Man fixar ju lätt bättre hemmarestaurang! Kraven blir följdaktligen desto högre när man väl går ut och äter. Gnäll gnäll men Trattoria Commedia och Hambergs Fisk brukar ändå inte göra mig besviken om man skall gå ut och äta finfint. Nu undrar jag bara när någon skall fatta att vi inte behöver tre sushibarer till utan öppnar en koreansk eller vietnamesisk restaurang. Gärna i stil med min favvo Monsieur Wong i Berlin.
posted by Annamaria och Andrea at 8:46 PM
4 Comments:
Åhhh Monsieur Vuong! Där har de såg god mat!! Men personalen är lite otrevlig. En kompis till mig frågade efter en heiniken och blev avsnäst med att de minsan bara hade utlänskt öl där!!
Jag bryr mig inte så mycket om personalen om de har så bra och privärd mat så länge de inte är sjukt otrevliga :)
Men fucking hell vad gott det är! Och att allt kostar runt 80 spänn! Det skulle aldrig hända på ett sådant "inne-ställe" som det faktiskt är med det läget, kvalitén och allt.
Sant, men that's Berlin for you. Allt är billigt och coolt. Fan, vad gör man i Uppsala?
Hahaha har inte vi frågat oss den frågan några gånger tidigare i diversre bloggkommentarsfält?
Post a Comment
<< Home