Det medeltida fanan hålls högt (och viftas frenetisk med) av min mor

Ni vet de där filmerna om tidsmaskiner där någon renässansprins hamnar mitt i 2000-talets myllrande New York. Min mamma skulle kunna vara den där prinsen. Bara det att han då aldrig skulle inse charmen med allt det nya vilket alltid sker i de Hollywoodproduktionerna.

Igår var jag hemma hos mina föräldrar och skulle hämta mina fräsiga guldsandaletter med fuskdiamanter. Passade på att hänga lite med mami, papi och min lillebror över ett glas mjölk och en bit Coops frys-Capricciosa. Samtalet kring middagsbordet kretsade kring det farliga internet. Min mamma har aldrig använt och kommer nog aldrig göra det. Eller ok, vi skaffade en mail till henne så hon skulle kunna hålla kontakten med hennes rumänska poetkompis i USA, hade lösenordet Simone (som vår katt) för att göra det enkelt men hon lärde sig aldrig "komma in på den" så det rann ut i sanden. Mest pga hennes eget ointresse. Däremot oroar hon sig mycket över allt som försigår på internet. "Man kan göra allt där, tom gå i terapi!". "Människan tror att hon är Gud på internet!". "Internet skapar pedofiler och kommunen måste anställa en person som motverkar SPAM"! Mamma vet absolut inte vad SPAM är bara att det verkar vara en utgift för kommunen. "Folk har ingen handstil längre" säger hon och skiver vykort så fort hon åker till Enköping. Min ömma moder tycker sig helt enkelt stå "för andra värden" här i världen.

Jag, min på internet levande bror och pappa vars sysselsättning sedan 80-talet varit att utveckla nätets infrastruktur och den fria programvaran Linux försöker för hundrade gången nyansera hennes bild. Som alltid misslyckas vi. Hon står för andra värden - take it or leave it! Cyklar därifrån och funderar som alltid på hur fan det gick till när mina föräldrar fann varann. Guds vägar är väl outgrundliga skulle väl medeltiden svarat.