En vuxenhetsparentes

Efter att ha jobbat tre och ett halvt år efter studenten, haft (tre olika) visitkort, ansvarat för miljonbudgetar, enorma projekt och massa personal så var planen att softplugga och "vara lite ung och härlig" ett tag. Idag blev jag varse att jag lyckats helt över förväntan! Igår var sista anmälningsdag till universitetet, idag skulle jag söka, planera min Indien-vistelse nästa termin och styra upp lite komvux-kurser som jag eventuellt skulle behöva plugga upp för att komma in på statsvetenskapen efter avslutad ungdomsperiod. Det gick så där. Fixade 21.00 en användare på studera.nu och fick det här svarsmailet:

Vi skickar en PIN-kod till din folkbokföringsadress. Med den kan du bekräfta din
identitet (att du verkligen är du) när du loggar in. När du gjort det kan du
följa din anmälan, kontrollera dina meriter, svara på antagningsbesked och ändra
uppgifterna i din personliga profil.

VADÅ FOLKBOKFÖRINGSDRESS! VARFÖR FÅR MAN INTE ETT MAIL SOM ALLTID NU I FRAMTIDEN!!!! Summan av kardemumman: jag kunde inte söka till universitet då gårdagen var sista dag att lämna in skriftlig ansökan. Tur i ouppstyrnings-oturen var att jag kollade upp lite antagningsstatistik och insåg att jag inte alls måste läsa upp en miljard kurser eller skriva högskoleprovet sju gånger för att komma upp i rätt snitt som jag i min ungdomsyra trott! Jag har liksom de betyg som behövdes och mer därtill! Skönt att man har koll och kan prioritera liksom...

ps. Vad jag däremot har presterat idag är att försova mig till dagens Darwin-föreläsning, trassla in mig i mina hörlurar, skriva färdigt en krönika om Barcelona, shoppa, uteserveringshänga, röka jättemycket, planera lite skivspelande på fredag och vår sista april-festen. Känner mig på gott och ont som en blandning mellan mellan Patsy och Edina i Absolutely Fabulous. ds