Friday, April 13, 2007

Svensson Svensson. Inte


I onsdags hade nya lovande modetidningen Modette lanseringfest. Jag fräste igenom bilderna på Stureplan.se och reagerade som alltid på folks efternamn. Är det något slags inträdesprov på att ha ovanligt efternamn för att få florera i Stockholms mode- och mediacrew eller? Speciellt vare sig det stavas svennespeciellt, rikemansspeciellt eller blattespeciellt? Här ser en sammanställning av efternamnen på samtliga (Stureplan tyckte det var värt att föreviga på) Modette-festen:

Hosk
Juntanen
Moberg
Blondell
Björk
Sernholt
Kling
Bindefeldt
Wester
Irenius
Winther
Carlsson
Blanco
Kretzschamar
Fridén
af Kleen
Remröd
Rodic
Jallow
Engsheden
Borodin
Ström
Cronberg
Eriksson
Weslowski
af Geijerstam
Svensson
Szenfeld
Berg
Schulman
Öhrn
Karlberg
Lopez
Nordberg
Fernaderz
Hedlund
Svedjevik
Sander
Mungai
Fjellberg
Lindström
Lamm
Gustafsson
Måhlen
Berg
Hallsenius
Lögdahl
Svensson
Smeds
Ljung
Zachrisson
Vural
Eidenberg
Gradin
Tallberg
Landin
Moreno
Dedanovski
Axelsson
Raghe

Alltså jag förstår inte riktigt... Det ser liksom ut så där överallt! Efternamnen på dem som bloggar för Rodeo:

af Geijerstam
Ringskog Ferrada-Noli
Sajadi
Wilson
Wirfält
Wiborgh

Daniel Björk är undantaget som bekräftar regeln. Odd at Larges redaktion heter så här i efternamn:

Höring
Martinsen
Ranai
Tollmar
Leopold
Westerstrand
Aastrup
Schüldt
Törnvall
Koljonen
Steinsland
Eriksson
Larsson Saez
Carlsson
Huurinainen
Blomberg
Furelid

Med risk för att låta som en klassresenärsförfattare eller någon skåning av tvivelaktig politisk tillhörighet men alltså kan man inte bli nåt i den där världen om man inte har konstigt efternamn eller? Hur ser egentligen formeln för naturlagen om att alla Stockholms mediamänniskor har speciella efternamn ut? Blir de nervösa och byter namn när de inser att de vill jobba med media och kanske kan bli tagna för någon som gillar banan-curry-pizza med bea om de heter Andersson i efternamn eller vadå?

Med vänlig hälsning och tacksam för svar Annamaria Olsson (som kanske borde byta till sitt mellannamn Ottilia och anta sin mors flicknamn Burgman i efternamn).

Mvh Ottilia Burgman

9 Comments:

Blogger lil'elin said...

hihihi!

din bild kunde vara jag. likadana garderober rules!!! ...eller inte?

11:19 PM  
Blogger Alex said...

Shit då duger verkligen inte mitt nya efternamn till. Jag kan helt enkelt lägga ner mina skribentdrömmar redan nu. FUCK också. Och jag brukar aldrig svära!

12:47 AM  
Blogger Annamaria och Andrea said...

Elin:

alltså grejen är ju att jag bara vågare ha Whyred-klännigneg utomlands eller typ en myssöndag då bara Anders ser mig hahaa!

Alexandra:

varför skaffa sig ett nytt efternamn överhuvudtaget? jag vet inte om det är pga något slags giftemål men i så fall, va liksom? Stockholm i mitt hjärta men då hittar jag hellre på något nytt efternamn än att ta min pojkväns/mans! Symboler är viktiga!

4:25 AM  
Blogger Alex said...

Symboler är viktiga yes indeed! Men sen sätter jag mig nog på tvären! Jag behöll det namn jag levt med och la till det jag ska leva med (ja, giftermål)! En fin lösning!

10:40 AM  
Blogger Annamaria och Andrea said...

Ja men det är ju en annan sak än att byta :)

I framtiden kommer säkert alla ha två eller ett taget efternamn. Skapa sig en "ny" familj eller bygga en på två familjers led, värderingar etc.

12:28 PM  
Anonymous Anonymous said...

överklass och övre medelklass har ovanligare efternamn. antingen har familjen det sen urminnestider eller så har någon gjort en klassresa och bytt till sig det. modestockholm och mediasverige hör till klassamhällets topp och därför är de vanligaste svenska namnen klart underrepresenterade där. sen är det klart att individuella avvikelser finns. även om man heter svensson kan man vara överklass eller tvärtom, men tagna tillsammans, som i din post, blir det rätt tydligt att fin familj och klassbakgrund är jävligt viktigt. själva namnet i sig är ju inte det viktigaste, däremot de kontakter, kulturella förmågor och bankkonton som det är ett uttryck för. klassen, helt enkelt.

3:09 PM  
Blogger Annamaria och Andrea said...

Självklart är efternamnet ett uttryck för något annat! Det var lite det jag ville påvisa med de extremt övertydliga exemplen. Och visst har det med klass att göra!

Kreativa och konstnärliga yrken tror jag om något folk med lägre klassbakgrund kan ha svårt att slå sig in i. Där handlar det verkligen om att bo i Stockholm hänga i rätt kretsar och ha rätt kontakter även fast det absolut handlar mest om talang. Inga sådana jobb annonseras direkt ut!

Jag tror dock att det kulturella kapitalet som folk behöver där finns att finna i en bredare upptagningsgrupp än många andra "elitgrupper" eller vad man skall säga. Därav blandningen av de "ovanliga" efternamnen.

6:05 PM  
Blogger YGR said...

Haha det där har jag tänkt mycket på. Det är antagligen som sagt en kombination av klass och förutsättningar, men också något så enkelt som att folk minns ens namn. Detta leder till självförtroende och ofta att man tar sig själv på större allvar. Fenomenet konstiga namn sammankopplat med status fanns för mig tydligt redan i grundskolan där de populära ofta hade konstiga namn. Själv litar jag inte på folk med konstiga namn. De har antagligen haft det för lätt i livet, brukar jag tänka.

4:26 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jippie, jag är en av få med ett vanlgt efternamn!

5:00 AM  

Post a Comment

<< Home