Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större.

Är hemma och pluggar idag men kom att tänka på mina universitetsföreläsningar. Vi är runt 80 personer på vår kurs. Föreläsningarna är inte obligatoriska utan är ganska övergripande och mer av en introduktion in i det kunskapsstoff vi skall tillgodogöra oss själva. I fredags hade vi tex. 1,5 h att gå igenom hela filosofins histora och frågeställningar under de omvälvande åren mellan 1850-1950. Rätt mycket som skall pressas in för att uttrycka sig milt.

När man man lyssnar på föreläsningarna ställs så klart en massa frågor i ens huvud och man får associationer och idéer kring saker man läst och hört tidigare. Hjärnan arbetar helt enkelt och man kan tänka sig att den gör det bland huvuddelen av närvarande studenter i salen. Ändå är det tre-fyra personer av alla i salen som ställer frågor HELA TIDEN, VARJE föreläsning (jag behöver inte nämna att de är killar va?). Eller det är inte alltid frågor ens, de räcker upp handen och börjar delge föreläsarens och alla resterande 77 sina egna associationer och idéer.

Jag blir så oerhört provocerad av deras beteende! Jag vet inte om det är jag som har missuppfattat vad föreläsningarna är till för men om de faktiskt är frågestunder, "diskussioner" och utvecklandet av de egna teorierna så är det 77 andra som även dem fått det om bakfoten. En av mina kursare sa till mig att "man måste ju få ställa frågor" och visst. Det jag vänder mig emot är dock inte att de ställer frågor, jag och en del andra har göra också det ibland. Skillnaden är mängden frågor och på hur kort tid de kan besvaras. Har föreläsaren 1.5 h på sig kanske man kan hejda sig med att få svar på varifrån Jean-Paul Sartres ångest kommer ifrån, vad Kirkegaard har för argument för en sak som föreläsaren sagt att han inte tänker gå igenom pga av tidsbrist eller bara försöka få sin teori om att Kant tänkande har platonska drag bekräftad. Det är det kurslitteraturen är till för! Flera gånger har föreläsaren inte hunnit med allt för att dessa personer tillkapat sig ca en halvtimme av föreläsarens tid.

Jag tycker det är så oerhört egoistiskt och respektlöst mot resterande 77 studenter att avbryta föreläsningen för att få sina egna behov tillgodosedda. Det dom också gör är att genom att ställa så mycket frågor får andra att inte vilja ställa sina (som kanske hade varit vid större vikt eller mer genomtänkta än "Varför går du inte inte igenom Kirkegaard"? när föreläsare har sagt att det är ont om tid). Deras beteende är en förutsättning av att andra håller igen helt. Hur skulle de reagera om någon började ställa lika mycker frågor som dem så att verkligen lektionen gick åt? Eller tror de sig vara så smarta att det faktiskt bara är de som har frågor de vill ha svar på eller idéer man skulle kunna tänka sig att delge?


JAG FÖRSTÅR INTE!

Bör tilläggas att jag är lite bekant med två av dessa killar och de är jättetrevliga annars. Men vad gör man?