Bortskämda ungjäveln

Min sommar går i den bortskämda ungjävelns tecken. Jag ligger och glassar och min balkong, på badstränder, i parker och på uteserveringar. Handlar melon och färsk sparris på Vaksala torg. Går runt och ströshoppar lite. På kvällarna socialiserar jag i alkohol och goda vänners lag på uteserveringar i fina klänningar. Allt medan pengarna tickar in på kontot! Det är ju nästan så att man förstår om hardcore arbetsgivare tycker det är sjukt att ge betalt för när folk inte arbetar. Jag får pengar för att inte göra någonting (behöver jag säga att jag älskar det?)! Iof så har jag verkligen slitit hund under året. Efter några år av felrekryteringar av chefer och ekonomiansvariga skulle jag och Dany i år städa upp i en organisation som haft total frånvaro av koll på sina ekonomiska tillgångar. 1.6 miljoner back hade man gått och tillräckligt mycket personal kunde man inte anställa. Det jobbet som jag och Dany skulle sköta kommer det kommande året att göras av fyra personer istället för två nu när ekonomin är i balans igen. Det säger en del om arbetsbördan vi haft. För att inte tala om stressen att inte hinna med allt. Att inte hinna finnas där för andra.

Well well. Mer om det någon annan gång. Nu tillbaks till min glassiga sommar igen. I mitten av juli åker jag till Berlin i tio dagar och sen i augusti åker jag på Astigmatic. Men jag har sommarlov i tre månader och vet inte riktigt om jag kommer nöja mig med det. Jag kommer ju semestra en hel del här i Sverige också med kortare och längre utflykter men bortskämd som jag är känns det inte nog. Igår när jag full och lycklig efter Sveriges vinst i VM igår kom hem så hade jag fått mail från Arnouth i Amsterdam. Han berätta allt om sin New York vistelse och undrade om jag skulle komma nåt till Amsterdam i sommar. Glad i hågen som jag var skrev jag att det skulle jag abslut troligtvis göra. Läste igenom mina reseanteckningar därifrån som övertygade mig ännu mer:


Let's talk about Amsterdam for a while... I en svensk gråsosses (eller någon ur den amerikanska religiösa högerns) ögon en depraverad stad där ungdomar från hela Europa lär känna begrepp som cannabis VM och skillnaden på marockanskt och jamaicanskt gräs samt tittar på kvinnokroppar belysta av rött neonljus som om de vore djur på zoo.

Resan började i kliché-Amsterdam-turismens tecken. Vi hamnade tack vare spontaniteten i vår reseplanering på ett ständigt hashdimmigt Manu Chau-hostel då alla andra var fullbokade sedan veckor innan. Strövade turistgatan ner med coffeshops, smart drug affärer, dålig italiensk mat till överpris och amerikanska ungdomar iklädda naturfärger, piercings och dimmiga blickar, "this is assum man!" Well it's our first night och superskunk låter bra - "det skall ju vara det lokala". Malin spydde i tre timmar medan jag fick sitta och mot min vilja socialisera med två lika höga Malmö-ungdomar med dreads och bandana oupphörligen fotandes coffeshop-menyn, den vedervädiga hashkonsten och vartenda bloss de drog på jointsen, för att kunna visa upp för avundsjuka linsgrytevänner hemma i Sverige. När natten var sen och Malin började snedtända irrade vi oss in i ett Red Light District där neonljus och blanka britt-ögon reflekterades i regnpussarna på gatan. För er som är intresserade kan det vara värt att nämna att britter står för 40% av alla könsköp i Amsterdam.

Dagen efter lyckades vi läsa oss till att det vi rökt kvällen innan var bland det starkaste som fanns att röka på marknaden med 13% aktiva ingredienser till skillnad från 5-7% i mer "vanliga sorter".. Malins toalettsejour och paranoia made sense. För övrigt så finns det i Amsterdam en helt ideell organisation med engagerade eldsjälar som jobbar med att kvalitetssäkra dina droger. Du tar dina små kompisar dit och de tittar om de är värda din näsa, tunga, lungor eller armveck. Känns svenskt va?

Kanske värt att nämna något mer om vårt hostel. Förutom Manu Chau klientelet som jag berättade om kan man väl ge en ganska bra bild av stämningen genom att berätta att täcket bestod av en skabbig orange filt utan påslakan, att folk började röka på lagom till frukost runt tio (ja inte bara nån utan 80% av alla), att nattportiern var en liten ledsen indisk man som antagligen totalt tappat tron på mänskligheten efter att ha jobbat där. Vår holländska kompis berättade sen att en massa personer dött där då de trillat ut ur fönster efter att ha fått lite för mycket utav av allt det goda Amsterdam har att erbjuda. Jag kan ju avslöja att vi var mest misfits på stället med vår lite snygga mejk och kläder i andra toner och material än säckväv och urtvättad t-shirt.

Vi hyrde cyklar och träffade min vän från Hospitalityclub: Micha, som var världens bästa guide då han faktiskt jobbade som guide själv. Världens raraste var han också. We meetade up på lokala puben med hans hej-jag-jag-studerat-filosofi-i-tre-år-och-har-en-liten-fransk-lockig-backslick-kompis: Armand. Vi drack Amsterdamöl och diskuterade politik och hip-hop tills klockan var sen.

Sen cyklade vi och cyklade ännu lite mer bland alla j ä t t e t r e v l i g a kanalhus och husbåtar. Gick på lite fotomuseer, drack lite kaffe och blev irriterade över att lunchen bara kostade lite mindre än hemma (hallå vi är utomlands, det skall vara billigare än hemma!) Lagade middag hos Micha och Armand medan de kämpade med stopp i samtliga avlopp. Sen drack vi öl, pratade tyska med Berlinparet (ja inte jag då, jag bara satt och såg ut som ett fån) som också bodde där, lyssnade på rock opera, basketcase och hollänsk hip-hop. Till sist hamnade vi på klubb där vi var sist på dansgolvet när ljuset tändes. Alla andra flydde likt ljusskygga råttor.

Cyklade runt och cyklade ännu lite mer. Besökte kanske Europas bästa flee-market där vartenda plagg var värt att köpa. Jag frågade storögt ägaren till ett av stånden, stort som ett mindre ICA var alla kläder kom ifrån och han berättade att de hade inköpare i hela Europa som rensade varenda gårdsloppis från Ukraina till franska landsbygden på godbitar. Hängde lite med min konstnär/VJ/multikreativa vän Arnout. Han tog med oss till en medlemsklubb för konstnärer etc där man absolut inte fick fota eller störa de vithåriga filmregissörerna och författarna i deras biljardparti. Öl och cigg i vårsolen på deras balkong och den dagen var gjord.

Möttes upp senare på kvällen på megastort galleri sponsrat av Heiniken som all annan nu-kultur ute i Europa. Lite Heiniken, lite dj:s, lite röka inomhus, lite "varför kan inte vi bara få vara lite härliga och bo i Europa och hålla på med icke-rädda världen saker utan ni vet, SKAPA". Ja, jag vet... Lite fler barer och sen ut i hamnen till Dutch electrofest där Rude 66 och I-F spelade. Sist på dansgolvet igen och vi blev arrangörernas bästa svenska flickor. Jag blev döpt till "evil sexy spider" av en kille som kallade sig Gay Lord och som troligen var högast i Amsterdam den kvällen. Hem genom hamnen i laserfart Malin sjungandes på en gatumusikants version av Didos - thank you.

Checkade ut från hostelet alldeles för tidigt på morgonen. Spenderade några timmar på små marknader och skivaffärer - vad är dealen med Drum n Bass egentligen? Åkte hem till Arnout och sov lite. Han bodde i kanske världens konstigaste hus. När vi först kom dit trodde vi verkligen att vi hade hamnat i en inspelningsstudio till någon konstig skräckfilm eller surrealistisk Alice i underlandet remake. Fullt med konstiga trappor i alla möjliga och omöjliga storlekar, konstiga dörrar och dofter och en halv porslinspanter vaktandes i en hall. Det visade sig vara ett gammalt nunnekloster iaf och Arnout bodde i en fd nunnecell. Jävligt arty farty med hans egen och flickvännens konst på väggarna. Lyssnade på DK7 och funderade över varför man lyssnar på den musik som man gör. Inga svar bara mer öl. Irrade sen runt lite med all vår packning som var oönskad överallt, hade ångest över vad vi skulle göra på kvällen (och med vår packning) och gick till slut på hemmafest med Arnout. Planen var att åka vidare till Kevin Saunderson men vi var panka och pallade inte släpa med vår packning. Mycket vuxna intellektuella människor. Jag dj:ade vad som erbjöds, det blev mest Pet Shop Boys eftersom det mesta som annars erbjöds var typ Buena Vista Social Club och annan vuxen festmusik. "Put on some more gay music" och ABBA-skivan åkte på och vi dansade med vår nyfunna gayvän (som försökte övertyga oss om att han inte var gay trots att han spelade i vad han kallade en disco-orkester och bar en kortärmad mönstrad grön skjorta och bara gay-tjoade). Festen avslutade med en tv-sänd begravning av Hollands största författare, dränkt i tonerna av Dancing Queen med enbart mr. gay man kvar dansandes på vardsagsrumsgolvet.

Vi åkte direkt till tågstationen klockan fem på morgonen: natural high på stationen med dans till Lucioperca: meet her at the love family park i min mp3-spelare. Vårt hej då till Amsterdam. Killen i vår tågkupés hej då var att röka tre joints under den 20 minuter långa tågresan till Schiphol.

Fullast och förstördast på planet.

Sverige.



Ami och Arnouth out clubbing eller: "Zelfs bezoek uit Uppsala" som det hette på 3voor12 hemsida.