Rules of clubbing

Har planerat Berlinvistelsen lite med Anders. Skall bli så sweet med lite serious clubbing igen. Har gått ut en massa på senaste utan att för den delen klubbat särskilt mycket.

Kom att tänka på min lilla klubbkrönika med lite budord jag skrev efter en av mina och Gabbans mindre bra utekvällar i Malmö i vintras:

Det första Gabban sa när vi kom in på klubben där vi var igår var: "Alltså här är verkligen alla 28." Det hon egentligen ville säga var nog att man visste att ingen skulle gå därifrån svettig och lycklig och älska sina medmänniskor. Högsta prioritet var istället att vara rätt/dansa snyggt/få uppmärksamhet, att ha kul var sekundärt. Såna klubbar kan inte bli annat än trista.

Andra klubbfenomen jag inte tycker om:

- Folk som envisas med att dricka drinkar, stå och chilla eller varför inte bara stå och stirra mitt inne på dansgolvet. Gärna på ett väldigt litet dansgolv med en publik som går dit för att dansa, typ Grodan. Det är sådant Krogkommissionen borde jobba mot !

- När ens favoritmusik spelas i jobbiga sammanhang. Typ massa bra house på lam 30 + networkingfest. Det bryr sig inte om musiken så länge den håller någon slags creddstatus och inte är för hög. Jag blir så ledsen.

- Män som tar sig friheter på dansgolvet. Borde vara en självklarhet att det inte är okej nånstans men ack nej. Att en okänd man kladdar på ens kropp tar de flesta kvinnor inte som en komplimang eller tycker att "det är lite roligt". Det blir inte heller mer ok för att the the sceen of the crime en indieklubb och inte STAT i Sala

- Soulklubbar. Überpeppade soulkillar som klappar händerna och knäpper med fingrarna gör inte min fredag.

- Tjejer med stilettklackar på klubb (inte bar alltså). Foxy – visst men det känns oftast så sorgligt. Det är för mig en sådan tydlig symbol för att man prioriterar att gå ut och visa upp sig snarare än att ha en frän kväll med lot’s of discodancing. ”Tre killar spanade på mig i kväll därför kommer jag att lägga mig nöjd” istället för ”jag dansade som tok och började i dansyran hångla med någon som stod bredvid mig därför kommer jag att lägga mig lycklig”. Kanske är det bara jag som inte kan hatera ett par 10 centimeters klackar men det borde väl ändå vara mot naturlagarna att dansa fyra fem timmar i sådana? (där snackar vi e:ad Berlin utgång alltså).

- Den ensamma killen som alltid envisas med att dansa trots alkoholförlamning i kroppens samtliga lemmar. Han dansar gärna med munnen öppen och glasartad dimmig blick. Resultatet: du är fett ölig vid kvällens slut.

- Folk som inte dansar utan rör sig till musik. Röra sig musik är ok när kvällen precis håller på att komma igång. Inte efter klockan 01

- Lam house. När house är bra så är det så jävla bra. När house är dåligt så är det så jävla dåligt. Andra musikstilar tycks ha mer mellanting. Housen tycks sakna det.

- Kombinationen techno + ett gäng killkompisar (som inte dansar så ofta) + inget intresse för att ragga + osedlig fylla + eufori = min favvokombination. Kombinationen leder ofta till att den kvinnliga delen av dansgolvet ofta ligger nedmejad och nedklubbade pga av männens buffliga dans. Fenomen som existerar överallt, inte bara på synthklubbar och Finlandsfärjor. Det kan gälla DIG!

- Tjejerna som jämför sig med en i toalettspeglarna. Snälla sluta, det är så himla trist!

- Söndersponsrade tillställningar. Jag vill iaf inte känna mig som en del av ett reklamkoncept när jag går ut. Sen är tanken är att det skall kännas exklusivt med giftbags och gratisdrinkar. Istället känns det oftast bara billigt och tar fram folks oskönaste sidor när de lite diskret slänger sig över alla gratissaker.

- Gästlistor som stänger skittidigt. Så ovärt, varför ha gästlista om den stänger tio? Detta kanske främst gäller Uppsala. Jag har aldrig stött på fenomenet med att listor stänger megatidigt någon annanstans än i Uppsala tror jag.

- Killen som bara står och tittar på alla tjejer och bedömer hur de dansar. Kan göras väldigt öppet eller i smyg beroende på hur mycket skam han har i kroppen.

- Folk som inte fattar att de har kommit till fel ställen utan försäker göra det bästa av situationen och står och skämtdansar. "Höhö kolla nurå helt crazy höhö". En klubbarrangös värsta tänkbara scenario.

- Folk som inte kan acceptera att de gjort ett felval av klubb utan håller på och jiddrar med dj:sen och vill ha NOFX, Ricky Martin, lite R n´ B eller bara vrålar "spela vilken indie som helst - det här suger". Ett problem som kanske inte gemene man störs i någon större utsträckning utav om inte den missnöjda personen ifråga försöker ta sig in i dj båset och leta igenom alla skivor för att se om han hittar något han/hon gillar. Då kan det blir farligt med lite otur.

Det här titta-på-mig fenomenet är inte jätteupphetsande heller, men är inte särskilt frekvent återkommande på de ställen jag går på: