Vuxenheten och feminismen ett oförenligt projekt?

Linda Skugge har eeh som ett naturligt steg i hennes utveckling startat matblogg på tidingen Mamas hemsida. På internationella kvinnodagen den 8:e mars la hon upp ett underbart barnvänligt recept på pizzapannkakor. Sugen någon?

Dagens recept 8 mars

Pannkaka med pizzasmak
8 dl mjölk
4 dl mjöl
4 ägg
salt
4 skivade tomater
basilika oliver
pizzaost

Häll smeten i en långpanna. Grädda i ca 15 min. 225 grader.
Ta ut pannkakan, täck den med tomaterna och krydda, oliver och osten. Grädda i 10 min.

Hon klär sig även i mysiga mamma-fru-kläder som Odd Molly-koftan som ALLA 30-kvinnor köpte när vi hade den på Stuk. Om inte deras pojkvän eller äkta makar hunnit köpa den i julklapp till dem innan dvs.


Nu en uppriktig fråga, kommer man bli så där när man får barn? Vill man ha barn i så fall? Är jag ytlig och för UNG för att jag inbillar mig att jag inte skulle trivas med de symboliska pizzapannkakorna, mys-kvinna-kläder och att storhandla billigt? Linda Skugge har ju fortfarande roligt jobb så extremt klaustrofobisk kan det väl inte vara? Eller? Kommer jag om några år inse att självförverkligandet bara är något sentida påhitt och förstå att familjen är det enda nödvändiga och giltiga sådana?

Kommer man lagom till barnen fyllt sju göra en Alva Myrdal och fly fältet i panik (som män alltid gjort) till något jobb, vilket som helst i någon pulserande metropol? Det skulle inte förvåna mig i Linda Skugges fall med hennes till synes tvära girer. Jag tror hur som helst att det kommer att bli vanligare när många kvinnor fått smaka frihetens sötma innan hon skaffar barn för att sedan känna sig fångad när barnen kommer och mannen inte tar lika stort ansvar för det gemensamma livsprojektet. Det som en logisk följd av att den manliga könsrollen inte utvecklats och vidgats i samma utsträckning som den kvinnliga. Det blir nästan ett dubbelt lass att ha huvudansvar för hushåll och barn samtidigt som man skall uppfostra sin man till en jämställd make. Det i sig gör att kvinnan tar mer ansvar, det är hon som skall se till att arbetsfördelningen är jämn då det annars är hon som förlorar (mest) på det. Väldigt få män identifierar och "lär sig" de här grejerna själva. Det växer oftast fram i relationen till en "upplysande" feministisk tjej.

Om man skall tro på vad som sägs är man inte trygg i sitt hetrosexuella parförhållande bara för att man delar på varenda diskpinal, städning, matlagning och andutrymme innan första barnet. Det är med storken som även ojämställdheten kommer som ett restskatts-brev på posten.

Men visst är det TUR att vi tjejer som kommer tjäna rätt bra med pengar i framtiden kan köpa loss oss från den här ojämställdheten va! Få livpusslet att gå ihop! Att lite skattepengar äntligen satsas på jämställdhet! Tråkigt bara att de frånskilda, dubbelarbetande mammorna inte kommer att ha råd. Nej, några måste ju offras på jämställdhetens altare eller hur? Inget är gratis här i livet och samhället, ordet solidaritet plockades ut ur svenska akademins ordlista 1982. De kommer föresten tjäna på det också. Det kommer frigöras JÄTTEmycket nya bra jobb åt de dem. De kan ha tre deltidsjobb och tjäna mer pengar! Fiffigt va?

Nej alla ni medelklass-akademiker-barn som läser detta - framtiden ser ljust ut! Om du inte tillhör den skaran - skyll dig själv som valde fel på gymnasiet (högstadiet, lågstadiet) eller inte uttnyttjade din medfödda begåvning. Ni kan ju alltid hoppas på reinkarnation.

Uppdatering

Såg precis att Isobel igår hade skrivit/länkat till en artikel i samma fråga. Läs den! Skönt att det finns lite vettiga borgerliga åsikter i den här frågan iaf. Desto tråkigare att de inte får något gehör i den könsblandade gubbgeggan till borgerlighet vi har för tillfället.