En liten dröm om kreativitet

Igår fick jag ett mail från ZTV där de benämnde mig som "en intressant kreativ person". Hey hey hey, hold your horses svarade jag (inte), ni vet inte vad ni snackar om! Länge har jag varit nära att skriva ett blogginlägg om hur okreativ jag känner mig. Det enda som hindrat mig är min skamkänslor för min ointressanta och uttråkande egocentrism.

Saken är att jag just nu inte har något kreativt projekt som upptar min tid, stillar mina skaparlustar och kring vilket jag kan vässa min brain och kreativitet. Hela mitt liv har jag klippt och klistrat, gjort egna tidningar, skrivit romaner, spelat teater (där man inte bara fått agera utan också delta i den kreativa processen) anordnat kulturfestivaler, engagerat mig i organisationer, fixat klubbar och what not tillsammans med andra. Nu kanske någon blir lite sur och tänker "jävla bortskämda slyna du skriver för UNT" fast ni aldrig skulle våga skriva det. Visst har ni rätt och visst är jag glad över det, men det är mycket en one-man-show. Man sitter på sin lilla tysta klosterkammare långt uppe i något kalt berg och skriver med sin gåspenna ensam, längtandes efter någon att dela sitt skapande med. En postman på sin springare kommer och hämtar scriptet och rider snabbt iväg innan man hunnit fråga vilken hästras han nyttjar och bjuda in honom på en tennkopp överblivet nattvardsvin. Sen sitter man där ensam igen. Längtandes efter någon att göra något tillsammans med. Det där tillsammans är hela grejen, produkten är totalt sekundär!

Måste hitta något snart, vet inte hur man gör bara. Tidigare tycks alla sakerna kommit till mig, nu får jag liksom leta efter något som känns värt att virvla upp i. Vad fan är det för jävla vuxet skit? Att jag inte har hittat det där härligt förlösande engagemanget eller projektet beror nog iof på min livssitaution som kan beskrivas som halvåret som föll lite mellan stolarna. Jag är på väg ifrån stan mentalt, ändå kvar och håller på att lösa massa band med det som finns här för att ha lättare att dra. Jag vill således inte påbörja något nytt riktigt. Men ändå. I don't like it!

Jag känner mig lite ensam när jag inte har det där ihop med folk. Det är liksom inte samma som att ha jättejättebra vänner och lovers och så.