Ett kontraproduktivt varv i självupptagenhetens ekorrhjul

Har hatat den här bloggen hela dagen och kvällen. Vill aldrig mer skriva något i den! Insåg att jag framstår som sjukt äcklig i den och började självkritiskt (självupptaget) ifrågasätta om jag faktiskt är äcklig på riktigt.

Kräk.

Vet inte vad alla mina läsare vill ha: mig eller min text? Vad vill jag ha? Mina läsare eller lite sporadiska minnesanteckningar förtecknade i någon slags offentlighet, på så sätt interagerande med samtiden och framtiden?

Ikväll känns det lite jobbigt att bloggen både är för er och mig samtidigt. Borde börja skriva "personlig" dagbok igen för att kunna analysera mig själv om massa år och låta den här bloggen användas till att publicera längre mer allmänna texter. Bloggen är ju jag för er men nåt annat för mig.

Jag skäms över att massa människor skärsådar min självupptagenhet utan egen sjukdomsinsikt när de inte bloggar själva!

Föresten.. Finns det något mer självupptaget än KULTUR?

Föresten nummer två: lyssna Goatee med Rice Twins och Gui Boratto: Hera (The field mix). Fin svenskättad nattmusik.

GONATT!!!!!!!!!!!!!!!!!