15/7: svenskar, modemässor och Weekend

Kockan är 02.00 och alla har dragit ut i Berlinnatten. Jag är självvalt kvar hemma bland tömda ölflaskor, Kate Moss-damm och de förväntingar i luften som inte lämnade lägenheten med förfesten. Fran den sommaröppna balkongdörren strömmar alla stadsljud jag älskar och saknat in. Maste försöka läka min jävla sjukdom som slar ut mig rejält tva ganger om dagen. Skall vara här i manga dagar till sa det känns onekligen lugnt att inte ga varje kväll. There is a tomorrow ganska manga dagar till sa att säga.

Resan hit var ett kapitel för sig. Jag visste redan att vi skulle bli ett gäng som skulle vara nere samtidigt, men väl pa Arlanda upptäckte jag att vi var tio (splittade pa tva gäng). Träffade även Fox and Wolfarna som skulle spela pa en Kitsuné Label Night pa Rio,hamnade berdvid Mandags Musik- Nicklas med flickvän pa planet och spottade flat-Siri pa planet. Eeh ja liksom…

Första utekvällen började bra (och svenskt) hemma hos Martin i Prenzlauerberg. Det spelades techno och italodisco och dracks öl medan det blixtrade fran den heta, regnfria himlen. Vidare till Weekend pa pa 12:e vaningen med utsikt över Alexanderplatz och pampiga Karl Marx Allée, Jag rockade „nyktert“, ömsom hatade, ömsom älskade svenska rökförbudet, angade bort smink, frisyr och halsont ett tag pa dansgolvet där det fullkomligt regnade kondens fran taket.

Idag hade jag och Anders B. bestämt att vi skulle aka pa modemassan Bread and Butter som han hade hört skulle vara bra. Vi tänkte oss lite skön t-shirt och sneakershopping bland de hippa märkena som skulle vara pa mässan. Vi tog S-bahn langt ut at helevete till det enorma mässkomplexet. Val där blev vi lite förvanade när man skulle fylla i arton blanketter, bifoga visitkort, fa sina personuppgifter kollade och betala 30 euro för att komma in. De tittade misstänksamt upp Anders uppgifter pa Svenska Institutet eftersom han inte hade nagra visitkort med sig. De upptäckte att han jobbade med musik och inte mode och ifragasatte varför han skulle in pa Bread and Butter. Anders klämmer ur sig den odödliga kommentaren: “You know, music is fashion and fashion is music“. Hade onerkligen varit väldigt roligt om de hade kollat upp mitt visitkort (de gjorde inte vidare research om man hade med sig ett). Jag bara: „Eeeh elevrad is fashion and fashion is elevrad“. Vi kom in iaf mattligt förvirrade över behandlingen och kollen. Väl därinne förstod vi att det var enbart en mässa för modebrachen där de visade upp sina kollektioner för 2007, minglade, visade upp sig och knöt kontakter. Det var värsta rigorösa säkerhetsarrangemanget och sa fort man nyfiket kolladelite mot nagons massutställares galgar kom de och läste av ens mäss-ID och kollade att man inte kom fran nagon konkurrent eller typ H&M redo att massproducera designgrejerna. Vi skrattade gott at var egen närvaro där medan vi kollade inte 2007 ar jeansmodeller och sörplade gratis-Evian. Bakslaget kom när vi skulle käka lunch vi beställde Evian som det skulle visa sig INTE var gratis. 6 euro kostade den helt plötsligt!!! Sant jävla skämt! Det är ju bara vatten!

Ami med ett av alla designers favoritdjur: Radjuret!

Anders framför sin favoritmärkes monter

Anders hittade ett par Ben Sherman skor han ville ha och undrade om man kunde köpa dem som privatperson även om de inte kommit ut pa marknaden än. Ja det kunde man, om man köpte sex par i samma modell och färg fast eventuellt olika storlekar var svaret. Ett lite dyrt pris att betala för att vara ett ar före alla. Vi tog S-bahn hem, jag mötte blicken av ett tomglas-samlande par och äcklades av mig själv för att vi köpt vatten för 6 euro, köpte en 2 euros kebab till middag och knatade hem till lägenheten. Väl hemma kollade vi pa BBC i sängen. Det hade blivit krig. Sen sov vi en stund.