SÖNDAG EFTERMIDDAG

Denna lilla bittra textmassa skrivs ihop på en thailändsk restaurang dagen efter atombomben i Borlänge. Det är HELT folktomt. Jag sitter här och käkar och försöker få timmarna att gå innan jag kan sätta mig i bilen och åka hem. Med alkoholintaget på gårdagens backstage efterfest räknade Anders ut på internet att det skulle dröja 19 timmar innan jag kunde köra igen. Men tack för det liksom. Så nu driver jag omkring här om en annan hemlös. Känn på den här: jag har legat och sovit i baksätet på min bil i gassande sol på en parkering. Jag har nog aldrig känt mig fräschare. Alla andra stannade kvar längre på festen och ligger och sover eller har åkt hem med tåget, men jag är fast med en gammal SAAB här.

Gårdagens backstage efterfest var roligare än fredagens sådana men alltså maken till dåliga dj:s har jag inte varit med om. Ok att man inte kan mixa men alltså rätt varvtal på skivan hade ju varit en hit. Det var dock inte det största problemet. Eklektiska dj:s kan ju ha sin charm men att inom loppet av en kvart bränna av Depeche Mode, Bruce Springsteen, nån technolåt, en soullåt och en skalåt är lite magstarkt. Särskilt om jepparna ifråga driver Spy Bar som utger sig för att vara någon slags elitistisk och musikalisk högborg i den svenska huvudstaden. Det var så jävla dåligt och jag blev verkligen sur för alla var aspeppade på att dansa men det slutade med att man gick ut och kedjerökte och frågade sig vad dealen var efter varje tappert dansförsök. Jag och en av killarna från Lo-fi-fnk blev lovade att spela istället men jag hann går hem innan Spy Bar personena släppte sitt krampaktiga tag om dj-båste.

Festivalen i övrigt bestod som sig bör av att tappa bort alla man känner och irra runt lite själv, äta äcklig mat på konstiga tider och därför vara kroniskt omätt och träffa människor man träffar högst en gång per år. Jag hade verkligen inga intentioner att se några band men lyckades ändå se Vive la Fête, Håkan hellström, Bob Hanssons krogshow, Laleh, Pascal, LoopTroop, lite Patti smith och lite random grejer stundvis. Självklart lyckade jag inte pricka in några av de sakerna jag faktiskt ville se innan.

Nåväl snart är min gröna curry uppäten och det här lilla improviserade äventyret över. Det enda som återstår är min hemresa med Junior Boys och min förhoppningsvis inte allt för höga promillehalt i blodet som mitt enda sällskap.