FREDAG MORGON

Sitter på en caféuteservering i centrala Borlänge och skriver det här. En te kostar 14 kronor = jag är inte i storstan. Nyss gick kanske mitt mest omotiverade popkilleligg från svunna tider förbi. Tittade inte dit.

Insuper den lite konstiga atmosfären av mellanting av stads- och leråkersfestival. Killar i bar överkropp och tjejer i bh eller bikiniöverdel spatserar relaxed omkring mellan Synsam, kebabhak, fredagsshoppande föräldrarlediga morsor och pensionär nyfiket iaktagande alla konstigt klädda människor. Festivalbesökarna är väldigt noggrant upp- och nedklädda varesig de är stay-ups gother, trallhippies, poppistjejen från 9b som åkt från grannsocknen eller Håkan-killar.

Gårdagen var kvävande het och det var fler än de sedvanliga gothdockorna som viftade med solfjädrar. Natten tillhörde en av de få svenska tropiska nätterna med temperatur över 20 grader hela natten. Kom fram efter en helvetisk bilfärd genomsvettig och uthungrad. Ingen visste var jag skulle, blev runtskickad tills fötterna gnällde, klämde i mig en falafeltallrik på fem minuter superstressad inför informationsmötet för att som jobbade. Väl där (med kräkkänslor efter maten) visade sig mötet vara ungefär 30 minuter försenat. Försökte ensam att sätta upp mitt 3-mans tält ackompanjerat av tio stycken 15-åringar i nitar, leopardkjolar och kolsvart eller kritvitt upptouperat hår vrålandes med i de The Sounds låtar bandaren hackade fram ur sig. Två killar erbjöds sig att bli att hjälpa mig med tältet och passade på att fråga om jag ville bli deras kompis. "Eeh jo tack, vad gulligt!". Ena killen var nån slags reaggehippie med rött könshårsskägg, röda militärbyxor och hennafärgade dreads. Han hade känt sig tvingad att åka på festivalen då den hette Peace & Love och drack inte sprit. Hans kompis var nitton och hade randig tröja. "Skynda dig, Stefan Sundström börjar!". Åååh Stefan Sundström min favorit tänkte jag inte men följde med i brist på alternativ för stunden. Träffade projektledar Saga och hon berättade att vår kompis Sandra var på festivalen. Thank god tänkte jag och ursäktade mig för mina nyfunna vänner och mötte upp henne. Det visade sig att hon var där med Svenska Freds och jag tackade min lyckliga stjärna över att ha hittat henne. Bra var även om att jag kunde flytta in med deras crew i en skola istället för att bo i mitt Stig Helmer-uppsatta tält. Jag och ett gäng rödhåriga, naturligt vackra Svenska Freds tjejer och ett gäng Clowner utan gränser sussade istället gott på gympasalsgolvet.

Oj nu kom den kända författaren som sa sig vara kär i mig efter lite förvirrad mailkontakt efter några år sedan. Vi träffades aldrig då så han vet inte att det är jag som ni sitter här några meter ifrån honom. Han kommer nog inte ihåg mig. Han är ju författaren med klustren av flickor hängandes runt sig. Eller så är det precis det han gör, kommer ihåg alla mig. Massan av alla mig.

Nu matar Stefan Sundström en ung och söt flicksnärta med korv mä brö och pussar henne på munnen. Flickvän, dotter vad vet jag. En alkis sitter utanför cafét och skriker om att han minsann också är en del av samhället. Snart skall jag servera öl åt svenska sommarlivsnjutare/sommarmissbrukare.

Min hållning är lite dålig nu.
Jag har rökt lite mycket nu.
Undrar vad det blir av alla människor.