Politikerbarnen gör mig ledsen ibland

Snart är det val och artontusen ungpolitiker skall försöka bli ikryssade till riksdagen. Att de är unga är ju toppen men dessvärre kan man ibland känna personerna ifråga eller veta saker om dem som man inte vill veta om människor som kanske kommer vara med och styra Sverige. Man blir lite ledsen, vill svulla chips och dipp och överväger att inte rösta.

Karolin A. Johansson som anklagat min bror och kompis för att ljuga i UNT när det var hon själv som ljög är ett exempel på människor som skulle kunna få mig att bli en ledsen tjockis.

Tid och plats: tiden för den enorma SSU-bidragsfusk skandalen
När SSU:s ofantliga medlemsfusk uppdagades var bla en av metoderna de använt att låta folk skriva på diverse upprop och protestlistor och sedan räkna personerna som skrev under som medlemmar och inkasserade således statsbidrag för dem. Alla var överens: det var INTE ok – även om de självmant skrev på pappret i fråga.

Vad dock alla som gått på högstadiet och gymnasiet i Uppsala visste var att MUF-Uppsala gjort liknande saker (om än inte lika extrema). MUF anordnade fester i deras lokal där man kunde köpa sprit som minderårig vilket så klart var heaven när man inte kom in på krogen och ville hångla med äldre killar med bil. Det enda kravet på att komma in var att betala i dörren och skriva in sina personuppgifter = bli medlem i MUF (vilket inte alla förstod att de blev). Även om en del förstod det var det en ganska tvivelaktig värvningsmetod vilket MUF uppenbarligen också tyckte eftersom de själva senare förnekade att metoden existerade. Jag tyckte att detta var lika värt för invånarna i Uppsala (vars skattepengar går till medlemsbidrag till MUF och alla andra ungdomsförbund) att veta och ta ställning till som SSU-grejerna och tipsade UNT att kolla på det samtidigt som SSU-sakerna. Det blev en artikel i UNT där Karolin som under denna period av fester var ordförande för MUF Uppsala ställdes till svars men blånekade att några sådana fester någonsin hade ägt rum vilket var lite patetiskt eftersom jag och många med mig varit på sådana fester. Min lillebror och många kompisar hade så blivit medlemmar i MUF utan att förstå det förens tidningen Blått skickades hem till dem.

Jag menar ok om det varit småkids i MUF som hade anordnat det på eget bevåg, folk som inte visste hur bidragssystemet fungerade eller var så hardcoreliberala och ville skita i lagar de tyckte var fel genom att anordna svartklubbar, då kunde hon ju ha ursäktat sig och eventuellt sagt att sådant inte förekom längre eller att hon inte visste om det, att hon skulle undersöka saken och ta avstånd från det om något sådant upptäcktes… Men det sa hon inte. Hon sa att det bara var lögner påhittade av deras politiska meningsmotståndare. Fan vad arg jag blev när jag läste den kommentaren!

Det var nåt år sedan nu och hade nästan glömt det hela innan jag hittade Karolins blogg och såg att hon kandiderade till riksdagen. Kanske var det inte världens största grej. Det känns som att alla som håller på med politik har mer eller mindre konstiga saker i garderoben. Det är ju svårt att komma in i en redan existerande kultur som kan vara svårändrad för en enskild individ - jag har själv jobbat i organisationer jag vet. Jag personligen skulle dock aldrig vilja se en människa som ljög så fräckt i Sveriges riksdagen.

Tur att Snerkies-säsongen är över iaf. Jag kommer nog inte vara omtyckt av MUF-Uppsala efter det här. Men hey jag vill ju bara ha en bra jävla Sverige precis som dom! Och nej jag har aldrig haft något att göra med något politiskt ungdomsförbund. Eller jo föresten när jag var 12 trodde jag som alla andra då att jag var kommunist för att jag brydde mig om saker och gick med i Ung-Vänster ett tag. Vår relation var dock inte särskilt fruktsam. Jag gick ur efter att ha blivit inbjuden på revolultionär snöbollskastning på Stadshuset (man skulle skriva slagord i snö klockan två på natten).