Gorbatjov, Carl och jag
Sitter hemma och uppdaterar cv:t och söker sommarjobb idag. Har kommit på att det vore kul att jobba inom psykitarin. Till jag såg det här på Veckans Affärer supertalanglista:
OK PANIK! Inget jävla psykhem i sommar! Jag måste typ söka Harvard summerschool eller bli den yngsta ledarsidevikarien på DN någonsin!!!
Låt mig ta det från början...
Jag går på mellanstadiet, lyssnar på 2 unlimited och Robyn, läser böcker om 2:a världskriget och katter, går på skoldiscon och drömmer kyska pussdrömmar om Olof "Änglahåret" Rommel i 5a. Är en av de lite coolare tjejerna. Jag om tre kompisar startar den eminenta skoltidningen Three Stars (rolig kuriosa, två av vännerna är Martin Paulette - numer hardcore MUF:are och Hannes Beckman, även han hardcore MUF:are). Vi har för 11-åringar adekvat innehåll som mode, knep och knåp, djurreportage, skvaller, muffins-recept, roliga historier, "popkultur" reportage om hockeybilder och Göran Gillinger-filmer men också världsnyheter (som inte är nyheter längre när tidningen väl är färdigtryckt). Vi gör en jävligt bra tidning och har till och med en prenumerant i Italien - en katolsk nunna som var på studiebesök på vår skola.
Helt plötsligt dyker en annan skoltidning upp - utgiven av Carl. Carl är vid tidpunkten inte den häftigaste killen på skolan - han ägnar rasterna åt att gå mummlande gå baklänges på skolgården och typ leka krig. Hans tidning handlar för oss om "freaksaker" som programmering, dataspelsfusk och internet (ja det var självklart redan då att han skulle bli nåt stort). Om jag inte minns det hela fel så claimar Carl (på framsidan) att hans tidning är den största och bästa tidningen på skolan. Vi i Three Stars-redationen får mellanstadie-spatt och är sååå upprörda!
Det var första gången mina och Carls vägar korsas. Den andra gången är när jag och samma Martin och Hannes hamnar i radiofinal mot Carls klass i Vi i 5:an. Carl är så klart uttagen från sin klass. Eftersom han är ett snillebarn är han ett år yngre än de andra i klassen. Vi i 5:an förbjuder först honom att vara med. Media tillkallas och det blir ett jävla hoolabaloo. Carl tittar med hundögon mot Aftonbladets reportrar och är jätteledsen. Carls föräldrar är däremot upprörda. Efter "mediadrevet" (känns underbart att få använda det ordet i det här sammanhanget) mot Vi i 5:an ger de sig till slut. Han får vara med! Dagen innan den stora radioshowen drömmer jag att Carls skottsk-rutiga-vetenskapsjournalist-mamma fäster en enorm sugdropp mot mitt högra öra och börjar pumpa ur min hjärna på all kunskap för att hans klass skall vinna. Och de vinner. Med ett poäng! Jag i min tur kommer aldrig glömma att Rysslands dåvarande president hette Gorbatjov (jag hade liksom skrivit ett jättestort arbete om Rysslands historia precis men glömde bort Gorbatjov när jag verkligen hade behövt veta det! Behöver jag berätta hur knäckt jag var?).
På högstadiet korsas våra vägar igen. Jag, Gina och Carl hamnar i samma franskagrupp med Barbro aka "Blöjan" som lärare. Vi bli r alla tre placerade nära varandra. Jag och Gina har "vuxit upp" och sminkar oss groteskt mycket (jag så myckt att alla killar i nian vill våldta mig på fester och tjejerna skriver att jag är en hora på toaletterna). Vi är dock fortfarande mycket duktiga i skolan. Barbro Blöjan har dock jobbat på skolan sedan 1867 och dödar effektivt allt mitt språkintresse och jag och Gina ägnar franskalektionerna åt att skriva meddelanden i varandras filofaxer. Carl kallar oss dumma bimbos som inte har någon framtid och kommer hamna i rännstenen för att vi inte hänger med på lektionerna och hellre pratar om vad vi skall göra i helgen. Jag och Gina blir skitsura och har ingen lust att försvara honom mot alla som är taskiga mot honom för han är annorlunda (vilket vi gjorde med massa andra mobboffer även fast vi var poppistjejer).
Någonstans där är det skon klämmer och min tävlingsinstinkt mot Carl grundar sig. Jag kände mig så fruktansvärt kränkt när han både öppet och subtilt antydde att man inte kunde vara smart och snygg (poppis) och att jag inte skulle ha någon framtid för att jag drack sprit på helgerna.
Eftersom Carl så klart hade fel om min framtid (ingen hade fel om hans) så har vi parallellt med varandra figurerat en del i tidningarna. Han som ständig vinnare av kemi, biologi och programmerings-olympiader och typ yngsta doktorand etc och jag genom mitt arbete i Uppsalas Elevråd, diverse kulturarrangemang och nu som skribent. Det är kul att det går bra för honom, våra vägar kommer aldrig vara jämförbara och visst kommer jag aldrig bli något geni men jag mös ändå lite när han och jag var på samma uppslag i UNT häromåret. Han i form av en notisinterju - jag i en hel artikel om typ nedskärningarna på skolan eller något liknande...
Undrar om han såg den?
Undrar om han kommer ihåg mig?
Undrar vad han tänkte i så fall...
47 Carl ... 1985 datasnille
Har tagit nära 400 högskolepoäng och doktorerar nu i optimeringslära. 2,0 på högskoleprovet när han var 16 år.
OK PANIK! Inget jävla psykhem i sommar! Jag måste typ söka Harvard summerschool eller bli den yngsta ledarsidevikarien på DN någonsin!!!
Låt mig ta det från början...
Jag går på mellanstadiet, lyssnar på 2 unlimited och Robyn, läser böcker om 2:a världskriget och katter, går på skoldiscon och drömmer kyska pussdrömmar om Olof "Änglahåret" Rommel i 5a. Är en av de lite coolare tjejerna. Jag om tre kompisar startar den eminenta skoltidningen Three Stars (rolig kuriosa, två av vännerna är Martin Paulette - numer hardcore MUF:are och Hannes Beckman, även han hardcore MUF:are). Vi har för 11-åringar adekvat innehåll som mode, knep och knåp, djurreportage, skvaller, muffins-recept, roliga historier, "popkultur" reportage om hockeybilder och Göran Gillinger-filmer men också världsnyheter (som inte är nyheter längre när tidningen väl är färdigtryckt). Vi gör en jävligt bra tidning och har till och med en prenumerant i Italien - en katolsk nunna som var på studiebesök på vår skola.
Helt plötsligt dyker en annan skoltidning upp - utgiven av Carl. Carl är vid tidpunkten inte den häftigaste killen på skolan - han ägnar rasterna åt att gå mummlande gå baklänges på skolgården och typ leka krig. Hans tidning handlar för oss om "freaksaker" som programmering, dataspelsfusk och internet (ja det var självklart redan då att han skulle bli nåt stort). Om jag inte minns det hela fel så claimar Carl (på framsidan) att hans tidning är den största och bästa tidningen på skolan. Vi i Three Stars-redationen får mellanstadie-spatt och är sååå upprörda!
Det var första gången mina och Carls vägar korsas. Den andra gången är när jag och samma Martin och Hannes hamnar i radiofinal mot Carls klass i Vi i 5:an. Carl är så klart uttagen från sin klass. Eftersom han är ett snillebarn är han ett år yngre än de andra i klassen. Vi i 5:an förbjuder först honom att vara med. Media tillkallas och det blir ett jävla hoolabaloo. Carl tittar med hundögon mot Aftonbladets reportrar och är jätteledsen. Carls föräldrar är däremot upprörda. Efter "mediadrevet" (känns underbart att få använda det ordet i det här sammanhanget) mot Vi i 5:an ger de sig till slut. Han får vara med! Dagen innan den stora radioshowen drömmer jag att Carls skottsk-rutiga-vetenskapsjournalist-mamma fäster en enorm sugdropp mot mitt högra öra och börjar pumpa ur min hjärna på all kunskap för att hans klass skall vinna. Och de vinner. Med ett poäng! Jag i min tur kommer aldrig glömma att Rysslands dåvarande president hette Gorbatjov (jag hade liksom skrivit ett jättestort arbete om Rysslands historia precis men glömde bort Gorbatjov när jag verkligen hade behövt veta det! Behöver jag berätta hur knäckt jag var?).
På högstadiet korsas våra vägar igen. Jag, Gina och Carl hamnar i samma franskagrupp med Barbro aka "Blöjan" som lärare. Vi bli r alla tre placerade nära varandra. Jag och Gina har "vuxit upp" och sminkar oss groteskt mycket (jag så myckt att alla killar i nian vill våldta mig på fester och tjejerna skriver att jag är en hora på toaletterna). Vi är dock fortfarande mycket duktiga i skolan. Barbro Blöjan har dock jobbat på skolan sedan 1867 och dödar effektivt allt mitt språkintresse och jag och Gina ägnar franskalektionerna åt att skriva meddelanden i varandras filofaxer. Carl kallar oss dumma bimbos som inte har någon framtid och kommer hamna i rännstenen för att vi inte hänger med på lektionerna och hellre pratar om vad vi skall göra i helgen. Jag och Gina blir skitsura och har ingen lust att försvara honom mot alla som är taskiga mot honom för han är annorlunda (vilket vi gjorde med massa andra mobboffer även fast vi var poppistjejer).
Någonstans där är det skon klämmer och min tävlingsinstinkt mot Carl grundar sig. Jag kände mig så fruktansvärt kränkt när han både öppet och subtilt antydde att man inte kunde vara smart och snygg (poppis) och att jag inte skulle ha någon framtid för att jag drack sprit på helgerna.
Eftersom Carl så klart hade fel om min framtid (ingen hade fel om hans) så har vi parallellt med varandra figurerat en del i tidningarna. Han som ständig vinnare av kemi, biologi och programmerings-olympiader och typ yngsta doktorand etc och jag genom mitt arbete i Uppsalas Elevråd, diverse kulturarrangemang och nu som skribent. Det är kul att det går bra för honom, våra vägar kommer aldrig vara jämförbara och visst kommer jag aldrig bli något geni men jag mös ändå lite när han och jag var på samma uppslag i UNT häromåret. Han i form av en notisinterju - jag i en hel artikel om typ nedskärningarna på skolan eller något liknande...
Undrar om han såg den?
Undrar om han kommer ihåg mig?
Undrar vad han tänkte i så fall...
posted by Annamaria och Andrea at 4:12 PM
13 Comments:
vilken gullig historia ändå. jag tyckte det var fint. Kul om han läser din blogg utan att du vet det. :)
hihi roligt
This comment has been removed by a blog administrator.
Vad duktig du är på att skriva Annamaria!
Skitbra skrivet i UNT idag också!
Rolig läsning. Alltid kul att få följa människor så, och likväl alltid väldigt konstigt hur det går för människor. men, innebär denna lista något, alls?
Maria:
Klart vi skall hänga i Marielund i sommar Maria!
Hanna:
tack så mycket!
Olof:
Nej den innebär väl kanske inte jättemycket för en sådan som mig men för karriärmänniskorna kan den nog vara viktig. Kan nog understryka ett stort löneanspråk :)
En detalj, men så vitt jag vet var problemen med Vi i 5:an de här:
* I reglerna bjöd de in "Sveriges alla femteklassare" att delta. Där nämndes alltså aldrig någon åldersgräns. Därför blev väl Carl och klassen ganka förvånade när han plötsligt uteslöts för at than var för ung.
* Carl fick INTE delta efter "mediedrevet". Han utnämndes plötsligt till så kallad "extrareserv". Eftersom det redan fanns en reserv i laget betydde det att han bara skulle få delta om två andra var sjuka. I praktiken innebar det att han var någon sorts "maskot" Eftersom klassen ville ha sitt bästa lag, blev nu ändå två lagmedlemmar sjuka till den första matchen, så att Carl deltog där. Då ringde tävlingsledningen upp klassföreståndare och rektor, var mycket otrevliga och hotade att utesluta klassen. Följaktligen deltog inte Carl i övriga matcher, fastän många i klassen tjatade på honom.
* På gymnasiet fick Carl en klasskamrat från Gotland. Hans klass hade i femman varit med i vi i 5:an och då haft en lagmedlem som var ett år yngre. Det var alltså precis samtidigt som radio/TV höll på och bråkade om Carls ålder, så man kan ju undra om den där åldersregeln över huvud taget fanns.
Man kan tycka vad man vill om tävlingar av olika slag, men för att de alls ska vara roliga måste man ha klara regler och följa dem. Jag tror att det var det som gjorde Carl mest upprörd den gången.
Kul att höra om dina andra upplevelser av Carl.
/blinkie
Haha ja du det var banne mig en välinfomerad redogörelse! Det är klart att det var sjukt att han (och eventuella andra) inte fick vara med bara för att han var ett år yngre. Jag menar det hette ju ändå vi i FEMMAN... och jag visste faktiskt inte att han inte fick vara med efter det! sjukt! Men ändå, att det kunde bli sådant big deal om det i media! Lite rart på något sätt, känns lite innan genomsexaliserade big brother och tjockis-hysteri medierna nästan :)
Jag ska inte överdriva hur välinformerad jag är, jag kan ha fel i någon detalj. Men jag vet helt säkert att han inte fick vara med.
/blinkie
jag och carl kanske borde träffas och snacka gamla vi i femman-minnen.
vet inte vem som skulle bli upprördast, han för att han blev missbehandlad och jag för att jag inte kom ihåg gorbatjov och förlorade..
This comment has been removed by the author.
I wish not agree on it. I assume polite post. Especially the appellation attracted me to review the unscathed story.
Amiable brief and this enter helped me alot in my college assignement. Say thank you you as your information.
Post a Comment
<< Home