Om en man på Palermo vill berätta för dig vart skattepengarna går - spring!

Skall ut och dricka öl med Gina och Geo snart (måste bara packa ihop en hel jävla lägenhet och flyttstäda den). Som alltid när Gina är inblandad i något slags öldrickande så kommer vi antagligen hamna på Palermo. Det är nästintill en naturlag. Inga snajdiga drinkar eller piffiga skor där inte, bara lite indiekids och en massa alkisar av varierande slag, alltid redo att berätta sin livshistoria, stöta på en eller vara lite otrevlig. Trots detta är Palermo faktiskt ett av Uppsalas bästa soft-mitt-i-veckan-häng i alla fall under sommaren. Ibland men bara ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Här mina vänner är antagligen 2006-års bästa Palermo-kväll:

(ni får ha lite överseende med texten - den är skriven på fyllan efter det att jag kom hem)

Det började bra med att jag och Gina satt och softade med varsin öl och en barnpizza, snackade om livets ovästenligheter och skämtade lite om alla alkisgubbar. Alkisgubbarna blev så klart kontaktsökande allt eftersom, och en äcklig jävligt bredbent man i jeansväst med fransar och cowboyboots kände sig nödgad att flinande kommentera att det står Juicy på mitt ass. Mmm... Sen ringde jag Kalle J:s bokare för att se hur det gått och diskuterade en massa med honom om alternativ när det visade sig att han antagit Velocitys förfrågan istället för vårt. En stor fett deffad arabisk man hörde att vi pratade om techno och avslöjade att han hade massa bra technodj kontakter. Han bokade alla techno dj:s i Gävle tex. Jag avböjde och sa att det var en liveakt vi var ute efter och att vi hade nog med dj:s. Några sådana visste han inte.

Snart gled så klart en gubbe ner och satte sig vid vårt bord utan att fråga och började prata. Han började prata om att han jobbat med Moder Theresa, att han hade liftat genom hela Kambodja och sett vart alla bistånds skattepengarna går till (alla tjänar 70 000 i månanden och köper horor för det och softar och jobbar inte ett piss) och att han var otroligt ödmjuk som man bara kan bli när man har sett det han sett. Jaha intressant tänkte jag... i fem minuter innan vi snabbt insåg att absolut inte var det minsta ödmjuk snarare den mest oödmjuka och mest självupptagna människan vi någonsin skådat, att han hade problem att hålla sig till sanningen och att det inte gick att få en syl i vädret och att han satt och framhöll sig själv som någon otroligt stor allvetande och allsmäktig guru jaaa kanske den enda människan i HELA Sverige med civilkurage och äkta engagemang (ingen svensk media ville publicera någon av hans historier). Jag som inte gillar att låta folk står oemotsagda och kanske framförallt att diskutera försökte avbryta hans oändligt långa monolog vilket och få till en diskussion blev hela tiden avsnäst tills jag till slut höjde rösten mer och mer och bad honom släppa fram någon annan i diskussionen/monologen. Men han tyckte att man inte kunde veta något alls om världen om man inte gjort precis vad han gjort och att ingen hade någon som helst rätt att uttala sig för ingen kunde vara så vis och allvetande som honom (han sa det uttryckligen). Jag försökte hålla mig i skinnet länge men blev till slut sjuk provocerad över att ingen erfarenhet nån annan eller man själv hade från NÅT räknades. Det slutade med att vi satt och gallskrek åt varandra och att han sa att jag var en nolla (som aldrig skulle veta någonting om världen etc etc etc etc etc etc etc etc etc. (han bara hävde ur sig saker jag kommer inte ens ihåg hälften) och att han minsann bott på barnhem och det kunde jag minsann inte veta hur det var.

Till slut när alla andra gästerna avslutat sina konversationer och istället börjat försöka sära på oss sa jag att jag skulle gå hem för att jag skulle upp till jobbet sa han:

- jag skulle göra ditt och alla dina kollegors jobb hundra gånger bättre än er. varpå jag sa:
- ja sök det då, det är bra betalt. varpå han sa
- jag vill inte ha det. varpå jag sa:
- skönt för du skulle aldrig få det oh du allsmäktiga guru, varpå jag gör sorti.

Jag skämtar inte det är sant! Min lust att vara ödmjuk fanns liksom inte kvar efter en timme i den mannens sällskap.

Det jag funderar på mest är varifrån intresset att sätta dig en mer än 20 år yngre människa som självklart inte kan ha samma livserfarenhet som en 45-åring kommer ifrån? Näst efter det, frågan om hur man kan vara så dum i huvudet och varför jag låter mig provoceras av Palermoalkisar och inte låter dem hållas då.

Blir jävligt ledsen ändå. Han hade säkert en del viktiga poänger, hade säkert sett och varit med om en himla massa som hade varit intressant och viktigt att lyssna på och diskutera men jag menar inte på vilka villkor som helst! Eller?