Arbetsförmedlingen och UNT Fredag - två discjockeykramare

Idag var jag på Arbetsförmedlingen och avanmälde mig som arbetssökande. Där var lika härlig stämning som alltid. En gång rakryggade människor tycks ha krymt ihop, tappat hållningen och nästintill blivit puckelryggade. Folk är bleka, uppgivna och tvingas stå upp runt massa löjliga jobbsökardatorer (det gäller att aktivera de slöa jävlarna liksom). Folk som precis avslutat sina SFI (svenska för invandrare)-studier är oftast de enda ljusglimtarna i denna kanske dystraste del av Sverige. De förklarar stolt på sitt nyerövrade språk att de skulle vilja jobba. De vet ännu inte att det inte är kört för dem för att de heter Omid och Günyul och att Arbetsförmedlingen är ungefär det sista stället man bör hänga på om man vill ha jobb varesig man har utländskt klingade efternamn eller svenskt.

Till slut kom jag fram till service-disken efter att ha fått höra personer framför mig fått förklarat för sig att arbetsmarkanden är jättesvår för folk inom kultursektorn och att arbetsförmedlingen inte hjälper till att starta företag utan kan hjälpa de som är företagssugna med visioner och idéer. Jag bad om att bli avanmäld som arbetssökande för att jag hade fått jobb. "Nämen grattis då, guuuuud vad roligt" fullkomligt skriker damen bakom disken "Verkligen grattis, det är inte lätt idag!". Jag kollar generat runt mig medan kvinnan med en sällan skådad långsamhet skriver in mina uppgifter i systemet. Sernanders-Staffan kommer in och ställer sig i kön. Jag blir helt deprimerad när jag tänker på att den jävla hyresgästföreningen slängt ut honom från hans krog, att Flogstas studenter förvägras hans megastarka, hembakta tortillas och vietnamesiska kaffe och att Staffan numera måste förnedras på arbetsförmedlingen. Till råga på allt ser jag det här:

Ett uteställe som annonserar efter discjockeys på Arbetsförmedlingen! Alltså FAN vad misslyckat! Sen irriterar jag mig inte så lite på användandet av ordet discjockey, tycker att det är mer än dags att vi slutar skriva ut hela, alla vet väl vad fan en dj gör nu för tiden? Borde vi skriva ut compact disc också när vi pratar om cd:s eller vadå? Glömmer min irritation ett tag medan jag lyssnar på lite nyinlagd musik i mp3:e-spelaren och och låtsas prova kläder när jag istället inspekterar mitt nypermanentade hår i alla speglar jag kommer över. På Solo plockar jag upp senaste numret av UNT-fredag och kommer på att det skulle vara en intervju med mig där. Hittar den och skummar igenom och bara nej det är inte sant! Reportern (som är världens gulligaste och så) har konsekvent översatt mitt användande av ordet dj till discjockey!!! Aaaah!