Fin helg, fin community
Himla fin kväll igår på Riche och Grodan och soft dag idag. Strosande lite på stan, gick på Africa Remix och åt söndagsmiddag på Moderna Muséet. Fin helg över huvudtaget måste jag säga. I fredags tittades det på Lost in Translation i mys-American Vintage klänning på Anders bröst. Blev så nostalgisk över asiatiska skyskrapor, språkförvecklingar, intryck, intryck, intryck och fina samtal att jag var tvungen att ta fram och titta på alla Kina-bilderna från i vintras.
Jag älskar mina fotografier, de är min skatt på ett sådant sätt fotografier är i gråtiga amerikanska dramer där åtminstone en av huvudrollsinnehavarna dör. Borde verkligen ta mig tid någon gång och lägga upp allt på nätet. Förstå om ens lägenhet skulle brinna ner eller nåt! Inte så att man inte har minnen utan dem, men ändå, jag känner dofterna, hör gatuljuden och känner den överväldigande lyckoklumpen i bröstet bara av att öppna fotopåsen. När jag tittade på bilderna kom jag som vanligt på att jag måste resa någonstans jättesnart. Kom även att tänka på hur givande mitt medlemsskap i Hospitalityclub varit. Vad är då det? Hospitalityclub kommer att låta som värsta hippiegrejen när jag berättar om det, men må så vara. För att skrämma upp er lite börjar jag med ett lite magstarkt citat från deras hemsida:
The club is supported by volunteers who believe in one idea: by bringing travelers in touch with people in the place they visit, and by giving "locals" a chance to meet people from other cultures we can increase intercultural understanding and strengthen the peace on our planet.
Pinigt va? Fred och så, vadå är det inte det som Condolezza och FN skall fixa och som man dödar folk för? Inte kan väl jag bidra till världsfred - hur coolt vore det föresten (om jag inte fick 80 000 i månaden och tjästebil för besväret dvs)? Men lugn, du behöver inte se det som att du bidrar till världsfreden om du känner dig obekväm med det. Du kan lika gärna se det som ett hänsynslöst utnyttjande av andra människor för din egen vinning, eller som ett ömsesidigt givande och tagande, beroende på hur du är lagd eller på vilket humör du är.
Hospitalityclub är mycket kortfattat ett community för folk som är intresserade av att träffa människor från andra länder både i sitt eget land och/eller när de själva är ute och reser. Reser jag tex till Shanghai kan jag kolla upp vad det finns för människor där som är intresserade av att träffa folk som kommer dit. I sin profil kan man berätta om sig själv, på vilka premisser man kan träffas och vad man har att "erbjuda". Det kan vara allt ifrån att ta en fika eller käka middag till att låta någon bo hos en. Jag har av bekvämlighetsskäl aldrig bott hos någon under mina resor men däremot gått på privata nyårsfester på 31:a våningen i Shanghai, prutat på partytoppar och diskuterat enpartisystemet i Beijing, fått acess till privata konstnärsklubbar i Amsterdam och fått insideinformation om alla bra klubbar i Paris genom mina Hospitalityclubvänner. Som ett ödmjukt tack har jag sedan hållit mitt hem öppet för andra på resande fot under sommaren. Ett tag var det nästan Hostel Chez Ami hemma hos oss. Jag hade nämligen ikryssat att jag erbjöd boende för folk som kom till Stockholm och Uppsala. Man förbinder sig dock inte att tacka ja till precis alla, jag sa nej till en del liftande hippies som bara verkade vara ute efter att komma undan billigast möjligast, man vill ändå ha ett utbyte när det är så mycket folk som kommer... Ett blandat gäng tyskar, engelsmän, portugiser, tjecker och brasilianare hann dock bo hos mig och få se lite av "mitt" Uppsala, och det var verkligen nästan lika roligt som att resa själv! Lite som att åka utomlands fast hemma i ens eget vardagsrum. Man träffar människor man aldrig annars skulle ha träffat, man övar sin engelska/franska/tyska, lär sig både mer om deras länder och kulturer men också om Sverige. De i sin tur får se lite av det "riktiga" Sverige, får massa inside-information-tips om saker att göra och kan förlänga sina resor genom att de kan bo gratis hos locals.
Om vi går tillbaks till det här med världsfreden igen då - var kommer den in egentligen? Jag vet inte riktigt, men jag tror det handlar om ökad kunskap och eeh humanism (hur dammigt känns inte det ordet?). Den gemensamma nämaren för Hospitalityclub-medlemmarna är att de i regel är öppna och nyfiken på världen. Sen kan de vara katolska abortmotsåndare, über-socialister, miljömedvetna scouter eller inte särskilt intresserade av politik över huvudtaget. Men tutta ihop två eller fler personer med intresse för andra länder och kulturer, begränsa tiden till ett par timmar/dagar och voilá ditt vardagsrum skulle göra Sartres café-posse gröna av avund i fråga om diskussionsiver.
Genom alla diskussioner lär man sig om andra länder och kulturer på ett långt mycket djupare plan än av de bilder som presenteras i media. De är helt plötsligt inte enbart glada fotbolls-brassar eller fattiga tjeckier som vill ha ditt jobb. De får namn, en historia, ett liv och drömmar. Världen blir himla liten och består helt plötsligt av individer och inte bara enorma landskollektiv. Ibland när jag har tråkigt brukar jag söka på medlemmar i något konstigt land jag inte vet något om eller bara hör bedrövliga historier om, bara för att påminna mig själv (eller någon vän eller bekant) om att de är precis som jag fast råkar vara född i ett annat land. Kolla den här tjejen liksom, hon är intresserad av konst, är ballerina och lärare, bor i Kirgistan som hon aldrig rest utanför, men har du vägarna förbi Bishkek får du jättegärna bo hos henne! Hur fint är inte det på en skala?
Nu när jag och Anders bara bor i en 1,5:a och jag jobbar så mycket, känner jag dock att jag inte riktigt orkar göra avkall på min bekvämlighet och låta folk bo här, jag vet också att en del andra i Uppsala erbjuder folk boende. Men jag måste säga att jag saknar att ha folk på besök och så fort vi flyttar till något större skall jag genast kryssa i rutan om att jag erbjuder boende igen. Gör som 209736 andra i hela världen, bli medlem i Hospitalityclub och du kommer ha vänner att visa dig bästa haket på Grönland om du så vill.
Föresten visste ni att pommes pinnes (megafnizz) är en av huvudingredienserna i Portugals nationalrätt bacalhau à bráz? Man lär sig mycket genom Hospitalityclub...
Jag älskar mina fotografier, de är min skatt på ett sådant sätt fotografier är i gråtiga amerikanska dramer där åtminstone en av huvudrollsinnehavarna dör. Borde verkligen ta mig tid någon gång och lägga upp allt på nätet. Förstå om ens lägenhet skulle brinna ner eller nåt! Inte så att man inte har minnen utan dem, men ändå, jag känner dofterna, hör gatuljuden och känner den överväldigande lyckoklumpen i bröstet bara av att öppna fotopåsen. När jag tittade på bilderna kom jag som vanligt på att jag måste resa någonstans jättesnart. Kom även att tänka på hur givande mitt medlemsskap i Hospitalityclub varit. Vad är då det? Hospitalityclub kommer att låta som värsta hippiegrejen när jag berättar om det, men må så vara. För att skrämma upp er lite börjar jag med ett lite magstarkt citat från deras hemsida:
The club is supported by volunteers who believe in one idea: by bringing travelers in touch with people in the place they visit, and by giving "locals" a chance to meet people from other cultures we can increase intercultural understanding and strengthen the peace on our planet.
Pinigt va? Fred och så, vadå är det inte det som Condolezza och FN skall fixa och som man dödar folk för? Inte kan väl jag bidra till världsfred - hur coolt vore det föresten (om jag inte fick 80 000 i månaden och tjästebil för besväret dvs)? Men lugn, du behöver inte se det som att du bidrar till världsfreden om du känner dig obekväm med det. Du kan lika gärna se det som ett hänsynslöst utnyttjande av andra människor för din egen vinning, eller som ett ömsesidigt givande och tagande, beroende på hur du är lagd eller på vilket humör du är.
Hospitalityclub är mycket kortfattat ett community för folk som är intresserade av att träffa människor från andra länder både i sitt eget land och/eller när de själva är ute och reser. Reser jag tex till Shanghai kan jag kolla upp vad det finns för människor där som är intresserade av att träffa folk som kommer dit. I sin profil kan man berätta om sig själv, på vilka premisser man kan träffas och vad man har att "erbjuda". Det kan vara allt ifrån att ta en fika eller käka middag till att låta någon bo hos en. Jag har av bekvämlighetsskäl aldrig bott hos någon under mina resor men däremot gått på privata nyårsfester på 31:a våningen i Shanghai, prutat på partytoppar och diskuterat enpartisystemet i Beijing, fått acess till privata konstnärsklubbar i Amsterdam och fått insideinformation om alla bra klubbar i Paris genom mina Hospitalityclubvänner. Som ett ödmjukt tack har jag sedan hållit mitt hem öppet för andra på resande fot under sommaren. Ett tag var det nästan Hostel Chez Ami hemma hos oss. Jag hade nämligen ikryssat att jag erbjöd boende för folk som kom till Stockholm och Uppsala. Man förbinder sig dock inte att tacka ja till precis alla, jag sa nej till en del liftande hippies som bara verkade vara ute efter att komma undan billigast möjligast, man vill ändå ha ett utbyte när det är så mycket folk som kommer... Ett blandat gäng tyskar, engelsmän, portugiser, tjecker och brasilianare hann dock bo hos mig och få se lite av "mitt" Uppsala, och det var verkligen nästan lika roligt som att resa själv! Lite som att åka utomlands fast hemma i ens eget vardagsrum. Man träffar människor man aldrig annars skulle ha träffat, man övar sin engelska/franska/tyska, lär sig både mer om deras länder och kulturer men också om Sverige. De i sin tur får se lite av det "riktiga" Sverige, får massa inside-information-tips om saker att göra och kan förlänga sina resor genom att de kan bo gratis hos locals.
Om vi går tillbaks till det här med världsfreden igen då - var kommer den in egentligen? Jag vet inte riktigt, men jag tror det handlar om ökad kunskap och eeh humanism (hur dammigt känns inte det ordet?). Den gemensamma nämaren för Hospitalityclub-medlemmarna är att de i regel är öppna och nyfiken på världen. Sen kan de vara katolska abortmotsåndare, über-socialister, miljömedvetna scouter eller inte särskilt intresserade av politik över huvudtaget. Men tutta ihop två eller fler personer med intresse för andra länder och kulturer, begränsa tiden till ett par timmar/dagar och voilá ditt vardagsrum skulle göra Sartres café-posse gröna av avund i fråga om diskussionsiver.
Genom alla diskussioner lär man sig om andra länder och kulturer på ett långt mycket djupare plan än av de bilder som presenteras i media. De är helt plötsligt inte enbart glada fotbolls-brassar eller fattiga tjeckier som vill ha ditt jobb. De får namn, en historia, ett liv och drömmar. Världen blir himla liten och består helt plötsligt av individer och inte bara enorma landskollektiv. Ibland när jag har tråkigt brukar jag söka på medlemmar i något konstigt land jag inte vet något om eller bara hör bedrövliga historier om, bara för att påminna mig själv (eller någon vän eller bekant) om att de är precis som jag fast råkar vara född i ett annat land. Kolla den här tjejen liksom, hon är intresserad av konst, är ballerina och lärare, bor i Kirgistan som hon aldrig rest utanför, men har du vägarna förbi Bishkek får du jättegärna bo hos henne! Hur fint är inte det på en skala?
Nu när jag och Anders bara bor i en 1,5:a och jag jobbar så mycket, känner jag dock att jag inte riktigt orkar göra avkall på min bekvämlighet och låta folk bo här, jag vet också att en del andra i Uppsala erbjuder folk boende. Men jag måste säga att jag saknar att ha folk på besök och så fort vi flyttar till något större skall jag genast kryssa i rutan om att jag erbjuder boende igen. Gör som 209736 andra i hela världen, bli medlem i Hospitalityclub och du kommer ha vänner att visa dig bästa haket på Grönland om du så vill.
Föresten visste ni att pommes pinnes (megafnizz) är en av huvudingredienserna i Portugals nationalrätt bacalhau à bráz? Man lär sig mycket genom Hospitalityclub...
posted by Annamaria och Andrea at 1:48 AM
8 Comments:
Var på Riche och Grodan i fredags. Fantastiskt med Dynamic, känner inte till en enda elektroklubb i Uppsala. Åker till Nacht varje fredag, vad finns det mer i elektroväg i veckan? Jobbar varje helg nämligen.
Haha kul, det var en kul kväll även om jag tycker Jesper Dahlbäck brukar köra bättre grejer. Kändes lite som att han spelade för killarna som hängde i dj-båset.
Dynamic är väl "marknadsledande" på techno i Uppsala men nu har det ploppat upp lite fler grejer faktiskt. När vi började köra var det riktigt dött på techno- och klubbmusikfronten över huvudtaget. Nu finns det en eller två klubbar på Orange som kör techno och house, även om houseklubben är lite väl såsig enligt mig. Sen huserar numera en onsdagsklubb med Berlin-tema på Kalmars som kör uteslutande techno och liknande. Autobahn heter den. Det var ungefär det...
Hur kan du åka på Nacht varje fredag om du jobbar varje helg? hahaha
Det suger att Dynamic är på lördagar. Ändra för min skull, så jag kan svettas med er. Jag kunde bara skönja en elektrokväll på Orange hemsida som redan hade varit, resten var tvivelaktig dancehall. Autobahn låter dock intressant, är det något att ha?
Säga vad man vill om Kornél men han gör det tveklöst värt att jobba i ett töcken av bakisdimma varje lördag för min del.
Orange-grejerna brukar inte vara så där jätteregelbundet.
Det är två ytligt bekanta till mig som har Autobahn och det var första gången de körde nu i onsdags. Det var en himla lycklad tillställning faktiskt. De har satsat mycket på inredning och massa sådana där kringsaker vilket märktes. Inte bara de vanliga killarna som bara vill spela skivor liksom utan verkligen ett utarbetat koncept. I like that!
Vi bokade Kornél för ett år sedan då vi blev lovade att han skulle bli Sveriges bästa dj. Inte så fel förutspått.
Låter uppiggande, varje onsdag alltså? Ikväll blir det Snärkes för mig, lite tråkigt att det är så kass musik bara. Det finns inget på tisdagar misstänker jag?
varannan onsdag kör de.
snerkies är det enda som kör i klubbväg på tisdagar och ja musiken är inte jätteskoj men ibland spelar La Fleur där. Hon spelar åtminstone lite house och techhouse.
"...pommes pinnes (megafnizz) är en av huvudingredienserna i Portugals nationalrätt bacalhau à bráz? Man lär sig mycket genom Hospitalityclub..."
Är detta verkligen 100% sant? jag har ätit den där torkade torsken ett antal gånger i Portugal och har aldrig sett till några pommes pinnes.
nej alltså det är ju inte pommes pinnes som i Sverige riktigt men det enda mina portugisiska kompisar hittade som motsvarade det de brukade laga med var pommes pinnes. Sen berättade de också att det fanns en mängd olika varianter på receptet och de fick googla länge för att hitta det rätta...
Post a Comment
<< Home