Arbetsförmedlingen här drar jag min gräns

Efter helgens Finlandskryssning har jag kommit på en mängd jobb som jag skulle bidragsfuska för att slippa:

- Fotograf på Finlandsfärja. Förstå att vara utbildad fotograf men behöva fota konferenssällskap och ständigt bli avbruten av att någon full och crazy snubbe ej tillhörandes sällskapet vill vara med på bilden.

- Bartender på Finlandsfärja. Förstå att höra Boten Anna fyra-fem gånger per kväll och se människor förvandlas till totala primalmänniskor redan klockan sju och då veta att man har flera timmar i människornas närhet kvar.

- (Party)dj på Finladsfärja. Förstå att kanske någonstans brinna för musik men tvingas spela samma låtar varenda kväll och få önskning på önskning på låten man just spelade. För att inte tala om all taskig r n b-dans, luftgitarrspelande, bumbibjörns-fylle-glad-dans och dregelhångel på dansgolvet.

- Städare på Finladsfärja. Svennekillkiss! Finneölspya! Fimpheltäckningmatta! Förtidigutlösningsperma!

- Musikalartist på Finlandsfärja. Förstå att man drömde om Broadway och sedan slutade på Silja Symphony iklädd trashiga volangkreationer sjungandes rock-medlyn.

- Diskplockare på Finlandsfärjebuffé. Förstå att man kanske drömmer om en bättre värld och folk bara vräker på mat på sina tallrikar som de slänger hälften av för att sedan vräka på lika mycket sedan slänga hälften därifrån med, för att sedan kanske spy upp allt.

- Hemliga horan på Finlandsfärjan. Bara tanken på att ha sex vem som helst av männen ombord på båten får mig att aldrig, ALDRIG mer vilja ha knulla. Att kvinnor måste ha det som försörjning får mig att inte vilja leva.