From nu kommer ni slippa mina Dynamic-reklam poster

Så var sista Dynamic avklarat. Alla frågade hur det kändes. Jag ljög inte om sa att det kändes tråkigt och nostalgiskt. Det känns bra att lägga ner, annars skulle vi inte lägga ner det! Time marches on, nothing stayes the same som Marshall Jefferson brukar säga.

Jag var helt coollugn under kvällen och led av total avsaknad av arrangörsångest tills klockan vara elva och det verkligen borde varit skitlång kö. Sen höll i det i sig när folk spred ut sig och klungade ihop sig i mysiga sitta-och-chilla-gäng och hade sin peak när ljudet krånglade i början av Unai-spelningen och fem killar skulle stå och titta på felet och rycka i sladdar bredvid Erik när han spelade när faktiskt två av dem var ljudtekniker och var fullt kapabla att fixa det. Kul att det ser ut som att man har ett gäng civilingengörer på tidsbunden labb opererandes bredvid sig liksom. Allt löste sig till slut iaf, Daniel och Anton fixade ljudet och folk samlades på dansgolven. Jag var fortfarande manohispig hela kvällen och kunde inte riktigt slappna av förens en si så där klockan tre halv fyra på efterfesten.

Efterfesten blev lyckad även om vi kunde varit ännu generösare med gästlisteplatser och att en del råttigt försökte komma undan att betala 40 kronor för kanske den första svart-techno-efterfesten i Uppsala sedan typ 90-talet (jag förutsätter att det inte var första någonsin). Blir så less på folk som klagar på att det aldrig händer något bra men sedan suckar över att de måste betala inträde motsvarande en sunköl på Palermo. Nu det andra inte betalade men det kunde vi väl bjuda på vår sista gång. Det kommer nog hur som helst bli lite fler fester där om jag känner mig, Klas och Anders rätt. Inte lika tidskrävande som Dynamic men precis lika mycket någonting som fattats och som det borde finnas mer av i Uppsala (och Sverige).

Det var himla fint att folk var så ledsna för att vi skulle lägga ner och att ingen trodde att någon annan klubb skulle kunna fylla tomrummet efter oss (vilket jag iof tror - man måste lämna plats åt nya talanger också). Jag fick även mitt livs kanske finaste techno-komplimang/ragg av en kille jag och mina högstadiepinglor suktade efter och tyckte kändes ouppnåelig back in the högstadie days. Han frågade om jag visste vem Ada var. Ja det visste jag. "Du är som hon - sjukt cool och sjukt snygg. Du är fan till och med mkt snyggare är hon". En annan highlight från efterfesten var när Elevation-Henrik klockan fyra lite lagom packad stod och skrek gällt om att han egentligen var en väldigt bra kille men hade kommit på att han var en dålig, dålig kille när han hade läst ett inlägg på Elin Alvemarks blogg. Mycket underhållande fast ändå fint.

Jäjä. Idag har jag, Anders, Peter och Jonas beställt grillpizzor från Pizzaköket och kollat på 50-tals film hela dagen. Nu skall vi nog klämma alla avsnitten av The line of Beauty och äta Finn Crisp.

Pus.