Sjung om studentens lyckliga daaaar

Det är tidigt i ottan för någon som sommarsoftande, var kväll socialiserar till sena timmar. Har börjat vakna någon gång runt sju, åtta varje morgon då jag avnjuter några hjärnproduktiva timmar i sängen för att sedan somna om och vakna igen i mer rimlig semestertid. Vet inte riktigt varför. Min hjärna kanske vill påminna mig om att allt inte är som vanligt. För det är det verkligen inte. Flyttade i måndags från det som i ett års tid var min och Anders, alla våra böcker, skivor, efterfester och en massa minnens fysiska hemvist. Jag och Anders minus allt annat bor nu i ett studentrum på Kalmar Nation. Här skall jag bo i tio dagar tills jag den 11:e augusti påbörjar resan mot Moskva och Transibiriskas tisdagsavgång. Bostadssituationen känns lite som att uppehålla sig (ej att förväxla med att bo) på hotell. Eller som att vara hemlös fast med tak över huvudet. Hela mitt liv i pryttlar ligger nedpackat i lådor. Merparten kommer antagligen inte packas upp igen på över ett år. Man är självklart inte sina saker, men situationen får mig onekligen att känna mig lite rotlös och rastlös. Det här uppehället känns mest som en konstig parantes mellan mitt gamla och kommande, nya liv.

Det kan även bidra att det är första gången för mig i korridor (undantaget umgänget med några studentikosa älskare då man eventuellt fick ställa sig duschkö efter avslutad kärleksakt). Kan inte säga att jag gillar det (no offense Erik). För alltså fan - jag och Anders har en veckan innan vi skiljs åt i fem månader, och jag kan onekligen tänka mig trevligare ställen att spendera denna sista vecka än i detta oupppackade transit-studentrum! Det är liksom inte bara rummet med vårt gemensamma liv staplade i Bauhaus-lådor... Det är KÖKET. All eventuell aktivitet av mig i det där köket skulle kännas som ett hån mot hela korridorslivsstilen! Ställa sig att laga Toscansk citronkyckling en tisdag när alla andra käkar makaroner och ketchupsås? Tina fem kilo blodigt kött til en polsk bondgryta? Tänk om någon är vegetarian? Softa i morgonrock med DNs samtliga delar en timme på morgonkvisten? Att ta på mig kläder innan frukost är otänkbart och är emot ALLA mina principer!

Det är inte heller som att man orkar bemöda sig att lära känna folk (hrm knappt hälsa) när man skall bo på stället en vecka. Känns helt fel att jag skall behöva göra en social ansträgning när jag bara vill ha en kopp te! Således känns nu varje besök i köket som att inkräkta på någon annans revir och är förknippad med grav ångest. Man vänjer sig säkert och ser (kanske, kanske) tjusningen med det med, men jag har verkligen inget som helst intresse av att lära mig charmas av korridorslivet just nu. Följdaktligen har jag och Anders inte satt vår fot i köket. Hela denna veckas matintag har redan intagits eller planerats in utanför Kalmars Nations väggar. Feel så att säga free att bjuda på lunch/middag när som helst nästa vecka!

Pus!

Om ni inte redan läst Johans blogginlägg om korridorlivet - gör det nu.


----


Uppdatering: Var ute i köket. En kille var också där. Försökte på Ami-manér skämta lite med honom som "avslappnad" inledning på vår korta korridorsrelation. Det stod en kastrull makaroner håriga av mögel på spisen. "Aha ett subject tänkte jag" och dängde till med "Är det här dina eller" höhöhöh liksom. "Nej" sa han torrt och lämnade köket. Minuten efter gick det upp för mig att det kanske inte var det bästa ämnet att skämta om. Fatta hur många konflikträdda tjejer som måste dragit den efter att för hundrade gången de diskat någon annans disk. Bra start Annamaria, bra start. Korridorspolis innan jag än presenterat mig.