Sao Paulo here I come!

Magnus Lintons Sydamerika-rapportering från hans blogg har fått mig att bestämma resemål i vinter! Läs hans kärleksförklaring till Sao Paulo:

Landade nyss i Sao Paulo, södra halvklotets största stad, o blev lycklig. Kom sent o gick rakt ut i Vila Madalena never ending nattliv o fann kvareter med stämningar som i New York som det en gång var; öppet men oordnat, billigt men bra, alternativt men före. På många sätt är detta en galen o sjukt segregerad plats (som hela Brasilien), men ingen tvekan råder om att det är ett masskoncentrat med framtiden för sig. För femtio år sen fanns inte många här, nu tjugo miljoner. O runt skybaren på Hotel Unique - en av alla väldesignade skrytbyggen som trängs överallt - ligger stans skyline o andas lugnt av en o endast en sak: självförtroende. Allt är nytt här. Det mesta snyggt.

Rio är stan som drar turister till Brasilien o det är obegripligt. Inte för att det är nåt fel på beacher o sockertoppar, men för att den är stillastående; liten, trött, mätt. Eller som min vän Henrik, boende i Rio sen många år, sa häromdan: "Folk här jobbar inte, de lever på samlade på pengar. Rio är en plats dit man flyttar för att avsluta sitt liv, till Sao Paulo kommer man för att börja ett." O det märks. Sao Paulo är en megastad i permanent rörelse o en kulturell isbrytare medan Rio är ett hopplöst bakvatten dit okritiska turister allt för länge rest för att tömma sina fickor i en miljö som sen länge slutat anstränga sig. Rio var, som New York, förra seklets stad. Sao Paulo är nollnolltalets.

Nu är frågan bara hur man kommer dit på billigast sätt.

mvh

upplevelseknarkare