Jag klär av mig naken, här är jag!

Lite fint väder idag och det slår mig som vanligt att jag hatar att inte ha balkong! Eller snarare vår balkong på Ymergatan. Den var så perfekt! Full sol hela dagen på högsta våningen, ingen insyn från några grannar = jag låg naken och stekte hela tiden! Inte pga något desperation att bli brun, nej nej, bara för att det är så jävla SKÖNT. Man låg där naken i solen, lyssnade på musik och var lite småkåt av ens egna varma kropp hela dagarna. Alltså, är jag nudist eller? Man bangar ju gärna att vara naken bland tyska skrevande män vilka tycks utgöra de huvudsakliga medlemarna i nudistcommunityt. Bangar nog att vara naken bland folk över huvudtaget. Alltså fy FAN när man gick på högstadiet och det var sommar och man får på nån jävla bekants sommarställe/läger/whatever och så kom (killarna i) gänget på att man skulle nakenbada. Eeeeh nej tack jag är inte intresserad (även fast man rent hypotetiskt ville, man ville bara inte unna de vidriga killarna man hängde med i den ålderna det nöjet).

Varför vill nudister vara nakna egentligen, jag menar i grupp? Är det någe sexuellt eller är det typ nu-jävlar-skalar-vi-av-den-den-tunna-kulturella-förnissa-som-
skiljer-oss-från-djuren-och-blir-mer-"riktiga"-människor?

*måste googla direkt*

ok typ första träffen...

Skål på den: