Att göra det bästa av en tisdag

Igår fick jag lite panik. Kom på mig själv med att bara ha rört mig en radie av typ tre meter sen jag kom hem i söndags. Har bara skött lite hemmafrubestyr då jag har "sommarlov" och Anders jobbar, legat och läst, solat och lyssnat på musik. Har på riktigt varit hemmafru alltså. Bestämde mig för att gå på promenad för att dämpa min självpåtagna instängdhet. I högklackat. I stadsparken. 50-tals-kvinno-blodet måste snabbt att spridits i kropp för jag har annars på min höjd högklackat på nyårsafton (under middagen då man inte måste stå upp, efter den byter jag typ om till platta). Promenerade runt i grönskan, lyssnade på musik och blev hälsad på av japanska gästforskare. Kände mig som en dam. Har definitivt aldrig hänt förut.

Mötte upp den alltid festpeppade Sofia på Snerikes för lite uteserveringsöl. Hon fick betala då de visat sig att jag inte ens hade pengar till hyran den här månaden. Var förjävla trevligt alltså! Precis så där som det skall vara, massa spridda skurar folk man känner, inte visste man kände och är glad man inte känner egentligen. På Snerikes blev jag dock inte behandlad som en dam. Sofia hade för korta små jeansshorts och rosa topp för att någon skulle ta mig för det (eller vara intresserad överhuvudtaget för den delen). Holy macaroni vad hon fick ragg! Hon berättade att så fort hon hade på sig minishortsen ute så blev killarna som galna. Massa smarta tankar passerade genom min hjärna: aha-Natacha-Peyre-klä-sig-för-killar-klä-sig-för-tjejer
Kesos-porrdans-arty-farty-förlägning-av-sin-personlighet- vem-är-du-vem-är-jag-levande-charader?

Annars förlöpte kvällen utan någon större dos omvälvande upplevelser. En högkvalitativ Snerikeskväll dock. Folk som vet att jag är nyss hemkommen från Sonár undrade hur jag kunde ha så kul på Snerkan efter alla maffiga klubbuppleverlser i bcn och jag undrade också ett tag när de spelat Party all the time två gånger, I will survive och "sköna" Jackson Five klassiker ett bra tag. Men man får inte roligare än man gör sig så vi fixade minidansgolv på en trappavsats, hängde lite med min brorsa som informerade Sofia om att "han älskade tjejer, snackade lite journalistik med Martin som är ansvarig för Metros internetsatsning, hängde med Khalid som funderade över hur han skulle kunna åka på semester som flykting (han är absolut inte flykting, han är bara inte fransk medborgare som ett politiskt statement då han inte tror på nationalstatstanken) och untz-untz dansade (Sofia trancedansade) på slutet till så jävla inte lagom svensk-ibiza-dansmusik. Khalid skjutsade hem mig på styret vilket dessvärre var mindre ovingligt än att sedan gå sista biten i de höga klackarna mina fötter nu fått stå ut att både promenera och dansa i.


Nu väntar jag på att Keso skall komma hem (eller ta en paus från WoW:andet) så vi kan hänga med hennes sköna folkpartistkompisar på Snerikes. Jag väntar mig lika spännande politiska samtal som detta förra året:

"... Jag fattar inte hur folk kan vara så konsekventa de faktiskt är i sitt politiska tyckande. Ett roligt exempel på det var den politiska sekreteraren för Folkpartiet som på Snerkies jävligt full försökte övertala mig om att jag var folkpartist. När jag (absolut inte lika full) intresserat frågade varför han trodde att jag var folkpartist så sa han: "för att de tycker bäst saker, de är det absolut bästa partiet, de tycker bäst i precis allt! Inget parti är som folkpartiet! De tycker inte dåligt i nåt!" Jag bara: "ok, så därför är jag folkpartist?" varpå han famlade efter min höfter och försökte titta mig djupt i ögonen."