Hairdreams

I natt drömde jag att jag hade en mjäkig mittbena och att jag lånat ut mitt svarta slimmade satängfodral á la Hollywood till en tjej som jag vet hatar mig. Jag låtsades inte om att jag visste att hon hatade mig och hon i sin tur låtsades inte om att hon visste att jag visste att hon hatade mig. Jag var asnervös över att hon skulle ha sönder min klänning. När jag vaknade kände jag ett osedvanligt starkt behov att permanenta mig. Jag funderar rätt ofta på att permanenta mig med räds projektet på jag helst vill undvika att se ut som en svintoboll eller Chalize Theron i Monster. Tyvärr kommer det säkert se ut så efter ett tag med mitt efter fem års färgande lite ledsna hårkvalitet. Jag kommer helt enkelt inte få till den där Scarlett Johanson-frillan. Den lär ju komma utav massa jobbiga rullar eller nåt. Sånt pallar jag absolut inte med! Jag har väldigt höga krav på min frisyr: jag skall absolut inte behöva göra någonting annat än att tvätta den var tredje dag och på sin höjd krama in lite mousse eller nåt. Lugg som killar mig i ansiktet eller hamnar i munnen eller lipglosset vid lite blåst (eller rörelser överhuvudtaget) göra sig icke besvär.

Här är lite frisyrer jag inbillar mig kan leva upp till mina krav någorlunda men ändå är snygga:

Det är roligt det där med permanenter. På 80-talet permanentade sig verkligen alla hur lite de än brydde sig om sitt utseende i övrigt. På 90-talet färgade alla håret även om de inte brydde sig särskilt mycket i övrigt. Hur ofta såg man inte folk med total frånvaro av smink och klädstil men ändå lite fräcka slingor eller en hårfärg uppenbart inte deras egen?

Jag har varit sugen på att permanenta mig sen jag köpte min första Damernas Värld (eeh tolv var jag) men jag upplevde det alltid som att det nästan var lite fult att permanenta sig. Som att det var en lite för stor och fåfäng ändring för att det skulle vara ok. Det samtidigt som folk ändrade hårfärg hit och dit, gjorde (tunna svenska blonda) rastaflätor på semestern, hade tjocka lager pandasmink och gud vet vad. Konstigt det där. En gång försökte jag göra infria min lockiga dröm: med en Hemanent! Ni skulle inte velat vara min kille då alltså. Jag tvingade min dåvarande kille att rulla upp hela mitt hår på de där små rullar och spolarna. Halva dagen tog det men jag blev snabbt uttråkad och orkade inte vänta på resultatet så jag tog ur rullarna innan verkningstiden var slut. Två av rullarna hade genererat något som liknande lockar, resten var rakt. Efter första tvätten var allt rakt igen. Om jag lyckas övertyga mig själv att prova igen blir det nog frisör alltså...