Hej då mest älskade hej då sommardag och sommarnatt

Idag har varit en sådan där filmdag, då ett helt (känslo)liv behändigt och intensivt komprimerats till blott en dag.

Eller föresten.

Innan jag börjar skriva för att minnas måste jag ge ett försvarstal till mitt ständiga dagboksutkletande på denna allmänna plats. Jag älskar övergångar i livet. Ni vet, känslan när något är på väg att hända, att man är något på spåret, med sig själv eller livet eller bara att något stort, eller annat står för dörren. Veckorna innan studenten. Inte själva studenten eller dess efterspel. Jag finner tiden mellan alla fartblinda perioder att sus och rus långt mycket mer spännande och intressanta. De pirriga, inte lika perspektivlösa timmarna/dagarna/veckorna som förbereder för, eller lappar ihop ett gäng fragmetariska upplevelser till drömskisser eller önskepussel. De vars skärvor sedan handlöst slängs ut för att sedan hamna i någon helt oväntad formation. Lekandet och prövandet med drömbilderna är halva grejen och det är just där jag är nu. Därför denna dagbok! Därför behovet av att senare komma ihåg. Därför känsloknarket. Tröttnat på bloggar, bekännelselitteratur, kvinnotrams eller bara mig? Sluta då läs här!

Eller så kan ni läsa dessa inlägg från den förra, helt annorlunda funtade bloggsommaren:

Om det "jämställda" sexlivet

Politikerbarnen gör mig ledsna ibland

Bruce Springsteen-högern och Jack Keruack-vänstern - lika jävla mossiga båda två

Varför jag röstade rött

Det är dyrt att ha hög lön - det är ännu dyrare att ha låg

Rosa Bandet-hetsen

Det var den "riktiga" världen. Den utanför det bloggande självälskande kvinno-egot. Men allt jag gör är inte för världen eller för er. Det här är för mig mig mig och jag jag jag:

---

Hade ställt klockan på sju för att krampaktigt hålla om Anders innan vi klockan tio skulle skiljas åt för fem månader. Allt var vanligt och ovanligt om vartannat. Försöker desperat inhalera och spara den underbara doften av precis mellan hans bröst, där det är så hårigt och snårig och mycket Anders det bara kan bli. Vill aldrig släppa taget. Kollar SMHI och dushar. Gråter första gången någonsin under sex. STACKARS, tänk om han trodde det var våldtäkt? Killar verkar ju ha svårt för att veta det där... STACKARS alla killar som liksom måste leva i ovissheten jämt och ständigt.

Gick hand i hand genom ett morgonuppvaknande Uppsala. Full sol. Inte en stillstymmelse till morgonkyla. Rösten sprack när vi kysstes jag-älskar-dig-hej-då. Bölade bakom solglasögonen när jag gick hem. Kiosk-föreståndaren frågade hur jag mådde, när jag av pliktfylld artighet tog av mig solglasögonen i affären. "Så där" sa jag och brast ut i gråt bara för att det inte passade sig. Hasplade ur mig att jag skulle vara ifrån min kille jättelänge när jag ändå osvenskt blottat mig för tobakshandlaren. "Du älskar honom mycket" sa han sakligt. "Tack" var det ända jag kom på att säga, hasade ner solglasögonen och gick ut i det bleka morgonljuset. Satte mig på en bänk och kedjerökte, tittade på änderna och spädde på kärleksfilm-misären genom att hulkande lyssna på Sally Shapiro - I know (SLL dub mix) på repeat.

Gick hem, där korridorens "städtjej" uppenbarligen kommit hem från "semstern" och nu hetsdammsög, gnidde och fejade upp bland muterade mögelsporer och bananflugor. Fick ett glädjande mail om att min beställda kamera (som borde kommit förra veckan) hoppsan-hejsan utgått ur sortimentet. "Ville jag ha en annan, dyrare så här tre arbetsdagar innan min avresa?". SKÄLL! Försökte laga Anders ungerska potatisgryta. Hedrade hans minne genom att bränna vid den. Hetsade för att hinna hämta Mia och Malin från sthlm-tåget. Bad och picknick stod på post-hej-då-schemat. Åker ut till Morga Hage. Lite mulet. Lite regn. Oj då jättemycket regn. Oj då jättemycket åska och blixtar. Oj då det kommer närmre. Oj då vi har tagit skydd under ett träd. Oj då dödsångest. Halva himlens vattenreserver töms på oss. Dyngsur inpå bröstvårtan. Åker hem och torktumlar oss själva och fikar med kaffetermos och transfettiga citronmuffins på sängen.

Nu gassar solen igen. Tar en sväng på stan. Har fått en parkeringsbot. Eftermiddagsöl på Palermo. Några gamla kursare till Malin slår sig ner. En översätter Strindberg, den andra tillhör världens räddare: de gröna entreprenörerna. Han skulle utvinna palmolja i Senegal och betala sina arbetare 1000 kronor i månaden. Malin tröttnade på samtalsämnet miljöpolitik efter typ tre timmar och Mia fick liberal-overdose medan jag tyckte det var roligt att diskutera. "Du är smart" sa han och lät lite förvånad. En stund tidigare hade han kommenterat att vi alla var blonda och hade maskarade ögonfransar. Ehe jaha själv är du lite nougatfärgad och din killkompis har Lenin-mustacher? Leninmustacherna tyckte för övrigt att inga kvinnliga författare klarat av att kittla och utmana hans intellekt. Han kunde inte nämna någon kvinnlig författare han läst.

Mia var rosenrasade när vi gick hem. "Nougatkillen" hade efter att Mia berättat att hon några år jobbat med bistånd, börjat upplysa henne om olika svenska biståndsorganisationer och hur de fungerade. Mia var väldigt tacksam och glad över att få utbilding i något hon, till skillnad från honom jobbade med. Det fick mig att tänka på det här härliga Palermo-hänget.

Lagade middag småfulla och gapigt diskuterandes. Kollade på en tv4 dokumentär om intelligent design och freestylade fram Agneta Sjödins kommande P1-sommarprogram. Pussades hejdå på stationen. Småmulliga reggaetjejer och knarkliberaler strömmade från tågen. Någon har tappat ett paket ekologisk bönmix från ryggsäcken. Inser att det för en gångs skull är en fantastisk natt i Uppsala, med alla människor (och poliser) florerande om och kring reggae-festivalen. Vill skriva hundra sidor på ett nattupplyst parkbänk som en annan Birgitta Stenberg. Möter istället upp Elin för en promenad. Pratar om att prioritera i karriär och intressen och om killar som helt plötsligt inte tittar en i ögonen när andra "viktigare" killar är med.

Sitter på korridorsbalkongen med påtår efter påtår te. Njuter av de bara benen i natten. Förstår att mer sådant komma skall. Röker hundra cigg. Hinner inte sakna Anders än. Än så länge magisk ensamnatt.