Ok VAD SOM HELST för att figurera i media!!!!!!!!!

Idag höll jag i min första jounalistiska intervju. Det var roligt och gick bra (= de pratade mycket, jag litet). Sitter och lyssnar på diktafoninspelningen på repeat och försöker bena ut som är väsentligt att ta med och vad fan som ni kan tänkas vilja läsa om. Jag känner mig lite som en riktig journalist faktiskt! Typ "Kofi vad säger du om mutanklagelserna mot FN"? Lite ångest att höra sin röst inspelad bara, jag säger alltså och liksom hela tiden! Varför har ingen sagt till mig - det låter så sjukt fult! Känns dock bra att min svindyra mp3-spelare som har så många fiffiga användningsområden (jag såklart inte använt sen jag köpte den) kom till nytta till slut.

Apropå journalistik och så... Igår hade jag möte med min chefredaktör. Utanför Dragarbrunnsgallerian där UNT har sitt kontor blev jag haffad av en kvinna med en enorm kamera. "Stanna cykeln och vänd dig hitåt!" skrek hon som att jag höll på att bli nermejad av en lastbil men utan att fråga om jag var intresserad av att vara med på bilden i fråga. Jag gjorde som hon sa med intentionen att när hon var klar förklara att jag inte var så sugen och att det inte var sån bra idé att använda någon som figurerar med bylinebild i UNT som modell för en av tidningen bilagor. "Jag håller på att göra en bilaga om det nya Uppsala med Musikens Hus, nya åkanten och Dragarbrunnsgallerian. Tänkte att du är ju ung och trendig och passar bra framför Uppsalas nya trendgalleria". Eeeh Uppsalas nya trendgalleria? Hon ville ta mitt namn och jag förklarade som det var och att jag inte var så intresserad av att symbolisera det unga trendiga Uppsala som shoppar i Dragarbrunnsgallerian. "Amen ok då tar vi inte ditt namn bara så kanske inte folk känner igen dig". Vet inte om hon använder sig av bilden nu men om hon gör det så vet ni att det INTE var frivilligt. Dör av pinsamhet om någon tror att jag blev tillfrågad av någon på UNT bara "Amen absolut guuud vad spännande jag har aldrig modellat förut men man skall ju prova allt här i livet åtminstone en gång och jag brinner verkligen för Dragarbrunnsgallerian SÅ spännande nu kör vi strike a pose VOUGE!". Inform everyone you know that's not the case liksom.

Ta i tre + 1

Hej, hej tre grejer innan jag tar tag i dagens göromål.

NAGELLACK
Måste hypa alla modebloggares favoritnagellacke OPI lite! Det sitter i typ två veckor. For real! Alltså älskar tidsbesparande saker. Typ som att inte raka benen och sånt. Vem orkar hålla efter en rakning när det finns så mycket roligare grejer att lägga sin tid och uppmärksamhet på? Och orka hålla efter naglarna när man väl lagt på nagellacket! Det skall ju bara vara där helst tills det tar bort sig själv efter typ två veckor, och det gör det uppnebarligen! Hur som helst: OPI muy beuno mucho bättre än typ Mavala som man köper bara för att de är så praktiska (och lite söta). OPI kostar lite mer men tid är pengar sa redan Benjamin Franklin.

ATMOSFÄRISK TECHNO
Har kommit på att jag den senaste tiden nästan enbart lyssnat på atmosfärisk techno, mycket med lätta trancevibbar. Typ A thousand nights som du hittar här och Solar Kingdoms Sunrise. Så fint! För övrigt så är det mycket tråkigt att Rice Twins ställt in spelningen på fredagens Bricolage. Hade gärna sett dem igen. På Rice Twins myspace finns även en låt jag tidigare tipst om: Goatee. Lyssna!

BOK
Just nu läser förutom den ständigt växande magasinhögen i badrummet enbart kurslitteratur. Men det gör inte ett dugg för jag har misstänkligen den intressantaste kursboken någonsin! Sharon Beder - Selling the work ethic. Den kan helt klart klart nöjesläsas. Det är en är en superspännande idéhistorisk genomgång av varför kapitalismen, världen och vår regerings jobbpolitik ser ut om den gör. Intressant komplement till DN:s ledarsidor. Min fördjupningskurs är över huvudtaget sjukt intressant! Smaka bara på namnet: "Kapitalismen, arbetsmoralen och det lättjefulla livet". Ni vill inte veta vilken stjärtis jag är på lektionerna... Blir helt upphetsad när jag tänker på att jag 4,5 år s studiemedel kvar att slösa på universitetskurser. Mycket superlativ där men så jävla värt det!

UTVÄRDERA MIG
UNT-fredag håller just nu på att utvärderas sen den "gjordes om" och bla rekryterade mig. Eftersom jag skall bo i Vietnam i hösten (ja ändrade planer igen) så kommer jag inte fortsätta som klubbkrönikör, men om ni tyckt att jag skött mitt jobb så kan ni säga dte i utvärderingen. Ni får så klart säga motsatsen också om ni känner för det! Men om ni underhållits någon snutt varannan vecka och ev vill fortsätta med det och UNT ev får se att läsarna tycker att jag gjort ett bra jobb kanske jag kan få fortsätta skriva. Det även om jag inte bor i Uppsala för tillfället. Självklart dock inte som klubbkrönikör vilket både jag och UNT tycker kräver sin dansgolvsnärvaro... Men något annat. Vad vet jag... Skall för övrigt bli sjukt läskigt att bli utvärderad av läsarna. Ännu läskigare blir att se vad UNT gör med min krog-våldtäkts text tills på fredag.

Annamaria - en helg äldre

Så har sista helgen i maj förlutit. Känns lite vedmodigt på något sätt. Vädret är icke-väder mest hela tiden och allting snurrar så fort. Anders ligger och läser ut skönlitterär bok på bok medan jag springer mellan hundratusen saker sedan länge inplanerade in i minsta detalj för att allt skall hinnas med. Ingen skönlitterär kontemplation för min del. Lite ironiskt att jag läser "Den protestantiska etiken och kapitalistismens anda" nu. Den behandlar bla hur ständig värdslig aktivitet och arbetet blev ett kall för människan... Känns hur som helst som att jag inte har en minut till övers tills dess att vi sätter oss i FOX:en och drar ut på roadtrip i Europa. Med det tempo jag håller nu kommer jag typ somna framför ratten det första som händer! Men jag har inget att klaga över för det är roliga saker jag springer mellan och det är en självpåtagen stress. Kommer väl precis som med de där extremt hektiska gymnasieåren (då man bröt ihop totalt en gång tredje månad) att se tillbaks på den här tiden och bara: "Ååååh tänk så mycket roligt jag fick göra ändå!"

Yeah yeah. I fredags spelades det skivor på Kalmars. Det var en major downer. Det blev två technogolv samtidigt vilket kände stressande pga alla indiekids som kommit dit för att höra Håkan-nostalgi och TTA:s senaste, tekniken var under all kritik och dj:sen från Stockholm knackade på axeln innan vi hade spelat vår avsedda tid och bara: "Alltså vi har åkt hit från Stockholm för att spela!". Eeh ursäkta det ligger 40 minuter härifrån, ni pluggar i Uppsala, vi är också bokade och vi gjorde upp om tider innan liksom! Vi ruckade inte på oss och Elin betalade tillbaks med att kräva tillbaks hörlurarna vi tagit med oss (de hade inga egna med sig) innan de hade spelat färdigt! "Jag måste gå hem nu så jag måste ta med mig dem". De fick spela sista halvtimmen utan hörlurar! Kontenta: Ta med egna hörlurar och don't mess with the wrong girls!

Förutom skivspelar-downern så var det himla trevligt. Trädgårdshäng (även fast jag dåligt timat kände mig folkskygg i två timmar och inte orkade mingla), grillmat, en back gratisöl, discodans och efterfest som resulterade i grav dagen-efter-ångest. Efter att ha drivit demonerna ur kroppen och tittat på "Sex, Lögner och Videoband" drog jag mig bort till Elins födelsedagsfest. Där hade någon som jag misstänker var Keso introducerat idén på att leka "Jag har aldrig". Jag kände mig inte jätte up for att slänga mig in i leken nykter när de aspackade var på nivån "Jag har aldrig haft sex i ett bönerum fastbunden i en Volvo 240 rökandes pipa nynandes på I will suvive". Drack lite vin och pratade jobbkreativtet med Elin istället. När Ola (Elins boyfriend) spytt, men inte låtsades om det och folk däckade traskade jag vidare till Palermo och mötte upp Anty, Fabian och Henrik, snyltade lite lagom med öl och avhandlade lite ditten och datten. Klockan tre knatade jag protestatiskt hem och drack tre stora glas vatten för att klara av dagens späckade schema.

Så här 23.13 måste jag säga att jag är ganska nöjd med dagens insats och att jag således känner mig lugn och harmonisk trots dagens svarta Six Feet Under. Vad hände liksom? När förbyttes den svarta humorn till enbart ren svärta? Och hur fan skall skiten sluta? Fattar ingenting... Hur som helst. Eftersom jag skall upp och arbetsmyra mig tidigt imorgon med så får er korta inblick i mina helgförströelser sluta här. Men först lite bilder! Eftersom vår kamera dog får ni lite pics från i fredags av den här mannen:

Häng på trappan...

Några whiggers spelar lite sköna låtar

Trädgårdshäng (dö inte av nostalgi nu Daniel)

Henriks keps skulle så klart hora runt och linslusa:

Ingrid spinner lite vax som alla coola säger

Någon gränslar en soffa, halsar mousserade och tror att hon är kändis

Alltså rymdtröjan!!! Elexyrpaketet någon? Internet: !?!

Olof och Anders fick spela på snyggaste dansgolvet

Fäzt!

Ami aka evil sexy spider

Glada i hågen och Ami aka IQ-fiskmås

Pose-Ami med lite emo sällskap (även de lite lezzna över ljudet, tekniken och lite sånt). Känns för övrigt bra att vara ihop med en engelsk fotbollshulligan tackar som frågar!

Apropå tidigare inlägg

Fick ett mail från en av arrangörerna bakom vad som verkar vara Malmös bästa klubb som ikväll gästas av Oliver Huntemann. Så här skrev han:

läste precis ditt inlägg om den manliga djbåskulturen. intressant, lite träffande och sant. enda jag kan säga till försvar är att jag jobbar på det och att vara kille är en genetisk defekt, det sista kom jag fram till när jag jobbade på fängelse.

Trendy Bylund verkade också ha reagerat då han gjorde olika poänger av inlägget ungefär åtta gånger i timmen tills han blev för full.

För de som inte har DN kan jag rekommendera intressant läsning om mansrörelsen vara eller inte vara.

Mjukisar i velour fick svenska män att reagera

Kampen måste föras politiskt

"Man skall ju vara där för ungen"

Dagens utmärkta artikel verkar dock inte ligga uppe än. Där intervjuas bland annat ett gäng deltagare som i linje med dagens individfokuserade samhälle ansåg att man kunde börja med sig själv om man verkligen ville förändra något. Till skillnad från Jan Guillou då som tycker att sådana initiativ är trams och att "man skall jobba politisk med jämställdheten istället". Ännu en gång: VAR ÄR SIMULTANKAPACITETEN I DISKUSSIONEN? VARFÖR TYCKS DET ENA ALLTID UTESLUTA DET ANDRA!?!

Varför står inte din tjejkompis i dj-båset ?

I senaste numret av Arena finns ett gäng artiklar på klubbkultur-temat. Till att börja med måste det sägas att Arena är väldigt progressiv tidning som faktiskt tar ett sådant ämne på allvar. Det trots att det säkerligen kan anklagas för att vara storstadscentrerat och navelskådande av diverse vänsterradikaler som gormar om att "Kvinnolönerna går först"! Jamen självklart, men sen när miste människan simultankapaciteten att föra flera parallella diskussioner samtidigt liksom? Hur som helst...

Artiklarna spänner över ämnen som varför Sverige är så jävla efter och inte tar techno och klubbkulturen på allvar, dj-makt, o-patriarkala klubbar och statusmarkören vinylskivor. Även mitt favorithatobjekt på klubbar avhandlas av doktoranden Ann Werner: Män vid dj bås. Kanske i sig inte den viktigaste diskussionen men fortfarande uttryck för något mycket större.

Jag blir bara mer och mer fascinerad för varje år jag klubbar att det undantagslöst skall stå typ fyra killar i eller runt dj-båset. Det senaste kanske mest skrattretande exemplet var på Grodan för några veckor sedan då det var SJU killar i dj-båset förutom dj själv! Vet ni hur litet det är där? Och vad gör de där? De har ingen uppgift, de kan omöjligtvis hålla koll på vad dj:n gör och "lära sig dj:a" (starta i så fall ett "DJ:s wannabe Stockholm" i så fall och lär er mixa hemma som alla andra!) de dansar inte och för er som inte känner de som har klubben eller de som dj:ar kan jag informera om att det inte alltid är bästa kompisarna som står och supportar heller vilket kan vara lätt att tro. Nej nej. Det kan dyka upp helt random killar som skall in i dj-båset, upp på scenen eller "hjälpa till med tekniken" utan att för den delen kunna något.

Men varför är det alltid just fyra killar som hänger i dj-båset? Då jag såväl har kört klubb, dj:at och klubbat a lot så vet jag att tjejerna ofta håller sig på dansgolvet även om det varit nere med musiken sen mammas bröstmjölk, själv är dj, är bästa kompis/flickvän/whatever till kvällens dj. Inte ens när det är en kvinnlig dj och man kan tänka sig att hon har sitt bästa tjejposse där står det sju tjejer i båset. Nej även då är det killar som vill stråla sig i dj-båsets glans. För det är väl det det handlar om, antyda att "Jag är inte som er. Jag är någon. Någon cool. Någonting mer än er som måste knuffas, svettas och har alldeles förfärligt roligt på dansgolvet. Dance for me bitches yeah!".

Tjejer får sin status genom att klä upp sig och vara snygga. Killar genom att prestera oavsett det handlar om att sporta eller dj:a. Kan man inte själv kan man ju alltid låtsas genom att hänga runt. Tjejer som "hänger runt" ser man dock inte nådigt på. Äh jag vet inte. Egentligen är det väl det som jag stör mig på. Att dj-bås-området är så inmutat av manlighet att tjejer inte ens överväger att hoppa upp där. Att ramarna för hur status (och kön) skapas fortfarande är så olika för män och kvinnor. Och kanske att statusen killarna får enbart genom prestationen i sig alltid måste addas med utseende för att det skall bli något värt för tjejerna...

Mer om det som egentligen spelar någon roll någon annan gång.

Egentligen var tanken att jag nu skulle ha skrivit en krönika, en artikel, läsa Max Weber eller svara på min hundra mail jag inte hunnit svara på de senaste dagarna men sen såg jag de här bilderna och bara kände att jag ville skriva nån liten upprörd truddelutt:


Nämen föresten! På fredag spelar jag och Elin på Kalmars. Det blir en jävla fest kan jag lova.


Av någon anledning är jag den enda vars namn inte refereras till den klubb jag höll i. Blev lite småsur i någon sekund innan Anders i sin tur blev sur över att jag blev sur och sa att det var för att alla ändå vet vem jag är. Då blev jag lite sur igen och ville inte bli sedd som krönikörs-dj och sen kom jag på att jag var typ t ö n t i g a s t i världen och släppte det skamset.

När jag startar min tjejgrupp så skall jag bara lära med en sak. Ta er själva på så jävla stort allvar. Tro att ni är mer än ni är och överskatta er förmåga. Förstå hur många medelmåttiga människor som gör det och kommer hur jävla långt som helst! Mest killar som uppfostrats till självförtroende oavsett prestation för att kunna hävda sig i konkurensen med alla andra killar som uppfostrats på samma sätt.

Tycker ni det låter osympatiskt och dumt? Starta en killgrupp då! Lär dem det motsatta och invänta Jan Guillos intåg. De killar som skulle behöva höra det skulle knappast ta det på allvar när en tjej kom intågande och försökte.

Mer om det någon annan gång. Det är ett extremt viktigt ämne.

Och för er som känner mig: nej jag hatar inte män. Tycker bara att ni kan hjälpa till lite.

P&K

Livets stora frågor 2

Varför äter man alltid godis tills man mår illa?

Hur kan man benämna sig själv som "en skön södergrabb"?

Varför vill man klämma sin killes pormaskar?

Har nån någonsin träffat en rolig clown?

This is sick!

Den här och nästan alla andra städer är bara såååå för små för mig! 13 miljoner verkar däremot lagom så här kanske jag bor om några månader:


Det här blir nog min nya stil där:

22 and still running

Lyssnar på nya Tough Alliance skivan. Jag ljuger inte när jag säger att det är första gången jag lyssnar på en hel TTA-skiva. Jag har fram tills nu känt mig totalt ointresserad och blank inför såväl deras musik som deras populärkulturhype. Jag var för tok för nere med "riktig" techno och disco när alla electropopband blev allas darlings. Jag förstod inte den ungdomliga yra de framkallade på popklubbarna, bandkillarna som skulle kunna dö för att ha kommit på playback-baseboll-grejen och tjejerna som drömde om att springa genom ett nattgalet Göteborg med någon av TTA-killarna i handen eller bara att inte bli nedtrampade och nedslagna på deras konserterna av alla fans av manligt kön som helt plötsligt fick lov att vara "grabbar" igen.

Kom ett år för sent på att "25 years old and running" var bra och ja nu sitter jag här med "A new chance" som jag försökt lyssna på utan dansmusik-skygglapparna. Vet inte om skygglapparna är på eller av men det är skit samma. Jag gillar den! Hela skivan känns lite som en indieversion av Nelly Furtados - Say it right som var en av förra årets bästa låtar. Det är lite reklamfilm över dem båda. Ni vet magisk sommarnatt med lagom supersnygga American Apparel-ungdomar som är så jävla mycket ungdomar. Alla med känslan av att leva totalt i nuet med ändå har hela världen för sina fötter. Man önskar att man var där och att "A new chance" var soundtracket tills ens eget liv. Och faktiskt! Genom att lyssna på den där skivan dygnet runt en massa sommarmånader skulle allting nog få precis den där romantiska inramningen. Det skulle man dock först inse när hösten kommit och skivan var sönderspelad.

Just den ungdomliga härligheten hade jag dock kunnat gilla tidigare också. Uppenbart nostalgisk musik får väl vilket gammalt indiehjärta som helst att gå igång. Men denna skivan gillar jag mer än av bara indienostalgi skäl. Det är alla små influenser från musikkulturer jag själv håller högt som gör det. Housepianon, Ibiza-strand-influenser och allmänt bra tidigt 90-tal dansmusikvibbar gör sig bra ihop med den nasala pojksången. Klipp och klistrandet känns heller aldrig påklistrat (ursäkta ordvitsen) som det ibland gör när popband upptäcker samplers och får för sig att peka fuck you åt det poparv de tidigare förvaltat. På "A new chance" bildar de istället en jättefin organisk helhet och bidrar starkt till att jag numer kan titulera mig ett TTA fan.

Kanske borde jag iom det omvärdera mitt statement från i somras om att popkillar (i ordets pops vidaste mening) inte har så mycket mer att tillföra musik-Sverige. Men jag vet inte. En svala gör väl ingen sommar...

2000-tals kill-eufori

Tidigt 90-tals Ibiza eufori

Roligast i år?

’Kär i en hipster’ - Hanna Fahl

Het
Hip, alltså
Jag svär på Diplos grav
Han ger folk
Han leker inte med folk
Fan, han är en hipster
Jag är kär i en hipster, jag är inte rädd för honom
För jag har fått ladd från honom, förstår du vad jag menar
Men du borde skaffa koll, hey

Jag såg honom med Kleerup
Rätt bakis, hade vart på Nöjesguidenfest och spelat (lite skivor)
Fickan full av ölbiljetter (i drivor)
Han kolla snett på mig (ojojoj)
Men sen log han åt mig (ojojoj)
Och Karin Wester som han hängde med såg ut att vilja slå mig (slå mig slå mig)

Men jag blev kär i en hipster
(Jacka från Vibskov och Plimsoles, Whyred-jeans, mediajobb)
Jag är kär i en hipster
(Har kritvita Ray-Bans och barklubb, han är svensk men han älskar New York)

Han tog med mig på svarttechnoklubb
Med gästlista, men jag var inte bjuden jag fick vara (plus en)
Och följde ljuset från alla (glowsticksen)
Han svepte en drink sen (ojojoj)
Och jag kände ingen (ojojoj)
Och Karin Winther som han hängde med såg ut som hon ska slå mig

Men jag är kär i en hipster...

Han gillar tjejerna som har eget Clitspit-inlogg
Oversizead jumper och som skrivit en Rodeo-gästblogg
Som står och hänger utanför Russian Spring Break
Med handen lite vilande på höften, röker B & H
Med Monkijackan knäppt, MacBook och lagom full
Hon är en hipster och hon kliver på vid Hornstull
Hon drar till SoFo för att ta en nostalgitripp
Hon har inget batteri till iPoden, nu dog Hot Chip

Jag är kär i en hipster...

Pop the glock, pop the glock...

Din MySpace din MySpace...


ok inte helt klockren bildillustration men karl fick duga ändå...

Lite krönikörsgnäll

Jag får väl lära mig acceptera att så fort jag lämnat ifrån mig mina krönikor till UNT så har de rätt att klippa och klistra i dem, men alltså argh det är svårt! Det känns alltid som att de tar bort det roligaste och viktigaste...

Skriver alltid färre tecken än vad jag blivit tilldelad för att vara säker på att de inte skall klippa men så händer det ändå titt som tätt. Bu-hu-HU! Note to myself: A C C E P T E R A det. Men se tex. i dagens krönika:

UNT:s redigerade version
Flustret
Är du en student av det traditionsälskande slaget kan Flustret vara ditt ­alternativ. Innan nationerna hade vidgat sin verksamhet till mat, öl och dylika förlustelser var Flustret länge första alternativet för studenter. Känn historiens vingslag!

Min inskickade version
Flustret
Är du en student av det traditionsälskande slaget som hyllar högstämnda tal, punsch och tiden när man skämtade (och menade allvar) om att kvinnor på universitetet bara var ute efter att hitta en man? Då kan Flustret vara ditt alternativ. Innan nationerna hade vidgat sin verksamhet till mat, öl och dylika förlustelser var Flustret länge första alternativ för studenter. Känn här historiens vingslag eller finn dig en äldre försörjare så att du kan fortsätta läsa din humaniora hela livet.

Älskar osubtil konst!