På midsommardagen kom 50 stycken schweiziska bussturister till Bäsinge för att uppleva den genuina svenska sommaren som den ser ut i "Visit Sweden" broschyrer. Förutom att vara hemvist för allehanda motorfordon och köttkor är nämligen Bäsinge en Carl Larsson idyll utan dess like. Här har familjen Ivarsson vidsträckta marker och skog där stadiga svenska tallar växer för att så småningon bli stockmattor och lyxgolv. Här finns faluröd bebyggelse och blomprydda grusvägskanter. Sinnebilden av ett tysk turistparadis alltså.
En av storstugorna, som vanligtvis inte används, hade gjorts iordning för att inhysa de schweiziska turisterna där de senare på kvällen skulle serveras en typisk svensk middag. Det var första gången jag var inne i det huset. Det var helt otroligt! Det skulle kunnat vara ett Anders Zorn museum! Massa gamla fina möbler och fint porslin, knarrande trappor, välbevarade tapter och väggmålningar av dalatyp. Entreprenörs-Ami kokade fullkomligt över av idéer på sommarcaféer, vandrarhem, julbord och bröllops- och festuthyrningar som senare skulle kunna husera på gården. Entreprenörs-Ami fick dock snabbt ge vika åt en annan stark Ami-sida: loppis och second-hand-fyndar-Ami. Bakom lite stängda och låsta dörrar fanns nämligen en massa gamla kläder och bråte ingen visste var de skulle göra av. Vilket hån mot min person av Anders att inte berätta om dessa gömmor tidigare! Jag löpte amok bland gamla 60-tals leksaker, guldpumps, skräddarsydda dräkter, inblåsta löv och Hemmets veckotidning från 1953. Måste säga det igen: Vilket hån mot min person av Anders att inte berätta om dessa gömmor tidigare! Det är få saker som jag tycker är så roligt som att hitta massa fina, gamla kläder och prylar i andra hands affärer och på loppisar. Än bättre om de är jättebilliga eller, som i detta fallet, gratis.
Jag är en extrem shoppingjunkie när det kommer till second hand kläder. I kvantitet och kvalitet är jag nog second hand shoppingens svar på Victoria Beckham. (Jag blir nästan lite upphetsad när jag sitter och skriver det här och tänker på alla mina fynd). Ebbas fyndande ligger i ett jävligt kallt och skuggigt lä.
Det handlar inte om att jag är snål eller inte är modeintresserad. Tvärtom är jag är extremt klädintresserad. Jag väljer att kalla det klädintresse eftersom modeintresse känns så himla mycket "byta-ut-hela-garderoben-efter-alla-Sofie-Farhmans-tips-även-fast-
hon-tycker-att-man-skall-ha-sin-egen-stil-men-till-slut-har-alla-samma-
oindividualistiska-stil-ändå". Jag väljer även att benämna det second hand shopping istället för det lite töntiga ordet "vintage-shopping" som jag tycker felanvänds i Sverige. För mig känns det svenska användandet av ordet som ett försök att definiera sig från de fattiga satar som köper second hand för att de måste och inte för att de vill. En sån vill man ju inte vara så då kallar man det vintage-shopping för att klargöra att man lika gärna skulle kunna shoppa Marc Jacobs.
Vintage shopping förknippar jag också med att betala överpris för någon märkesvara i en utplockad andra hands-affär i Stockholm.
Det finns hur som helst många fördelar med att handla second hand. Som second hand shopping-fashionista har du ett enormt försprång i att vara först med allt (om det är det man är ute efter). Dagen efter Nicole Riche fotas i sidenscarf runt axlarna kan du bara kila ner och och köpa en liten passande scarf för en femma och knyta den likadant. Det är dagen innan H&M tryckt på start-knappen för deras enorma copy maskin och en månad innan du hunnit snåla ihop till en designer scarf (om du inte är väldans rik och kan följa varenda shoppingimpuls du får dvs).
Dessutom hittar du ofta unika kläder, även om de för den delen kan vara väldigt moderiktiga. Folk med koll vet ofta precis hur större kedjors tolkningar av trender ser ut och känner igen dem. De flesta kommer alltså veta exakt köpställe och pris på din outfit. Alla kommer däremot undra var du köpt din chica jacka eller snygga stövlar när de inte känner igen dem. I vintras blev jag t.ex. stoppad flera gånger i veckan i Stockholm av tjejer som undrade var jag hade köpt mina skor. Då känns det onekligen bra att man betalt 40 spänn för dem. Det skulle man kunna fira genom att käka sushi åtta gånger ute, vilket skulle motsvara det dom m i n s t behövt betala för sina inte alls lika fina fejkläderstövlar. Där framgick den kanske främsta anledningen: man får mer pengar över till en massa annat. Även om modetidningar och modebloggar lätt kan ge intrycket av att mode är tjejers huvudsakliga intresse (och på så sätt göra folk oroliga över vart världen är på väg) är dock så ofta inte fallet. Mode är ofta e t t av många intressen, även om det ibland kan kännas som ett kvinnligt måste. Kanske gillar man att resa, dricka sprit, läsa böcker, lyssna på musik eller bygga datorer. Genom att lägga mindre pengar på kläder, får man mer över till allt det andra som ger en minst lika mycket tillbaka (om inte mer) som den finfina känslan att vara snyggt klädd. Idag kostar ju ett par jeans 1000 spänn och folk köper väskor för 10 000. Fatta hur många spontanwekeends till Paris eller sista minuten solveckor det är! Det även om inte alla har ett klädkonto i 5000-kronors klassen. Och Paris-weekends gillar vi mer än att bara läsa om i Ebbas blogg eller hur?
En till sak som jag vet att alla absolut inte bryr sig om: pengarna du handlar för går ofta till välgörande ändamål. Inte alltid vilket visade sig i skandalen kring UFF för några år sedan, men ofta. På Myrornas och Emmaus hemsida kan man läsa vad som dina shoppingpengar används till. Inte nog med att att du alltså blir snyggare, får mer pengar över till andra förlustelser och äventyr, du gör även gott med dina spenderade slantar!
Inga nackdelar alltså? Jo det är klart. Förutom att det krävs ett öga för att se vad som kan bli snyggt på bland en del lump, kräver det lite tid att gå i affärerna. Man kan ju inte beställa på nätet i någon större utsträckning. Det som hamnar där är de uppenbara fynden som prisätts därefter och bjuds ut på en inte sällan global marknad. Men det är ju det där med storlekarna som folk brukar klaga över, att de aldrig hittar rätt. Det behöver dock inte vara något problem. Om du inte lärde dig sy raksöm på högstadiets syslöjdslektioner (vart är den svenska skolan på väg?) så är det hög tid att göra det. Då kan du helt plötsligt ha den där supersnygga klänningen även fast den är i storlek elefanthane. Med en enkel raksöm är den och en massa annat du skulle behövt rata helt plötsligt din storlek! Att sy om ett plagg tar med lite träning fem minuter. Är du en glad amatör kanske tio minuter, en kvart.
Någon gång när jag har lite tid skall jag lägga upp lite bilder på lite fynd för att övertyga er inte redan övertygade.
.jpg)
