Maria Jansson har några intressanta poänger i nya Bang...

"I valrörelsen hördes röster som menade att det är dags att vidga arbetsbegreppet genom att erkänna och uppvärdera så kallade hushållsnära tjänster. Men arbete är ett komplext begrepp och jag har svårt att se förslaget om skatterabatter på hushållsnära tjänster som en breddning av arbetsbegreppet eller som uppvärdering av av arbetsuppgifter som kvinnor ofta utför. Snarare är det en anpassning av dessa arbetsuppgifter till mallen för "vanligt arbete" För jag får knappast skatterabatt när jag städar hemma hos mig själv. Och knappast betraktas en arbetssökande eller deltidsarbetslös kvinna som arbetande när hon lagar mat åt sig och sin familj. Skatterabatt i sig är ett sätt att säga att dessa verksamheter inte klarar sig på marknaden utan hjälp från staten. Hushållsnära tjänster skapas som nästan-jobb och beskrivs ofta i termer av att möjliggöra andra mer riktiga och viktiga jobb. Och vad betyder enegtligen det där ordet "nära" i hushållsnära?

Städning, tvätt och disk hör till det hushållsnära. men i hushållen pågår ju även en hel del andra verksamheter. Frågan är var gränsen går mellan vad som är tjänster och vad som int eär det. Det tycks vara viktigt att göra skillnad mellan hushållsarbete och föräldrarskap (läs moderskap). Regeringen vill stimulera hushållen till köp av tjänster för att frigöra män från från hushållsansvar (som de inte tar) så att kvinnorna kan bli en del av den nya arbetarklassen på heltid.

Samtidigt vill de gärna att föräldrarna skall vara hemma mer. Genom att införa vårdnadsbidrag skapar man ett motförslag till de föräldrarnära tjänster med skattesubvention (dagis alltså) som redan finns och nyttjas av de allra flesta vuxna med små barn. Argumentet för vårdnadsbidrag är att om skattepengar går till barnomsorg, varför ska då hemmaföräldrar (läs mammor) inte få ta del av samma kaka: varför får jag inte betalt för att ta hand om mina egna barn, när jag kan få betalt för att ta hand om grannens? Min motfråga blir: Varför får jag inte skatterabatt för att städa hemma hos mig själv - jag skulle få det om grannen städade hemma hos mig?"

Halvhjärtad lördagsrapport

Måste se jättesnart:


Missade sista avsnittet när det gick på tv förut.

Apropå män i män i kavaj så har jag övertygat Anders att ha fluga imorgon. Love it! Han kommer vara SÅ stilig! Jag är besatt av lite stiliga män! Ni vet inte snyggissnygga utan stiliga... Aaah..



Imorgon skall vi på middag hos Robert som vi hade Dynamic med i början och har sedan fått biljetter till någon hemlofest i Hammarbyhamnen, tid: 02.00-10.00. Får se om denna nyårsafton bli flopp eller askalas. Mina nyårsaftnar har tenderat att vara antingen eller... Ser verkligen fram emot morgondagen även fast jag försöker att hålla nere förväntningarna på grund av förhöjd risk för besvikelser.

Idag har jag och Anders varit super-hetero-pariga. Vi har gått på stan tillsammans (i strictly consuming purposes alltså) för första gången sedan Anders flyttade till Uppsala för ett och ett halvt år sedan och shoppat. Jag shoppar aldrig! Jag köper saker om något. Köper en ny bok, beställer nya hudvårdsprodukter, tar hem en ny topp från jobbet och provar och sen köper en lugn stund eller handlar mat. Jag går aldrig på stan och köper på en och samma spree ett piffigt läppglans, två par skor, en jacka jag bara måste ha och plockar på mig massa exotiska frukter bara för att de är så himla fina. Idag stödde vi dock Uppsalas citykärna genom att plocka på oss kavajer, läppglans, krämer, dyra hårvårdsprodukter, skor, jackor, maskaror och mat för tusentals kronor. Vi avrundade vår spending-spree med en Leffes på O'Connors. Avrundade ännu lite mer med en snabbfika med Martin Skogehall som skall göra någon låt till Anders skivbolag och sen hem och prova alla nya kläder och laga medelhavsgratäng med aubergine, tomatsallad och stekt halloumi. Sen lite öl, läsa DN i sängen och lugn hemmakväll med engelsk deckare. Obs obs vi har ett sexliv liksom.

En sådan där "avklarad" jul

Hos familjen Olsson har det fan inte julhetsats. Mamma har varit sjuk de senaste veckorna och varit och vilat upp sig (knarkat höjda doser anti-depp och inte varit i vägen för oss andra) hos mormor och morfar. Jag, pappa och Ossian firade således jul själva.

Julafton spenderades genom att sova till halv tolv, käka ett opretentiöst julbord bestående av det allra nödvändigaste (bara kött alltså), under täcke titta på Kalle, Kan du vissla Johanna?, Karl-Bertil och någons slags vegetarian-propaganda i form av nåt program och en söt andfamilj i Tokyo. Julklappscermonin var lika snabbt överstökad som alltid. Jag fick en Alladinask, det årliga julklapps-obligatoriet i form av badsalt från Konsum, ett cykeljul från Claes-Ohlson, en lampa som jag hade i mitt rum innan jag flyttade hemifrån och 2000 spänn i resebidrag. Årets julklappssuprise fick Anders farmor stå för - ett lysande och blinkande vinterlandskap som kändes oerhört malplacé i min mors konstnärsinredda hem. Rätt roligt iaf.

Skönt att veta att man inte är med och bidrar till andelen svenska stress-hjärtinfarkter pga julklappsstress iaf. Också skönt att vara 22 också och kunna ta min familjs julfirande för vad det är. Min familjs loosa inställningen till juklappar har dessvärre inte kommit allt eftersom vi barn blivit äldre utan var även rådande när vi var små. Jag köpte liksom juklappar till mig själv för att kunna säga till mina Kåbo-bästisar som fick Barbie-hus, målarböcker, märkeskläder, smyckes-set att jag hade fått något normalt inte bara en spagettislev till min brudkista (min mammas projekt from det att jag var typ 12). Ännu konstigare är beteendet när man vet att mina föräldrar inte är fattiga eller kommunister. Well well.

Efter julklappsutdelningen spelade vi lite spel, lyssnade på tradjazz, rökte lite vattenpipa och beundrade vår egenhuggna julgran som var fin trots att den fått lika lite uppmärksamhet som resten av allt annat jul-om-sig-och-kring-sig. Efter att Ossian men all sannolikhet klämt någon porrbrud och pappa smygskickat några jobbamail somnade vi dästa av allt mättat animaliskt fett.

Idag har vi åkt till Nynäs - pappa ville provköra nya E4:an. Där vi bar in massa ved, eldade lite i kaminen och åt en syltmunk och drack kaffe. Funderade efter det på att följa med brudsen till juldagsgrejen på Stadsteatern men alltså fan vad skönt det är att ha tjejkväll med sig själv! Har myzzt i min Juicy-dress från Kina, lyssnat på musik, kollat på Madonna-konserten, googlat på hudproblem, läst bästa Drömfakulteten och funderat på roliga klädkombinationer. Tjejkväll it is!

Förutom att mamma var sjuk och inte kunde vara hemma så har det varit två idealiska juldagar. Inga krav, bara lugnt och skönt och jag har fått sova upp två dagar i sträck för första gången sedan 20 september. Vad mer kan man önska sig? Not much i min för närvarande värld....

I efterskott en god jul till er alla!

You spin me round (like a record)

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer bli författare eller ägna mig åt skrivande av mer professionell karaktär. Till alldeles nyss hade jag tänkt mig att författare var något jag astronaut-ville-bli på mellanstadiet tillsammans med Bondbrud, snygg och första kvinnan på Mount Everest (hela den kvinnliga 2000-tals fällan i ett, eller 2000-tals kvinnodrömmen om man är på det amerikanska humöret).

Jag har alltid velat sluka hela världen, glömt att tugga, rapat, fått sura uppstötningar och tänkt att nästa gång skall jag inte bli så där superhungrig igen så jag slänger i mig maten/världen men ack... Läste mina vackra tonårsdagböcker ikväll (är det jag eller de som är vackra eller är det bara ensam-mitt-i-natten-narcissismen?) med dess neonblinkande melankoli, resignerade uppgivenhet, galna hybris, cementmurade och hundra meter ner i marken fjättrade framtidstro och någonstans där nere fanns ganska uppriktiga men blyga författardrömmar. Blir generad. Hade glömt att jag alltid velat skriva, berätta saker för andra. Har alltid letat efter saker att säga folk mellan gångerna jag kommit på vad jag verkligen vill säga. Jante säger att det är lite fult. Inte skall väl jag, inte har väl jag något att säga om nåt särskilt. Men vad många fula vi är. Som jag vill lyssna på, Jant-Olof till trots.

Snart är det hur som helst nytt år och mitt liv kommer antagligen ta någon dramatisk vändning igen. Eller ta och ta jag kommer ge den, jag är inte enbart offer för ödet utan framförallt för mina egna val och nycker. Har insett att så säkert kommer vara fallet ett tag. Det enda som förenar mina nuvarande livsförgreningar (alla växer parallellt men en del lite i skuggan och blir således lite svagare och mer lättbrutna ett tag) är engagemang. Nej föresten stryck det fula ordet från Ami-SAOL! Övertro, dumdristighet, carpe-jävla-diem snarare. Eller ansvar. Man växer med ansvar. Man krymper med ansvar och växer med lite-större-än-gemene-man-ansvar. Det andra ansvaresväxandet är bara i iaktagandes ögon och jag jobbar på att inte ansvars-objektifieras av andra. Beräknad mission completed: Annamaria 50 år.

Imorgon är det julafton 2006. Massa barn ligger förväntansfulla och hoppas på att få allt de drömt om, andra om att få något. Jag drömde om att det skulle vara normalt. Nu är allt till synes normalt. Förutom att jag är människa. En kväll som denna drömmer jag om att sitta ensam på Nynäs, huttra vid cigg-bryggan, cykla och köpa potatis och osminkad skriva någon rad på besparade pengar. Obs obs - ej att förväxla med bonde söker fru-romantik! Eller kanske just det.

Berghain eller total tystnad. Snart är det 2007. Huvudpersonen kommer inte att vara mat så till alla er andra: 2007 års huvudperson kommer att vara mat.

Det är jag som är hundra

Hej bloggen jag vänstrar inte jag lovar! Det är bredbandsbolagets fel... De har stängt av vårt intenet med hänvisning till att vi inte betalt våra fakturor vilket vi inte gjort då vi upprepade gånger bett om att betala via autogiro. Hur som helst, jag har ingen annan (förutom mitt jobb då).

I veckan har jag ätit mycket väl avägda smakkombinationer så som saffransrisotto, persiljeblåmusslor och wasibicremer. Mitt vuxenliv har varit patetiskt påträngande. (Mat är allt. )

Jag har varit konstigt sorgsen.

Jag har vårdat min kropp ömt med äckliga lunchbuféer.

Jag har beställt läkartid.

Jag har ringt min mamma och sagt att jag tänker på henne och det gjorde lite ont.

Jag har inte kunnat somna. Inte kunnat vakna.

Jag har druckit öl på Palermo, Hijazz och Palermo.

Jag har längtat efter stillhet för berättelser.

Jag har synat min hud i förstoringsspegel mycket och länge,.

Jag har bråkat med vår förstärkare som för närvarande luktar bränt.

Jag har kommit på vad storheten med gymnasiet var.

Jag har träffat hundra ytliga.

Jag har känt mig som hundra.

3000 kronor kan kanske vara värt.

Jag är inte så emo som det låter.

*Lyssnar på Henrik B*

*Kollade på discogs, tyckte det lät lite Pryda! Alltså bilderna på karln! SkÖvde?*

From nu kommer ni slippa mina Dynamic-reklam poster

Så var sista Dynamic avklarat. Alla frågade hur det kändes. Jag ljög inte om sa att det kändes tråkigt och nostalgiskt. Det känns bra att lägga ner, annars skulle vi inte lägga ner det! Time marches on, nothing stayes the same som Marshall Jefferson brukar säga.

Jag var helt coollugn under kvällen och led av total avsaknad av arrangörsångest tills klockan vara elva och det verkligen borde varit skitlång kö. Sen höll i det i sig när folk spred ut sig och klungade ihop sig i mysiga sitta-och-chilla-gäng och hade sin peak när ljudet krånglade i början av Unai-spelningen och fem killar skulle stå och titta på felet och rycka i sladdar bredvid Erik när han spelade när faktiskt två av dem var ljudtekniker och var fullt kapabla att fixa det. Kul att det ser ut som att man har ett gäng civilingengörer på tidsbunden labb opererandes bredvid sig liksom. Allt löste sig till slut iaf, Daniel och Anton fixade ljudet och folk samlades på dansgolven. Jag var fortfarande manohispig hela kvällen och kunde inte riktigt slappna av förens en si så där klockan tre halv fyra på efterfesten.

Efterfesten blev lyckad även om vi kunde varit ännu generösare med gästlisteplatser och att en del råttigt försökte komma undan att betala 40 kronor för kanske den första svart-techno-efterfesten i Uppsala sedan typ 90-talet (jag förutsätter att det inte var första någonsin). Blir så less på folk som klagar på att det aldrig händer något bra men sedan suckar över att de måste betala inträde motsvarande en sunköl på Palermo. Nu det andra inte betalade men det kunde vi väl bjuda på vår sista gång. Det kommer nog hur som helst bli lite fler fester där om jag känner mig, Klas och Anders rätt. Inte lika tidskrävande som Dynamic men precis lika mycket någonting som fattats och som det borde finnas mer av i Uppsala (och Sverige).

Det var himla fint att folk var så ledsna för att vi skulle lägga ner och att ingen trodde att någon annan klubb skulle kunna fylla tomrummet efter oss (vilket jag iof tror - man måste lämna plats åt nya talanger också). Jag fick även mitt livs kanske finaste techno-komplimang/ragg av en kille jag och mina högstadiepinglor suktade efter och tyckte kändes ouppnåelig back in the högstadie days. Han frågade om jag visste vem Ada var. Ja det visste jag. "Du är som hon - sjukt cool och sjukt snygg. Du är fan till och med mkt snyggare är hon". En annan highlight från efterfesten var när Elevation-Henrik klockan fyra lite lagom packad stod och skrek gällt om att han egentligen var en väldigt bra kille men hade kommit på att han var en dålig, dålig kille när han hade läst ett inlägg på Elin Alvemarks blogg. Mycket underhållande fast ändå fint.

Jäjä. Idag har jag, Anders, Peter och Jonas beställt grillpizzor från Pizzaköket och kollat på 50-tals film hela dagen. Nu skall vi nog klämma alla avsnitten av The line of Beauty och äta Finn Crisp.

Pus.

I wear my eye-lashes at night

Morgondagens projekt:


Lösögonfransar!! Måste ha på lördag!

Tips om när, var, hur och varför mottages gladeligen. Har aldrig använt det förut.

Tjur-Ami in da house

Jag är så jävla jävla trött. Låg och skrek i kudden över massa saker jag var upprörd över i natt (urspårad diskussion om ungefär allt som är viktigt i världen). Somnade utmattad och arg runt tre. Upp och jobba hela dagen till 21.45. Igår jobbade jag till 21.00. Har druckit tre dubbla espresso idag. Jävla julhandelshelvete. Love mina extrajobbare dock.

Har fotsvett och dålig hy. Imorgon skall jag ringa en jävla hudläkare och säga: please can you fräta bort översta lagret på min hud tack! Jag borde fan ha gratis hudvård som personalförmån - min hy mår inte bra av ansvar. Den mår jättedåligt och det är fan ett jätteproblem. BuhuHU. Men jag kom på en sak, tänk om det är det att jag blivit gammal? Fått hormonförändringar och så..? Big-time-panik! Tänk om man kunde ha hy som på Christins retuscherade bilder (retuscherad för antagligen första och sista gången i mitt liv). Förutom en bättre värld och så är fin hy ungefär det jag drömmer om.

Imorgon är det Zegeist på Pang Musik and I'm going. Mer espresso är att vänta på torsdag. Levis kan ju glömma att jag skall komma på deras jävla jippo på torsdag.


Aporpå något helt annat. hallå julkalppshetsen vad är dealen? Folk bara: neeeeej är det sant har du inte köpt en enda julkapp, huuuur kan du sova lugnt på natten jag skulle ha paaaanik! Svaret är nej. Jättnej. Jag har inte panik. Jag kan härmed avslöja att alla mina kompisar kommer få en prenumeration av Arena i juklapp. Tidningsprenumerationer är den perfekta julklappen. Det är ett nöje som räcker hela året, man läser samma artiklar och kan således diskutera och dissikera.

Imorgon är det min lediga dag. Då skall jag simma, basta och visa upp min lättjefyllt håriga kropp på på centralbadet. Ni skulle bara våga störa.

Nu är jag lite trött och sur och ni vill inte ha med mig att göra. Godnatt.

En söndag för 1.5 år sedan vaknade jag upp och kände mig som en av de tuffa killarna.

Känslan försvann ganska snabbt och har från och med på söndag ingen grund alls. En gång till har dock folk möjligheten att se mig som lite häftig...


Kära Dynamicvänner!

Efter lite mer än ett år så har slutet kommit för Dynamic. Vi förutsätter att ni har haft roligt, vi förutsätter att det inte blir slutet för technofesterna i Uppsala och vi förusätter att ni som tar över efter oss lägger ribban lika högt som vi har försökt att göra.

Denna sista gång bjuder vi på det finaste vi har på technoscenen i vår egen stad. För att blicka utåt måste man blicka inåt! Vi har bjudit hit in en en veteran (nåja), en nykomling och en klubbdrottning - en sammanfattning av vad vi tror och hoppas på alltså. Det lite äldre gardet ugörs av Unai som gör en av sina få livespelningar i Uppsala. I somras kom hans kritikerrosade skiva A love moderne, vars vackra melodier och krispiga ljudbild bidrog till gåshud på all världens klubbar. Den 16/12 kommer även vi i Uppsala till slut att få ta del av dessa....


Nykomlingarna (nåja, de har spelat en hel del faktiskt...) utgörs av Klikkboxning som gör sin första live-spelning någonsin!
De träffades då de båda dj:ade på Dynamic och sedan dess har ljuv musik uppstått som det brukar heta. De har gjort sig ett namn i främst Uppsala och Stockholm pga deras dj-set där ryckiga rytmer och märkliga ljud blandas med stora basgångar och en skvätt melodier. I somras kom deras första tolva, "Vart tog dom vägen" på Özgür Can:s bolag Plejour Audio. Tolvan gav dem en hel del uppmärksamhet, men någon live-spelning har som sagt inte hunnits med innan nu. Sen i somras har de planerat inför denna första livespelning så vi ser fram emot vad som kan tänkas komma ur högtalarna framåt 1-tiden den 16:e.


Klubbdrottningen ifråga är Elin Alvemark bördig nästan från Uppsala (eeeh Enköping). Hon kanske för den oinvigde framstår som någon allmän DN-På-Stan-tyckare men det är inte därför hon gästar Dynamic. Elin var klubbföreståndarinna för förra årets absolut bästa klubb: Paradise på Marie Leaveau. Sedan hon bestämde sig för att lägga ner Paradise med flaggan i topp har hon tagit sig an en hel del andra projekt. T.ex. att spela den musik hon tidigare bokade folk i 50 000-kronors klassen att göra. Elin gästar Dynamic pga av hennes technofest-skills och opretentiösa inställning till att skapa fest. Elin har inget intresse av att impa på de tjuriga label-spotar-killarna utan bryr sig om alla oss andra som älskar techno och dans och inte namnrabblande för namnrabblandets skull. Elin är inte en av de dj:sen som inte kan skilja på röka-på-balkongen-technon och dansgolvstechnon. Supportar Elin gör Stefan Thungren som driver klubben Go-Bang! som numera huserar på Stureplans nyöppnade techno-meckat Teatron!


Ytterligare ett tillskott till line-upen är Peter Nilsson från CDOASS som kommer att värma upp med lite disco, italo och annat matnyttigt.


Vi rekommenderar att ni är där i tid eftersom folk redan i mitten av november började höra av sig om gästlista till denna gång! Vi syns på lördag vänner!

Pus å kram och tack för allt!

Annamaria och Anders

Lördagen 16/12
Norrlands Nation
21 - 02
40/70
Kårleg

Du är vad du äter (eller akademisk medelklass på semester)

Läste DN:s reportage om shopping-resor till Kina idag. Blev lite småbedrövad - flyga 20 h för att shoppa i 72 h! Men visst finns det något lockande med det hela, Kina är ett shoppingmecka utan motstycke (iaf om man är intresserad av att komma billigt undan). Jag shoppade i ärlighetens namn ganska mycket när jag och Anders var i Shanghai och Beijing i vintras, sju par skor tex. Mycket så klart för att man pga av man åkt några tidszoner österut och helt plöstligt är Paris Hilton-rik men också för att det var ett kul sätt att ta del av kinesisk folkliv på marknader och i små affärsgränder. Det absolut roligaste sättet att konsumera sig genom Kina, ha kul på köpet och kanske också träffa lite roliga människor är dock att äta! Det fyller vintertid även en annan funktion än att stilla sin hnger. Vid regelbundet ätande håller man även värmen bättre i det inihelvete kalla vinter-Beijing (Sibiriska vindar - huga!). Nu var iof inte de restauranger vi åt på nödvändigtvis uppvärmda vilket innebar att man fick sitta fullt påklädd och gnaga kokta märgben och äggsoppa. Men lite varm buljong efter att ha varit ute på ett vindpinat kommunistiskt torg tinade ändå upp en hjälpligt.

Jag och Anders har fått lite nya kompisar på en schavig men rolig sylta på någon liten bakgata i Beijing. Vi misstänker starkt att vi var de första utländska gästerna. Övrigt klientel bestod av arbetslösa och byggarbetare som satt och loskade på golvet och drack starksprit vid lunchtid. Vi åt bland annat kokta köttben med plasthandskar. Ägarna var jätteglada över att ha oss som gäster och ville ta jättemycket bilder så vi lät det hela bli ett ömsesidigt utbyte.




Jag med kycklingen jag trodde skulle bli min död. Storyn kortfattat: Skithungriga Ami äter en rödblodig kycklinghamburgare i total hungermisär ute vid kinesiska muren. Så här i efterhand framstår det som lite dumdristigt och eeh extremt ointelligent. Men när hungern har mig i sitt grepp fungerar jag fan inte mänskligt! Som tur var varken dog, spydde eller grät jag av magbesvär sen. Jag tackar min lyckliga stjärna för det men funderar fortfarande på om jag lider av dödslängtan som gav mig på kycklingen överhuvudtaget.


Kinesiskt godis: kanderad frukt. Det som såldes mest var någon slags miniäpplen men de gjordes med all möjlig frukt. Otroligt gott och beroendeframkallande för ynka en krona!

Lite grillbilder...

I Beijing var det otroligt mycket grillad mat tvärtemot vad man kan tro om man tittar på menyer på kinesiska restauranger i Sverige. Det fanns hur mycket grillrestauranger som helst med inbyggda små grillar i borden. Man beställde in olika grillspett med tillbehör och fick vara sig egen barbeque-master. Enklare grillspett såldes också i nästan vartenda gathörn av någon fiffig entreprenör som använde något gammalt oljefat eller stor konservburk som grill.



Tepaus...

Det kinesiska gröna teet dricks överallt hela tiden jämt! Det agerar både måltidsdryck och värmer i vinterkylan. Våra kinesiska vänner pratade även om att kinesisk ämnesomsättning fungerar annorlunda än västerländska människors och att de blir konstiga i magen av kalla måltidsdrycker. Vet inte om det stämmer men de var väldigt övertygande iaf.
På offentliga platser runtomkring i stan fanns olika små tevattenskranar utplacerade för att man skulle kunna fylla på den tetermos varje kines bar med sig överallt. Otroligt sympatiskt för en ständig tedrickare som mig!
Den stora teblomman på bilden var kanske vår största turistfälla. 60 spänn kostade det på ett "autentiskt" sekelskifts Shanghai tehus. Det var å andra sidan bland det finaste jasminteet du kunde dricka. För er som sett Marie-Antoinette så är det te av samma typ som hon i filmen fått av den kinesiska kejsaren. Det vecklar ut sig till en stor blomma i vattnet.



På juldagen bestämde vi oss för att ge oss på en Beijing-duck. Vi googlade lite och hittade en restaurang som skulle servera den bästa Beijing-ankan i stan. Den skulle även varit Maos favoritrestaurang och fått agera smörjmedel i diverse diplomatiska relationer med sina bjudningar. Koreas diktator Kim Il Song hade bland annat ätit där. Dessvärre så visade det sig att vår dyraste måltid rent smakmässigt blev vår tråkigaste. Jag och Mao har om möjligt ännu mindre gemensamt nu: vi delar inte favoritrestaurang.




Dumplings är det perfekta mellanmålet och snacket i Kina. De ångkokta degbollarna med fyllning serverades i lika många gatuhörn som de mongoliska grillspetten. Beijing-köket innehåller mycket mat islagen i deg, likt teet ursprungligen en klimatsak. Mjöl och kött skall hålla värmen.


Sydkorea verkar vara sjukt hippt bland de yngre kineserna. Jättemycket film, tv, mode och polulärkultur importerades från Sydkorea. Sydkorea som i sin tur sägs vara det mest amerikansierade landet i Asien. Kina importerar på så sätt USA via Sydkorea. Amerikansk kultur i sin renaste form verkade inte vara helt gångbart i Kina så detta var ett smidigt sätt.

Koreansk buffé!


En asgod friterad fisk vi åt på nyårsafton i Shanghai. Vi beställde in allt på menyn som verkade kul. Ormen var dock slut för kvällen. Vi var överväldigade för att det var så gott men vår kinesiska vän Eric tyckte att det var en högst medioker middag. Undrar hur bra kock hans mamma var... Efter middagen åkte vi på nyårsfest (hemmafest i Kina!!!) på 26 våningen i en skyskrapa med utsikt över Shanghais sky-line. *skryter så jävla mycket*


En köttgryta servitören först vägrade att servera oss för att han trodde den skulle vara för stark. Till slut gav han med sig och visst var den stark, men god. Förstora och kolla in mängden chili i...



Rullbandssushi:

Ett himla trevligt folknöje var att gå på Food Courts - matmarknader. Fanns ett antal i både Beijing och Shanghai. Som en stor utomhusgallera fyllda med små restaurangstånd. Här kunde man testa det mesta. Jag råkade äta något slags djurhjärta vilkert inte var någon höjdare . På bilden längst ner serveras skalbaggar, sjöstjärnor och skorpioner!!




Uppdatering:

Var tvungen att läsa mina skunkdagboksinlägg från Kina. Hittade det från nyår:

Dear diary.

New years report da! Det borjade bra med shopping med Li Bao i ett helt galet stort varuhus av mer kinesisk sort. Val hemma ringde vi Eric samtidigt som han knackade pa min dorr. Skitlaskigt, jag hade ingen aning om att han var pa vart hostel. Den internationellt suktande Eric var kompis med de tva finnarna pa vart hotell ocksa. Finnarna ar ett helt kapitel for sig jag kommer till det.. Vi blev hur som helst inbjudna pa vodka-i-mugg-fest pa deras rum men avbojde och vi gick och kakade allihopa istallet. Vi bestallde in allt som verkade kul pa menyn vilket resulterade i sa val sniglar, en helstekt fisk som sag valdigt arg ut, en god bejingduck mm. Vi forsokte bestalla in orm ocksa men den var slut for kvallen. Too bad. Massa mat och massa ol gick pa 250 spann for fem personer och det var sjukt gott! Me like!

Utanfor restaurangen vantade en del inte allt for lyckliga tiggare och en av de da ganska fulla finnarna borja skalla och saga att vi inte skulle ge pengar vilket slutade i en taxiresa med VALDIGT hetsiga diskussioner (taxichaufforen maste fan ha undrat). Festen var hos tre fransoser och lagenheten var pa 26:e vaningen med ascool utsikt over Shanghais skyline. Det var en javla mix av nationalieter dar och alla pratade om hur javla ratt och coolt Shanghai var. Jag forsokte agera dj ett tag men insag snabbt att trots kanske 20 olika playlists inneholl alla samma 50 cent och Missy Elliot-latar vilket var kul ett tag men inte hela kvallen nar de gick pa repeat hela tiden. Finnarna var nu asfulla och hade med sig en filmkamera som de filmade med hela tiden. Filmen maste mest besta av att de skriker pa finska och close ups pa hur de haver i sig sprit. Fran festen akte vi ett gang till en forsta klubb och sedan vidare till en annan storre som hette La Fabrique som vi hoppades skulle vara bra eftersom det var europeiska dj:s som vi efter lite googlande sett att de gjort lite remixer pa relativt bra artister och sa men alltsa det var
nagon slags keff halvmesyr av techno och house men Eric dansade och var glad med glowsticks i handerna. Asbra. Nar vi kom hem trotta och lyckliga efter varan exotiska utekvall somnade vi till rosten utav Kinas president Hu
Jintao nyarstal som mest gick ut pa att Kinas economic growth skulle sla nya rekord 2006.

Idag har vi traffar Chen och Eric och diskuterat kansliga fragor med klumpig bakfylle engelska. De ar verkligen jatterara och jatteinternationella om man kan saga sa, jobbar bada i internationella miljoer och tar sjalvmant komtakt med vasterlanningar och vill upptacka varlden etc. Men alltsa nar det kommer till kinesisk inrikespolitik gar de i forsvarposition redan innan man har sagt nagot. Skall bli kul att komma hem och kunna ga in pa human right watchs hemsida och lasa mer utan att det star link forbidden och kanske lasa om Shanghai baby, Beijing Doll och Wild Swans (alla ar forbjudna har) for att kanske fa en lite vidare forstaelse for detta komplexa land.

Jag kommer ofta på...

att Magnetic Fields är världens bästa band


och att jag är stolt över att jag tar diskussioner jag egentligen inte vågar. Ansikte mot ansikte (skrift är en barnlek).

Jag övar mig inför något stort. Vet dock inte vad än.

Recension: Koop på Katalin

Visst ser de farliga ut på bild?

Koop-konserten kan kortfattat beskrivas med dina lilla episoden då jag sista låten stod och försökte kväva mitt eget fnissade då jag kommit på den perfekta liknelsen åt konserten. Alla runt omkring mig tyckte enligt vad det verkade att musiken var såå härlig och att konserten varit såå bra. Folk hade fått dansa lite vals, förundrats över Yukimi Naganos vackra röst och (skönhet) och någon swingjazzade (buggade) lite framför scenen. Så himla trevligt! Som en JÄTTEtrevlig parmiddag med JÄTTEgott vin. Parmiddagen skulle avslutas med en liten lagom vinyr tryckare och sen bara "oj oj gud vad trevligt men nu måste vi gå hem klockan är kvart i ett". Direkt efter konserten gick också alla hem. Jag blev hemskt provocerad av hela tillställningen.

Jag hatar mysig svängmusik.

Jag hatar gladpepp musik.

Jag hatar musik man knäpper med fingrarna till.

Jag hatar lounge.

Jag hatar jazz som inte är helt trasig och sönderknarkad.

Jag hatar icke samhällsomstörtande soul.

Jag hatar autencitetsälskade Musikhögskole-musik.

När jag kom hem efter att ha druckit en med tanke på kvällen övrigt på tok för stark gin & tonic med Patric, råkat provocera några killar med att börja diskutera könskvotering och jobbskvallrat lite med Elin var jag tvungen att gå in på Koops myspace. Där hittar jag det här:

"Kanon konsert på Katalin i Uppsala!! jag har just kommit hem därifrån! Det var också kul att få en liten pratstund med dig Oscar! Er musik är verkligen speciell en gammal trygg känsla men åndå väldigt nyskapande och originell! Fantastiskt bra! Kolla in Emmett North Jr och Roman Andrén på Myspace! Emmett var här i september och spelade tillsammans med Roman Andrén Band bl.a. på Katalin. Emmett har bl.a. turnerat med Barry White och är en nära vän till mig! Lycka till i Japan! Bästa hälsningar ..."

Inte så lite vatten på min kvarn.

Amen fördömande och föraktande hårda techno-tjejen kanske ni tänker men alltså nej. Jag är fullt medveten och glad över att människor har olika musiksmak! Vad jag säger är bara att jag personligen gärna är ute lite längre än till kvart i ett och att jag alltid hatat parmiddagar (och tjejmiddagar men det blir en annan recension).

Knark är inte bajs!

Hur kan storheten med espresso ha passerat mig omärkt förbi så länge?

En mycket lyckad maskerad (och utklädning trots allt)

Maskeraden i lördags fick mig att inse hur trevligt det är med uppstyrda hemmafester som variation till klubbande. Trots den nattsvarta maskerad-ångest som präglade mitt tidigare blogginlägg styrdes min utstyrsel upp från oväntat håll... Ingrid kom in på Stuk med lite äckligt syntettyg, ståltråd och säckväv och erbjöd mig att vara champagneflaska ihop med henne och hennes läkarkompisar. Verkade lite kefft men dräkterna blev väldigt lyckade! Vi var helt klart bland de bäst utklädda på festen med sina 180 inbjudna. Extra-allt Matte som också bor i huset var så klart också jättebra, han var liksom utklädd vill lustgas! Andra favoriter var eeh eeeh jag kommer inte på någon. Eller jo Johanna var snygg och arty (precis som mina bilder på henne) som sjökapten. Annars var det många tråkiga som var poliser, Baywatch-badvakter och typ porrtjejer. En tjej hade iof en jättebra dräkt på temat snjönöd: hela underkroppen var ett haj-gap och som hon befann sig i. Älskar Fjellstedska (eller är det kanske Norrstedskas?) maskerader! De inbjudna betalar 100 kronor, man bjuds på fördrink, buffé (jättegod detta år med massa snittar) och hela huset har varit engagerade i att inreda huset temaenligt. I år hade varje våning olika inredningar på temat "i nöd och lust". Källaren var helveteshål, mellanvåningen kyrka och övervåningen lustgård. Att tillgå fanns även kareoke, något lite crazy liveband jag undvek, en indie-party-dj som brände av alla hits en helt sjukt oplanerad ordning (tänk Obla-di-oblada efter Call on me) och barer med 10-kronors öl och "drinkar". Summan av kardemumman: mer sjukt uppstyrda maskerader tack!

Gonatt

Min dag kan kortfattat beskrivas som följande:

Frkostmöte. Mr christian tycker att vi har betett oss omänskligt. Jag berättar inte om att jag vaknat vid tre och inte kunnat somna om av omänsklighetsfaktorn. Seg dag. Jävla julschemahelvete. Paul har hundra tusen ansvarsidéstankar. Den sista personen som kommer in i butiken för dagen är en kvinna med stor ryggsäck. "Här har ni folk som har råd att spendera" säger hon med lätt nedlåtande ton. "799 för en jacka (rea-jackorna) - det äcklar mig, vad kostar de att göra 50 kronor? " Hon börjar föreläsa om att det är kinesiska barn som gör dem. Vi stänger. Jag är helt darrig av blodsockerfall trots att Siri försett mig med en ful kaka som inte gick att sälja. Jag stirrar lite hålögt och Siri bjuder mig på dubbel espresso. Vi pratade lite om sexleksaker. Ringer Anders och han har lagat potatisallad då vi inte har något hemma och är sur för att jag råkade ta med mig källarnyckeln. Jag börjar planlöst driva runt för att hitta nåt att äta i CENTAN. Känner mig sjukt förstörd och vill omedvetet spä på det. Bangar indisk take-away och kommer på den briljanta idén att äta kebabtallrik. Känner mig utmärglad och nobelbantad (svälta sig själv för att komma i en klänning och sen svulla när festen är slut bara det att bantningen var höst ofrivillig och bestod av att äta frysmat aka inget-närsingsvärde-går-inte-att-bli-mätt-på). Min kropp behöver mättat fett och det nu! Äter zombieaktigt en kebabtallrik på Mygyros stirrandes ut i fönstret. Känner mig helt plötsligt som den kinesiska arbetaren ryggäckstanten pratade om. Jobba-äta-sova-dö typ. Kommer hem Henrik är där. Dricker lite glögg och tvättar. Robert kommer. Han pratar om sitt tv-spels jobb och tv-spel med mer budget än någon svensk film genom historien. Espresson exploderar i mig och jag är Duracell-pepp-Ami. Lyssnar på bästa Blakk Earth-låten och byter kläder HUNDRA gånger. Vet inte varför, byter aldrig eller provar aldrig kläder när jag skall gå ut. Skyndar till ÖG innan listan går ut. Nordpolen spelar live. Dåligt ljud men lovande. 30 min barkö. Träffar Kristoffer som jag gick i samma klass som i tvåan på lågstadiet. Han är hysterisk glad, har gått på Lundsberg och pratar om hur smart han pratat om att jag är med massa människor. Eeeh grundat på vadå? Min uppsats om blåklockan på OÄ:n i första klass? Alla tjejer har samma stil och jag hade också haft den om jag inte bytt i sista sekund. Det var kanske därför jag bytte kläder hela tiden? Alla peppar på att gå vidare till Palermo på en sista öl. Jag bangar ur och drar mig hemåt. Upp och jobba igen imorgon. Lyssnar på Mahogany. Nu: borsta tänderna med tandkräm för första gången på två dagar (ja skabbig men jag hinner aldrig handla ok?) och tvätta med pre-cleanse som precis som väntat inte gjort min hud perfekt. Pro Active nästa?

Gonatt