Jag - en maskeradmarodör

Ja ni vet vilka det är. De som ringer sina tjejkompisar liksom pipskriker - "Aaaaaaah ni skall bara veta hur fuul och konstig och sjukt utklädd jag äääär! Shit jag dör!". Maskeraden har tex. 80-tals tema. Tjejen ifråga kommer till maskeraden helt spelat "pinig" och bara "Kolla jag ser helt sjuk ut!". Du ser att hon ser ut som alltid gör fast kanske med en kort snygg kjol och typ rosa läppstift. Kanske har hon sina vanliga kläder bara ett par lite crazy 80-tals glasögon. Själv har du klämt i dig i dig din mosters bävernylonoverall från 82 är osminkad för att se ut som tolv och en spretig och touperad tofts mitt på huvudet. Du är så jävla ful, men autentisk. Maskeraden känns helt plöstligt inte på lika villkor och inte lika rolig.

Jag kommer vara tjejen den dåligt utklädda tjejen med pipröst på lördag. Jag är bjuden på Fjellstedskas årliga husmaskerad. Temat är "I nöd och lust" men jag har bara imorgon och på lördag på mig att fixa utklädning och då jobbar jag. Jag är så sjukt ledsen! Jag älskar att klä ut mig och det var hundra år sedan jag var på maskerad så om jag bara hade tid skulle jag komma utklädd till oigenkännelighet. Nu vet jag inte. Det enda jag kan komma på är min gula radioaktivitetströja som kanske signalerar lite nöd och det känns så fruktansvärt patetiskt! Jag hade den liksom förra helgen på fullaste allvar! Måste hitta nåt annat men vad efter handelns öppetider! JÄLP MÄJ!

Paris och Britney

Vänner hur tror ni att det här gick till:


Tror ni att någon av deras agenter kontaktade den andra och sa "Paris och Britney ute och festande ihop skulle ge jäkligt bra press shall we set a date?" Det lär ju vara Britneys agent i så fall. Eller var det Paris som lät sin agent meddelande Britney "Good you dumped K-fed, wanna party hun?". Är de liksom kompisar på riktigt eller är de bara hämnden-är-ljuv-och-det-är-kul-att-seK-Fed-lida-kompisar?

Sådant man funderar över efter ha varit sjuk en dag och man säkerligen plöjt alla bloggar i hela Sverige inklusive alla Söt-Modepingla-bloggar.

Ensam och sjuk framför tv:n

BAAAAAD DAY! Sitter alldelles sjuk och ämlig framför dator. Jag har inte tittat mig i spegeln på länge men det känns som att jag är lila och fnasig runt ögonen. Dunno why! Mr Praktikant på jobbet var sjuk utöver mig idag, Kristoffer fick inte tag på någon annan ett bra tag, han ringde stressad och svettig ett antal gånger över att han klickat i fel ruta på DHL, haft sönder symaskinen och undrade nervöst om jag skulle vara frisk tills galleriakvällen imorgon (20 % på allt i butiken). Utöver det har sjuttontusen extrajobbare ringt och undrat om schemat är färdigt. Eeeh nej jag ligger hemma svettig och är lila liksom. Ergo vill att jag skall svara på artontusen frågor om Uppsalas musikliv och på torsdag skall Christin fota mig. Tur att det är hon som fattar att man måste ta tusen bilder tills man är nöjd. Att vara ful på privata bilder är en sak men i tidningen - no! Kollade lite på SVT24 idag. Maudan var också lite sjuk under interpellationen om vd-bonusar i statliga företag. Jag älskar att vara hemma och vara sjuk och kolla på tråkiga seminarier och KU-utfrågningar. För att inte tala om att kolla på 90-tals klassikern Ensamma Hemma! I love Baileys trumpna hundmin, Julias suckar och utandningar, Claudias falska fiolgnissel för att inte tala om alla skönt stora myskjortor, tights och jeansjackor. Det är nog min bästa serie! Jag har gjort en svensk Party of Five sida. Jag började så klart med att skriva och Bailey. Han är snyggast och viktigast. Så här långt har jag kommit nu:

Sarah är snäll och god. Hon är så kär i Bailey att det är synd om henne. Han behandlar henne som skräp och det måste till att han nästan kör ihjäl henne för att han ska kunna sluta dricka sprit. Hon stöttar honom i allt, även fast han envisas med Monster-Truck Show på Alla Hjärtans dag och svartsjuke-attacker (Matt i bandet och Sarahs granne). Bailey & Sarah Sarah är adopterad, så även om hon och Julia ska framstå som bästa vänner, vill Sarah inte prata med Julia om Julias graviditet och abortfunderingar. I sista avsnittet av säsong tre bestämde Sarah att hennes och Baileys framtid är som vänner.

Följ projektet på hemsidan.

Morgontidningen är för pöbeln utan koll!

Hur svårt var det att förutspå det här liksom? Nu vill folk (trendsättande mediaeliten) ha kultur och allvar. Tusen år senare SVD. Grattis!

Inte för att sån men 2:a oktober förutspådde jag i ett alkoholdoftande blogginlägg detta (och det var inte direkt svåruträknat): Jag föreslår att du färgar pikérna svarta, tvättar dem i vittvätt några gånger, addar en svart linnekavaj (tänk manlig kanoniserad författare) och en kanske någon "bohemisk" Myrorna-halsduk på det. Sen de handgjorda skorna på det och du kommer undan och kan fortfarande känna dig lite moderadikal... Satsa istället igen på att utstråla stort kulturellt & intellektuellt kapital snarare än ekonomiskt."

Elise Ottesen Jensen - engagemang och civil olydnad at it's best

*grinar framför tv:n*

Dagen efter

Gårdagen var craze, det var kul att få dansa lite på sin egen klubb igen.

Brandlarmet var konstigt men lite kul ändå. Jag matchade brandlarmet i min tröja.

Fick två smickrande erbjudanden från fina människor. Inte av raggkaraktär dock - alla verkar veta att jag är stadgad, tror att jag är för cool för dem eller så är jag ful. Erbjudandena var av mer kompetensbekräftande karaktär.

Idag har jag mått skit och förstärkt det genom att äta bakispizza av den värsta sorten: ljummen med stelnad, läskigt gul ost.

Har även haft ett viktigt samtal och tagit ett viktigt kostnadseffektiviserande beslut.

Nu är det p-piller special på Kunskapskanalen. Gotto see!

(Lägg väl märke till toapappret på min sko ovan)

03.48

Fick ett sånt himla fint sms från min efter tre år nyblivna singelvännina (inte Britney dårå):

"Förstår du hur lätt det är att få ligg eller? Har varit på Dj Assault o haft askul. tänkte på dig. Mår prima. Puss!"

Sen måste jag säga att jag är lite irriterad över alla som ber en att skriva upp HUNDRA på gästlistan. Klart man vill stå på gästlistan men är man extremt ytligt bekanta så känns det som att man kanske kan hejda sig med att be om typ arton gästlisteplatser. Gästlistan är fan till som extra betalning för oss som anordnar klubbar och ens närmsta vänner. Jag ber aldrig om mer platser än åt mig själv och kanske högst två till. Ok nu ljög jag men jag anordnar å andra sidan klubb själv och de personer jag ber om platser från vet att de kommer få listan hos mig.

Jag kanske låter missunsam och dryg men jag är alltid jättegenerös med platser men det känns trist om det skall vara kö för att komma in på gästlistan. Jäjä det blir kul ikväll iaf!

Cafénostalgi, Nostalgicafé

Hade min lediga dag igår. Gjorde egentligen inte gjort så mycket mer än att sova skitlänge, äta blinier och fika med Sofia. Av gammal (egentligen relativt ny) vana bestämde vi att vi skulle träffas på Lion. Efter ungefär en sekund kom jag på att jag inte var det minsta sugen på att häcka på Lion ännu en ledig dag. Vi bestämde oss istället för att synas på vårt gamla, riktiga stammiscafé: Ofvandahls.

Stegade in på Ofvandahls i svart stärkt knytblus och rödmålade läppar signerade Chanel och insåg direkt hur mycket jag saknat atmosfären där. Jag översköljdes av massa minnen från all den tid jag befunnit mig innanför de fortfarande smått inrökta väggarna. I ettan och tvåan på gymnasiet spenderades jag vet inte hur många hundra lediga (och skolkade) timmar och tiotusentals kronor på kaffe, Budapestbakeleser, cigaretter och lunchbaugetter. Jag och Gina brukade låna småkronor av folk i klassen i slutet av månaden för att ha råd med ett litet paket cigg och åtminstone en kopp kaffe vi kunde dela på (det var eviga påtårer ur samovaren). Fick man inte ihop pengar gick man dit ändå och hoppas på att någon man kände skulle gå av sitt fikaskift så att man kunde ta över deras kaffekopp. När man själv var färdigfikad kanske de hade hunnit komma tillbaka och kaffekoppen kunde återlämnas igen. På Ofvandahls tjattrade man tills alla samtalsämnen var så fullkomligt uttömda att man inte hade flaskhals kvar att säga varandra. Då löste man under tystnad korsord eller ritade på servetterna i väntan på att någon annan man kände kom förbi och kunde dra igång samtalet igen. Vid stägning gick vi kaffestinna och snurriga av alla cigaretter hem till våra icke-rökande föräldrar och förnekade att vi rökt.

I trean blev Fågelsången mitt stammiscafé vilket det fortfarande är. Att jag av praktiska skäl fikar mer på andra ställen spelar ingen roll. Det är för Fågelsången mitt hjärta bultar.

Mitt favvocafé i Lund är detta:


Skrev en liten lovordstext till det cafét i min skunkdagbok för något år sedan då jag var i Lund och jobbade. Lundagård älskas väl av lite samma anledningar som både Ofvandahls och Fågelsången... Old-school-kondotorier in my heart!

Satt och jobbade på ett café precis i min smak igår: Conditori Lundagård i Lund. Det är få saker jag älskar så mycket som den gamla skolans konditorier och caféer. Här serveras utsökta små bakverk bakade av riktiga sockerbagare inget bakpulverssmakande bake-up shit. Ledordet är mycket socker, smör och grädde. Dietfolk göra sig icke-besvär, kunglig hovleverantör är ett måste. Bakverken får gärna vara på gränsen till för söta om det inte vore för att kaffet är desto starkare och dämpar det lätta illamåendet och sockerchocken. Inredningen är självklart autentisk, inte någon slags nostalgi inkluderande jukeboxar och kylskåpsmagneter med filmismotiv eller överdrivet mycket sammet á la nyöppnat gothprettocafé. Nostalgi finns kanske desto mer bland klientelet. Det består uteslutande av PRO-väninnor, förkrympta små herrar, en och annan dam med någon bratbarnbarn eller någon smart (och pretto?) student som fattar att det inte passar sig att sitta och skriva uppsats på nåt kaffe-latte-hak dit alla andra går och man därför stup i kvarten måste uppdatera alla på vad som hände eller inte hände i fredags. Nu väntar jag på att hittat något konditori som serverar bakelsebuffé. Det känns onekligen som att det borde finnas någonstans.

Sao Paulo here I come!

Magnus Lintons Sydamerika-rapportering från hans blogg har fått mig att bestämma resemål i vinter! Läs hans kärleksförklaring till Sao Paulo:

Landade nyss i Sao Paulo, södra halvklotets största stad, o blev lycklig. Kom sent o gick rakt ut i Vila Madalena never ending nattliv o fann kvareter med stämningar som i New York som det en gång var; öppet men oordnat, billigt men bra, alternativt men före. På många sätt är detta en galen o sjukt segregerad plats (som hela Brasilien), men ingen tvekan råder om att det är ett masskoncentrat med framtiden för sig. För femtio år sen fanns inte många här, nu tjugo miljoner. O runt skybaren på Hotel Unique - en av alla väldesignade skrytbyggen som trängs överallt - ligger stans skyline o andas lugnt av en o endast en sak: självförtroende. Allt är nytt här. Det mesta snyggt.

Rio är stan som drar turister till Brasilien o det är obegripligt. Inte för att det är nåt fel på beacher o sockertoppar, men för att den är stillastående; liten, trött, mätt. Eller som min vän Henrik, boende i Rio sen många år, sa häromdan: "Folk här jobbar inte, de lever på samlade på pengar. Rio är en plats dit man flyttar för att avsluta sitt liv, till Sao Paulo kommer man för att börja ett." O det märks. Sao Paulo är en megastad i permanent rörelse o en kulturell isbrytare medan Rio är ett hopplöst bakvatten dit okritiska turister allt för länge rest för att tömma sina fickor i en miljö som sen länge slutat anstränga sig. Rio var, som New York, förra seklets stad. Sao Paulo är nollnolltalets.

Nu är frågan bara hur man kommer dit på billigast sätt.

mvh

upplevelseknarkare

Näst sista Dynamic - you don't wanna miss!

Kära klubbvänner. Kära technovänner. Kära Dynamicvänner.

Det är snart över. Dynamic-eran alltså. För er besökare kanske det inte handlar om någon era men för oss som arrangerar är det definitivt det. Whatever, vår egen gråtmildhet kan vi spara till nästa Dynamic-nyhetsbrev som kommer att bli det sista. Detta är dock inte det sista och vi kommer som alltid med glada festtillbud så varför tjura?

Nu på lördag den 25 bjuder vi på vår tolfte fest under Dynamic-flaggen. Förutom att bjuda på högkvalitatativ fest vill vi med kvällen dessutom slå ett slag för ghettotechen och Uppsala som producentstad. Vi har bokat två spännande ensammän som båda valt elektronik framför gitarrer: Profondo J och Krok. Att de båda är technomän är inte den enda likheten men för att få till en polariserande spänning kan man kanske att säga att Krok-Claes druckit rödvin och myst med Paul Kalkbrenner framför sin laptop, medan Profondo-Jon sniffat damp-medicin och drömt om hustlin' sci-fi-porr.

Kroks relativt hårda Konstfacks-techno har på 2000-tals manéer myspace-spridit sig som en löpeld till precis rätt människor (självklart oss inräknade). Han och hans broder Nordpolen har legat på Digfi-listan ett antal veckor, Klas gjorde sin första live-spelning på Spy Bar förra veckan och alla spår Uppsala-sonen en JÄTTEljus musikframtid. Spelningen på Spy Bar var precis så som Konstfacks-techno bör vara live - överraskande hård! Klas låter även hälsa att denna spelning kommer bli ännu bättre då han även tänker koppla in trummaskinen!

Om Profondo J vet vi inte så mycket mer än att hans livespelningar skall vara sjukt tuffa, att Elin Alvemark höll på att ställa in sin högstadie-reunion bara för att spela med honom och att han en gång försökt fly från polisen i en sky-lift i centrala Stockholm. Bådar bra fest alltså.

Förutom dessa två festliga herrar spelar nyblivna skivbolagsbossarna tillika Dynamic-arrangörerna Anders och Anders minimal och maximal techno.

Väl mötta på lördag!

Norrlands Nation
Lördag 25/11
21.00 - 01.00
40 / 70
Kårleg

(Ni bloggläsare kan känna er välkomna att be om gästlista om ni skulle vara utan kårleg...)

.

Ge mig hundratusen kilo intellektuell stimulans.

Har inte så mycket mer att säga för tillfället. Ledsen.

Årets personalhappening

Imorgon är det galleriafest. Klädkod är Handelns högtidsdräkt. Här visar Siri ett smakprov:


Undrar vilka Macoteket-killarna kommer hångla med. De verkar peppade...

Ikväll skall Anders, Georigious, Jonas och Henrik laga japansk mat som inte är sushi. Det blir någon slags friterad fisk. Jag funderar på att äta mig mätt för att sedan dricka någon dyr Sex & the City-drink med Keso och Elin på Lounge. Nu måste jag äta lite Ballerinakex till förrätt och sedan dra mitt strå till stacken och plocka ur diskstället innan de börjar laga mat.

A perfect miniweekend!

Wehehey!

Ja ba schysst att det händer något kul en onsdag då jag skall vara i Stockholm med jobbet (Nudie betalar mat och sprit), är ledig dagen efter och kan stanna kvar och gå ut för en gångs skull. Hästkista på Spy Bar där det är L is for Love där Krok, Nordpolen, Lars Jämtelid och Märta Myrstener spelar, kul, kul. Sen upptäcker jag att Oliver Koletzki spelar på Spyan samma kväll! Praise the lord! Har klubb-Anders Kungsholmen-nycklar (då han spelar på Autobahn på Kalmar och sover hos mig) och lunchdate med Mia inbokad dagen efter. Skitbra miniweekend mitt i veckan!

Shit vilken namedropping och länkfest det där blev...

Arbetsförmedlingen här drar jag min gräns

Efter helgens Finlandskryssning har jag kommit på en mängd jobb som jag skulle bidragsfuska för att slippa:

- Fotograf på Finlandsfärja. Förstå att vara utbildad fotograf men behöva fota konferenssällskap och ständigt bli avbruten av att någon full och crazy snubbe ej tillhörandes sällskapet vill vara med på bilden.

- Bartender på Finlandsfärja. Förstå att höra Boten Anna fyra-fem gånger per kväll och se människor förvandlas till totala primalmänniskor redan klockan sju och då veta att man har flera timmar i människornas närhet kvar.

- (Party)dj på Finladsfärja. Förstå att kanske någonstans brinna för musik men tvingas spela samma låtar varenda kväll och få önskning på önskning på låten man just spelade. För att inte tala om all taskig r n b-dans, luftgitarrspelande, bumbibjörns-fylle-glad-dans och dregelhångel på dansgolvet.

- Städare på Finladsfärja. Svennekillkiss! Finneölspya! Fimpheltäckningmatta! Förtidigutlösningsperma!

- Musikalartist på Finlandsfärja. Förstå att man drömde om Broadway och sedan slutade på Silja Symphony iklädd trashiga volangkreationer sjungandes rock-medlyn.

- Diskplockare på Finlandsfärjebuffé. Förstå att man kanske drömmer om en bättre värld och folk bara vräker på mat på sina tallrikar som de slänger hälften av för att sedan vräka på lika mycket sedan slänga hälften därifrån med, för att sedan kanske spy upp allt.

- Hemliga horan på Finlandsfärjan. Bara tanken på att ha sex vem som helst av männen ombord på båten får mig att aldrig, ALDRIG mer vilja ha knulla. Att kvinnor måste ha det som försörjning får mig att inte vilja leva.

Feminstkupp mot Bo Rothstein!

Det måste väl vara det? Någon på DN-redaktionen som likt mig tröttnat på Bo Rothsteins ständiga nuna på Debatt-sidan. Hur förklarar man annars det här bildvalet?


Han är så smart Bo. Här är en hans karriärs höjdpunkter, en debattartikel om lite allt möjligt som är dåligt med feminismen.

Ett annat exempel på detta könsrasistiska tänkande kan hämtas från författaren Sara Stridsberg som år 2003 lät översätta och ge stor positiv publicitet till det så kallade SCUM-manifestet, med vilket skall förstås "Society for Cutting Up Men" (ungefär: "Organisationen för att skära upp män"). Innebörden av SCUM-manifestet är att mannen är en "biologisk olycka" som inte förtjänar att existera, en sexualfixerad blodsugare och emotionell parasit som inte har något existensberättigande. Kvinnor beskrivs som en genetiskt överlägsen ras i förhållande till män.

Om denna skrift riktat sig mot någon etnisk grupp skulle den utan tvivel ha varit straffbar. Språkbruket är långt värre än vad någonsin Radio Islam åstadkommit. Manifestet uppmanar till direkt våld mot män eftersom män som grupp är orsaken till att ont i världen. Inga undantag görs, varken Dalai lama, Bengt Westerberg eller Martin Luther King klarar sig.

Man kunde tänka sig att Stridsbergs översättning av manifestet till svenska är ett sätt att belysa en feminism som gått över styr. Men så är inte alls fallet, tvärtom skriver hon om det som en bejakande lärjunge (det skrevs ursprungligen 1967 av en amerikansk feminist, mest känd för sitt mordförsök på konstnären Andy Warhol). Man kunde också tro att publiceringen av SCUM-manifestet vore en udda handling i svenskt kulturliv och att det skulle ha beskrivits som något tämligen obskyrt och kritiserats för sitt hatfyllda och destruktiva innehåll. Men så är inte alls fallet, tvärtom var publiceringen en händelse som i uppskattande och uppsluppna ordalag återgavs som en kul happening på denna tidnings kultursida. Maria-Pia Boëthius har beskrivit denna hatfyllda och fascistoida text som "den mest lysande feministiska bok som kommit ut på svenska i denna tid", Nina Lekander har välkomnat boken på Expressens kultursida och så vidare.

Här har vi en professor som kanske borde få sin forksning hårdgranskad med tanke på hans intellektuella oförmåga och statsvetenskapliga kompetens. En proffessor i statsvetenskap som upprörs över ett skönlitterärt verk och tror att det skulle varit straffbart om det inte vore så att Sverige var så totalt förpestat av statsundertödd radikalfeminsm. Execute me Mr. men Sverige är inte USA och man får låna Mein Kampf på svenska bibliotek om man så vill och SCUM-manifesto skulle INTE vara förbjudet om det handlade om judar/afgahner/kvinnor.

Men det måste sägas igen, att en professor tolkar en skönlitterär text bokstavligt är fan pinsamare än alla Eva Lundgrens evetuella tomtar och troll-historier tillsammans. Kanske är det dock ännu lite pinsamare att denne man gång på gång publiceras i landets största morgontidning.

*Sätter mig och skriver en upprörd artikel till DN-debatt om att Jan Guillous "Ondskan" är sjuk och uppmanar till våld, mobbning och sadism av de som inte är så rika och att det INTE är berättigat att vare sig tycka boken är bra eller att den har några som helst kvalitéer*'

Jag räknar kallt med att bli publicerad.

info@kanal5.se, Sjunde Himlen

Hej!

Detta är inte ett klagomål, utan bara en stilla undran. På vilka grunder valde ni att köpa in den amerikanska familjeserien Sjunde Himlen? Var det för att ni ville tillgodose den religiösa grupp av människor i Sverige, som i vanliga fall inte får sina TV-behov stillade? Jag kanske är fördomsfull och för generaliserande, men jag tror att för många (fri)religiösa är de flesta reality-shower och sitcoms (som utgör en stor del av ert programutbud) lite väl magstarka.

Eller valde ni att köpa in serien för att tillgodose oss ,mig själv inkluderad, andra icke-religiösa TV-tittare som bara vill ha lite skön söndagsunderhållning att uppröras över? De flesta jag känner, tittar iaf på programmet enbart för att det är så härligt att förfasas över den extremt kristna och konservativa moral som förekommer.

De flesta lite äldre människor blir ju gärna lite upprörda och förfasar sig över saker och ting, något jag tror att ni är medvetna om. I de flesta fall brukar dock sprit, nakenchocker, otrohetsaffärer, pengafiffalnde och sexrelaterat innehåll stå för provokationen. Personligen blir jag inte det minsta upprörd över skandaler av ovan nämnda typ.

I fallet Sjunde Himlen, ligger provokationen för mig, och för många andra, någon helt annanstans. Många med mig skriker som galningar (men stänger inte av TV'n) när det moraliseras in absurdum i familjen Camdens hem.

Jag upprepar min fråga än en gång: Är programmet inköpt för att stilla ett behov hos en kristen grupp, eller är det inköpt för att tillfredsställa oss moraliskt avtrubbade 80-talister som bara blir provocerade av moraliserande?

Tacksam för svar

MVH
Anders Ivarsson

Lite mer brudbloggande

Med risk för brud-overdose här på bloggen men alltså ÄNTLIGEN har Britney tagit sig i kragen och skiljt sig från Kevin! Jag har skrivit öppna brev till både Britney och Madonna här på bloggen för att snabba på processen och nu äntligen verkar hon ha begrundat det jag och hela världen har sagt hela tiden. Hallelulja! Varför Britneys äktenskap har varit viktigt för mig sedan det började gå utför finns det många förklaringar till. Några kanske finns att finna här och här i två gamla blogginlägg om Brittan. Nu finns det iaf ingen mer dålig ursäkt att smygläsa Veckans Nu. Förutom att förhoppningsvis få läsa om att Angelina gjort slut med tråk-Brad så att hon, Brittan och Madonna kan starta feministiskt singel-mom kollektiv i nån flashig Malibu-villa.

Sen måste jag bara berätta det sjukaste som hände idag i butiken. Det handlar inte om att jag var tvungen att sälja jeans till mitt mesta fjortis-hångel ever (en pundig skejtare jag rullade runt i leran invid en majbrasa på sista april i sjuan) som jag inte prata med sedan dess. Nej nej not that... Förra veckan var en jätterar tjej inne som ville ha hjälp att hitta byxor. Jag hjälpte henne väldigt mycket då det var ganska lugnt i butiken. Hon var helt översvallande glad för all hjälp och sa att hon aldrig hade fått så bra service i hela sitt liv även fast hon själv jobbade för Yves Saint Laurent på NK. Under tiden jag hjälpte henne pratade vi lite om parfymer och jag berättade att Yves Saint Laurents Opium var en av mina favoritdofter. När hon idag kom tillbaks hade hon med sig en chic liten Yves Saint Laurent påse med ett litet kort och ett jättefint inslaget paket. "Tack för otroligt bra service" stod det och i paketet låg en 100 ml limited edition-version av Opium! Hur glad blir man inte liksom?


Sen blev jag kanske inspirerad av mig själv och mitt brudbloggande igår för idag ringde jag på vinst och förlust och bokade första bästa klipptid. Kunde gått lika illa som min improviserade permanent men det verkar ha gått vägen någorlunda då jag uppenbarligen inspirerade Fia till att besöka en frisör för typ andra gången sedan 1991. Mitt hår var helt förstört och då menar jag verkligen helt förstört så allt var tvungen att åka väck. Jag har numer en väldigt kort och puffig page. Har inte haft så kort hår sedan min Robyn-frilla i femma men det känns helt ok. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ser 30-tal, indie eller bara mellanstadiet ut. Fia i sin tur kom ut från frisören som en tidigt 90-tals Brenda i Beverly Hills när hon hade bett om Fran i Nanny-looken. Poor thing!

Apropå Bevvan så är det typ en sådan här page jag har:

Lite brudbloggande!

Den här säkerligen totalt menlösa produkten ligger nu i ett paket på väg från USA hem till mig:

Dermalogica Pre-Cleanse! Man använder den innan man tvättar bort smink och smuts för att få det RIKTIGT rent. Känns skönt att veta det inte riktigt blivit det innan med deras produkter... Jäjä kul att prova i alla fall. Om inte annat så tar det väl mig ett steg närmre min sedan länge utstakade karriär som ny Sverker Olofsson.

Sen har Elin lovat mig sin burk Eyeko Cream som blivit utsedd till årets skönhetsprodukt av Glamour. Hon tyckte den luktade äckligt och att den verkade vara dålig för hyn men jag tar gärna emot och provar. Betalningen sker i äpplen, päron och bananer.


Har du lite lön att sätta sprätt på så kan jag rekommendera den här:

REN - Moroccan Rose Otto Shower Wash. En jävla duschcreme för typ 200-300 spänn men den luktar godare än ALLT annat jag luktat på tidigare i artificiell väg. Ibland duschar jag bara för att få använda den och det är inget Sofie Fahrman sälj-skämt! Till och med Anders som inte är överdrivet parfym- eller doftintresserad kände direkt att den var väldigt exklusiv och unik i doften och ville ha den i badet. Mitt exemplar är dock bara ett 50 ml prov jag fick när Hannes städade ut sin lägenhet på alla sponskläder och sponshudvårdsprodukter men jag funderar på att köpa en flaska på C/O Stockholm. Jag tror fan den är värd det hur sjukt det än må låta!

När vi ändå är inne på brudgrejer, så har jga hittat min drömbikini! Jag ser mig själv softa på någon storstadsstrand i denna bikini från Erica Laurell i sommar:


Ett annat stycke tyg som är fab men som jag nog står över är en skitsnygg kappa från Miu Miu:


Dör lite grann för att den är så fin men elva tusen för en kappa skulle jag inte ens tycka var ok pris ens om jag var miljonär känns det som. Visst är det hantverk etc men vad fan det är fortfarande bara tyg!! Apropå kappor så finns den här fina från Jasha hos oss på Stuk:

Den är också dyr som kostar 4000 men jag börjar i ärlighetens namn fundera över om jag skall köpa (med 40% personalrabatt dock). Insane kanske men en riktigt snygg kappa kan man ju ha tills man blir hundra och sen ärver ens barnbarn den och bara "åååh den här är från millenieskiftet..." 2400 delat på 100 blir faktiskt bara 24, så om jag skulle ha den tills jag blir hundra vilket jag förutsätter så skulle den bara kosta 24 kronor om året vilket faktiskt inte är så farligt för en vinterkappa. Vi får se.

Sen kan jag även rekommendera allt i märket American Vintage som inte alls är second hand som man kan tro, men som är snyggt och helt ok prisvärt ändå. Jag är uppe i min tredje American Vintage-klänning nu och insåg att jag har någon av dem på mig på varenda mingelbild som tagits på mig de senaste månaderna. Materialet mjukt, tunnt bomullstyg som den där söndernötta och sönderälskade pyjamasen man hade när man var åtta och mamma ville slänga men man vägrade. Lovely! Finns massa American Vintagegrejer på STUK om man får göra lite gratisreklam för sin egen butik och det får man.


Uppdatering: Ellionor på Ytligheter hade visst också skrivit om American Vintage idag. Hon hade fotat just de klänningarna jag pratade om... Här är de (och en hund..):

Ain't running out of subjects

När jag och Gina dricker öl så kretsar våra samtalsämnen oftast kring fem saker:

1. Morgontidningarnas ledarskribenter. Inte sällan fastnar vi på Maria Abrahamsson ett bra tag. Vi måste nästan varje gång vi ses ta upp att hon sa i Damernas Värld att hon på 70-talet inte använde jeans och att hon tyckte att det var "omoraliskt" att hennes syster gjorde det. Idag har hon dock kommit över det.

Niklas Ekdal är en annan favorit att diskutera (dissikera).

2. Läget i rikspolitiken. Vad händer, vad finns att klaga på? Alltid, oavsett politiskt styre...

3. Ginas pappas politiska läge. Några uppluckringar i VD och arbetsgivarmoderatens ståndpunkter? Idag ja - Fredrik Reinfeldt har blivit oödmdjuk.

4. Ginas urspårade kompis X som är som en upppitchad dokusåpadeltagare som gråter, gör extensions, kedjeröker och vill förstora brösten/fettsuga sig, jobbsuper, helgsuper, går hem med sjuka killar och pratar i 180.

5. Sjunde Himlen. Blir oftast ändpunkten på kvällen då vi efter upphetsade diskussioner om det senaste förvecklingarna i familjen Camdens HUS är så upprörda och utmattade att vi måste gå hem. Vem som leder lynchmobben mot "den äckliga horan Lucy" låter jag vara osagt.

Söndagsångest

Jag vaknade och kände i sömndåset att jag var ledsen eller arg för något, bad Anders att inte morgonkrama mig så jag istället kunde somna om för att känslan förhoppningsvis skulle vara borta när jag vaknade igen. Det var den inte riktigt och när jag nu satte mig framför datorn och kollade min statcounter upptäckte jag att någon hade googlat på följande term för att komma till min blogg:

ska invandrare följa sina drömmar eller skita i det?

Äntligen lite mer av Moldau Malin!

Äntligen har Malin börjat uppdatera sin blogg från Moldavien lite småregelbundet. Continue that hun - miss ya (ÖG med)! När du kommer tillbaks drar vi ut och reser igen! Roadtrip i stora landet i väst? Transibiriska? Iran? Eller bara lite köttresa i Asien? Puss!

.

Jag vill ha musik i mitt liv inte bara bakgrundsmusik.

Ikväll invigningen av nya Stuk-butiken i Stockholm. Om traffiken tillåter oss alltså.

Anteckningar från en snöstorm

Häjj bloggen!

Skriver till dig, inte från min sedvanliga kammare utan från Café Lion. Sitter och väntar på Fia som så tappert skall ta sig hit genom vinterns första snöyra. Aslan och Yildiz jublade när jag klockan tolv kom instaplande med snöklistrigt hår. Jag var dagens första kund. Ingen ruljans i kassan idag alltså. Sitter som ensam gäst i det relativt stora cafét och myser åt att jag inte är ute. Utanför försöker snöpudrade människor förgäves ta sig framåt i snöstormen med hedern i behåll. Resultatet tycks mest bli vingel och grimaser.

Borde gå och köpa en ansiktskräm och nya glasögon då min hud av någon anledning är snustorr och mina glasögon är inte så lite ledsna pga konstant vanvård. Har inte heller lyckats ta ändan ur vagnen och klippa håret sedan min misslyckade permanent för två månader sedan. Jag är en mycket dålig Cosmo-tjej som inte sätter mig själv (mitt utseende) i centrum. Men jag hatar måsten och det sista man vill när man spenderar 40 h i veckan i en butik är att gå på stan på sina lediga dagar. Tvinga alla med "den nya folksjukdomen" shopoholism att tvångspraktisera i butik och de kommer aldrig att vilja gå i en affär sen igen! Så briljant - inga dyra sjukskrivningar, mer folk i arbete och företagarvänligt (gratis arbetskraft åt oss arbetsgivare)! Tror att jag skall ringa AMS (om de finns kvar nu?), Peter Wolodarski och Mocka-Maud med idén imorgon. Peter kommer säkert sno den och claima att den är hans, så kom ihåg var ni läste det först.

Annars då? Jo tack men jag skall inte sticka under stolen med att det knakar i fogarna mellan Uppsala och mig. Jag känner att det kommer ta slut inom en ganska snar framtid faktiskt. Det är klart att den annalkande vintern med sitt kompakta mörker gör sitt för förhållandet, men jag känner ändå att jag inte kan bortförklara iskylan mellan oss med bara det. Jag vet bara inte när det ömsesidiga utbytet passerade sitt bäst-före-datum. Är dock inte beredd att avbryta relationen än. Jag har inte kommit ur bekvämlighetsstadiet än. Eller snarare: jag och Uppsala har ett barn ihop... Stuk. Barn förpliktigar även om de så klart skänker mycket glädje. Stoppar madrassen med några tusen i månaden innan jag bestämmer mig för var nästa nål skall borras ner på kartan. Skall hålet borras vid något universitet i Sverige så blir det helt klart Stockholm. Vägrar bo i någon mysig studentstad med kultur- och uteliv "schysst för att vara en liten stad". Fuck you Lund, Umeå och Linköping! Jag kommer aldrig sitta på era studentpubar och lyssna på blandskivan som gjordes för att ni inte hade råd med förband inför Bad Cash-spelningen för fem år sedan.

Föresten, kom på vad jag irriterar mig mer på än bloggar med svart bakgrund och vit text! Studenter som gnäller! Att det är jobbigt att ha lite pengar kan jag förstå, att undervisningen ibland är dåligt planerad kan väl också vara berättigad anledning men alla som klagar på att de är mycket att göra! De är typ ute till två och går upp elva och känner sig sedan stressade över att de har mycket att göra - jamen gå och lägg er i tid och gå upp vid åtta som oss knegare (fnizz). Som oftast kan jag fan inte gå ut mitt i veckan. Folk borde prova att jobba heltid då man MÅSTE vara aktiv 40h i veckan, innan de börjar plugga. När de vet skillnaden kanske de kan gnälla! Det softa liv som de flesta har när de pluggar, (om de inte vill bli läkare, jurister eller jobba på UD kanske) lär de aldrig få uppleva senare när de har fått jobb. Om de får jobb dvs. Akademiker har ju en förmåga att utbilda sig till arbetslöshet.

Sen apropå något helt annat igen: vad håller den borgerliga regeringen på med egentligen!?! En av de få sakerna som kändes riktigt bra med den borgerliga regerigen var att de antagligen skulle avskaffa fribeloppet, alltså regleringen av hur mycket pengar man skall kunna tjäna samtidigt som man pluggar utan att bli av med CSN-lånet. Att ha ett statligt reglerat högsta belopp på hur mycket man får tjäna utan att bli av med sitt egna lån är verkligen helt absurt! Varför skall man inte tillåtas jobba samtidigt som man pluggar om man klarar av det? Varför skall man behöva säga nej till jobb under studietiden bara för att man inte vill riskera att bli av med sitt CSN? Folk behöver ju jobba MER under studietiden, inte mindre. Ju mer de jobbar desto mindre är chanserna att de blir arbetslösa EFTER utbildningen. Den borgerliga regeringen lade dock inte med detta i sitt budgetförslag och varför har jag ingen som helst aning om. Har de bara glömt det? Har Anders Borg något otalt med MUF? När jag ändå ringer Maud om mitt andra förslag imorgon skall jag ställa henne mot väggen om detta. Det är inte ok.

Nu kommer Fia. Hon är vit av snö och svart av mascara.