Wednesday, February 28, 2007

Pizza- och hårdrocksfilosoferande

Min skunkkompis Dunderfisk har bloggat sedan ett tag tillbaks men det var först nu jag tog mig tid att läsa igenom lite mer. Genialiskt rolig på sina ställen! Läs detta inlägg om varför hårdrocken näst intill är civilisationshatande och annat mysigt..

Inte apropå hårdrock eller Dunderfisk-Kuryakin-Johan eller nåt (även om man skulle kunna tro det kanske) men allstå jag skall aldrig mer äta pizza! Visst det är gott och så men fan vad dåligt man mår tre timmar efteråt! Det är aldrig riktigt värt det.

Idag i badet funderade jag och Anders på om det bara är vi som är onormala eller om alla andra människor också lider av extrem paltkoma efter att de ätit. Måste alla människor ligga lite i sängen helt blixtstilla och mummla om att "jag skall aldrig äta igen"? En timme efter vi har ätit ligger vi typ bara tysta utan att säga flaskhals, bara jäser, lyssnar på våra tarmrörelser och är lite oroliga. Sen blir allt som vanligt igen.

Gör vi något fel (förutom att ge vår matsmältningsmekanism överdriven uppmärksamhet)?

Tuesday, February 27, 2007

Just ja! Det jämlika dansgolvet ja!

Viktors begäran. Fredagens krönika. Hoppas på frånvaro av reaktioner från min kristna mormor gällande strippstångsdansen. Mamma räknar mig redan (och har alltid gjort) till "böglobbyn". Själv fick hon nog av bögar på Konstfack. "Dom tror att de är nåt". Eeh ja.

Monday, February 26, 2007

Måndagskväll i storstan

Igår lagade jag Anders mat i tre timmar (jag två). Några italienska köttbullar som DN haft recept på i helgen. De skulle friteras. Det blev äckligt. Då var det lite jobbigt att ha lagat mat i tre timmar tyckte Anders. Sen gick vi till Troja och Palermo med Laura och drack öl. Sen gängade massa fler upp. Det var kul. Jag blev full. Det var kul. Nu skall jag diska frityrkastrullen. Det skall bli sådär kul.

Sunday, February 25, 2007

Samtidigt, i en annan del av Sverige


Thursday, February 22, 2007

Gorbatjov, Carl och jag

Sitter hemma och uppdaterar cv:t och söker sommarjobb idag. Har kommit på att det vore kul att jobba inom psykitarin. Till jag såg det här på Veckans Affärer supertalanglista:

47 Carl ... 1985 datasnille

Har tagit nära 400 högskolepoäng och doktorerar nu i optimeringslära. 2,0 på högskoleprovet när han var 16 år.

OK PANIK! Inget jävla psykhem i sommar! Jag måste typ söka Harvard summerschool eller bli den yngsta ledarsidevikarien på DN någonsin!!!

Låt mig ta det från början...

Jag går på mellanstadiet, lyssnar på 2 unlimited och Robyn, läser böcker om 2:a världskriget och katter, går på skoldiscon och drömmer kyska pussdrömmar om Olof "Änglahåret" Rommel i 5a. Är en av de lite coolare tjejerna. Jag om tre kompisar startar den eminenta skoltidningen Three Stars (rolig kuriosa, två av vännerna är Martin Paulette - numer hardcore MUF:are och Hannes Beckman, även han hardcore MUF:are). Vi har för 11-åringar adekvat innehåll som mode, knep och knåp, djurreportage, skvaller, muffins-recept, roliga historier, "popkultur" reportage om hockeybilder och Göran Gillinger-filmer men också världsnyheter (som inte är nyheter längre när tidningen väl är färdigtryckt). Vi gör en jävligt bra tidning och har till och med en prenumerant i Italien - en katolsk nunna som var på studiebesök på vår skola.

Helt plötsligt dyker en annan skoltidning upp - utgiven av Carl. Carl är vid tidpunkten inte den häftigaste killen på skolan - han ägnar rasterna åt att gå mummlande gå baklänges på skolgården och typ leka krig. Hans tidning handlar för oss om "freaksaker" som programmering, dataspelsfusk och internet (ja det var självklart redan då att han skulle bli nåt stort). Om jag inte minns det hela fel så claimar Carl (på framsidan) att hans tidning är den största och bästa tidningen på skolan. Vi i Three Stars-redationen får mellanstadie-spatt och är sååå upprörda!

Det var första gången mina och Carls vägar korsas. Den andra gången är när jag och samma Martin och Hannes hamnar i radiofinal mot Carls klass i Vi i 5:an. Carl är så klart uttagen från sin klass. Eftersom han är ett snillebarn är han ett år yngre än de andra i klassen. Vi i 5:an förbjuder först honom att vara med. Media tillkallas och det blir ett jävla hoolabaloo. Carl tittar med hundögon mot Aftonbladets reportrar och är jätteledsen. Carls föräldrar är däremot upprörda. Efter "mediadrevet" (känns underbart att få använda det ordet i det här sammanhanget) mot Vi i 5:an ger de sig till slut. Han får vara med! Dagen innan den stora radioshowen drömmer jag att Carls skottsk-rutiga-vetenskapsjournalist-mamma fäster en enorm sugdropp mot mitt högra öra och börjar pumpa ur min hjärna på all kunskap för att hans klass skall vinna. Och de vinner. Med ett poäng! Jag i min tur kommer aldrig glömma att Rysslands dåvarande president hette Gorbatjov (jag hade liksom skrivit ett jättestort arbete om Rysslands historia precis men glömde bort Gorbatjov när jag verkligen hade behövt veta det! Behöver jag berätta hur knäckt jag var?).

På högstadiet korsas våra vägar igen. Jag, Gina och Carl hamnar i samma franskagrupp med Barbro aka "Blöjan" som lärare. Vi bli r alla tre placerade nära varandra. Jag och Gina har "vuxit upp" och sminkar oss groteskt mycket (jag så myckt att alla killar i nian vill våldta mig på fester och tjejerna skriver att jag är en hora på toaletterna). Vi är dock fortfarande mycket duktiga i skolan. Barbro Blöjan har dock jobbat på skolan sedan 1867 och dödar effektivt allt mitt språkintresse och jag och Gina ägnar franskalektionerna åt att skriva meddelanden i varandras filofaxer. Carl kallar oss dumma bimbos som inte har någon framtid och kommer hamna i rännstenen för att vi inte hänger med på lektionerna och hellre pratar om vad vi skall göra i helgen. Jag och Gina blir skitsura och har ingen lust att försvara honom mot alla som är taskiga mot honom för han är annorlunda (vilket vi gjorde med massa andra mobboffer även fast vi var poppistjejer).

Någonstans där är det skon klämmer och min tävlingsinstinkt mot Carl grundar sig. Jag kände mig så fruktansvärt kränkt när han både öppet och subtilt antydde att man inte kunde vara smart och snygg (poppis) och att jag inte skulle ha någon framtid för att jag drack sprit på helgerna.

Eftersom Carl så klart hade fel om min framtid (ingen hade fel om hans) så har vi parallellt med varandra figurerat en del i tidningarna. Han som ständig vinnare av kemi, biologi och programmerings-olympiader och typ yngsta doktorand etc och jag genom mitt arbete i Uppsalas Elevråd, diverse kulturarrangemang och nu som skribent. Det är kul att det går bra för honom, våra vägar kommer aldrig vara jämförbara och visst kommer jag aldrig bli något geni men jag mös ändå lite när han och jag var på samma uppslag i UNT häromåret. Han i form av en notisinterju - jag i en hel artikel om typ nedskärningarna på skolan eller något liknande...

Undrar om han såg den?

Undrar om han kommer ihåg mig?

Undrar vad han tänkte i så fall...

Tuesday, February 20, 2007

Det finns en plan

Snart säger jag och Fia hej då till:


Och säger hej till:


Gina darling, du med?

Monday, February 19, 2007

Trés trés chic!


Om Christin skulle göra ett modereportage med alla min second hand fynd skulle jag kunna lova att ingen av er någonsin mer skulle betala över 200 kronor för plagg, förutom möjligen jeans. Ni skulle förstår hur mycket godbitar ni missar där ute för halva ölpriset och aldrig mer bemöda Sisters ett besök.

Inhandlat idag
  • Vit techno-collage tröja med tryck i form av ett enormt tecknat kattansikte i lila och silvermetallic. Present till Anders (jag lånar).
  • Oversizad polo med plisserad struktur och muddar. I rosmönster!
  • Knallrosa sticka polo-tröja med enorma ballongärmar
  • Örhängen
  • Högläsare av Berhard Schlink
Price: 215 kronor!

Go on, hata mig bara men skyll er själva som inte orkar rota på Myrorna!

Eftersom jag är far too lazy för att modeblogga och fota grejerna själv kanske det kommer upp någon jäkla vimmelbild (ja jag är fullt medveten om pinograden) på dem någon gång... Men alltså ni skulle bara veta!

Hej då - nu lägger jag mig i sängen och inväntar vinterkräksjukan.


Eller ok en grej till bara:

Blir inte Britney bara mer och mer film noir lik? Hon kan inte lita någon, alla vill åt henne, alla ser henne som en fallen kvinna, hon får hysteriska anfall, hon försöker byta identitet, hon bär BLOND PERUK, alla vet att det kommer sluta illa...

Sunday, February 18, 2007

Dealen med helg

Saturday, February 17, 2007

Min farmor, Ljusnan och jag


Har en hemmalördag för första gången sedan 1997 känns det som. Anders och Georgious var här och drack lite öl innan de skulle gå till någon korridorsfest hos Khalid. Jag stängde in mig i köket med kaffe, chips och plugg och låtsades vara duktig. Så fort de gick sprang jag till vardagsrummet, började spela igenom alla Anders nya skivor (hundra), fippla lite förutseende med krönikeutkast till några veckor framöver och läsa bloggar. Sweet saturday night! Imorgon kommer min farmor så då blir det lite familjesocialisation och tjockiskramar. Drömde om farmor i natt. Hon var någon slags kunglig drottning. Så dog hon och på tv visade de bilder av när en bestört Queen Elizabeth sprang ifrån hennes picknick med sina hundar vid dödsbudet. Queen Elizabeth och min farmor - lika men olika. En drottning av England och en av skvallertanterna i Sveg och pannbiffar. Älskar farmor! Jobbigt att hon kommer dö tio år för tidigt för att hon ringlat skirat smör över all mat since day one.

Måste åka och hälsa på svarta Ljusnan snart tror jag. Gå på nattpromenader, bli serverad fika sju gånger om dagen och hänga med farmors pensionärskompisar som inte varit längre än till Östersund. Vara lilla tjejen.

Friday, February 16, 2007

.

Jag vill ha en ny kompis. Vi skulle till exempel kunna spela mahjong i flera timmar.

ANNAMARIA OLSSON - SLUTA VA EN HUDTJOCKIS!

Är så jävla knäckt över mitt eget beteende! Jag kan verkligen inte sluta pilla mig i ansiktet, riva upp sårskorpor och klämma upp minsta antydan till finna till blåmärken och ärr. Jag vet precis hur ledsen och arg jag blir på mig själv precis efter att jag har gjort det men det går inte att stå emot! Det är en jävla sjukdom! Ibland försöker jag liksom överlista mig själv genom att springa jättesnabbt till spegeln och hetsklämma så snabbt att min hjärna inte hunnit gå igenom alla rationella argument för att INTE göra det. Jag försöker 22 år gammal försöka springa ifrån min egen hjärna! Har på fullaste allvar funderat på att sätta upp en skriftlig vädjan till mig själv på samtliga speglar i lägenheten om att låta min arma hud vara i fred med argument som att jag får mindre sex efter att ha rivit upp hela min hy då jag hellre vill sova bort mitt eget självhat än att idka älskog. Det blir fan helgens projekt! No fucking utgång Annamaria - du skall skriva brev till din hy!

Undrar om det är så här det är att gå på diet? Man försöker hålla emot och inte äta den där bullen, så man proppar hela i munnen och sväljer den hel för att man inte skall hinna ångra sig.

Jag är en hudtjockis. Jag är inte bättre än alla diet-tjejerna jag tycker synd om när halva deras intellektuella förmåga används till att planera matintag och ha tjockisångest.

Thursday, February 15, 2007

Dany Kessel I do not like what you're telling me!


Om man är någons vän på riktigt då borde det väl inte vara ok att skicka sådana här mail? Jag bli mellanstadie-avis-prococerad!

Är i Västindien. Idag fick jag följa med en skitbra grupp (en äldre man som dykt för Rotterdams hamns brandkår i 20 år, en engelsk f.d. attackdykare och numera läkare, en engelsk elitsimmerska och en dykmästare (jag kände mig som en maskot i sammanhanget)) på en ”driftdive”. En driftdive är när man låter en ström föra med en och manbara sitter. Vi gick ner ganska långt ut i havet så när man väl kom under ytan såg man ingenting förutom hav. Helt sjukt mäktigt, som att flyga. Tittar man ner eller åt sidorna så blir det bara mer och mer blått tills man inte kan se längre, tittar man uppåt kan man se ytan 15 meter ovanför sitt huvud. Man kan slå volter och snurra precis som man vill.

Strömmen tog oss in till ett rev som störtar rakt ner i havet och började sedan följa revet. Man sitter still och ser revet susa förbi med massor av färgglada anemoner och koraller. Man åker under och genom enorma stim med fisk i alla färger man kan tänka sig. Efter ungefär 40 minuter på strömmen
kom vi till ett ställe där det finns en öppning i revet vilken man kan komma genom det och in i lagunen där vår resort ligger. Det går dock sjukt
höga vågor genom öppningen eftersom det är så grunt så man får rida på en våg. Vågen kastade in en i det varma lagunvattnet, man går upp till ytan
och ser de vita stränderna med palmer som vajar i vinden. Kanske den häftigaste naturupplevelsen i mitt liv. Mina öron, kvävenivåerna i mitt
blod och skavsåren på mina tår börjar dock tycka att det räcker med dykning för ett tag nu och jag är benägen att hälla med.

Drömmer underliga drömmer som är en kombination av jobbet, hotellbarer och famliy guy eftersom dessa tre saker utgör 90 % av mina sinnesintryck den
senaste månaden. Det blir ganska spännande när Peter eller Stewie ur serien ibland befinner sig på ett styrelsemöte eller i en hotellbar.

Jag har sett följande djur:

Absurt många små fiskar (varav ungefär 20% har flera färger och ungefär
30% har färger som man inte förväntar sig att en fisk ska ha)
Väldig många stora fiskar varav en överväldigande majoritet har färger som
det är rimligt att fisk har
En muräna
Två sjöhästar
Fyra sjölejon varav ett gick på land
Tre delfiner
En bebis haj
En vattenskjöldpadda
Två sandfiskar (väldigt giftiga och kamouflerade)
En liten ödla som satt väldigt still
En stor ödla som sprang väldigt kul (den liksom sladdrade med benen)
En svart katt

Inget av dessa djur är ännu uppstoppade

Nu ska jag hur som helst inte ta mer av din dyrbara tid.

Stor kram från Karibien
D

Tuesday, February 13, 2007

Nämen ingen mer snö!

Jag är på dåligt humör och fruktansvärt osugen på ännu mer snö, ännu mer kyla och ännu mer vinter till väder och sinne. Som alltid börjar jag vid den här tidpunkten av året klä mig i vårkläder i oerhört bjärta färger och lyssna osunt mycket på Sueno Latino. GE MIG VÅR! Ge mig! Jag orkar inte. Men snart är det mars och då är det nästan april, april är fint och då är det definitivt snart maj!


Här skulle jag kunna tänka mig att hänga lite istället för Sverige just nu:






Monday, February 12, 2007

Marianne Ahrne har aldrig varit någon favorit men alltså det här!


Jag höll fan på att sätta müslin i halsen när jag läste det här imorse! Den dåvarande filmkonsulenten Marianne Ahrne avslog bidrag till filmen "Darling" med anledningen att hon inte kunde relatera till människorna i den! Hon gillar nämligen riktiga människor, sådana man träffar på tu man hand, kanske över ett glas rött. Några sådana människor verkade de inte finnas i Darling så därför blev det inga pengar...
"En kritiker sa, med positiva förtecken, att era filmer handlar om tomma själar. Men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till tomma själar. Jag har inget intresse av dem. Jag känner inga människor som liknar dem i "Darling". Kanske beror det på att jag aldrig rört mig i de kretsar ni beskriver. Jag har aldrig idkat sällskapsliv, aldrig gått på krogen, på fester eller middagar, aldrig minglat. Jag tycker om att träffa människor som betyder något för mig en i taget - eller vara ensam."
Nu blir väl Marianne Ahrne syndabocksymbol för den här typen av problematik men hon lär inte vara ensam om att dela ut skattepengar helt efter egna preferenser. Ok att bidrag till konstnärliga verksamheter aldrig kan vara strikt objektiva men jag menar borde man åtminstone inte ens försöka? Vi kanske borde sluta göra filmer om nazisternas illdåd tex? De är ju svåra att identifiera sig med... Varför inte neka bidrag till en film om "lite ledsna människor" om man dagen för beslut är himla glad och positiv? Varför göra en film om Angola - de är ju så annorlunda där? Är fattiga, har svart hud och bor i hus som liksom kan blåsa ner när som helst! Jag känner inte igen mig!

Nej fy vilken skandal! Skit samma om hon kommit på att hon gjorde fel i den exakta filmen. Det var hennes resonemang om som var fel inte valet!

Nu skall jag kolla på 80-tals thriller med stel dialog, mycket neonljus, skumraskklubbar och axelvaddar. 80-tals thrillers är min bästa genre! När jag blir filmkonsulent skall jag bara ge pengar till 80-tals thriller pastischer och ingen, INGEN kommer kunna hindra mig! Moahhahahahahahahhahahhaha!