Gymnasiesommarlov på bibbliz!

Idag. Ojojoj. Tvära kast mellan barnslig lycka och tjurläpp.

Anledningar till tjurläppen:

- behöva ta ut pengar till hyran från mitt själv ihopsparade bo-i-asien-inte-för-att-finna-mig-själv-men-softa-så-jävla-hårt-konto

- starta bilen för att åka och ta ut pengarna på jävla COOP Boländerna, vilket är det enda stället jag kan ta ut pengar från (tack för Sovjet-kontot mamma!)

- inse att det inte finns tillräckligt med bensin för att få igång bilen. Behöva gå till macken be om dunk och tanka 5 liter för hand.

- åka tillbaks till stan för att sätta in pengarna för att kunna betala hyran. besöka två bankkontor för att sätta in pengarna och få svaret "vi har ingen kontanthantering här". Tack för Sovjetbankerna, kapitalismen och "rationaliseringarna".

- Inte ha fungerande dator på HELA dagen och leva med ovissheten om den någonsin kommer fungera igen.

- planera gratisdag på biblioteket men inse att nya regler gäller och tvingas betala av en skuld på 30 spänn för att få låna.

Anledningar till barnslig lycka:

- ÄLSKA BIBLIOTEKET ÄNDÅ! Får skylla mig själv med skulderna - det är gratis annars och ALLDELES, ALLDELES underbart! Har softat med serieböckerna idag. Har läst: Två Åsa Grennvall: ååååå vad bra hon är, Den kvinnliga mystiken av Inger Edelfeldt: lite daterad men väldigt rolig på sina håll och tre delar av Marjane Satrapis Persepolis - fantastiska! Det bästa i serieväg jag läst sedan Art Spigelmans Maus!
Imorgon blire Paul Austers City of glass, även den i serieform.

- Nya hörlurar (välkommen tillbaks igen basen!), nya Cocoon-samlingen, hundra Radio Slave-mixar och fina Dole and kom.

- Massa gratistidningar jag tack och lov inte läst nu när DN bestämt sig för att ta paus fram tills på fredag. Rodeo, Vice, Unt-fredag, QX, People räddar min frukost.

- kaffe med bästa Sofiorna.

Den barnsliga glädjen uppväger självklart allt vad tjurläppen heter. Kan inte släppa hur bra biblioteket är! Pocket Shop makes me forget sometimes - men alltså nu! Skall banne mig hänga på bibblan VARJE dag hela juli! All musik låter även helt fantastisk och jag läser böcker om trasigt starka kvinnor. Känns som jag går på gymnasiet igen...

Att göra det bästa av en tisdag

Igår fick jag lite panik. Kom på mig själv med att bara ha rört mig en radie av typ tre meter sen jag kom hem i söndags. Har bara skött lite hemmafrubestyr då jag har "sommarlov" och Anders jobbar, legat och läst, solat och lyssnat på musik. Har på riktigt varit hemmafru alltså. Bestämde mig för att gå på promenad för att dämpa min självpåtagna instängdhet. I högklackat. I stadsparken. 50-tals-kvinno-blodet måste snabbt att spridits i kropp för jag har annars på min höjd högklackat på nyårsafton (under middagen då man inte måste stå upp, efter den byter jag typ om till platta). Promenerade runt i grönskan, lyssnade på musik och blev hälsad på av japanska gästforskare. Kände mig som en dam. Har definitivt aldrig hänt förut.

Mötte upp den alltid festpeppade Sofia på Snerikes för lite uteserveringsöl. Hon fick betala då de visat sig att jag inte ens hade pengar till hyran den här månaden. Var förjävla trevligt alltså! Precis så där som det skall vara, massa spridda skurar folk man känner, inte visste man kände och är glad man inte känner egentligen. På Snerikes blev jag dock inte behandlad som en dam. Sofia hade för korta små jeansshorts och rosa topp för att någon skulle ta mig för det (eller vara intresserad överhuvudtaget för den delen). Holy macaroni vad hon fick ragg! Hon berättade att så fort hon hade på sig minishortsen ute så blev killarna som galna. Massa smarta tankar passerade genom min hjärna: aha-Natacha-Peyre-klä-sig-för-killar-klä-sig-för-tjejer
Kesos-porrdans-arty-farty-förlägning-av-sin-personlighet- vem-är-du-vem-är-jag-levande-charader?

Annars förlöpte kvällen utan någon större dos omvälvande upplevelser. En högkvalitativ Snerikeskväll dock. Folk som vet att jag är nyss hemkommen från Sonár undrade hur jag kunde ha så kul på Snerkan efter alla maffiga klubbuppleverlser i bcn och jag undrade också ett tag när de spelat Party all the time två gånger, I will survive och "sköna" Jackson Five klassiker ett bra tag. Men man får inte roligare än man gör sig så vi fixade minidansgolv på en trappavsats, hängde lite med min brorsa som informerade Sofia om att "han älskade tjejer, snackade lite journalistik med Martin som är ansvarig för Metros internetsatsning, hängde med Khalid som funderade över hur han skulle kunna åka på semester som flykting (han är absolut inte flykting, han är bara inte fransk medborgare som ett politiskt statement då han inte tror på nationalstatstanken) och untz-untz dansade (Sofia trancedansade) på slutet till så jävla inte lagom svensk-ibiza-dansmusik. Khalid skjutsade hem mig på styret vilket dessvärre var mindre ovingligt än att sedan gå sista biten i de höga klackarna mina fötter nu fått stå ut att både promenera och dansa i.


Nu väntar jag på att Keso skall komma hem (eller ta en paus från WoW:andet) så vi kan hänga med hennes sköna folkpartistkompisar på Snerikes. Jag väntar mig lika spännande politiska samtal som detta förra året:

"... Jag fattar inte hur folk kan vara så konsekventa de faktiskt är i sitt politiska tyckande. Ett roligt exempel på det var den politiska sekreteraren för Folkpartiet som på Snerkies jävligt full försökte övertala mig om att jag var folkpartist. När jag (absolut inte lika full) intresserat frågade varför han trodde att jag var folkpartist så sa han: "för att de tycker bäst saker, de är det absolut bästa partiet, de tycker bäst i precis allt! Inget parti är som folkpartiet! De tycker inte dåligt i nåt!" Jag bara: "ok, så därför är jag folkpartist?" varpå han famlade efter min höfter och försökte titta mig djupt i ögonen."

Till er alla, från mig: En technoarm från Barcelona

Först ut i reseredogörande-maratonet är en Barcelona-text. Den plitades ned på ett tåg mot Montpellier med Sonár-nattens basgångar fortfarande dånande i öronen.



Femte besöket i Barcelona (dags att sluta räkna sånt i nu uppkommen ålder kanske?) blev precis så bra som jag hoppades på när jag på Olle och Hannas terass skrev mitt Barca-inlägg. Precis som planerat gjorde vi inte mycket annat än att klubba, äta och sova. B-pitch strandfesten var jävla bra! Satt i solen och drack öl några timmar innan den riktiga tillströmningen med folk. Träffade upp alla svenskvänner (inga jobbiga technokillar thank god, bara fina människor), blev sträv i håret av salt, gled framåt kvällen i slip-in-klänningen och äntrade "dansgolvet". Vrålade i den otroligt påpassade Ellen Alliens öra om vilken fantastiskt förebild hon var (ALLA skulle verkligen säga hej, fotas med henne, ge hennes skivor, dansa med hennes etc - I kind of noticed då jag stod en person ifrån henne och dansade), lekte professionell fotograf och dansade, dansade, dansade med nya och gamla Myspace-vänner, slutligen euforiskt på bord, stolar och palmer i kruka. Här blev jag förevigad dansandes till tonerna av Simon Bakers - Plastik som Ellen körde.

Hade svårt att tro att något kunde bräcka timmarna där när vi skulle vidare till Nitsa och Kompakt label-kvällen. Det började finfint med att vi splittade på oss och inte kunde få tag på någon taxi. Angelica, Cornelia och gänget drog till metron medan jag, Anders B och några tyskar fortsatte taxisökandet. Det såg mörkt ut men Anders var glad i hågen och försökte hoppa in i fräsiga spanjorskors sportbilar och be dem agera privattaxi. Det gick sådär. Jag diskuterar Münchens techno-scen med tyskarna när jag helt plötsligt ser en mongoglad Anders vinka från i världens minsta Golf. Bilen fräser iväg. Utan mig. Tyskarna som var ladies-men även under extremt kokain-rus tyckte det var lite konstigt beteende, då de trodde att han var min pojkvän. Ja bara: "Nej Nej. I have a better Anders.". Fortsätter resan mot Nitsa med mina nyfunna germanska vänner istället. Irrade runt på Las Ramblas för att försöka hitta tyskarnas hotell ("It's supposed to be somewhere at Las Ramblas) där de skulle hämta pengar och knark. Borstade på hotellrummet tänderna med eltandborste för första gången någonsin innan vi till slut drog vidare till Nitsa. Drämde där till den fortfarande mongo-flinande Anders så jävla hårt, drack lite svindyr öl och tanzade till morgontimmen. Nitsa var bra men kändes tyvär för instängt och syrefattigt efter open air-festen innan. På vägen in i taxin hem stoppar några uppenbart svenska killar oss och frågar oss på engelska om vi vill med på "the greatest after-party!". Jag upptäcker att en av dem är den kille jag tvingade att torkade upp sitt kiss efter sig på Teatron härom sisten (skrev om det här). Vi svarar på svenska att det är bra ändå och jag gömmer mig lite. Taxiresan i hem i morgonljuset ackompanjerades av radions Nelly Furtado - All good things. Älskar taxi-resorna hem på morgonen - så himla fina!














Lördagen började med att dusha ur 300 gram rök- och strandpartiklar som adderats min kropp kvällen innan. Efter det hann vi bara på fastande mage stå i spansk biljettkö i 45 minuter innan kvällens aktiviteter drog igång med Olle och Hannas avskedsfest på terassen. Hanna hade lagt mat i dagarna tre och dukade upp himla goda snittar, pajer och sallader. Vi blev dock ganska kortvariga då vi löst vår enda "riktiga" Sonárbiljett till kvällen. 50 euro kändes lite magstarkt för min lätt överansträngda resebudget (äta på Guide Michelin restaurang utan att först kolla studentekonomisaldot = big no no). Men redan utanför ingången släppte jag all min pengaångest och insåg att pengarna antagligen skulle vara väl investerade. Möte upp Anders B, Martin Cöster och nån SVD-snubbe och knatade in i det enorma festivalområdet. Sippade på lättdrucken, smaklös, ännu en gång svindyr öl till tonerna av Matthew Dears nästan post-punks-synthiga livegrej Big Hands. Det lät fantastiskt, under den bara himlen men med betong istället för lera under fötterna. Det mesta lät överhuvudtaget otroligt bra, men då hade vi också gjort ett litet festivalschema som vi ganska slaviskt följde för att inte upptäcka att man missat nåt viktigt till förmån för typ två trötta ravebritter med lika trötta fans, uppenbarligen non-stop knarkade sedan 1991. Vi hann med Black devil disco club, Dixon, Amê, lite Jeff Mills och Radio Slave och dansade tills fötterna var lätta istället för tunga och allt var fucking fantastiskt! När solen gick upp bakom scenen till tonerna av 2000 and Ones mix på Aardvarcks Cult copy, Canvas - The Cat, Radio Slave mixen på Matt O'Briens Serotone och Amês - Enoi liksom... Varför vill någon besudla de ögonblicken med att lägga ut massa skabbiga YouTube filmer tagen från längst bak, där knarktrasiga människor irrar runt för att ibland utbryta i något spastiskt danssteg?

Sista låten vi hörde när vi hand i hand vandrade ur dans- och substanshavet av människor var Felix Da Housecat - What Does It feel Like? (Röyksopp mix) som passade gråtmilt bra in som soundtrack till filmen om den Barcelona-natten. Klockan sju var taxikön utanför inte av denna världen men vi inte ville förstöra den stämningen genom att sätta oss i en buss. Istället bestämde vi oss för att spä på Human Traffic-stämningen (det är sånt här du syftar på va Mia?) genom att med sävliga steg gå klibbiga och lyckliga hem genom staden. Jättefint verkligen. Tills verkligenheten kom påträngande när de 6 timmarnas dansande gjorde sig påmint i fötterna, de hurtiga morgonjoggarna blev fler och fler och "hem" kändes så jävla långt bort. Morgonen kom trots allt ändå att avslutas på en buss med pendlare och småhundar hårt hållna i sina koppel. Men det gjorde inget för jag jag hörde fortfarande basen dunka i både mitt och Anders bröst där jag låg halvslumurande.

Hem ljuva hem som det brukar heta

Hemma från utlandet, tåglandet och norrlandet. Känns som alltid fint att vara hemma, slänga sig över posten i tron om att man fått något spännande (Bang och Neo var det enda förutom räkningar och hundra La Redoute-erbjudanden), ha quality-time med datorn, lyssna på musik och inspektera solbrännan som uppenbarligen försvinner den blotta dagen jag inte befinner mig i gassande sol - tack för den.

Är så jävla skrivpepp nu så det finns inte. Bara kliar i fingrarna, men icke ikväll! Skall bara lyssna på när Anders tjus-mixar sina nya München inköp, försöka få rätsida på vilka alla de där bästa låtarna som Amê och Radioslave körde på lördags-Sonár var och kanske ta första ciggen på fem dagar i fönstret, bara för att jag kan, då jag varken är slutfestad eller sjuklig som konsekvens av samma leverne.

Tills jag sorterat bilder och plitat ner lite rader kan ni läsa min sista krönika och min (första) artikel.

Godnatt vänner!

I'm on a train

Vänner!

Sitter i Maria och Tomas lägenhet i Köpenhamn. Min tågluff tar verkligen aldrig slut! I kväll tar vi nattåget upp till Åre för midsommarfirande. Efter det skall ni få den fetaste rapporten ever från Kontra-Malmö, Chassid-Antwerpen, Frankofil-Avignon, Roman-Nimes, Sonár-Barca, natt-Montpellier, sportbils-Zürich, Even-more-beer-München, skön-halstörkläde-Köpenhamn samt sist men inte minst: släktfest och midsommarfirande i Åre.

Tills dess - ha det bra!

Europaporr coming up

Hajj vänner!

Sitter på en terass hemma hos Olle i Barcelona. Anders dricker hundrade semesterölen (jag är väl på modesta 60 eller nåt). Geo fick googla lite på hur mycket kalorier öl innehåller efter att Anders fick tjockisångest. Tack och lov hittade Geo information om att öl bara innehöll lika mycket kalorier som standardmjölk, så nu är det fritt fram att vara ölsnäll precis hela tiden.

(Nu säger Olle här bakom att man får jättebra kolesterolvärde av öl och att det finns öl-SPA i Tjeckien).

Skall käka lite lunch snart (sparris 1.2 euro knippet yeah!) innan vi drar på B-pitch strandfest. Livet är så att säga fab. Känns bra att vara lite ungdom igen efter några mysigt sävliga pensionärsdagar i Provence. Jag, Anders och typ hundra par- och vuxensällskap på kulturresor knatade runt i nästan pervert frankolfila små gränder, påvepalats och romerska lämningar. Kände mig nästan taskig mot Anders som gjorde Avignon till hans första möte med Frankrike. Inget kommer kännas lika "Frankrike" efter det. Innan dess hann vi bo på ett supermysigt Art Noveau hotell i Antwerpen där vi spanade på chassider i diamanthandeln och dansa till sex på morgonen på svartklubb i Malmö. Europaporren är TOTAL! Det är så mycket härliga klichébilder som blivit bekräftade även fast man så klart vet att det är ett selektivt urval man gör. Ja alltså igår tex; 40 stycken 20-någonting amerikaner på skolresa i samma tågkupé som oss. Killarna var deffade, hade sköna shorts och flipflops, keps på sned och skitfula strömlinjeformade glasögon. Tjejerna "skönt avslappnade" tighta mjukiskläder och höga knutar på huvudet. Innan vi hann gå på tåget hade de hunnit röka braj och enligt egen utsago drucka skitmycket öl. Jag hade haft ett jävla schå om jag hade räknat hur många gånger de sa (förlåt skrek) "MAN!" och "I was like...". De pratade om att de reste på mamma och pappas kreditkort, hade köpt solglasögon för 350 euro i present till sig själva på samma kort, att deras mammor fått skönhetsoperationer i födelsedagspresent, att "the partying in Prague was FUCKING assum", drog lite Mardi Gras-minnen och var så JÄVLA högljudda i största allmänhet.

Man blir ju ändå lite glad. Man vet som sagt att bredden av människor i det stora landet i väst är stor och att alla judar inte springer runt i kippur och kontrollerar 80% av världens diamanthandel, men just därför är det så spännande när man väl får lite fördomar en gnutta bekräftade. Det var så klart inte lika roligt för de amerikanska tjejerna i vagnen som inte tillhörde Dude-wheres-my-eurotrip-sällskapet, som skämdes och höll på att avlida i sviterna av amerikaner-på-semester-överdosen.

Semester är semster. Alltså även från PK-analys-hjärnan.

Puss på er! Hoppas ni har det bra i fina sommar-Sverige eller var ni nu befinner er!

So long suckers

Efter ett gäng dagar med hetspluggande/hetsjobbande varvat med saker så som musik i solen, årets första dopp, grillningar, Snerkieshäng och studentfirande så stundar nu avfärden mot kontinenten. Har egentligen hundra inlägg jag skulle vilja skriva om studenttider (ja faktiskt), arbetsmoral, blasé DN-topp-personligheter jag uppenbarligen har i "min nya släkt" och att för mig okända kompisar till min bror kommer fram på krogen och berättar att Ossian är stolt över mig när han själv aldrig skulle våga säga det. Men det hinns dessvärre inte.

Jag kommer dock säkerligen inte att kunna hålla mig från att blogga några gånger från resan men fram tills dess så får jag bjuda på lite andra inlägg. Ami ger er en lite lagom lättsmält dos sommarunderhållning med:

Katrine Kielos med: vilken folkpartist är du?

Moldau-Malins fina Transistirien-bilder

I'm ugly but I've got a blogs fantastiska Slagsmålsklubben-inlägg

Korridorsliv med Kuryakin-Johan

Schampoo Risings underbara livsstils pastisch

Karolina Ramqvist som inte heller fattar varför alla måste gifta sig

Fredrik Strage, Star Wars, Morrissey och jag.

Om ni intredan gjort det kan ni också läsa Åsa Linderborgs som alltid skarpa klassanalys om två blondiner som blir behandlade fundamentalt olika.



Uppdatering: ni kan aven lasa Cosmicrocks inlagg om klubbterritoriet apropa klubbkulturartiklarna i Arena.

Vissa vill man ju bara säga åt på skarpen

Marcus 90-talet ringde och ville ha tillbaka sin stil:

Bilden är tagen på någon Mikas-fest i veckan, alltså inte under det för Marcus glada 90-talet när tjejer satte magrutor framför stil och finess.


Smygläste en intervju med Natacha Peyre i Aftonbladet Klick för några veckor sedan. Hon "pratade ut" om hennes och Marcus "förhållande". Det hade tagit slut mellan dem då "det bara hade varit fysisk attraktion mellan dem". Natacha ville gärna ha något annat också, "att kunna skratta ihop och så", "men Marcus var fullkomligt galen i min storbystade Barbie-look". Det säger alltså Natacha Peyre fnissandes, hon som typ framställs som typ dummast i Sverige. Jag måste säga att hon verkar vara hundra gånger smartare och coolare än Sveriges mest pinsamma "mega-modell" iaf. På honom kvällstidningarna! PÅ HONOM!

Tack för bilden (och skrattet) Fatale.

My girl wants to party all the time

Idag har jag och Anty varit och köpt Inter-rail kort till våran två veckors Europa-semester med start på lördag. Från början var det tänkt att vi skulle bila men jag fick miljö- och pengaångest, så vi är lite fram- och baktiden på samma gång och tar tåget istället. Jag skulle säkerligen kunna hållas personligt ansvarig för upptinandet av typ samtiliga Islands glaciärer så mycket jag rest och flugit de senaste åren, både i jobbet och privat. Det är inte det enda resultatet av mitt ständiga flygande utan jag kom även på mig själv med att ha varit i Barcelona fyra gånger utan att ha sett något utanför typ stadsmuren. Detsamma gällande Berlin. Har inte sett ett skit av omnejden och visst, anledningarna varför jag har åkt dit har varit andra men ändå! Lite trist... Men I'm a grown up now! Jag vill både ta mitt miljöansvar, ha party all the time och pussas lite med min kille när Provence svischar förbi förbi utanför tågfönstret.


Första anhalt på resan är Malmö. Där vankas Kontra-Musik-festivalen, häng med Murre (Johan? Maria?), lite Sveriges bästa falafel på Falafel Nr.1, kanske kaffe på Sim3 och lite kängru-penis-stirr i parken. Hallå nån från Malmö - är kängrusarna kvar eller? Fan vad fula de är! Jag tog dit Fia för att kolla lite på dem för några år sedan. Hon tyckte de var supersöta tills en kåt liten kängru ställde sig stilla i profil förutom att sakta röra sin lilla spetsiga, fula kängrupenis upp och ner samtidigt som den tittade på oss. Jag litar INTE på kängrus eller gulliga djur över huvudtaget sedan dess.

Efter Malmö bär det vidare till Belgien och Antwerpen för första gången. Dom har visst ett av världens äldsta zoo:n så det är bara att ta första, bästa och snabbaste taxi dit och leta upp kängrusarna där också. Eller jag vet inte. Har inte någon större koll på Belgien och Antwerpen mer än att Anders kan handla lite diamanter till mig, man kan spana på bortsprungna EU-kändisar och belgisk advantgarde fashion, käka musslor och pommes och dricka lite dyr finöl. Tycker det låter ganska idealiskt iof.


Efter Belgien blir det något kort pensionärs-semester-stopp i något mysigt, franskt och söderliggande. Kom gärna med tips! Spelar ingen roll var eller vad så länge det inkluderar saker som baugetter, medeltidsslott och en touch av Europa som amerikanen vill ha det. Tänk matlagningstant och Before Sunrise! Det är i hemlighet Anders bästa film. Den handlar inte om den franska landsbygden men ni fattar grejen. Ömt viskande på franska, prata om djuuupa saker med djuuupa tjejer från Europa (MAN alla amerikanska tjejer är så ytliga!) promenera i gränder och över små välvda broar. Så vill han nog ha det. Eftersom Anders aldrig varit i Frankrike då han tycker det verkar självgott och kefft och jag är världens bästa flickvän (och perfekt i rollen som djupa fransyskan när jag är på det humöret) så skall jag ändå försöka fixa lite Before Sunrise-känsla åt honom så han kanske kan omvärdera böglandet lite.


Efter det blir det Sonár i Stockholm, förlåt Barcelona. Angelica berättade att hon visste typ 25 personer som skulle ner, på Malmö och Göteborgs-bloggar pratas det om att "alla skall dit", så svenskt lär det det bli. Vi bor hos TIAC-Olle och kommer väl utöver honom hänga med arton miljarder techno-svenskar med typ skön stil. Hade grav ångest över det tidigare idag. En massa techno-killar som inte hälsar för de tror att man är någon slags medsläpad flickvän man inte behöver networka med för skivbolaget, den jävla mp3:bloggen skull. Som enbart vänd till Anders drar massa "crazy knarkanekdoter" eller varför inte "Så jävla grym låt" och bara förutsätter att man som kvinnfolket i sällskapet inte skulle tycka att den var lika bra/veta vilken den var/vara intresserad. Överdriver lite, men hyser just nu en oerhört oskön känsla gentemot "sköna" technokillar (inte de jag känner och vet fattar de här grejer så klart).

Jäjä. Technokillar kan hur som helst inte förstöra min Sónarvistelse. Försöker de lämnar jag sällskapet och träffar upp den på riktigt sköna biokemi-studenten vi hade kontakt med förra Barcelona-tripen som tjoade om att han var sjukt ocool men festade som att det inte fanns någon morgondag på alla technoklubbar. Och alltså strandfesterna, typ dör när jag tänker på dem. Mumma! Fantastisk musik + varm sommarhud = jag gråter av lycka!

Resten av tripen är inte planerad i någon större utsträckning mer än att den skall avslutas med en släktträff i Åre på midsommar. Känns himla kul att "göra Västeuropa" lite. Västeuropa känns som poppistjejen man tror sig känna trots att man enbart träffar henne på fest. Nu får jag iaf sitta bredvid henne några dygn på väg ner på skolresan och bekanta mig lite mer.

MUMMA!

Gustaf tycker att det var rätt åt mig att få droger i drinken och att mina kompisar blev våldtagna

Den här sköna kommentaren hade jag fått på min krönika på untfredag.se:

Sjuk kultur
Jag tillbringar mycket tid i Tyskland på somrarna och kan säga att detta med att vara sjaskig på fyllan är ett mer eller mindre svenskt problem, eller hur många invandrarungdomar ser man som beter sig lika illa som svenskar på fyllan? Hur många invandrartjejer hamnar i samma situation som beskrivs ovan? Få... Alkohol borde förbjudas, på riktigt. Sedan är det intressant att skribenten annamaria olsson tidigare har skrytit om att hon varit "slampig på kos" eller något liknande, om man visar män att man saknar heder så blir det jobbigt och då ska man inte grina över det utan får ta konsekvenserna av sitt handlande.
Av: Gustaf

Vad säger man? Jag är väl medveten om att det finns ett gäng människor där ute som tycker som Gustaf men är ändå imponerad över mängden vidrigheter och ointelligentheter han lyckades klämma in i den korta texten.

Yesterday when I was drunk.

Stockholm igår. MYCKET trevligt! Jag, Anders, Olof, och Sofia var hembjudna till Mia och Waldemar som första gäster i deras för dagen nyinflyttade lägenhet i Sundbyberg. Sumpan var trevligt och deras lägenhet fin. Lite lustigt inrättad bara då en 2 m lång basketspelare bott där innan dem. Mia nådde typ inte upp till badrumsspegeln och handdukshållarna. Drack lite findrinkar och knarkade Saltå Kvarn- russin innan vi drog till Teatron och Bricolage. Det var bra trots att Len Faki oturligt nog ställt in förutom Rice Twins! Anders B. var lite nervös över att de skulle framstå som klåpare som typ bokat akter över msn och bara "men jag trodde att det var färdigt när han gick off-line". Istället för dem körde bla. en kille improviserad live-acid och vem tackar en till det liksom? Efter att han dansat asset av oss drog vi vidare till Neu. Det var första gången där för min del och motherfucker vad kul det var! Hade inte föreställt mig att det faktiskt skulle vara så avslappnad stämning och mycket dans där. Posh uteställen som utlovar "spontandans" brukar ofta vara de stelaste ever. Typ sittdans för at man har för höga klackar liksom. Var fruktansvärt pepp på den glättiga åttidiscon efter all mörk och snabb techno på Bricolage. Dansade (och spenderade MYCKET pengar) tills dagsljuset trängde in och det var stägningsdags. Sista halvtimmen var för övrigt helt galen. Det var så skamlöst mycket hits på varandra. Eller vad sägs om Blue monday, A question of lust, Promised land, I wear my sunglasses at night, It's my life, Love will tear us apart et ect. Men det funkade verkligen 4.30!

Vid hemgång var Olof var helt groteskt pepp efter att vad han tyckte ha träffat den snyggaste tjejen i hela sitt liv. Den snyggaste tjejen i hela hans liv visade sig snabbt vara Anders B:s extjej där hela "ex"-grejen inte verkade helt utredd. Han blåste hur som helst vidare på efterfest medan vi hoppade in i Kungsholmentaxin för att sova. Det behövde onekligen. Jag hade fått träningverk av allt dansade redan på kvällen!

Dagen har ägnats mest att planera hur Anders skall träffa en bra tjej. Det är svårt det där. Känns väldigt skönt att inte "vara ute på marknaden" måste jag säga. Det skulle nog inte gå så bra för mig. Varför? Det kan illustreras med att jag bad några killar som på Teatron varit på tjejtoan innan mig, inte fällt ner ringen och kissat ner den totalt att gå tillbaks in och torka upp efter sig. De blev sura men gjorde det. Skulle nog inte ha så bra rykte i singelssvängen efter lite sånt där jag får för mig att göra när jag är full. Det går nog bättre för Anders skall ni se...


Nu: Autobahn hemmafest hos Johanna och Robert men först en portion hemmagjord gaspacho till. Jävlar i fan vad gott det är!

P&K

Dagens krönika

Dagens krönika. Är inte helt nöjd (även fast bland det enda UNT gjorde i redigeringsväg var att byta ut ordet "ägare" till "någon med anknytning till krogen"). Det var en svår krönika att skriva på 2000 tecken, i en helgbilaga där kontroversiella ämnen alltid ligger på betryggande långt avstånd och med den personliga ambitionen att nå ut till en så stor del som möjligt av alla 90 000 läsare och inte bara nån liten hipsterklick som tror att sådant aldrig händer hos dem.


Har ni inte något bättre för er kan ni läsa kommentarerna till detta inlägg om "Stureplans våldtäkten". Här skriver offret för våldtäkten ifråga själv.