Thursday, August 31, 2006

Om en man på Palermo vill berätta för dig vart skattepengarna går - spring!


Skall ut och dricka öl med Gina och Geo snart (måste bara packa ihop en hel jävla lägenhet och flyttstäda den). Som alltid när Gina är inblandad i något slags öldrickande så kommer vi antagligen hamna på Palermo. Det är nästintill en naturlag. Inga snajdiga drinkar eller piffiga skor där inte, bara lite indiekids och en massa alkisar av varierande slag, alltid redo att berätta sin livshistoria, stöta på en eller vara lite otrevlig. Trots detta är Palermo faktiskt ett av Uppsalas bästa soft-mitt-i-veckan-häng i alla fall under sommaren. Ibland men bara ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Här mina vänner är antagligen 2006-års bästa Palermo-kväll:

(ni får ha lite överseende med texten - den är skriven på fyllan efter det att jag kom hem)

Det började bra med att jag och Gina satt och softade med varsin öl och en barnpizza, snackade om livets ovästenligheter och skämtade lite om alla alkisgubbar. Alkisgubbarna blev så klart kontaktsökande allt eftersom, och en äcklig jävligt bredbent man i jeansväst med fransar och cowboyboots kände sig nödgad att flinande kommentera att det står Juicy på mitt ass. Mmm... Sen ringde jag Kalle J:s bokare för att se hur det gått och diskuterade en massa med honom om alternativ när det visade sig att han antagit Velocitys förfrågan istället för vårt. En stor fett deffad arabisk man hörde att vi pratade om techno och avslöjade att han hade massa bra technodj kontakter. Han bokade alla techno dj:s i Gävle tex. Jag avböjde och sa att det var en liveakt vi var ute efter och att vi hade nog med dj:s. Några sådana visste han inte.

Snart gled så klart en gubbe ner och satte sig vid vårt bord utan att fråga och började prata. Han började prata om att han jobbat med Moder Theresa, att han hade liftat genom hela Kambodja och sett vart alla bistånds skattepengarna går till (alla tjänar 70 000 i månanden och köper horor för det och softar och jobbar inte ett piss) och att han var otroligt ödmjuk som man bara kan bli när man har sett det han sett. Jaha intressant tänkte jag... i fem minuter innan vi snabbt insåg att absolut inte var det minsta ödmjuk snarare den mest oödmjuka och mest självupptagna människan vi någonsin skådat, att han hade problem att hålla sig till sanningen och att det inte gick att få en syl i vädret och att han satt och framhöll sig själv som någon otroligt stor allvetande och allsmäktig guru jaaa kanske den enda människan i HELA Sverige med civilkurage och äkta engagemang (ingen svensk media ville publicera någon av hans historier). Jag som inte gillar att låta folk står oemotsagda och kanske framförallt att diskutera försökte avbryta hans oändligt långa monolog vilket och få till en diskussion blev hela tiden avsnäst tills jag till slut höjde rösten mer och mer och bad honom släppa fram någon annan i diskussionen/monologen. Men han tyckte att man inte kunde veta något alls om världen om man inte gjort precis vad han gjort och att ingen hade någon som helst rätt att uttala sig för ingen kunde vara så vis och allvetande som honom (han sa det uttryckligen). Jag försökte hålla mig i skinnet länge men blev till slut sjuk provocerad över att ingen erfarenhet nån annan eller man själv hade från NÅT räknades. Det slutade med att vi satt och gallskrek åt varandra och att han sa att jag var en nolla (som aldrig skulle veta någonting om världen etc etc etc etc etc etc etc etc etc. (han bara hävde ur sig saker jag kommer inte ens ihåg hälften) och att han minsann bott på barnhem och det kunde jag minsann inte veta hur det var.

Till slut när alla andra gästerna avslutat sina konversationer och istället börjat försöka sära på oss sa jag att jag skulle gå hem för att jag skulle upp till jobbet sa han:

- jag skulle göra ditt och alla dina kollegors jobb hundra gånger bättre än er. varpå jag sa:
- ja sök det då, det är bra betalt. varpå han sa
- jag vill inte ha det. varpå jag sa:
- skönt för du skulle aldrig få det oh du allsmäktiga guru, varpå jag gör sorti.

Jag skämtar inte det är sant! Min lust att vara ödmjuk fanns liksom inte kvar efter en timme i den mannens sällskap.

Det jag funderar på mest är varifrån intresset att sätta dig en mer än 20 år yngre människa som självklart inte kan ha samma livserfarenhet som en 45-åring kommer ifrån? Näst efter det, frågan om hur man kan vara så dum i huvudet och varför jag låter mig provoceras av Palermoalkisar och inte låter dem hållas då.

Blir jävligt ledsen ändå. Han hade säkert en del viktiga poänger, hade säkert sett och varit med om en himla massa som hade varit intressant och viktigt att lyssna på och diskutera men jag menar inte på vilka villkor som helst! Eller?

O-ljuva 90-tal


Vart börjar man? Vad säger man? Var det verkligen så hemskt på 90-talet som det framstår i den här tidningen? Var verkligen Uppsala Sveriges största stad 1993? Varför kan Uppsala aldrig lyckas med att göra en någorlunda kvalitativ kultur- och nöjestidning? Vilka fan är de där Sleep som listas bland alla andra kända namn under trash nite-annonsen? Vad gör de idag? Vad gör människorna bakom den här tidningen idag? Vad gör STEFAN ANDERSSON idag? Var layouten ens ok då? Vem valde namnet på tidningen? Är det bara jag som är galna feministen som övertolkar eller kan det faktiskt finnas en liten crazy baktanke med hur in & ut kan tolkas, i så fall känns inte det lite symboliskt för det mesta man inte saknar med 90-talet? Känns inte hela tidningen lite symbolisk för vad man inte saknar med 90-talet?



Alladin, Blodröd Sol, Oskuldens tid, Dave, Drömkåken, Firman, Mannen på balkongen och Sömlös i Seattle är för övrigt de filmer som recenseras. Känns inte det som hela det (kommersiella) tidiga 90-talet sammanfattat i en sida filmrecesioner?

Hela tre annonser finns även för den 90-tals trenden som jag tillsammans med fejk-ekologiska "naturliga" kläder hoppas ALDRIG kommer tillbaka hur retro det än känns:

Wednesday, August 30, 2006

Läget i en galen tid

Jättemycket kaffe och jättemycket te varje dag, STUK, Fuckpony, spontanölsmöjligheter varje kväll, karnevalsyra med alla nya studenter på stan varje kväll, nya mascara: gorgeous eyelashes, lusläsa alla vallistor för att kolla ålder och vilka man känner, knulla eller prata om livet framtiden och den konstiga tid vi lever i, valhets varje dag - DN chilla ner hundra grader och ps jag vill ha min tidning varje dag inte var tredje, fisksoppa, bombardera mig med perspektiv tack, massa små roliga saker inplanerade hela tiden, akademikerångest - sluta ge mig massa möjligheter livet - ni är i vägen för mitt professorskap, Slottet, tips tips tips, hundra klubbar, hundra nya stylish ansikten på Lion, matte b, flyttstress, 13 bästisar, 17 nästanbästisar man inte hinner träffa, massa massa böcker på Pocket shop som pockar på min uppmärksamhet, jävlar jag är den där feministen som alla identifierar som problemet med feminismen, scanna in bilder, vad hände med alla bra bloggar - är det generationsskifte på G? vara hypereffektiv, ha lite mer akademikerångest, försöka gå upp lite i vikt och äta supersize-me-mat varje dag, vara peppad på svamp, upptäcka en ny cocealer, vara så mycket mer än ett par häftiga jeans, är man dum eller är nåt fel om man är glad nästan jämt? Snart åker jag till Afrikat.

Monday, August 28, 2006

Ami Hiltons bästa utelivstips i Paris

Eftersom jag älskar att dela med mig och egentligen borde skriva alla Nöjesguidens 48 h reportage (fan vad dåliga de är) så tänkte jag ge er lite Paris-tips. Känner man inte folk i staden man besöker kan det vara svårt att få reda på guldkornen. Är man dessutom inte där särskilt länge kan det vara svårt att få grepp om dem eller ens veta vilken som är den bästa City-guiden att köpa. Guideböcker (och Nöjesguiden) skall man inte lita på för fem öre om det inte gäller Frihetsgudinnans eller motsvarandes historia. Nej, Google, Hospitalityclub och vänner är de absolut bästa resegudierna! För de bästa klubbarna i stan, knata bara in i närmsta skivbutik, inte Fnac eller Virgin Megastore alltså, utan någon vinylskivaffär. Där har folk alltid bra koll på vilka ställen som har bra kvällar när ni är där.

Dessa Paris-tips är inte bara mina egna utan kommer även från lite folk som vi hängde med i Paris. Jag hann inte besöka allt som det tipsas om men människorna vi hängde med hade bra koll. Jag orkar inte tipsa om helt uppenbara saker, jag vet att Ni, mina kära läsare inte är dumma. Detta är alltså inte den ultimata Paris-guiden om någon nu trodde det. Vissa tips är kanske även lite konstiga och ibland med otillräcklig info om vad det är etc. Det beror med största sannolikhet på att de skrevs ner på en skränig booty bass-klubb under alkoholpåverkan. Eftersom det är ganska mycket tips så delar jag upp dem lite. För att spä på bilden av mig själv som en partyprinsessa vars enda intressen är killar, smink och disco, börjar jag med lite klubb och bartips.

Några av mina Paris-tipsare in action: Aurelien, Milooz och Christoffer


Flyg: Air France
Som alltid skall man inte lita på att Ryan fucking Air och motsvarande flygbolag är billigare än större bolag (med bättre arbetsförhållanden). Vi betalade 1200kr tur och retur även fast vi bokade ca en vecka i förväg. Då tillkom inga konstiga extra kostander för betalning med kort på internet/inte betalning med kort på internet eller för att man ville ha handbagae. Det är inte heller avresa från någon keff flygplats som det tillkommer massa extrakostnader för att ta sig till och från. Istället mat på planet, obegränsat med dricka och nöjda glada flygvärdinnor.

KLUBBAR

Rex Club. En av de klubbar som alla pratade om och rekommenderade under terminerna. Under sommaren var den dock mer eller mindre död. Elektronisk dansmusik av olika slag.

Paris Paris. Vida känd och många bra namn spelar där. Megatrendiga varuhuset/affären Colette har bland annat klubb där en gång i månaden. Är klientelet lika snyggt där som på Colette så sätt i tampong eller nåt. Gabban var tvungen att gå ut från Colette för att ta luft pga alla extremt snygga killar som vistades där.

Le Pulp. Något så ovanligt som en lesbisk klubb, hipp även utanför den lesbiska sfären. Svårt att inte älska! Mycket techno och house. Inte gaygrejer varje kväll i veckan men klientelet försvinner inte helt vid mer ”hetro”- tillställningar. Påminde om Marie Leavau på många sätt.

Le Triptyque
. Ganska stor källarlokal med slogan Minimal and Cosmopolitan Electro. Väldigt bred tolkning av minimal och electro. Det var ganska mycket annat också.

Noveau Casino
. Techno och electro som alla andra klubbar jag går på. Många bra namn spelar där.

VIP – Electroclub. Vet tyvärr inte så mycket mer än så. Fyllenedskrivet.

Le Queen. Gay-klassisker i Paris på Champs Elysées vilket betyder att en massa turister som irrat runt och inte vet vart de skall gå hamnar där. Det händer dock att riktigt stora artister och dj:s spelar där pga av storleken på stället. Kan alltså vara värt att kolla upp vad som händer där while in Paris.

Les Taulieres. Bar som skall vara trevlig.

La Perle. Är egentligen bara en bar men en väldigt bra sådan om man befinner sig i Marais-kvarteren. Väldigt snygga människor. Bloggen Face Hunter som fotar intressant klädda människor i Paris brukar snoka omkring där. Senaste kvällen här.

Concorde Atlatique. Stor båt med utedäck med bar. Snygg utsikt över vattnet och stort dansgolv på nedervåningen. Vi var på klubben Respect där David Mancuso, grundaren och resident på mytomspunna The Loft i New York spelade.

Bato Far
är en annan klubbbåt som skall vara bra.

Elyseé Monmartre
är ett stort konsertställe som verkligen har lite allt möjligt. Har bl.a. en del stora labelnights för bra skivbolag.

Les instants chavires
. Bar som skall vara trevlig och som har massa musik-events.

Och mina vänner självklart får ni röka på klubbarna och barerna!


För er som vill läsa mer om hur man klubbar streetsmart i Paris kan man läsa Karolina Ramqvist reportage i DN. Bör dock kanske tas med en nypa salt. Alla vet ju att Karolina Ramqvist alltid dragits till muskliga thugs vars huvudsakliga inkomstkälla är att sälja crack (she's into hiphop alltså). Visst blev vi utstirrade och ropade efter en del men det är inget unikt för Frankrike direkt. Cp-killar som tycker sig ha rätt att uttala sig vitt och brett om ens kropp och utseende när man bara går på gatan och inte alls har bett om det finns överallt, vart man än kommer i världen. Men ok, i länder med "heta latinska män som vet hur man skall uppvakta en kvinna" är det faktiskt lite värre. Skulle inte vilja gå hem i Bateau Rouge efter klockan tio. Att gå på efterfest med massa killar verkade enligt folk vi pratade med inte vara en särskilt bra idé. Nästan alla kände någon som hade blivit våldtagen på så sätt, enligt källor som inte tillhörde lokala Gudrun Schyman-posset. Folk anmäler inte ens sådant, eftersom det finns en utbredd "skyll-dig-själv-dumma-tjej-mentalitet" och väl i rätten är det svårt att vinna mot gärningmannen. Känns det igen från Sverige? Är det ok? Har vi ett jämställt uteliv? Ett jämställt rättsväsende?

Juridiken here I come!

(Men först klubba lite mer.)

Saturday, August 26, 2006

Fashion report: Paris

Paris-resan gick helt i modets tecken. Eller förresten modets och bästishetens tecken. Det var oundvikligt på många sätt. Jag reste för första gången på ages med min long-time-bästis Gabriella och vi bodde hemma hos Hannes vars huvudsakliga sysselsättning är att styla för franska Vouge. Det har varit ett par tjejiga dagar fyllda av dyra små luncher, promenader i vackra omgivningar, (fönster)shoppande och bästispratande. Vi har käkat lunch med Chloé-designers, druckit öl med Martin Margiela-modeller och diskuterat livsval med Yves Saint Laurent-medarbetare. Vi har läst typ tre årsprenumerationer av Vouge, ID, Purple, Self Service och W till våra frukost-croissanter, diskuterat modets egentliga syfte och varit lite allmänt uteseendefixerade. Allt insvept i ett doftmoln signerat L'artisan parfumeur och Hannes dyra gratis hudvård. Det har varit en resa ganska annorlunda mina sedvanliga resor med billigast möjliga hostels, tågluffer i o-turistiga östeuropeiska länder eller bara renodlade klubbtriper till närmast möjliga storstad. Två kvällar har vi klubbat seriöst, sen har vi typ ätit ute (hallå ankbröst!!) och druckit snordyra alkoholhaltiga drycker (hallå en 33 cl öl för 8 euro!!) på chica uteserveringar. Klart vi inte bara gjort chica-tjej-semester-grejer men den överhängade känslan av resan är rätt Sex and the City. För att spä på sex and the city-känslan lite kommer här bilder från resan i form av ett litet modereportage. Bon go fuck yourself!

Gabriella i en underbar gratisätare-på-vernissage-kreation. Cirkus är ashett i höst - dock ej svettig nygycklar-cirkus á la Las Ramblas i Barcelona utan cirkus som den var på den gamla goda tiden


Pose-Ami framför Sacre Coeur. I höst anställer alla människor med självrespekt en personlig pose-tränare som hjälper dig att ta fram ett personligt pose-program för att förstärka ditt personliga varumärke och tydligt signalera dina tre personliga ledord


Lunch med modeeliten, förlåt en tumsugare, en blindis och en lätt utvecklingsstörd Gabriella


Rökning will never go out of fashion. Rökning inomhus kommer mer och mer. Olikmatchade strumpor också. Män som tar hand om tvätten är en kul trend men blir troligen inte långvarig.


Utelunch är ett nödvändigt ont om man skall ha råd med all skin-kaviar din hud behöver i höst


Gabban i enkla men ack så chica promenadkläder


Cheerleader-Ami med politiskt budskap. Att ge tvetydiga budskap känns fräscht i dagens post-postmoderna samhälle präglat av rädsla och förvirring


Framtiden är het i höst


Gabriellas italienska filmstjärnelook kräver sina förberedelser


Enligt Vouge är ansiktsmasker hett i höst. Ami är inte sen att haka på en trend. Ralph Lauren-skjortan heeeelt tagen ur sin svenska kontext. Att använda orden Ralph Lauren och ordet kontext i samma mening börjar kännas lite uttjattat men håller ett par säsonger till i Sverige. Utanför Sveriges gränser är det dock stendött och har vart det ett bra tag.


Ami getting is ready for the decadent parisian nightlife, Pigalle here I come!


Gabriella övar sig inför sina kommande jobb: erotiska bilder för en svettig stor man i en källare i Ungern


Gabriella testar sina modefotograf-skills och lyckas bra. Ami och Hannes leker i luftig Margiela



Ami har läst Rodeo och köpt Ralph Lauren-estetiken rakt av, hon är förvirrad och vet inte om det betyder att hon borde rösta borgerligt, bara tycker att det är snyggt eller om hon istället borde rösta blankt för att ingen skall kunna anklaga henne för att tycka fel. Då kanske hon får ligga mindre. Helst vill hon slippa att tycka och ta ställning över huvudtaget - vem har kommit på den dumma trenden egentligen?


Ami i Louis Vuitton-accessoarer. Gratis så klart.


Ami in Cheap and Chic Moschino


Gabriella som judisk-helylle flickvän på ett ställe i Marais-kvarteren som hade Klagomuren i Jerusalem på direktlänk på storbilds-tv


Ami - en liten bit av New York i Paris

Sunday, August 20, 2006

Cuba Libre

Träffade en gammal bekant igår: Anna Ardin jämlikhetsansvarig på Uppsala Studentkår. Hon hade precis kommit hem, från Kuba där hon skulle skriva sin D-uppsats i statsvetenskap om den politiska oppositonen. Det hade inte gått så bra. Nu riskerar inte riktigt hon som utlänning att hamna i fängelse eller så, men hennes inlägg säger en hel del om hur situationen är där för den inhemska oppositionen. Läs hennes blogginlägg utvisad, icke önskad och uppgiven så förstår ni vad jag menar. För den Kuba (eller demokrati)-intresserade finns mycket intressant att läsa på hennes blogg.

När jag kommer hem från Paris skall jag helt klart svänga förbi Studentkåren för att få höra mer än vad som hanns med igår.

Saturday, August 19, 2006

Hösten närmar sig med stormsteg. So does Dynamic

Snart drar nya Dynamic-säsongen igång och den kommer bli ännu bättre än den förra! Det kan jag självsäkert lova! Som vanligt kommer vi vara först med allt bra och ni kommer dansa som ni aldrig dansat tidigare. Kalle J gjorde tex. sin andra spelning någonsin hos oss och Kornél var fortfarande en relativt okänd slyngel vi gav en 500 lapp i gage (ok det var vår andra gång innan vi fattat vad som var ett skäligt gage).

Nämen ärligt, det kommer bli grymt. Ni som kanske hittat hit via Dynamics gästbok vet att vi fick en döv tant på oss i mitten av vår första termin. Den döva tanten fick vi på köpet med Norrlands, kanske som någon megaliten klausul i osynlig text vi missade i avtalet. De första två Dynamic körde vi i ganska små tighta lokaler som tog 250-350 pers. Ganska lagom för den då väldigt oetablerade technon i Uppsala. Efter andra gången blev vi dock informerade om att det bodde en döv tant väg i vägg med ett av våra dansgolv. Ni som har sett "It's all gone Pete Thong" (eller kanske är döva själva!) vet att döva känner vibrationer. Techno som innehåller mycket bas ger mycket vibrationer = tanten började jiddra med störningsjouren. Vi fick alltså inte ha de lokalerna och blev mot vår vilja "uppgraderade" till att ha i stora salen om vi ville ha två dansgolv, vilket vi ville eftersom det var grunden i vårt klubbkoncept. Detta funkade skitbra de gånger vi hade 700 pers men tvingade oss hela tiden att tänka kommersiellare än vi verkligen ville. Det finns liksom inte 700 pers i Uppsala som lyssnar på techno och medvetet väljer en technoklubb framför r'nb eller schlager. Kom det istället 400 pers blev inte känslan lika bra heller trots att det i sammanhanget är väldigt mycket folk. Så nu i höst skall helt enkelt köra på vår första lokalkonstalation dock med döva-tant-rummet mer som chillare loungehäng. Lite mindre Dynamic alltså. För den konstnärliga friheten och svettig känslan.

Martin håller på med en ny hemsida, vår gamla är verkligen en skam för en så bra klubb. Det är även han som gjort våra affischer. Erik publicerar en del av hans illustratioer i sin blogg
också. Här är han mannen bakom pennan: Martin Wollerstam (En några år yngre, mörkhårig och helt sjukt vintervit Ami finns vid hans sida)

Just nu är vi i full gång och kontaktar en himla massa artister och dj:s vi sett och hört runt om på allt vårt jet-set klubbande i Europa (eeeeh och timtals framför My Space om musikbloggar..) We'll bring the best to you! Skriv in datumen i era kalendrar nu så ni inte missar något:

Lördagen 9/9 Big Premiär!
Lördagen 28/10
Lördagen 25/11
Lördagen16/12 Big Goodbye! Sista Dynamic någonsin!

Skriv också upp er på vår nyhetsbrev så är ni garanterat först med all Dynamic-info.

Känns himla kul att sätta igång nu och vi hoppas på fler kvällar som tex. Özgur Can och Din Stalker-kvällen då dansen fortsatte ett bra tag trots svenska-tjur-vakterna som tände lampan och ville att vi skulle gå hem.

Nu drar jag till Paris en sväng men det blir säkert någon uppdatering därifrån...

Party like your seventeen

Igår var jag på en hemmafest som hemmafesterna var när man var 17.

Det började desto mognare med att jag, Fia och mina Hospitalityclub-portugiser Rita och Michael drack vin hemma i lägenheten. Min pappa kommer oväntat förbi med massa flyttkartonger. Här blir jag genast 17 och lite nervös över att Fia precis rökt på balkongen och det luktar in i lägenheten, tänk om pappa tror att det är jag liksom! Vi går vidare och på festen upptäcker vi att nästan alla är utklädda. Temat är "Föräldrar och anhöriga". Vi bara "nej shit vi visste inte att det var maskerad" vilket vi egentligen visste bara att vi inte orkade klä ut oss. Hade ingen lust att tvinga portugiserna till det för de skulle gå direkt från festen till nattåget mot Narvik.

Folk var överlag rätt dåligt utklädda. Typ "hehehey jag är helt wild and crazy och har klätt ut mig till min pappa vilket innebär att jag har min gamla vanliga indieoufit som jag alltid har bara ett par roliga glasögon så folk inte kan tycka jag är pinig eller ful". Stahre och Anders Arodén hade dock lyckats bra med sina outfits. Stahre med sina ståtliga 2 meter var iklädd fotsida jeanskjol och smink. Meningen var att han skulle vara sin lillasyrra men intrycket var mer av någon identitetskrisande Almodovar-transa. Anders Arodén var sin Sandvik-chef till pappa med lite otymplig kostym och slipsnål i form av klassiska Sandvik-sågen. Subtilt men bra.

På festen fanns bål en masse och portugiserna tittade fascinerat på alla alternativa människor utöver de utklädda och måste fått vatten på sin kvarn i att svenskar är väldigt utseendefixerade. Rita som var designer och åkte runt på massa designmässor i hela världen och vann priser såg typ ut som en scoutledare i sina slitstarka kläder, kortklippta hår och osminkade ansikte. I Sverige skulle en människa i hennes bransch och med hennes framgång aldrig se ut så känns det som. Rita och Michael tyckte svenskar var mycket lustiga som verkade lägga ner extremt mycket tid på sitt utseende och målade på sig konstiga solbrännor (s p r a y t a n).

Folk hånglade lite i soffan, spillde ut rödvin på parketten, crazydansade lite hastigt och lustigt, bankade hysteriskt på toalettdörren när man var på toa och började allt eftersom kvällen gick bry sig mindre och mindre om att röka på balkongen. Fia drev med en stackars kille som sade sig bara lyssna olika trance-versioner av gamla 80-tals hitar så som Living on a prayer och Fading like a flower med Roxette. Hon berättade att på klubben Dynamic spelade man nästan bara sådant och att det skulle vara paradiset på jorden för honom. Jag och Fia hamnade jävligt packade i en nästan skrattreatande seriös diskussion med KUNQ-Siri om huruvida modefotografen Terry Richardson som har gjort de uppmärksammande Sisley-kampanjerna var queer eller bara förutsägbart tråkigt sexistisk. Jag började dravla om att förmedla kärleken genom linsen var det verkligt svåra och utmanande (dunno why).

Efter att grannarna ringt på några gånger stormade nu psykogrannarna från hell in och golvade allt som kom i deras väg. De påstod att folk kissat från balkongen ner på dem, tryckte upp en tjej som opponerade sig mot väggen och var allmänt galna. På säkert avstånd var de dock väldigt lustiga att se på. Mannen hade om jag inte minns helt fel någon konstig lila polyester-skjorta och fru angry-neigbour hade kort tight klänning med Dolce Gabbana-tryck från senaste solsemestern på Kos. Till slut kom polisen och drugy-friend nummer ett och två blev lite nervösa. Festen slutade inte för det men jag och Fia åkte hem till mig för ett sleep-over. Väl hemma började vi bästisprata i sängen och vid fem hade Fia fått tillräckligt mycket konstiga idéer för att tycka sig behöva åka hem och ringa sin pojkvän i Australien och äta hembakt bröd.

För övrigt rökte jag, vilket jag har slutat med. Som sagt en äkta sweet-seventeen-fest var det.

Min bästis på min bästa balkong

Thursday, August 17, 2006

Klubbliv: Moldavien

Som ni alla trogna läsare vet så är Ami nästan alltid där den bästa festen är. Ami reser i ett försök till föräldraruppror upp alla sina ärvda pengar genom att åka land och rike runt för att klubba på de bästa och mesta ställena. Privatjeten avgår regelbundet till franska rivieran, yatch-partys vid Sardiniens kust, fashionweek-efterfester i Milano, takfester i New York och White-Partys (vita av kokain och fula idrottsmäns gympaskor) på Avenyn i Göteborg. Men när man är så världsvan, har varit överallt och delat alla killar med Lindsay Lohan så länge man kan minnas, så blir man lätt lite uttråkad. Allt känns ospännande och man kanske vill testa något nytt. Idag tipsar Malin i Moldavien om helgens uteliv där och Ami säger varför inte? Kanske kan Ami även hoppa in och göra lite nytta i Malins FN-flyktingprojekt där när hon ändå är i farten? Kanske lite osminkad dreja en kruka eller nåt med något undernärt barn framför tv-kamerorna? För att vårda Amis personliga varumärke liksom. Två flugor i en smäll. Aaaah smart! - Ami? - Jaaa. Du borde bli typ såhära personligt-varumärkes vårdare!

Carl Craig the MAN

Med risk att göra en Kornél och sprida ett väldigt osäkert CC-rykte men hallå det står på Cocktail Clubs hemsida jättelitet att Carl Craig skall spela där i september!!! Jag blev väldigt upphetsad när jag läste det och började snoka runt på diverse hemsidor och ringa och bloggbomba folk men hittade ingen som riktigt bekräftade det. Började i min iver bildgoogla och kom ännu en gång på att jag helt klart skulle kunna tänka mig att ni vet, typ vara ihop med Carl Craig. Inte nog med att han gör bra sjukt bra musik och så alltså han är sjukt foxy också!




För att släta över det piniga i att vilja vara ihop med en kändis bjuder jag på lite Carl Craig-relaterat i mp3-spelaren just nu:

Carl Craig – A Wonderful life (epic version)

Tides Feat. Bajka (C's Movement #1) (Carl Craig Remix)

Nexus 21 - (Still) Life Keeps Moving (Carl Craig remix)

Theo Parrish – falling up (Carl Craig mix)

69 – Rushed (Hypnotic Tango samplingen aaaah!)

E-dancer - World of deep (Carl Craig remix)

69 - My machines

Brian Transeau – Relativity (Carl Craig's Urban Affair Dub)

Ultramarine – Hooter (Carl craig remix)

69 – poi et pas

Derrick May - Sueno Latino

Delia Gonzalez and Gavin Russom - Relevee (Carl Craig remix)

69 – Pungtang

Wednesday, August 16, 2006

Cause I'm a bratkid yes I am

Lystring alla ni som tänkt överösa mig med presenter och så på min 22-års dag den 27 augusti! Jag ombeder er att istället sätta in en 100 lapp eller två (tre,fyra,fem,sex,sju,åta,nio,tio) på mitt konto. Jag har kommit på att:

1. Paris är dyrt

2. Jag vill kunna dricka cappucino för 70 kronor på lyxhotell och kolla på sönderoperade chanel-tanter

3. Det vore fint att "investera" i en jacka för kanske 3000 spänn

4. Läppglans kostar 200 spänn

5. Hannes som vi skall bo hos aldrig lagat mat hemma, någonsin!

6. Jag antagligen inte kommer att stå på massa gästlistor överallt i Paris och således spara in pengar på inträde

7. Jag numer är arbetslös student

8. Jag absolut inte har råd att åka till Paris egentligen, än mindre att köpa en jacka för 3000 spänn

9. Jag varit en bortskämd brat massa år men nu måste sluta med det men det kommer inte gå bra så jag kommer vara helt klagig och sur men kanske försöka tycka att det finns något fint och romantiskt över att vara utblottad men ha värsta fina kärleken men det kommer eventuellt inte gå så bra och kommer sluta med att alla mina sparpengar är slut vid årskiftet och då kommer jag vara RIKTIGT ledsen då jag inte kan åka utomlands och då bli deprimerad och vilja dö och sen förakta mig själv för att jag är nöjd och glad i livet egentligen men hela tiden vill ha MER MER MER och skulle kunna sluka världen utan att lämna minsta åt någon annan om jag bara fick chansen.

Tuesday, August 15, 2006

Undrar hur många google-träffar jag kommer få på det här inlägget. PORR! SEX! FEMINISM!

Tog ett djupt andetag och tänkte att jag skulle skriva ett seriöst inlägg om min syn på relationen porr och feminism. Andades ut och bara neeeej fan vad fint att lägga sig till sängs med Majgull Axelssons "Långt borta från Nifelheim"...

Sen kom jag på att jag ville ändå. Läste ju idag ett inspirerande reportage om att det fanns fler som mig! Feminister som inte tror på att porr som besitter inneboende ondska och är roten till allt ont i vårt ojämställda samhälle och bör förbjudas alltså! Människor som istället tror att porren idag, som det oftast går när män helt ensamma dikterar dagordningen, inte blir riktigt så som kvinnor vill ha den. Please förskona mig nu från kommentarer om att tjejer inte bara vill ha soft-porn med älskande par i vattenbrynet, det är inte den skillnaden jag tror skulle visa sig, och är ute efter. Inte heller "feministisk porr" som många skulle tänka sig med frustande, orakde, svettiga tjejer. Men ändå precis det. Det och allt annat Du, Inga-Britt, Susanne, Doris och Shoone skulle känna er bekväma med och gilla.

Men sen tillhör jag inte heller dem som tror att all porr per automatik behöver inneburit ett exploaterande av fattiga och utsatta människor. Tror man det kan porr kanske vara svår att försvara ur det perspektivet (men svenska folket H&M helloooo?). Gör en kort undersökning någon jävligt alkoholdränkt kväll på hur många av dina homies som spelat in någon home-video för eget bruk. Svaret kan vara lite generande kanske. Det finns människor som kan tänka sig att sprida dem till en liten eller större krets människor, kanske inte bara för masskonsumerande 17-åringar på DC++.

Sen så kan verkligen porren få killar (och tjejer) att få skev bild av sex och det påverkar killen och (men oftast) tjejen negativt. Men såpoperor då? Romantiska komedier? Bilden av kärlek och sex de förmedlar, alla letar blint efter och som de antagligen inte kommer finna och istället missar den verkliga kärleken och bra sexet. Actionfilmer och våld? Herrtidningarnas frågespalter? De matas man med hela tiden, bara det att där finns ändå en större mångfald idag än inom porren. Jag blev skitledsen när jag hittade en miljard Jenna Jameson filmer på min lillebrorsas dator men det hade mer att göra med att jag inte visste om han hade något som vägde upp det han såg där. Några att prata med och utbyta riktiga erfaranheter med och så. Tjejer gör ju det i större utsträckning och kan på så sätt själva slå hål på myter och hjälpa varandra, få svar på funderingar och få andra perspektiv på sex än sitt eget. Man är mer öppna om att prata om problem. Killar däremot uppfostrade till icke-kommunikativa varelser där det är omanligt att visa svaghet och osäkerhet, pratar istället om sex när det gäller att impa eller möjligtvis skämta. Sexualundervisningen bemödar jag mig inte att kommentera. Men skulle det inte vara så som nämnt så skulle nog inte porren ställa till lika stor skada tror jag. Det är ju det vi måste jobba med!

Jag är absolut inte färdigdefinierad i mina funderingar kring detta, det är ju lite komplext. Men screw dagens debattklimat där man måste ha artontusen argumnet för ALLT - härmed återupprättar jag magkänslan som argument!

Just ja, Majgull Axelsson och sängen var det ja...

Här finns artikeln jag skrev om och här är Postporns hemsida.. Ni kan ju läsa vidare och sätta dit mig eller nåt. Sånt är alltid uppfriskande.

Monday, August 14, 2006

Your disco needs you!

Jag har många vänner som kommer gå väldigt långt inom de områden som de håller på med. En del har redan gjort det i förhållande till sitt ålder. Min kollega och vän Elin Aram (19 år) är en sådan. Jag anställde henne förra året till ett jobb på Uppsalas Elevråd där hon nu blivit verksamhetschef, hon jobbar även med den nationella träffen Attract 06 och har nu blivit erbjuden jobb på Elevorganisationens nystartade utbildningsföretg. Elin är också min bästa entreprenörs-kompis och har alltid artontusen skitsmarta idéer. Nu jobbar hon som sagt för Elevorganisationen och Uppsalas elevråd vilket kanske inte se ut som världens häftigaste jobb på visitkortet men man lär sig ungefär allt som är viktigt i livet och växer väldigt mycket som människa om man får chansen att jobba där. Men man jobbar ofta mycket och hårt och ibland kan det vara svårt att släppa jobbet. Men lugn det finns botemedel! När man jobbar mycket och hårt får man nämligen lätt ett plötsligt behov av att köpa konstiga partytoppar i skrikiga färger och syntetmaterial med framförallt DISCO! Men det måste vara den äkta discovaran, ingen sönderspelat John-Travolta-disco någon kan få för sig att skämtdansa till (huga) eller nån jävla lounge Hedi Kandi-disco. Så här Elin: this is for you:


Ladda ner den (eller snoka rätt på den på ebay), ta på dig nåt foxy och dansa framför spegeln om det känns mycket ibland. För det kommer det vara, men discon funkar. Forget all your problems and get down and move som det brukar heta.

Sen Anty kom hem nu, frun har fått nog!


(Your chest needs me)

Sunday, August 13, 2006

Kulturmys-söndag med Ami och Mia

Dagen har spenderats i Stockholm med en liten kultur-söndag med Mia. Vi var på Konstfeminism-utställningen på Liljevalchs och en fotoutställning om Nordkorea och klädindustrin i lite olika länder på Galleri Kontrast. Väldigt bra båda två även om man hade sett de flesta Nordkorea-bilderna i tidningar och det de ville förmedla om klädindustrin inte var särskilt mycket nytt under solen rent upplysningsmässigt. Här kan man läsa lite om hur fotografen som tagit Nordkorea-bilderna kunde komma in i landet och fota. Det verkar vara ett jävla projekt i världens mest slutna land. Väldigt fina och spännande bilder trots krånglet iaf. Skulle inte banga på att åka till Nordkorea alltså! Vore så jävla coolt att se! Jag älskar gamla, inte helt nyuppbyggda kommuniststater. Nordkorea är ju inte fd kommuniststat nu och det gör det ännu mer spännande. Jag älskar att man kan läsa av ett lands tillstånd, värderingar och idéströmmningar bara av att gå runt lite i stan. Fascineras också av sådan där enormt monumental arkitektur som på ett sådant uppenbart sätt reducerar individen till något väldigt, väldigt litet och pluttigt och när man så osubtilt använder arkitektur för att befästa makt och förmedla politik.

Jag hade aldrig varit på Galleri Kontrast förut. Det är en gammal bank och jag slogs av det otroligt vackra taket:

Konstfeminism var bra med och gick att gå på utan att ha värsta feministiska bakgrunden. Det känns som att det är så mycket konst man måste ha så himla mycket referenser och kunna så mycket om konsten som konst för att man skall kunna förstå och få ut något utav det man ser. Sådan konst är verkligen inte min kopp te. Jag blir bara irriterad över att inte ens jag som faktiskt är uppvuxen i ett konstnärshem, har läst konsthistoria och är genuint intresserad av (en del) konst berörs på annat sätt än med irritation. Jag menar hur fan skall någon som inte har något av mitt kött på benen då kunna få ut något av det då? Jag kanske dock missförstått hela konstbegreppet, vad vet jag. Den kanske bara är till för vissa människor som i runt 40-50 års ålder tränat upp någon slags konst-gen som gör att de ser massa saker inte jag gör eller kanske för dem som gått på konstskola och lärt sig uppleva konst på rätt sätt. Eller så kanske jag inte borde bry mitt anti-intellektuella huvud med konst så kan kulturgubbarna och kulturtanterna snusa runt på sina gallerier ifred.

Nåväl båda utställningarna var värda att se innan de byts ut den 27:e augusti. De på Galleri Kontrast kostade en frivillig tia i inträde och Konstfeminsm 50 spänn för ungdomar, 70 för vuxna och gratis om ni är under arton eller har mage nog att låtsas att ni är det.

Med tagen konstnärlig frihet så var Stockholms-hänget ungefär så här:






Saturday, August 12, 2006

Dyrt behöver inte vara bäst

Victoria Beckham lär lägga ner 100 000-tals kronor på hudvård om året, hon använder enligt egen utsago den dyraste Creme de la Mer men ändå har hon sådan här dålig hy:

(klicka så kommer ni förstå vad jag menar)


Poor, poor little rich girl!

Varför läser män inget av kvinnor?

Svaret på varför kvinnor ofta är lite smartare och bättre än den stora massan män misstänker jag till viss del finns i den här briljanta krönikan. Hillevi är något på spåret...

Nu: inte reggae-festivalen, istället indiefezt! Det firar vi i sann knytblus-indie-anda med ett vintips: Vida Orgánica, argentinskt ekologisk vin. 63 spänn på Systemä. Sjukt gott!

Kjam!

Friday, August 11, 2006

Någon gång skall jag skriva en roman. Den kommer handla ungefär om det här

Skulle umgås med min familj igår. Vi skulle åka ut och bada. Min familj består av mig, mamma Maria och pappa Robert. Tidigare tillhörde min bror Ossian även familjen men han kan knappt räknas in nu för tiden. Han kuskar mest runt på charters med sina lumpenkompisar, väl hemma i Sverige åker han runt och hälsar på alla tjejer han träffat på sina charters. När han inte glider runt på Seven i skjorta och för mycket parfym dvs.

Jag, mamma och pappa begav oss ut till Vårdsätra för ett rofyllt kvällsdopp. Min familj är allt annat än rofylld så 30 minuter senare så hade mamma gormat ut sitt hat gentemot: kvinnan som hade förtidspensionerat henne mot hennes vilja via mail, min bästa kompis mamma "som var så himla lyckad och klarade av allt så himla perfekt", Försäkringkassan, Uppsala Kommun, IT-samhället, Musikens Hus och alla kvinnor som svikit Nicklas Strömstedt (ja den Nicklas Strömstedt). Hon grät och skrek om att hon tillhörde samhällets B-lag och att hon lika gärna kunde hänga sig medan jag och pappa skrek om att hon var tvungen att hitta nya värden i livet och erbjöd henne 20 000 att gå till en kognitiv beteendetrepeut och livscoach eftersom hon vägrar att ha något att göra med Uppsala Kommuns vårdinträttningar. Hon lyssnade inte.

Fem minuter senare var allt tip-top igen, mamma spexade, lekte säl i vattnet och tyckte att vi skulle simma 1000 meter. Jag satt bara och stirrade lite apatisk, utmattad efter den tvära humörsvängningen. Sen åkte vi till pappas kompis Hoshang som hade en liten tillställning för att fira sitt negativa provsvar på det som läkarna hade trott var återkomsten av den cancer som han med nöd och näppe klarat livhanken ifrån. Det bjöds whiskey, egenimporterat dessertvin från Spanien och färska pistachenötter från Iran. Kärleks- och uppmärksamhetstörstande mamma var jättefysisk och ville krama alla, särskilt Hoshang (som hon har en totalt o-liten crush på) och försökte få gensvar från universitetsproffesorerna om att det fanns mycket faror med internet. Pappa var wild n' carzy, rökte en halv cigarett och bestämde att han skulle cykla från Kerala till Goa. Pappas gamla rockräv till polare Roffe hade läst intervjun med mig i UNT och kallade min oupphörligen klubbdrottning. Jag kände mig som elva och ett halvt, jätteobekväm och megapinig. Tjo och tjim och till slut var vi tillbaks vid historian om min förlossning. Sen åkte vi hem.

Mitt huvud bultade av huvudvärk pga kvällens alla tvära kast. Fick sms från Anders i Thessaloniki. Han hade ätit enorma mängder kött och kollat på grekiskt underhållningprogram med programledare i fula frisyrer. Han och Geo skulle ta nattåget till Sofia dagen efter. Jag blev avundsjuk - jag älskar att åka nattåg genom centraleuropeiska länder, kramade en av kuddarna lite, tog mig själv på brösten lite och somnade.

Idag ringde mamma och ursäktade hennes utspel igår. Hon hade inte fått rätt inställning på Zoloften sedan senaste depressionen och sa att jag inte fick berätta för någon. Hon tyckte att hon var tillräckligt stigmatiserad av samhället förtidspensionerad och med de pyskiska problem hon har i perioder. Jag bara: nej nej mamma. Hon skulle inte förstå.

Thursday, August 10, 2006

Stolta föräldrar på Pride *Oprah-snyft*

Känns lite SVD att visa upp den här bilden och bara "kolla vad fint! Det finns faktiskt sådant här också - allt är inte bara neggo och diskriminering!" Men det är ju precis så! Fint alltså! Mer sådana här morsor och farsor på stan (och överhuvudtaget så klart)!

Note to myself: kolla på den här bilden om jag tappar tron på världen någon gång (händer rätt ofta - men kan gå över lika snabbt som det kom över mig). Att kolla på Oprah är också ett bra tips vid sådant känsloläge. Vilken kvinna! Vilket samhällsansvar! Jag säger som Michael Moore: Oprah for president!


Ursäkta den plötsliga intimiteten men är det bara jag som gråter till Oprah eller?

Wednesday, August 09, 2006

Att vilja ha orgasm förstör sitt sexliv!

Det här är verkligen bland det sjukaste jag läst på länge! Har sällan läst ett mer fördomsfullt och slasktrattigt reportage. Jämställdhet förstör ditt sexliv. Jämställdhet förstör den ojämställda MANNENS sexliv borde det hetat.

Det här säger ju allt, att kvinna ställer lika höga krav på sin kille som sig själv det är illa:
Mannens lust har inte minskat, men vi pratar mer om det. Det är på tiden att mannens sexualitet nyanseras och att vi erkänner att dagens kvinnor ställer höga krav på männen, menar Helena Cewers. Förvisso kanske bara lika höga som hon ställer på sig själv. Men det kan vara illa nog.

Märk väl här hur ungdomarna det är synd om för att de har höga krav på sig själva helt plötsligt blir unga män:
– Det är som om ungdomarna känner att de borde vara perfekta älskare och älskarinnor från början. De tycker att de ska veta exakt hur man stimulerar varandra till orgasm. Det är faktiskt synd om de unga männen som tror att de instinktivt ska veta hur de ska tillfredsställa sin kvinna.
Once again är tjejens orgasm lite problematisk och jobbig - den kan man faktisk skita i:
– Jag vill ju att hon ska bli tillfredsställd, säger ofta killen i det jämställda paret. Det är fint, men man ska inte vara orgasmfixerad.
Läs reportaget själva. Jag bara gapade. Sen blev jag ledsen över att en massa svd-läsare kommer läsa det där, humma lite och tycka att "ja så är det - ingen tunga ikväll frugan, vi får inte bli orgasmfixerade". Eller "ja så är det - gubben du behöver inte tänka på mig ikväll, det tar ju lite längre tid för mig och vi får inte bli orgasmfixerade". För inte handlar problemet orgasmfixering om mannens orgasm - att han borde låta sin egen orgasm bero efter en timmes tungvirvlande. Nej det är ju den otroligt problematiska kvinnliga sådana. Uj uj. Pust och stånk. Guuuud vad jobbig den är.

Fashion is for fashion people

Kära blogg!

Jag har inte så mycket vettigt att säga dig för tillfället. Mitt liv (eller kanske framförallt min tankeverksamhet) består just nu av killar, smink och disco. Detta delar jag mig min bästis Gabriella och inte med dig som jag kanske skulle tråka ut. Gabriella ojar sig över vad hon skall ha på sig i Paris och jag rycks lite med som den bästis jag är. Det lutar nämligen åt att vi skall bo hos Hannes som jobbat (jobbar?) för Karl Lagerfeldt, stylar åt Vice och Vouge, har jobbat för Bless och käkar middagar med Stella McCartney. Eftersom Gabriella bara spenderat de senaste åren på Friskis och Svettis, Ica och nåt universitetsbibliotek tycker hon sig inte ha garderoben för en Parisvistelse. Hon tror inte rymliga Stadium-mjukisar och sköna sporttoppar funkar där. Ebba vet inte vad hon snackar om när hon har klädpanik så att säga.

Mjämjä.

Eftersom jag ändå börjat prata om fashion och sånt kan jag lika gärna fortsätta. Jag tänkte tipsa er om ett märke jag och Anders upptäckte på en liten shoppingutfärd i Berlin. Starstyling hette det och förhoppningsvis kanske det dyker upp hos Beneath eftersom Anders tipsade Starstylingmänniskorna om att kontakta dem och sälja sin grejer där. De hade sjukt mycket snygga killkläder men även en del coola tjejgrejer.

Klänningen i mitten tyckte jag var snygg:
Allt med Acid-gubben på är bra skit:
Jag köpte den fina t-shirten till min Anty och Anders köpte hooden
Lite fina t-shirts:
Ett fint mönster